måndag, september 30, 2019

Omskärelse – circumcision


Partiledaren har dumförklarat dem som har valt henne till ledare!

Lööf et consortes bör begrunda Fälldins bevingade ord


Det här är ideologisk korruption!

Krusandet för väljargrupper går före FN-konventionen om barns rättigheter!

Det är underkastelse inför uråldriga religiösa ritualer och det är politiskt korrekt ynkedom!







söndag, september 29, 2019

Greta profet


Jag säger som Obelix................ungefär

Barnkonventionen

BARNKONVENTIONEN – KORT VERSION

FN:s konvention om barnets rättigheter består av 54 artiklar. Nedan presenteras de i en förkortad version och alla artiklar tas inte upp i texten.

Artikel 1
Ett barn – det är varje människa under 18 år.

Artikel 2
Alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.

Artikel 3
Barnets bästa ska alltid komma i första rummet.

Artikel 4
Konventionsstaterna ska sträva efter att till det yttersta av sina tillgängliga resurser söka förverkliga barnets sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. När resurserna inte räcker till bör man söka lösningar genom internationellt samarbete.

Artikel 5
Föräldrarna har det yttersta ansvaret för barnet och ska utifrån utvecklingen av barnets egen förmåga säkerställa att det får kännedom om och hjälp i att utöva sina rättigheter.

Artikel 6
Varje barn har rätt att överleva och att utvecklas.

Artikel 7-8
Barnet har rätt till ett namn och en nationalitet. Barnet har rätt, så långt det är möjligt, att få veta vilka föräldrarna är. En stat får inte ta ifrån barnet dess namn eller nationalitet.

Artikel 9
Barnet ska inte hållas åtskilt från sina föräldrar mot sin vilja, utom när det är för barnets bästa. Barn som inte bor med båda föräldrarna ska ha rätt att träffa båda två regelbundet.

Artikel 10
Ansökningar från familjer som vill återförenas över statsgränser ska behandlas på ett positivt, humant och snabbt sätt.

Artikel 11
Ett barn får inte föras bort eller hållas kvar i utlandet utan tillstånd. Staten ska ingå avtal med andra länder för att bekämpa detta.

Artikel 12–15
Barnet har rätt att uttrycka sin mening i alla frågor som berör det. När domstolar och myndigheter behandlar fall som rör barnet ska barnet höras och barnets intresse komma i första rummet. Barnets rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet ska respekteras.

Artikel 16
Varje barn har rätt till sin privat- och familjeliv, hem och post och ska skyddas mot ingripanden i dessa. Varje barn ska också skyddas mot angrepp på sin heder och sitt anseende.

Artikel 17
Alla barn har rätt att ta del av information från massmedia, som syftar till att främja deras välfärd och utveckling. Massmedia ska därför uppmuntras att sprida information särskilt riktad till barn, samarbeta över gränserna, producera barnböcker, sprida information på minoritetsspråk samt skydda barn mot skadligt innehåll.

Artikel 18
Båda föräldrarna har gemensamt det primära ansvaret för barnets uppfostran och utveckling. Barnet bästa ska för dem komma i första rummet.

Artikel 19
Barnet har rätt att skyddas mot fysiskt eller psykiskt våld och mot vanvård eller utnyttjande av föräldrar eller andra vårdnadshavare.


Artikel 20–21
Barnet, som berövats sin familjemiljö, ska ha rätt till alternativ omvårdnad. Vid adoption ska staterna säkerställa barnets bästa i enlighet med gällande lagar.

Artikel 22
Flyktingbarnet har rätt till skydd och hjälp om det kommer ensamt eller tillsammans med föräldrar eller annan person.

Artikel 23
Alla barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv som gör det möjligt för dem att delta aktivt i samhället.

Artikel 24
Barnet har rätt till hälso- och sjukvård. Alla länder ska arbeta för att minska spädbarnsdödligheten och bekämpa sjukdomar och undernäring och avskaffa traditionella, hälsofarliga sedvänjor. Gravida och nyblivna mammor har rätt till hälsovård.

Artikel 25
Ett barn som har omhändertagits för vård, skydd eller behandling har rätt att få sin behandling och sitt omhändertagande granskat på regelbunden basis.

Artikel 26 och 27
Varje barn har rätt till den levnadsstandard som är skälig för att trygga barnets utveckling. Föräldrarna har huvudsakligen ansvaret för detta, men om de inte klarar av det, måste staten se till att det finns stödprogram för att säkerställa detta. Även barnets sociala trygghet ska säkerställas med tex socialförsäkringar som ska ges till familjer beroende på vilka tillgångar de har.

Artikel 28–29
Barnet har rätt till gratis grundskoleutbildning. Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken.

Artikel 30
Barnet, som tillhör minoritetsgrupper eller ursprungsbefolkningar, har rätt till sitt språk, sin kultur och religion.

Artikel 31
Barnet har rätt till lek, vila och fritid.

Artikel 32
Barnet har rätt att skyddas mot ekonomiskt utnyttjande samt mot hårt arbete som skadar eller hindrar barnets skolgång och äventyrar barnets hälsa.

Artikel 33
Barnet har rätt att skyddas från olaglig användning av narkotika.

Artikel 34
Barnet har rätt att skyddas mot alla former av sexuella övergrepp och mot att utnyttjas i prostitution och pornografi.

Artikel 35
Bortförande, försäljning eller handel med barn ska förhindras.

