måndag, november 12, 2018

Mellanösterns revision

Det första världskriget slog det gamla Europa i stycken. Spelet störtades över ända och gränserna ritades om. Men spelpjäserna var kända. Polacker, finnar, rumäner, tjecker och litauer hade inte funnits på kartan, men de hade funnits i verkligheten. I Mellanöstern var förändringen ännu mer omfattande.

Där var det inte bara gränserna, utan också de nya nationerna, som var nya. De osmanska turkarna, som styrt i fyra sekler, utträdde ur världshistorien. De hade inte varit älskade, och deras ständiga krig hade krävt en tung tribut av skatter och tvångsvärvningar.

Få av de syriska och palestinska bondpojkar som sattes i uniform för att slåss för det osmanska riket i Jemen eller Serbien återvände hem. Men sultanen i Konstantinopel (Istanbul) var också kalif, profeten Muhammeds efterträdare på jorden. Det gav honom en legitimitet som få fromma muslimer kunde bortse från. Om sultanen inte var Guds man – varför hade då han fått i sin hand de heliga städerna Mecka, Medina och Jerusalem?

Och så, hux flux, var de kristna tillbaka. Julen 1917 föll Jerusalem till engelsmännen – åtta sek­ler efter att de sista korsfararna drivits från Palestina till Rhodos. Fransmän och engelsmän ritade den nya kartan – ibland i samråd men oftare under intriger och ömsesidiga spratt.

Mellanösterns nya ”folk” var rena ateljé­konstruktioner.

I dag är vi vana att läsa om libaneser, syrier, irakier och jordanier; vi tycker att vi vet ungefär vilka de är. Men den gången kunde ingen – allra minst de berörda själva – ta dessa artificiella identiteter på allvar. Ingen jordansk folksjäl och inget jordanskt språk drev fram den nya staten – utan en oreda som krävde en paniklösning. Och ändå: I dag är strateger och experter eniga om att det rangliga kungariket Jordanien till varje pris måste hållas under armarna, annars rubbas regionens jämvikt. Så fort går det: På några decennier blir ett provisorium till en bärande vägg som inte får rubbas.


Regionens autentiska folk, perser, armenier och egyptier, smålog åt det plötsliga vimlet av nya grannfolk. Med den egyptiske diplomaten Tahsin Bashirts ord:

– Det finns bara en verklig nation i arabvärlden och det är Egypten. De andra är stammar och klaner som skaffat sig flaggor.

Med tiden skulle de nya staterna kompensera sitt underskott av äkta nationell historia med storstilade härkomstfantasier: Irakierna – bestämde Saddam Hussein – var i själva verket de gamla babylonierna som kommit tillbaka. Libaneserna var de gamla fenicierna, syrierna var araméerna, israelerna var de gamla kananéerna och palestinierna var jebusiterna som drevs från Jerusalem av Kung David för tretusen år sen.

Historien om det nya Mellanösterns tillkomst är rafflande, upprörande och ofta komisk. Vore den en film skulle den nog ha börjat en råkall decembermorgon 1915 på Downing Street 10 i London. Premiärminister H.H. Asquiths regering hade kommit för att höra den unge politiske rådgivaren Mark Sykes förslag om hur regionen skulle delas efter segern över turkarna. Det liknade att sälja skinnet långt innan björnen skjutits, för just då satt brittiska styrkor fast trettio mil öster om Konstantinopel och turkarna visade inga tecken att hissa vit flagg.

Det stora brittiska bekymret var tvånget att dela regionen med Frankrike. Fransmännen hade knappt några styrkor lediga för kampanjerna i Mellanöstern, men de blödde och dog vid Västfronten i större utsträckning än britterna och propsade på sin andel av krigsbytet. En livaktig kolonialistisk lobby, ”Kommittén för ett franskt Asien”, med förgreningar inom press, förvaltning och partier, var över politikerna som iglar.

Gentlemännen runt bordet frågade Sykes, ”Nå, vad föreslår Ni?”. Han svarade:

– Vi behöver områdena söder om Haifa.

– Och vad skall fransmännen få? undrade marinministern Arthur Balfour.

Sykes stegade fram till kartan och pekade. Hans ord har gått till historien:

– Jag vill gå från e-et i ”Acre” (på svenska Akko, en stad i norra änden av Haifa-bukten) till det sista k-et i ”Kirkuk” (i dag i Irak).

Denna linje, som fortlever i den spikraka gränsen mellan Syrien, Jordanien och Irak, betydde att fransmännen fick (nuvarande) Libanon och Syrien, områden som de ansåg sig ha historiska band till sedan korfararna.

