fredag, mars 12, 2010

Stadshotellet i Enköping rivs - Dag fyra 12/3-2010

I morse tänkte jag göra en paus i rapporterandet från rivningen av vårt gamla stadshotell. Senare när jag läste Enköpingsposten blev jag glad över att det finns hopp om bostadsbyggande på hotellområdet.

Är det där verkligen Roger Andersson?, tänkte jag förstrött när jag såg bilden som du ska klicka på om du vill se den tydligare. Jag kanske borde ha klickat på papperstidningen för senare på morgonen ringde min dotter Agneta och sa att mitt barnbarn Anna hade känt igen mig på bilden. Jag hade tydligen rätt i att bilden inte föreställer Roger Andersson, men däremot en annan Andersson.


I dag var det lugnt och stilla på arbetsplatsen, men några sörjande människor stannade till och pratade statt-minnen.

Klicka på rubriken om du vill läsa de senaste nyheterna om Enköpings Stadshotell. Klicka på bilderna så blir de större.

Samla på Enköpingsposten från nionde mars så får du ett stycke samtidshistoria.


Av någon skum anledning visas inte de fem första inläggen om stadshotellets rivning, men de finns längst ned i det senaste inlägget 7/3 2011

Klicka på Stadshotellet ▼ för alla blogginlägg om rivningen

3 kommentarer:

Skattmästarn sa...

Det verkar vara ett fall där maktfullkomliga kommunalpampar tillsammans med byggeriet ska slösa lite mera pengar som vanligt.

Det hade räckt att renovera huset.

Vilka puckon det finns.

Det är som vad verkmästaren i magen (Magnus och Brasse): -Det verkar vara skit i ledningen.

Anonym sa...

Det hade inte räckt att renovera stadshotellet. Byggnaden var för illa åtgången på slutet för att kunna rädda det som fanns kvar. De träpålar som grunden var placerade på hade ruttnat och då i samband med att paushuset byggdes och man ledde bort grundvattnet så att grundvattenytan sjönk och exponerade pålarna som då började förmultna. Räddningen av stadshotellet skulle ha startat tidigt, redan på 80talet istället för att alla tjatade om huruvida det skulle rivas eller inte, hade man lagt ner samma intresse och jobb på att istället för att dividera utan renovera hade vi inte fått detta slut...

Julegren sa...

Att man väntade med att renovera var ju självklart ett uträknat drag i vad som komma skall.