Artikel 37
Inget barn får utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och bestraffning. Inget barn får olagligt eller godtyckligt berövas sin frihet. Barnet får inte bestraffas med livstids fängelse eller dödsstraff. Varje frihetsberövat barn ska behandlas humant och med respekt. Barnet har rätt att snarast möjligt få juridisk hjälp. Barnet i fängelse har rätt till kontakt med och besök av sin familj.

Artikel 38
Konventionsstater skall vidta alla lämpliga åtgärder för att tillförsäkra att barn under 18 år inte deltar i väpnade konflikter. Barn får inte heller användas eller rekryteras av gerillarörelser m.fl.

Artikel 39
Barnet som blivit offer för vanvård, utnyttjande, försummelse, tortyr, väpnade konflikter eller annan omänsklig behandling har rätt till rehabilitering och social återanpassning.


Artikel 40
Barnet, som är anklagat för brott eller blivit dömt för straffbara handlingar, har rätt till en behandling som främjar barnets känsla för värdighet och för andras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Artikel 41
Rättigheterna i konventionen gäller inte om andra nationella lagar ger barnet större möjligheter att förverkliga rättigheterna.

Artikel 42
De stater som anslutit sig till konventionen åtar sig att göra konventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland vuxna och barn.

Artikel 43–45
Bestämmelser om hur alla länder som anslutit sig till konventionen ska arbeta för att förverkliga den. En övervakningskommitté inom FN granskar konventionsstaternas rapporter. FN-organ och frivilligorganisationer kan också delta med information till FN.

Artikel 46–54
Regler om hur stater kan ansluta sig till konventionen och när dessa börjar gälla. En reservation som strider mot denna konventions ändamål och syfte skall inte tillåtas.

lördag, september 28, 2019

Jonny

Natten mellan 27/9 och 28/9 år 2010
hände det som förändrade allt

Det blir lättare sade vänner till mig för snart tio år sedan.

Det har inte blivit lättare och det har blivit väldigt komplicerat eftersom alla mina älskade vänner finns i mitt livsrum som en direkt följd av att Jonny lämnade det. Det är väldigt komplicerat!

torsdag, september 26, 2019

Germunds Blogg

Eller Germunds blog som det står i startrutan. Texten hamnade en bit utanför ramen och det försöker jag också göra. Alltid och målmedvetet!

De värsta förolämpningar jag kan tänka mig, är att bli beskylld för att simma med strömmen eller att vara tämligen harmlös eller att acceptera dumheter.



Det ska dundra och gnistra lite försynt om bloggen!








Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna behöver aldrig presentera hållbara politiska strukturprogram eftersom de övriga partierna gör jobbet åt dem som marionettdockor, som nyttiga idioter, som den klassiska strutsen......

Nu när det är uppenbart att grupp ställs mot grupp i kommunernas trygghetssystem ligger skulden helt och hållet hos de övriga riksdagspartierna som har blundat för problemen och undvikit möjligheterna.

Klantskallar!

Allt i bloggen om SD


onsdag, september 25, 2019

Non Violence



Carl Fredrik Reuterswärd skapade symbolen för Non Violence och nu skulle den behöva stå som skulptur på torgen i förorterna till Stockholm, Göteborg, Malmö, Västerås, Uppsala och Örebro där gängkrigen håller på att ödelägga tryggheten för vanliga medborgare.


Om inte Polismyndigheten har någon lösning bör militär insatsstyrka ta hand om gängen.

Klarar inte de av situationen behöver snart alla kommuner
i Sverige ha symbolen på torg och anslagstavlor.



tisdag, september 24, 2019

Greta Thunberg och Donald Trump säsong 3 avsnitt 1


Uppdatering

Huffington Post ◄klicklänk

Mannen med världens tyngsta maktmandat kan vara en megalomanisk NPD-typ.

Jag känner inte dig Donald men du skrämmer mig med din arrogans och hybris.

Den här personlighetsdefinitionen kanske passar in på dig men jag vet inte; du kanske bara spelar en roll som du tror att världens mäktigaste man bör spela.

Jag tror inte att du är korkad; Jag tror att du är en slug och manipulerande NPD-person.


jag tror att du behövs just nu för att visa oss andra hur det kan bli med en maktgalen despot på världskungatronen.

A megalomaniac is a pathological egotist, that is, someone with a psychological disorder with symptoms like delusions of grandeur and an obsession with power. We also use the word megalomaniac more informally for people who behave as if they're convinced of their absolute power and greatness. Your garden-variety egomaniac might be self-centered and overconfident but he's a little softy compared with the megalomaniac who wants to control the world.

Beskrivning av en NPD-personlighet

Narcissistic personality disorder

Narcissistic personality disorder (NPD) is a personality disorder characterized by a long-term pattern of abnormal behavior that includes exaggerated feelings of self-importance, an excessive need for admiration, and a lack of empathy towards other people. People with NPD usually spend much time thinking about achieving power and success, or on their appearance. They often take advantage of the people around them. Such narcissitic behavior typically begins by early adulthood, and occurs across a broad range of situations.

The causes of narcissistic personality disorder are unknown. The condition of NPD is included in the cluster B personality disorders in the Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM). A diagnosis of NPD is made by a healthcare professional interviewing the person in question. The condition of NPD should be differentiated from mania and substance use disorder.[3]

Treatments for narcissistic personality disorder have not been well studied. Therapy is difficult, because people with narcissistic personality disorder usually do not consider themselves to have a mental health problem. About one percent of people are believed to be affected with NPD at some point in their lives. It occurs more often in men than in women, and affects young people more often than older people. The narcissistic personality was first described by the psychoanalyst Robert Waelder, in 1925; and the term narcissistic personality disorder (NPD) was coined by Heinz Kohut, in 1968.