Sykes motspelare i Paris blev François Georges-Picot, som varit fransk konsul i Beirut och visste mycket mer om regionen än Sykes. Picot var medlem i Kommittén för ett franskt Asien och hans uppgift, som han såg det, var inte bara att hålla ett vakande öga på britterna, utan att – via listiga läckor till pressen – övervinna den franska regeringens stora likgiltighet för Syrien och Libanon.

I det hemliga avtal som Sykes och Picot signerade våren 1916 fick Frankrike Syrien och delar av (dagens) Turkiet, men parterna kunde inte enas om Palestinas framtida öde. För att kunna gå vidare beslöts att Palestina skulle bli ett franskt-brittiskt-ryskt protektorat efter kriget.

Engelsmän och fransmän var fiender sedan sekler. Hotet från det rustade Tyskland hade tvingat dem samman, men misstron gick djupt, och de bägge vakade svartsjukt varandra. Misstänksamheten var väl grundad. Bakom ryggen på fransmännen hade britterna skickat trevare till en ny och exotisk allierad: Hussein ibn Ali, sherifen av Mecka. Om han kunde förmås resa sig mot turkarna och öppna en andra front i söder skulle det på ett strålande vis underlätta den brittiska insatsen.

Sherifen – förvaltaren av Mecka – var den enda person vars ställning inom islam kunde mäta sig med den osmanske sultanens. Osmanerna hade erövrat islams heliga platser med vapenmakt och utropat sig själva till kalifer. Men sherifens klan, hashemiterna, var ättlingar av blodet till profeten.

Sherifen var långt ifrån någon naturlig rebell. Men ungturkarnas statsvälvning 1908 hade tärt på hans lojalitet. Ungturkarna, som reducerat sultanen till en marionett, var inte i Husseins smak: de var nationalister, moderniserare och – vissa av dem – rent av ateister. Allra minst uppskattade sherifen den nya järnvägen tyskarna byggt åt turkarna tvärs genom hans rike.

Flera månader innan Sykes och Picot började ackordera om Syrien, Irak och Palestina inledde den brittiske ståthållaren i Kairo Henry McMahon och sherifen Hussein en hemlig brevväxling. London lovade hashemiterna kontrollen över Mecka och Medina. Men för att resa sig mot turkarna – och sätta sina huvuden på spel – krävde Hussein och hans söner mycket mer. De ville återupprätta forna tiders arabisk-islamska stormakt med säte i Damaskus, samma område fransmännen tingat. McMahon lovade araberna någon sorts självständighet, men antydde att Jerusalem, Beirut och Damaskus – de bästa bitarna – skulle ligga under brittiskt eller franskt mandat. Men det skulle nog ordna sig, lovade McMahon sherifen, bara turkarna först kastades ur sadeln.29 april 1918. Turkiska soldater ger upp under en engelsk offensiv i det som i dag är Irak. Foto: Mary Evans/IBL

Hösten 1915 började britterna skicka guld och vapen till sherifen. Hans söner trummade ihop krigare bland Arabiens ökenstammar. I juni 1916 drev beduinerna turkarna från Mecka. Tärningen var kastad. Men sherifens hoprafsade styrkor lyckades inte pressa turkarna från halvön.

Den brittiske sambandsofficer som i en hast skickades från Kairo, arkeologen T.E. Lawrence, såg att den gamle sherifen inte var någon boren gerillaledare. Lawrences plan var att kringå honom och ge befälet åt hans söner Feisal och Abdullah. Det blev en succé. Lawrence, Feisal och deras män intog den ena turkiska ställningen efter den andra. Sommaren 1917 tog de Akaba. Järnvägen som skulle föra turkiska trupper till Arabien sprängde de i bitar. Legenden om Lawrence av Arabien började ta form och hänförde samtiden.

Motgångarna gick hårt åt turkarnas moral och resurser. Engelsmännen, som slagits tillbaka under två blodiga attacker mot Gaza, gjorde nu ett nytt försök. I början av november 1917 intog de Gaza och Beersheba. Det var de första stora brittiska segrarna i världskriget. Vägen låg öppen mot Jerusalem. Men segeryran hade en förarglig baksida. Sykes-Picot-avtalet definierade Palestina som ett franskt-ryskt-brittiskt protektorat. Framryckningen genom det heliga landet hade kostat samväldet tjugotusen stupade. Tanken på att dela den världshistoriska marken med ryssar och fransmän kändes outhärdlig i London, i synnerhet som tsarväldet verkade på fallrepet. Den 7 november 1917, samma dag bolsjevikerna tog Sankt Petersburg, citerade London Times ett brev från Arthur Balfour, som nu var utrikesminister, till zoologen Walter Rothschild. I brevet lovade ”Hans Majestäts regering att i Palestina upprätta ett nationellt hem för det judiska folket”.