Egotism is the drive to maintain and enhance favorable views of oneself, and generally features an inflated opinion of one's personal features and importance. It often includes intellectual, physical, social and other overestimations.

The egotist has an overwhelming sense of the centrality of the 'Me', that is to say of their personal qualities. Egotism means placing oneself at the centre of one's world with no concern for others, including those "loved" or considered as "close", in any other terms except those subjectively set by the egotist.

lördag, september 21, 2019

Greta Thunberg och Gaia säsong 2 avsnitt 2



Strejk.

Att strejka innebär att man utan medgivande från uppdragsgivare, vägrar utförande av ålagda uppgifter.

Det kan handla om arbetsvägran, studievägran och liknande aktiviteter men om någon har fått ledigt för att manifestera / demonstrera, är det inte strejk.

Då är det just manifestation och eller demonstration!

När Greta Thunberg och hennes anhängare manifesterar sin oro för en framtid där människorna har saboterat möjligheterna till egen överlevnad genom rovdrift på naturresurserna, är det ett beundransvärt ställningstagande som engagerar politiska ledare över hela världen, men de strejkar inte!

Tyvärr engagerar deras demonstrationer också de beslutsfattare som tjänar pengar på att naturresurserna utnyttjas över kollapsgränserna.

Jag beundrar Greta och hennes medaktivister men jag fruktar deras motståndare som förfogar över världens farligaste vapen; Pengar och makten över politikerna, som pengarna ger.



Ekologisk kollaps innebär en situation där ett ekosystem drabbas av en permanent, minskning av bärkraft för alla organismer, vilket leder till massutrotning.

Enligt Gaia-hypotesen / Gaia-teorin återhämtar sig det ekologiska systemet efter att balans har uppnåtts men kanske kommer inte mänskligheten tillbaka.

Teorins grunder

Grundtanken gaiateorin är att biomassan självreglerar förhållandena på planeten (detta gäller i synnerhet temperatur och kemisk sammansättning av atmosfären) för att göra den fysiska miljön mer anpassad till de organismer som utgör dess liv. För att illustrera detta använde sig James Lovelock av en enkel simuleringsmodell, den så kallade daisyworldsimulationen.

Huruvida ett gaiasystem finns på jorden debatteras fortfarande. Att det finns relativt enkla sådana system är dock generellt sett accepterat. Ett exempel är att när koldioxidhalten i atmosfären stiger växer växterna till sig i mängd och storlek och tar på så sätt bort mer koldioxid, vilket får en stabiliserande effekt. Till vilken grad detta stabiliserar jordens övergripande klimat är dock ännu inte känt. 



torsdag, september 19, 2019

Uppsala Stenhagen



Sakine Madon06:00 | 2019-09-22

LEDARE. I torsdags kväll samlades plan- och byggnadsnämnden för att fatta beslut om islamiskt center i Stenhagen. Eftersom höjden på byggnaden ska sänkas något och fler parkeringsplatser läggas till, har bygglovsbeslutet skjutits upp till nästa nämndmöte. Men skälet till att centret är så omdebatterat har förstås inte med bygglovsteknikaliteter att göra.

Två frågor behöver hållas i sär: dels vad en plan- och byggnadsnämnd har för regler att förhålla sig till, och dels vad Uppsala Dawa Stiftelsen står för.

Plan- och bygglagen ska följas och bygglovsärenden avgörs inte av huruvida en bygglovssökande är schysst eller inte. Att det finns invånare som är oroliga är också en svajig faktor att luta sig emot. I morgon kanske det protesteras mot ett HVB-hem eller någonting annat. Nämnden måste hålla sig inom formella ramar.

Den andra frågan, vad dawastiftelsen står för, är i allra högsta grad politiskt relevant. Här finns en del frågetecken.

I en tidigare bygglovsansökan framgår det att dawastiftelsen vill bygga en moské i Stenhagen, och stiftelsen har sagt att verksamheten ska komplettera den i Uppsala moské. Det finns personer som har haft uppdrag för både stiftelsen och moskén. På vilket sätt vill stiftelsen komplettera Uppsalamoskéns verksamhet?

Två av de imamer som i år har gripits av Säpo har predikat för Uppsalamoskén. Den ene, Abu Raad, har varit en central person i den svenska jihadistmiljön. Han har varit tydlig i sitt stöd för Islamiska statens terror. När terrorsekten sommaren 2014 intog byar och städer i Irak var Raads kommentar på Facebook följande: ”Bröder och systrar, be till Allah om stöd för deras sunnisyskon i Irak, där de utkämpar ett ödesdigert krig mot svekfullhetens, kufrs och syndfullhetens styrkor”. Imamen uppmanade sina läsare att stötta dessa ”syskon” med ”era pengar, er själva och era tungor”.

Raad är ingen predikant man ”råkar” bjuda in vid flera tillfällen. Ändå var han en återkommande föreläsare för Uppsalamoskén. Även efter avslöjandena om Raads extremism avfärdade Uppsalamoskéns dåvarande vice ordförande uppgifterna om Raad som lögn. När UNT frågade moskéns presstalesperson i somras om hur man ställer sig till extremism hette det ”ingen kommentar” (17/6). Sedan svarade moskéns vice ordförande att man är ”neutrala”, men inte accepterar någon som ”inte accepterar demokrati”.

För några år sedan avslöjades moskén av SVT:s Uppdrag granskning för att avråda från att polisanmäla hustrumisshandel. ”Nej, du ska inte ringa polisen, du ska gå till din man”, var svaret till kvinnan i burka som hade med sig dold kamera från SVT. Dessutom uppmanades kvinnan att till sin man säga ”förlåt om jag har gjort nåt dåligt”.

Dawastiftelsen ska inte utsättas för guilt by assosiation, det vill säga påklistras åsikter som Uppsalamoskéns företrädare har uttryckt. Det är bra att stiftelsen tar avstånd från politiskt våld. När de säger sig arbeta för integration undrar man dock vad de menar. Hur leder den könsseparation stiftelsen står för till ”integration”? Eller att stiftelsen är emot homosexualitet? Stiftelsens kassör Akmal Hyder, som står bakom bygglovsansökan, ville i veckan inte svara på frågan om homosexuella handlingar borde vara straffbart som i flera länder i Mellanöstern (P4 Uppland, 19/9). Det är ”personliga saker” och inget jag ska behöva svara på, sa Hyder. Påstår man sig hjälpa ungdomar att integreras är det just dessa frågor man behöver svara på.

Det är en sak att en plan- och byggnadsnämnd godkänner en byggnad. Men det finns fler nämnder som hanterar frågor om exempelvis föreningsbidrag, integration, jämställdhet, könsseparation, fritidsaktiviteter och tolerans mot sexuella minoriteter. Då behövs betydligt fler "jobbiga" frågor. Köp inte tomt prat om integration.

Morgonandakten i Sveriges Radio


Morgonandakten i Sveriges Radio är ofta en fin start på dagen
men oftast är den en manifestation av enfald och politisk korrekthet!

Inget land ska styras av en religion men människorna på hela den arabiska halvön och större delen av Afrika, Asien och Kaukasien plågas under religiöst slaveri.

Värst är det i de islamdominerade länderna helt enkelt för att muslimernas mänskliga absoluta förebild var en blodbesudlad krigarhövding.

Ändå låtsas Sveriges Radios livsåskådningsredaktions ynkryggar aldrig om alla problem som människorna i religiöst dominerade länder plågas av.

De naiva godhetsdårarna tror att en brutal ideologi per automatik blir en god ideologi när den praktiseras i Sverige.

Beakta dessa länders förhållande till demokrati, jämställdhet, jämlikhet, religionsfrihet, samkönad kärlek, konfessionsfri utbildning, tryckfrihet,religionsfrihet och inställning till kristna!

En livsåskådningsredaktion som inte vågar fördjupa sig i olika religioners livsåskådningsideologier, är en samling inkompetenta och fega opportunister!


måndag, september 16, 2019

Religiösa friskolor




MÅNDAG 16 SEPTEMBER 2019

Islamister startar förskolor och familjedaghem.

av
Olof Svensson

Kvinnan drev ett familjedaghem hos en känd våldsbejakande extremist.

Flera andra misstänkta islamister och extremister har den senaste tiden knutits till förskolor och familjedaghem, visar Aftonbladets kartläggning.

– Det är horribelt. Det här sker i en ålder där barn är som mest formativa, säger terrorforskaren Magnus Ranstorp.

Göteborgs förskolenämnd stoppade nyligen ett familjedaghem (tidigare dagmamma) med omedelbar verkan. Anledningen var att verksamheten hölls hemma hos den kända islamisten Anas Khalifa.

Familjedaghemmet hade fem barn i åldrarna ett till fem och drevs av en kvinna med nära koppling till Khalifa, i deras gemensamma bostad i Göteborg. När nämnden granskade hemmet framkom att Khalifa också var engagerad i verksamheten.

– I somras skrev han sig på adressen, då kände vi att kopplingen blev för stark, säger Amanda Larsson chef på juridik och ärendehanteringen på förskoleförvaltningen i Göteborg.

Anas Khalifa har under lång tid spridit extrema budskap i sina sociala kanaler. I Försvarshögskolans rapport ”Mellan salafism och salafistisk jihadism” tillägnas han ett eget kapitel. Han har hyllat jihad, talat nedlåtande om homosexuella och predikat om att kvinnor ska täcka sig från topp till tå. För några år sedan uppmanade han ungdomar att inte gå på studentfest eftersom de då kan få ”Allahs vrede” över sig.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp tycker det är horribelt att misstänkta islamister startar förskolor och familjedaghem. 

Samma kvinna stoppades så sent som i våras från att öppna en annan verksamhet, en förskola i Göteborg. Nämnden motiverade det med att kvinnan tidigare haft ekonomiska problem. Men kopplingen till Khalifas radikala åsikter fanns också med i bilden.

– Vi börjar alltid titta på de ekonomiska bitarna, när dessa visade på att huvudmannen ej var lämplig gick vi inte vidare och tittade på andra lämplighetsaspekter, säger Amanda Larsson.

Anas Khalifa är långt ifrån den enda i extremistmiljöer som kan kopplas till förskolor och familjedaghem. Tidigare i vår stoppade Göteborg två andra ansökningar. En kom från Abdel-Nasser El-Nadi, tidigare vd för Vetenskapsskolan och som fram till nyligen suttit i förvar på uppdrag av Säkerhetspolisen. El-Nadi ville starta en förskola med fyra avdelningar för barn mellan ett och fem år, men nekades eftersom han kopplas till våldsbejakande extremism.

Utreds i flera kommuner
Ännu en ansökan om familjedaghem stoppades i samma veva. Kvinnan bakom ansökan var tidigare tillsammans med en man som greps i USA och dömdes för brottslighet med kopplingar till terror. Kvinnans nuvarande man har ett nära samröre med Anas Khalifa, enligt handlingar från förskolenämnden i Göteborg.