Avsikten med Balfour-deklarationen var inte att britterna skulle överlämna Palestina till judarna och åka hem. Syftet var i första hand att trolla fram argument för att blockera franska krav på landet. Om tanken på ett judiskt nationalhem vann gehör hos brittisk opinion skulle detta hjälpa diplomaterna att parera de franska protesterna över att snuvas på Jerusalem.

Den 9 december 1917 föll staden. Erövringen fick en oerhörd symbolbetydelse i det dåtida kristna Europa. Den tolkades som ett tecken på att högre makter stod bakom Englands krigsinsats. Befälhavaren Edmund Allenby gjorde sitt intåg i staden till fots, för att markera kontrasten till den högfärdige tyske kaisern, som under sitt besök 1898 insisterat på att rida in i Jerusalem och tvingat turkarna att riva ett parti av stadsmuren.

Fantastiskt nog var det inte förrän en god bit in på 1917 som T.E. Lawrence hörde talas om Sykes-Picot avtalet och förstod att hans kolleger lovat bort till fransmännen det han trott var vikt för hans beduinvänner. Men, menade han, bara den hashemitiske prinsen Feisal nådde Damaskus före fransmännen fanns det hopp. När sedan USA gav sig in i kriget såg det ännu ljusare ut: president Woodrow Wilson avskydde koloniala kombinationer av Sykes-Picot-typ. I september 1918 tog Allenby Haifa och Nablus, medan Feisal och Lawrence tog Dar’a (i dag i södra Syrien). I ett brev till Feisal skrev Allenby att han ”… inte har några invändningar mot att Ers Höghet intar Damaskus”.

Beduinerna hissade hashemiternas flagga över den turkiske ståthållarens palats och proklamerade ett fritt arabiskt välde. Feisal regerade från Damaskus i två år, men fransmännen godtog aldrig arrangemanget. Att London svikit dem ifråga om Palestina gjorde dem desto mer omedgörliga när det gällde Syrien.Thomas Edward Lawrence (1888–1935), känd som Lawrence av Arabien. Foto: Rue des Archives/IBL

Britterna betalade Feisals räkningar, men de var inte redo att gå i krig med Frankrike för hans skull. I juni 1920 landsatte Frankrike stora förband senegaleser och nordafrikaner i Beirut, och i juli nedgjorde de beduinierna vid Maysalun strax väster om Damaskus. Några veckor senare bröt fransmännen loss södra Syriens kust och skapade en separat stat, Libanon. Woodrow Wilson, som Lawrence och Feisal hade hoppats på, var ur leken efter ett slaganfall.

Samtidigt som fransmännen vräkte Feisal bröt ett uppror ut mot britterna i Irak. Lawrence, som vid det här laget var världsberömd, kastade sig i pressdebatten och skapade opinion mot regeringen. Lawrence gjorde det oerhörda: han tackade nej då kung George V ville adla honom, så indignerad var han över den sjaskiga behandlingen av beduinerna.

Upproret i Irak blev en verklig huvudvärk för krigsminister Winston Churchill, som förväntades leda hemförlovningen av trupperna efter kriget – inte kräva pengar och män för nya krig. I sitt beråd anställde han sin värsta kritiker, Lawrence, som rådgivare.

Lawrence smed medan järnet var varmt. Den nya staten Irak gjordes till ett kungarike under Feisal våren 1921. Strax efteråt bröts Trans­jordanien (i dag Jordanien) loss från Palestina och gavs som emirat åt Feisals storebror Abdallah, på villkor att denne slutade konspirera mot franska styret i Syrien.

1924–1925 drevs hashemiterna från Mecka och Medina av klanen Sauds fanatiska wahhabiter.

Osmanernas värld var därmed utsuddad och dagens karta – i stort sett – ett faktum.

Carl Johan von Seth: Han förutsåg att freden skulle bli ett ekonomiskt giftpiller.

När islam dominerar politiken

Daily Mail

The Telelegraph

Ulvströms & Wallströms politiskt korrekta filter hindrar dem från att förstå alla bevis på att när islam dominerar ett land, råder total frånvaro av:

Mänskliga rättigheter
Jämlikhet
Jämställdhet
Tryckfrihet
Åsiktsfrihet
Religionsfrihet
Rätt till samkönad kärlek

Wallström & Ulvström samt större delen av journalistkåren och riksdagspolitikerna verkar ha drabbats av samma synnedsättning.

De som anser att kvinnors slöja handlar om religionsfrihet bör studera alla länder som domineras av islam!

I hur många av dessa länder kan kvinnor
ta av sig slöjan utan allvarliga konsekvenser?

Ändå är de politiskt korrekta så enfaldiga så att de hävdar frivillighet för de slöjbärande i Sverige.




lördag, november 10, 2018

SSU säsong 2 avsnitt 7

Den oändliga historien handlar om semantik!

Journalister och politiker gömmer sig bakom begreppet "Extrema islamister".

Kanske är de fega hycklare.
Kanske förstår de inte islams fundament.
Kanske vill de vilseleda läsarna och väljarna.

En islamist är en muslim som vill sprida islams fundament!

Islams fundament är Muhammeds historier om hur ängeln Gabriel uppenbarade sig för honom och dikterade koranen som guds sista budskap till alla människor i alla länder i alla tider.

Ynkryggarna vågar inte reflektera över varför guds sista budskap till alla människor i alla länder i alla tider innehåller så mycket av Muhammeds krigarbravader på 600-talet i Arabien.

Syltryggarna gör som de tre aporna inför att guds sista sändebud till alla människor i alla länder i alla tider var en blodbesudlad krigsfurste som alla muslimer ska försöka efterlikna i allt eftersom han var den perfekta människan.

De politiskt korrekta kallar det islamofobi, hets mot folkgrupp och strukturell rasism när sanningen om islam beskrivs!





fredag, november 09, 2018

SSU säsong 2 avsnitt 6

Farsen går vidare och får avknoppningar.



När sanning är lika med kränkning för en socialdemokrat har politiken blivit ett identitetspolitiskt dyngträsk!

Det här är sanning:

Böneutropet innehåller "Allahu akbar"

Terroristerna vrålar "Allahu akbar"

Hur kan detta faktum bli kränkande?

Hur kan sanningen vara hets mot folkgrupp?

Var är Löfven?





torsdag, november 08, 2018

SSU säsong 2 avsnitt 5

Det blir värre och värre med den extremistiska infiltrationen!

Nu visar det sig att redan för 20 år sedan lades grunden till Muslimska brödraskapets inflytande i svenska riksdagspartier.



All det här såg jag för fem år sedan och för det fick jag påhopp från vänsterpartister, miljöpartister, enstaka socialdemokrater och en centerpartist som lyckades lura en korkad journalistpraktikant att skriva om mig.

De kallade mig islamofob och nu kan jag säga; Vad vad det jag sade!

SSU säsong 2 avsnitt 4

Stolligheterna i SSU är nu offentliga och skandalösa men trots detta tiger Stefan Löfven, Anders Ygeman, Morgan Johansson Margot Wallström, vice statsminister Isabella Lövin, Ardalan Shekarabi, Gustav Fridolin och Alice Bah Kuhnke. De två sista bär det tyngsta ansvaret för att S har infiltrerats av extremister och kanske sitter i skamvrån men de övriga är nog skadade till den grad att de gör som de tre aporna; De håller för öronen, ögonen och munnarna.
De försöker sopa skiten under draperiet och hoppas att stormen ska lägga sig men det gör den inte!

S-ledningen brist på agerande kommer att få konsekvenser!



onsdag, november 07, 2018

Hederskultur = skamkultur

Valets vinnare i Göteborg blev skamsvinen!

Den enda ledande politiker i Sverige som vågar utmana de primitiva skamsvin som tror sig äga döttrar, systrar och hustrur, förlorar sin plattform.

Nu jublar sannolikt skitstövlarna som vill gifta bort sina skolpliktiga döttrar och jag misstänker att V, Mp och Fi är infiltrerade av skamkulturens grottmänniskor.

Ann-Sofie (Soffan) Hermansson blev ett hot mot klankulturen i förorterna och de lyckades med sin demokratiskt genomförda kampanj.

Med Abdirizak Waberi som tungt namn i Moderaterna och klansupportrarna i V, Mp och Fi, är klanernas skolflickor valets förlorare i Göteborg!




Uniti säsong 3 avsnitt 1

Unitifolket bygger vidare på sitt luftslott och expanderar nu från noll till noll gånger 5!