Ett annat exempel på extremister som kopplas till förskolor är föräldrakooperativet Bilaal. Verksamheten finns i Umeå, Gävle och Söderhamn och är nu under utredning. Anledningen är att en styrelsemedlem tagits i förvar av Säpo. Han är en av de sex personer som Säpo vill få utvisade eftersom de utgör ett hot mot rikets säkerhet.

Efter att han tagits i förvar hoppade mannen av styrelsen.

Ranstorp: Det är lukrativt
Även i Eskilstuna har kommunen stött på misstänkta islamister som vill driva förskola.

Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan, säger att islamister och extremister försöker skapa nya ekonomiska inkomster genom att driva förskolor och familjedaghem.

– Det är lukrativt. Ett par barn kan generera ganska stora summor. Det handlar också om att de vill hermetiskt sluta sig gentemot samhället i stort. Det börjar med förskolor och går ända upp till gymnasiet.

Har kommunerna tillräcklig kunskap?

– I Göteborg tror jag de har det. Men på många håll tror jag det finns obefintlig fokus på den frågan.

Ska inte människor som förespråkar en strikt tolkning av islam få driva förskolor?

– Jo, det ska de. Problemet är att det finns för lite tillsyn i verksamheten.

Aftonbladet har utan framgång sökt Anas Khalifa och hans sambo. Familjedaghemmet har tre veckor på sig att överklaga beslutet att stänga verksamheten.



Svensk politik 1999-2019



Politiken kan inte fly undan!


WIDAR Tänk dig att du och några kompisar satt och framtidsspekulerade på nyårsaftonseftermiddagen 1999: Hur skulle Sverige se ut om tjugo år? Vad skulle ha förändrats, vad skulle ha varit ungefär likadant, vad skulle vara bättre och vad skulle vara sämre där framme i det diffusa och avlägsna år 2019?

Tänk dig att en av dina kompisar lagt upp en svensk framtidsspaning på bordet av ungefär det här slaget:

”Jag tror att det sitter tiggare utanför i stort sett varje affär i Sverige, att kriminella gäng i förorterna mördar runt 40 personer om året, att ungefär 300 svenskar lämnar Sverige för att kriga med en islamistisk mördarsekt i Mellanöstern, att en kvarts miljon utomeuropeiskt födda människor är inskrivna som öppet arbetslösa på den svenska Arbetsförmedlingen, att det eldas bilar i stort sett varje natt i någon stad och att barnäktenskap växer i antal.”

Tänk dig hur du och dina kompisar skulle ha reagerat inför en sådan häpnadsväckande dyster profetia? Min bedömning är att de allra flesta ganska tvärt och rakt av skulle ha hållit en sådan svensk utveckling för ytterst osannolik. För tjugo år sedan fanns det nämligen ytterst få – om ens några – tecken som talade för vad som komma skulle.

Att se bakåt kan ibland vara en fruktbar metod för att få syn på inslag i nuet som vi borde uppleva som mer omskakande än vad vi gör.

Wilhelm Agrell är seniorprofessor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. På debattplats i Svenska Dagbladet (13/9) resonerar han klokt och allvarligt om riskerna med att nya normaltillstånd etableras där det grova och väpnade våldet vävs in i samhällsväven som företeelser som väl ”alltid varit där.”

Agrell skriver: ”Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur och finns inte längre. Samhällets institutioner har reducerats till en av många våldsutövande aktörer. Det väpnade kriminella våldet får i detta avseende effekter som alltmer liknar terrorismens och muterar i värsta fall i en sådan riktning där gränsen mellan de två suddas ut. Allt detta är djupt oroande och ohållbart, landet brister sönder i ett mycket fundamentalt avseende.”

Berättelsen om vårt här och nu i Sverige 2019 är väldigt fragmentiserad och polariserad. Händelseutvecklingen riskerar att bli smått obegriplig och abstrakt eftersom de ledande berättarna i samhället – styrande politiker, redaktörer i stora medier, kulturpersonligheter med genomslagskraft – inte ger oss berättelser som hänger ihop.

Sedan långa tider tillbaka vet vi att en god berättelse kräver tre delar:

Varifrån kommer vi? Var står vi? Vart går vi?

Många makthavare av olika kategorier vill gärna hoppa över det första ledet i berättelsen; varifrån kommer vi? Därför går berättandet i baklås. Därför växer misstroendet och därför polariseras samhällsdebatten och politiken alltmer.

Problemen i vårt här och nu behöver knytas samman med det som i vårt nära då starkt har bidragit till problemen. Det stora och samhällspåverkande som hänt under det senaste dryga decenniet är att Sveriges befolkning har vuxit mycket snabbt genom en omfattande och mycket bristfälligt genomförd utomeuropeisk invandring. Detta har i hög utsträckning påverkat Sverige på många sätt.

Kort sagt så har klyftor, ojämlikhet, fattigdom, trångboddhet, färdighetsbrister, låga utbildningsnivåer och arbetslöshet drivits fram i rask takt när invandringen från Mellanöstern och Afrika på kort tid har tillåtits öka till historiskt höga nivåer.

Man behöver inte vara någon framstående sociolog eller kriminolog för att förstå och inse sambanden mellan å ena sidan klyftor, ojämlikhet, fattigdom, trångboddhet, färdighetsbrister, låga utbildningsnivåer, arbetslöshet och å den andra sidan utvecklingen av gatunära våldskriminalitet.