Nu ska de bygga bilar i Indien, Storbritannien, Australien och några länder till.

Det borde vara pinsamt att vara en av alla motorjournalister som låter sig luras av bidragsentreprenörerna.





Snart rasar det ihop.

Det gör allt som byggs utan stabil grund

.Till och med Motormagasinet låter sig luras!

Motargument och islam

Sidan motargument börjar bli rena islampropagandamegafonen.

Den senaste stolligheten är att i 12 avsnitt försöka bevisa att bibeln är värre än koranen.

Enfaldige Jerlerup har fel i det mesta och så även nu!

Koranen är en samling historier om Muhammeds förträfflighet och hans krigareskapader på 600-talet i Arabien.

Korkade Jerlerup ifrågasätter inte varför guds sista budskap till alla människor i alla tider i alla länder, handlar om Muhammed och hans blodiga erövringskrig på 600-talet som resulterade i invasioner i hela den arabiska halvön, halva Afrika, halva södra Asien, nästan hela Mellanöstern och södra Europa.

Lättlurade Jerlerup ser inte det orimliga i att Muhammed självförsvarade sig så effektivt att han tog makten över alla dessa länder.

Dumme Jerlerup inser inte det orimliga i att en nåderik och barmhärtig allsmäktig gud utsåg en blodbesudlad krigsfurste till sitt sista sändebud till mänskligheten.

Jämförelserna som (censur) Jerlerup gör är mellan gamla testamentet och koranen.

Gamla testamentet är i huvudsak ett judiskt dokument medan nya testamentet är kristendomens fundament.

Nya testamentet handlar om fredsfursten Jesus och koranen handlar om krigsfursten Muhammed men det kan inte Jerlerup förstå eftersom han sannolikt är medvetandeprogrammerad av den politiskt korrekta ideologi som gör Muhammeds efterföljare till offer trots att de har en krigets apostel till mänsklig förebild att efterlikna i allt.

Enligt min ringa mening behöver Jerlerup avprogrammeras!


Tidigare om stollarna

tisdag, november 06, 2018

SSU säsong 2 avsnitt 3


Burkini

Vad är skillnaden mellan en våtdräkt och en burkini?

Svar: En badmössa!



SSU säsong 2 avsnitt 2

Alla ska med ropade Mona Sahlin i valkampanjer för snart 10 år sedan.

Nu verkar det som att kampanjen hos SSU handlar om att Allah ska med.

Den enda ljusglimten i vidrige Wolodarskis tidning är Erik Helmersson och han konstaterar att det ruttnar i SSU.

Den här utvecklingen skrev jag om för fem år sedan och blev då kallad rasist och islamofob.

Min synd var att jag då skrev det som alla nu tvingas konstatera.

"Vad var det jag sade" får jag anledning att upprepa gång på gång nu när de våldsbejakande tokreligiösa kuppar sig in i maktens slutna rum.


SSU-ledare sjunger arabiska sånger i stället för Internationalen!

måndag, november 05, 2018

Aldebe


Herr och fru Aldebe har båda försökt få Centerpartiet att anta islamiska familjeregler som norm för Sverige.

Ebtisam Aldebe har en diger historia av islamistisk stollighet och Mahmoud Aldebe ville bli riksdagsman för Centerpartiet fast han inte ens hade betalat medlemsavgift.

Annie Lööf var snabb med att fördöma infiltratörerna och de uteslöts ur Centerpartiet.

När skandalen med SSU Skåne har visat sig ha kopplingar till hela SSU Sverige, gör Löfven et consortes som de tre aporna och försöker sopa skiten under draperiet.



Det handlar naturligtvis om ett viktigt väljarunderlag men kedjan brister sakta.


lördag, november 03, 2018

SSU säsong 2 avsnitt 1

Bara för ett år sedan fick jag kritik för att jag fokuserade på Socialdemokraternas besynnerliga förhållande till islam och Israel.

Jag angrep mitt eget parti Centerpartiet hårdare men det räknades inte!

Nu verkar några journalister ha börjat vakna men politikerna gör som de tre aporna.

S är för demokrati - Islamdominerade länder fördömer demokrati till förmån för teokrati.
S är för samkönad kärlek - Islamdominerade länder fördömer praktiserad samkönad kärlek.
S är för åsiktsfrihet - Islamdominerade länder fördömer och bestraffar islamkritik.
S har medverkat till att kristendomens tunga ok har lyfts av samhällsstyrningen.
S har numera starka krafter som vill ge islam makt över samhällsstyrningen.
S har ett ungdomsförbund som ser ut att ha blivit kapat av islamiska krafter och S-ledningen tiger.