Det är därifrån vi kommer. En förhållandevis lång epok av misskött invandring är den enskilt största förklaringen till att delar av vårt här och nu ser ut som det gör.

Det krävs ingen större fantasi eller politisk empati för att förstå varför ledande politiker gärna inte vill tala om det första ledet – varifrån vi kommer – i berättelsen om samhällsutvecklingen. De tänker väl som så att om det ska hållas på och ältas och tjatas om invandringens omfattning så kommer vi att ansättas av frågor om varför vi inte förde en bättre politik. Sådana frågor har vi allt att förlora på – eftersom svaren inte är så värst lysande kanske – och därför hoppas vi att saken ska ”blåsa över” och att vi istället ska prata om till exempel klimat och utsläpp där ju Sverige är en kanonaktör.

Problemet är bara att de där frågorna om varför den politiken fördes som fördes; de är redan sedan länge ute på banan och driver på polariseringen i politiken. Skadan är så att säga redan skedd och det är inte mycket som talar för att ont skulle kunna göras värre genom att ta sig an alla tre stegen i samhällsberättelsen. Tvärtom är det nog så att möjligheten att vinna något större förtroende i breda medborgargrupper för det man vill göra här och nu och för den riktning på samhället man tänker sig framåt; den möjligheten står nog och faller med att man tar sig an även det första ledet.

Moderaternas nya partiledning har tagit ett kliv i den riktningen. Partiledaren Ulf Kristersson har sedan den dag han blev vald varit tydlig med att ”vi gjorde fel” som lät oss förblindas av rädsla för Sverigedemokraternas framgångar och därför underlät att argumentera för Sveriges klassiska behov av en ordnad invandring i relativt begränsad omfattning.

När klok politik stämplades som rasism och fascism och gud vet vad så for det iväg. Det minns vi och det vet vi, alla som var med. Och dit vill få av oss tillbaks.

Ansvaret för att lindra och mildra den tillitsätande polariseringen i samhället faller tungt på regeringen.

De som gör anspråk på att leda landet framöver har därför i mina ögon ett (också egennyttigt) ansvar att kunna stå för en samhällsberättelse som inte stöter bort stora delar av befolkningen.

En förtroendemätning från Novus som publicerades i Dagens Nyheter lördagen den 14 september visar övertydligt på ett allvarligt läge. Förtroendet är rekordlågt för det politiska ledarskapet. Otryggheten med politikens förmåga att förvalta landet på ett klokt sätt är djup och bred.

På lördagen kom också Novus med en undersökning om vilka frågor som väljarna anser vara viktigast. SVT redogjorde för innehållet som i sammanfattning visar att sjukvård, lag och ordning och migration/integration befäster sina toppositioner vad gäller politisk uppmärksamhet. Sådant som många politiker hellre talar om - klimat och jämställdhet – rasar däremot på listan.

På fredagen 13 september visade Sifo i Göteborgsposten/Svenska Dagbladet att Sverigedemokraterna nu nått sin högsta siffra hos Sifo någonsin; över 20 procent.

Alla dessa mätningar av medborgarnas förtroende, trygghet och partisympatier kan samfällt till stor del som förstås som en växande protest mot politikens undermåliga ord och åtgärder.

Politik är nämligen en mix mellan ord och åtgärder. När en stor majoritet av riksdagens partier anser att det är en viktig åtgärd att få ner invandringen på lägre nivåer så krävs också ord som förklarar vad som är problemet med hög invandring. Hänger inte åtgärder och orden ihop så hänger inte den politiska berättelsen ihop. Och då vänder politiken ryggen åt stora delar av befolkningen.

Jag är optimist. Sverige är ett rikt land. Problemen i rättsstaten, den växande sociala och ekonomiska ojämlikheten och bristerna i kunskap och studiero i skolorna går att åtgärda givet att invandringen hålls på en mycket låg nivå under de kommande åren. Vilket krävs om samhället ska ges en chans att komma igen. Det finns också en uppsjö av bra och anständiga och funktionella ord för att på ett rakt och ärligt sätt berätta om vad som har skett, vad som sker och om vad som borde ske.

De som om några månader på nyårsafton 2019 sitter och framtidsspekulerar om Sverige 2039 har därför flera hyggliga alternativa gissningar och spåningar. Lärdomen från 1999 är framförallt att saker och ting inte behöver fortsätta som de är nu. Tjugo år är en kort tid men också en tillräckligt lång tid för att förändra samhället i grunden. Det gick åt ena hållet mellan 99 och 19. Det kan gå åt andra hållet mellan 19 och 39.

Men det går inte av sig själv. Politiken kan inte fly undan sitt ansvar.

söndag, september 15, 2019

Ungdomens Ark

Föreningen Ungdomens Ark avvecklades när Enköpings kommuns samordnare för kamp mot drogmissbruk och kriminalitet ansåg att jag utgjorde ett hinder för samarbete.

Skälet var min kritik mot islam här i bloggen, vilket brottssamordnaren ansåg vara provocerande för målgruppen!

Tänk efter vad det innebär!

Brottssamordnaren ansåg att de kriminella tar anstöt av kritik mot islam!

Därmed har brottssamordnaren fastställt roten till kriminaliteten vilket enligt min ringa mening är en kategorisering och grov generalisering.

Jag övervägde att gå i polemik publikt men avstod eftersom genmäle efter en naiv och vilsen tjänstemans inkompetenta utspel, vore att sänka sig till dennes nivå.