S-ledningen försöker intala sig själva att det bara är en slump att islamdominerade länder styrs som de styrs.

S-ledningen verkar tro att islamiskt inflytande i svensk politik kommer att bli annorlunda och innebära kamp för demokrati, mänskliga rättigheter, jämlikhet, jämställdhet, tryckfrihet, religionsfrihet, konfessionsfri skola samt kvinnors rätt att klä sig som de vill.








I alla politiska ledningsrum sitter just nu krishanteringskonsulterna i vetskap om att det råder lugnet före stormen efter att de första avslöjandena om politisk idékorruption har gjorts.








fredag, november 02, 2018

Islam och SSU

SSU-härvan blir trassligare och trassligare ju med whataboutisterna försöker skademinimera med rent enfaldiga insatser.

Den politiska aristokratin har lögnen som huvudredskap när oegentligheter uppdagas och nu manifesteras politikens skabbråttors maktlystnadsbrutalitet.






torsdag, november 01, 2018

Nathan Söderblom och Mattias Gardell


Enligt min ringa mening är professor Gardell en uppblåst knäppgök!


onsdag, oktober 31, 2018

I(S)lam i svensk politik

Moderaterna hade Abdirizak Waberi.
Centerpartiet hade herr & fru Aldebe
Socialdemokraterna har Ulf Bjereld och Peter Weiderud.
SSU har en hel drös extremister.
Miljöpartiet har Fridolin och Kuhnke.
Vänsterpartiet har många fler.
Uppsala Universitet har Mattias Gardell som besudlar Nathan Söderbloms professur.
Skräplitteraturen har Jan Guillou.


Gemensamt för dem alla är att de vill öka inflytandet av extrem religiositet i svensk politik.

Socialdemokraternas Tro & Solidaritet gick så långt att de uteslöt allt om rätt till samkönad kärlek i budskapen som riktades till muslimer.

I Sverige har vi kastat av oss det tunga oket från kristendomen i politiken men nu håller politikerna på att ge islam ännu större makt över svensk politik.

Det är skamligt!







PK-folket drar rasistkortet och islamofobikortet omedelbart
varje gång islams negativa sidor blir belysta!



Halloween och Aftonbladet

Ofta ser det ut som att den här tragikomiska figuren driver med läsarna eftersom han publicerar åsikter som är totalt verklighetsfrånvända, men jag börjar tro att han helt enkelt är för naiv för att kunna analysera det som sker i samhället.

Det är inte alls festligt att Anders Lindberg vet så lite om islam!

Det är kusligt med tanke på vilken krets hans krönikor når. Det är mycket kusligt!

Det är värre än vad alla halloweenmonster kan åstadkomma tillsammans.
'

Herr Lindberg behöver bara veta att alla islams trogna anhängare har en blodbesudlad krigarhövding som mänsklig förebild.

Om herr Lindberg kan ta till sig detta enkla faktum, kanske herr Lindberg kan börja arbeta fram nya omvärldsanalyser.


tisdag, oktober 30, 2018

Hederskultur

§1: Det finns ingen hederskultur!

Det som de politiskt korrekta kallar hederskultur, är inget annat än skamkultur.

Skamsvinen som tycker sig äga hustrur, döttrar och systrar, har ingen heder!

De skäms för att ha förlorat kontrollen över sina ägodelar kvinnorna!

§2: Gudrun Schyman och de andra rabiaterna i Fi samt ledarna i Vänsterpartiet, kallar det för rasism när man fokuserar på alla kvinnors rätt till samma villkor som alla män.

Därmed har de fastställt rötterna till skamkulturen.

Puckon!



Miljöpartiet och islam

Fridolin, Kaplan och en hel drös av andra stollar raserade trovärdigheten för MP

Sveriges regering

Ett extraval kan bli nödvändigt för att skapa stabilitet om inte de tre partierna på högerkanten bestämmer sig för att samarbeta med 40%.

Inför ett extraval kan dessa tre partier forma en allians som ger riksdagsmajoritet så oavsett om det blir extraval eller inte, ser det här ut som en möjlig regering.

Följden skulle bli en mycket aktiv vänsteropposition och i nästa val en total omkastning.

Gilla läget!



Nytt från Antjeborg

Om hur israelkritiken och Palestinalojaliteten frodas i Antjeborg skrivs här.