Allt i bloggen om Ungdomens Ark här ◄klicklänk







Gängkriminaliteten


Agrell: Vi måste agera för att rädda landet

Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa, skriver Wilhelm Agrell.

Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa, skriver Wilhelm Agrell. Foto: TT

Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur och finns inte längre. Det väpnade kriminella våldet får effekter som alltmer liknar terrorismens, skriver seniorprofessor Wilhelm Agrell.

Allvarliga samhällshot kan antingen ha formen av plötsliga och uppenbara händelser eller växa fram mer gradvis och smygande. De plötsliga förloppen kan komma överraskande och mer eller mindre ta samhället på sängen men också de gradvis framväxande hoten kan få samma effekt. Samhället varseblir här inte vad som är på väg, tittar bakåt i stället för framåt och tar alltför länge skydd bakom en känsla av fortsatt normalitet. För lite och för sent lyder det ordspråk som beskriver följderna. De bagatelliserade, svårgripbara eller alltför osannolika hoten blir inte föremål för skyddsåtgärder förrän i efterhand, då de redan kan vara överspelade, som med de alltför sena åtgärderna mot strömmen av frivilliga till IS.

Sverige har drabbats av ett ökande och allt grövre kriminellt våld. Denna utveckling är inte ny men betraktades länge som ett lokalt ordnings- och säkerhetsproblem. Det förändrade kriminella våldet kan beskrivas med statistik men återspeglas också i en ökad oro bland politiker, myndighetsföreträdare och stora medborgargrupper.

Läget i de våldsutsatta områdena beskrivs ibland som en krigszon och i de ögonblick som skjutningar och sprängningar inträffar är det krigszonens referensramar som osökt äger giltighet, de trasiga fasaderna, skjutna liggande på trottoaren. Hänvisningen till krig är kanske överdriven och alarmistisk men fenomenet inre väpnad konflikt kan bidra till att synliggöra dynamiken i ett skeende med stor destruktiv potential för ett samhälle.

I den typiska inre väpnade konflikten bekämpar olika grupper varandra och i varierande grad en statsmakt som helt eller delvis förlorat sitt våldsmonopol. Denna samhällshotande effekt är egentligen långt viktigare än antalet dödsoffer på årsbasis, något som terrorismen illustrerar. Dessa inre väpnade konflikter har, oberoende av hur deras drivkrafter ser ut, ett antal återkommande särdrag.

Ett första sådant särdrag är våldströskeln, eller snarare trösklarna. Det är mycket lättare för parterna i en konflikt att gripa till och eskalera våldet än att backa tillbaka till en lägre våldsnivå. De eventuella spärrar som funnits släpper, och våldet blir sedan sin egen mening och drivkraft och saboterar ofta försök att medla och på annat sätt dämpa konflikten. Detta är en observation från Libanon på 1970- och 80-talet, Balkankonflikterna på 1990-talet och Syrien efter den arabiska våren 2011, bara för att nämna några exempel.

Ett andra återkommande särdrag är att den inre väpnade konflikten påverkar och i förlängningen slår sönder elementära samhällsfunktioner och människors vardag och i extremfallen deras överlevnadsmöjligheter, något som förr eller senare resulterar i flykt, där de som i tid varseblir konfliktutvecklingen och har materiella och mentala förutsättningar är de som flyr först.

Vägen in i den inre väpnade konflikten och det upptrappade våldet är sällan entydig och kan innehålla episoder av mer eller mindre absurd normalitet, som när värnpliktiga ur den federala jugoslaviska armén som stred mot kroatiska styrkor köade på ett kroatiskt bankkontor för att lyfta sin dagpenning, som de brukade göra.

Nu skjuts det på våra gator och sprängs i våra bostadsområden, men vi kan fortfarande köra och handla i shoppingcentret och om det funnits några öppna bankkontor skulle vi säkert kunnat ta ut pengar där. Är detta bara som vanligt, så som det sett ut i så många länder under så lång tid och ett utslag av att Sverige helt enkelt håller på att ”normaliseras”, här som på många andra områden?

Det är kanske så, men detta är i så fall också en viktig del av själva problemet. Sverige har varit. och har upplevts som, ett tryggt och säkert land. Medborgarna har länge tagit detta mer eller mindre för givet och det har staten också gjort. Våldsutvecklingen har därför kunnat pågå alltför länge och gå alltför långt innan varningssignalerna trängt igenom och motåtgärder börjat sättas in. Det dröjde länge innan ens den grova organiserade brottslighetens direkta attacker mot rättssystemet definierades som ett samhällshot.

Det finns efter de senaste skjutningarna en växande varseblivning av att det som pågår inte bara är ”de andras” våld, interna uppgörelser, utan något som i lika hög grad som de direkta attackerna på rättssystemet utgör ett hot mot hela samhället. Våldet blir inte bara allt brutalare och upptrappat, offren kan bli vem som helst som råkar komma i vägen eller vem som helst som uppfattas stå i vägen. För varje tomhylsa som slamrar i gatan skjuts Sverige i sank.

Det vi tvingas bevittna är ett slags smygande lågintensiv väpnad konflikt som är mer än bara ett stegvis ökande våld. Samhällets våldsmonopol, själva kännetecknet för en suverän fungerande statsmakt, har bit för bit gröpts ur och finns inte längre. Samhällets institutioner har reducerats till en av många våldsutövande aktörer. Det väpnade kriminella våldet får i detta avseende effekter som alltmer liknar terrorismens och muterar i värsta fall i en sådan riktning där gränsen mellan de två suddas ut. Allt detta är djupt oroande och ohållbart, landet brister sönder i ett mycket fundamentalt avseende.

Det riktigt allvarliga handlar alltså inte om läget här och nu, som är illa nog, utan om vart vi är på väg. Det är den inre väpnade konfliktens destruktiva dynamik som vi måste uppmärksamma och bekämpa om landet, det land som vi vill leva i, skall kunna räddas. Allt detta är sådant som borde ha uppmärksammats och motverkats medan tid var. Det som nu krävs nu är en krishantering där motåtgärderna är inriktade på den hoteskalation vi ännu inte upplevt och vill slippa behöva uppleva.

Wilhelm Agrell
seniorprofessor i underrättelseanalys vid Lunds Universitet





MÅNDAG 16 SEPTEMBER 2019


Islamister startar förskolor och familjedaghem av Olof Svensson

Kvinnan drev ett familjedaghem hos en känd våldsbejakande extremist.

Flera andra misstänkta islamister och extremister har den senaste tiden knutits till förskolor och familjedaghem, visar Aftonbladets kartläggning.

– Det är horribelt. Det här sker i en ålder där barn är som mest formativa, säger terrorforskaren Magnus Ranstorp.

Göteborgs förskolenämnd stoppade nyligen ett familjedaghem (tidigare dagmamma) med omedelbar verkan. Anledningen var att verksamheten hölls hemma hos den kända islamisten Anas Khalifa.

Familjedaghemmet hade fem barn i åldrarna ett till fem och drevs av en kvinna med nära koppling till Khalifa, i deras gemensamma bostad i Göteborg. När nämnden granskade hemmet framkom att Khalifa också var engagerad i verksamheten.

– I somras skrev han sig på adressen, då kände vi att kopplingen blev för stark, säger Amanda Larsson chef på juridik och ärendehanteringen på förskoleförvaltningen i Göteborg.

Anas Khalifa har under lång tid spridit extrema budskap i sina sociala kanaler. I Försvarshögskolans rapport ”Mellan salafism och salafistisk jihadism” tillägnas han ett eget kapitel. Han har hyllat jihad, talat nedlåtande om homosexuella och predikat om att kvinnor ska täcka sig från topp till tå. För några år sedan uppmanade han ungdomar att inte gå på studentfest eftersom de då kan få ”Allahs vrede” över sig.

Terrorforskaren Magnus Ranstorp tycker det är horribelt att misstänkta islamister startar förskolor och familjedaghem. 
Anas Khalifa.
Abdel-Nasser El-Nadi, tidigare vd för Vetenskapsskolan tillsammans med Abo Raad, imam i Gävle moské. 
Terrorforskaren Magnus Ranstorp tycker det är horribelt att misstänkta islamister startar förskolor och familjedaghem. 

Förvarsintagen av Säpo
Samma kvinna stoppades så sent som i våras från att öppna en annan verksamhet, en förskola i Göteborg. Nämnden motiverade det med att kvinnan tidigare haft ekonomiska problem. Men kopplingen till Khalifas radikala åsikter fanns också med i bilden.

– Vi börjar alltid titta på de ekonomiska bitarna, när dessa visade på att huvudmannen ej var lämplig gick vi inte vidare och tittade på andra lämplighetsaspekter, säger Amanda Larsson.

Anas Khalifa är långt ifrån den enda i extremistmiljöer som kan kopplas till förskolor och familjedaghem. Tidigare i vår stoppade Göteborg två andra ansökningar. En kom från Abdel-Nasser El-Nadi, tidigare vd för Vetenskapsskolan och som fram till nyligen suttit i förvar på uppdrag av Säkerhetspolisen. El-Nadi ville starta en förskola med fyra avdelningar för barn mellan ett och fem år, men nekades eftersom han kopplas till våldsbejakande extremism.

Utreds i flera kommuner
Ännu en ansökan om familjedaghem stoppades i samma veva. Kvinnan bakom ansökan var tidigare tillsammans med en man som greps i USA och dömdes för brottslighet med kopplingar till terror. Kvinnans nuvarande man har ett nära samröre med Anas Khalifa, enligt handlingar från förskolenämnden i Göteborg.

Ett annat exempel på extremister som kopplas till förskolor är föräldrakooperativet Bilaal. Verksamheten finns i Umeå, Gävle och Söderhamn och är nu under utredning. Anledningen är att en styrelsemedlem tagits i förvar av Säpo. Han är en av de sex personer som Säpo vill få utvisade eftersom de utgör ett hot mot rikets säkerhet.

Efter att han tagits i förvar hoppade mannen av styrelsen.

Ranstorp: Det är lukrativt

Även i Eskilstuna har kommunen stött på misstänkta islamister som vill driva förskola.

Magnus Ranstorp, terrorforskare vid Försvarshögskolan, säger att islamister och extremister försöker skapa nya ekonomiska inkomster genom att driva förskolor och familjedaghem.

– Det är lukrativt. Ett par barn kan generera ganska stora summor. Det handlar också om att de vill hermetiskt sluta sig gentemot samhället i stort. Det börjar med förskolor och går ända upp till gymnasiet.

Har kommunerna tillräcklig kunskap?

– I Göteborg tror jag de har det. Men på många håll tror jag det finns obefintlig fokus på den frågan.

Ska inte människor som förespråkar en strikt tolkning av islam få driva förskolor?

– Jo, det ska de. Problemet är att det finns för lite tillsyn i verksamheten.


Aftonbladet har utan framgång sökt Anas Khalifa och hans sambo. Familjedaghemmet har tre veckor på sig att överklaga beslutet att stänga verksamheten.