Knutby 10:1 – Återblick – Farid Lamrani

Polisinformatör bakom Sara-vapnet mystiskt dödförklarad

Den 4 september 2007 avslöjade Världen idag att Sara-vapnet troligen var ett vapen som polisen beslagtagit, men som kommit ut på illegala marknaden igen. Artikeln följdes upp av nyheten att Farid Lamrani, som hjälpte Sara att få tag på vapnet, var polisinformatör.

Dagen efter Världen idags avslöjande fick den svenska folkbokföringen helt plötsligt en dödsattest som gällde Farid Lamrani.I början av september förra året avslöjade Världen idag att Farid Lamrani, en av de personer som hjälpte Sara Svensson med vapen och skjutövningar inför Knutby-dåden, var polisinformatör och hade förgreningar till en av de vapenhärvor som blev kända i början av 2000-talet. Världen idag kunde samtidigt berätta att Sara-vapnet tidigare hade varit beslagtaget av polisen.

I samband med artiklarna lämnade helt plötsligt Islamiska begravningsbyrån i Haninge in en dödsattest för Farid Lamrani till den svenska folkbokföringen, trots att han enligt polisen skulle befinna sig i Marocko.

Dödsattesten kom in till den svenska folkbokföringen den 5 september, dagen efter Världen idags avslöjande, och uppgav att Farid Lamrani dog på hjärtkliniken på Karolinska sjukhuset i Stockholm, klockan 19.05 den 3 september.

Trots att Sara tillbringade de sista dagarna innan mordet med att öva pistolskytte tillsammans med Farid och hans vänner, och trots att Sara nämnde Farids namn redan i det första polisförhöret samma dag som mordet i Knutby, har polisen inte brytt sig om att förhöra Farid Lamrani.

Inte ens det faktum att Sara upplevde sig hotad av de personer som hjälpte henne med vapenträning och att få fram ett skjutvapen, ledde till några ytterligare efterforskningar från polisens sida. Polisen valde dessutom att inte gå vidare med en undersökning av vapnets bakgrund.

Polisutredningen konstaterar helt kort att Farid Lamrani greps i Marocko och inte går att förhöra.

- Nu sitter han där han sitter. Vi lägger ned utredningen i avvaktan på att han eventuellt återvänder, sade kriminalinspektör Kenneth Ågren.

Brev från Lamrani till Sara Svensson. Sannolikt fejkat med polishjälp tack vare angivarverksamhet och skydd.

Tanger, Marocko. Hej Sara. Jag mår bra och hoppas att du gör det också. Det är tungt och tufft att vara i fängelse här i Marocko. Det är varmt just nu. Tiden går sakta och som du vet älskar jag Sverige, friheten, mina barn och mina vänner. Sara, hade du avslöjat dina planer för mig då kunde jag, med Guds hjälp, ha stoppat tragedin. Jag dömer inte dig. Men jag hoppas att svenska samhället tar hänsyn till dig och dina positiva sidor. Det kommer att bära frukt i framtiden. Vad jag vet är du en sympatisk kvinna, varm och attraktiv. Du kommer att bli en bra människa i framtiden. Jag hoppas att samhället förstår det också. Jag hoppas att Gud förlåter dig. Var stark, stå på dig och sköt om dig. Din vän för alltid, även när det är svårt. Jag är inte besviken på dig. Jag förstår att du hade det svårt. Varma hälsningar och kram. Farid Lamrani

Om Lamrani och polisen:

Mer än 15 år efter Knutbydåden, hemlighåller polisen uppgifter om Farid Lamrani, som var Sara Svenssons vapenkurir, vapeninstruktör och bostadsvärd veckorna innan mordet. Detta trots att Sara Svensson upplevde sig hotad av kretsen kring Farid Lamrani och uppmanades av dem att ljuga för polisen om mordvapnets ursprung.

Polisen_skyddar_Sara_Svenssons_vapenkurir

Inblick begärde för två veckor sedan ut det svar som marockanska myndigheter skickade den 22 mars 2005 till Rikskriminalpolisen rörande Farid Lamrani, den person som enligt förundersökningen – tillsammans med en blond svensk som Expressen beskriver – hade vapenlektioner med Sara Svensson och inför Knutbydåden lärde henne att skjuta i en skogsdunge nära Bandhagen i december 2003.

Det var Farid Lamrani och denne blonde svenske man som försåg Sara Svensson med vapen, vapenträning och logi. De uppmanade henne även att ljuga för polisen om vapnets ursprung och deras egen roll som vapenkurirer och vapeninstruktörer.

Sara Svensson beskrev i polisförhören och i rättegången hur hon var rädd för dem som hjälpte henne med vapenleverans och vapenträning. Om det avslöjades vilka som ordnade vapnet åt henne, så skulle hon eller hennes pappa råka illa ut, sade Sara Svensson, som nätterna innan Knutbydåden sov hemma hos sin vapeninstruktör Farid Lamrani.

Hemligstämplat

I fredags förra veckan fick Inblick beskedet från Lena Lindroth på Rikskriminalpolisens rättsavdelning att Marockos svar angående Farid Lamrani är hemligstämplat.

– Jag gör bedömningen att handlingen inte kan lämnas ut till dig eftersom det inte står klart att uppgifterna kan röjas utan att någon närstående till den enskilde lider skada eller men. Detta med stöd av 35 kap 1 § i Offentlighets- och sekretesslagen, meddelade Lena Lindroth med anledning av Inblicks begäran.

Inblick har nu överklagat Rikskriminalpolisens beslut till kammarrätten.

Det var i ett polisförhör som hölls av Uppsalapolisen Tommy Ahlm den 11 mars 2004 som Farid Lamranis fru påstod att maken befann sig i fängelse i Marocko.

Knappt en vecka senare vidarebefordrade Rikskriminalpolisen en fråga om Farid Lamrani till marockanska myndigheter på begäran av Polismyndigheten i Uppsala län.

Svaret kom först ett år senare, den 22 mars 2005, till Rikskriminalpolisen som skickade vidare svaret till polisen i Uppsala den 23 mars 2005.

Nedlagt

Då hade redan utredningen mot Farid Lamrani lagts ned, med hänvisning till att han enligt polisen befann sig i fängelse i Tunisien, enligt artiklar i UNT och Dagen i december 2004.

Dessförinnan, i september 2004, publicerade Expressen en intervju med Lamrani där han istället påstods befinna sig i fängelse i Marocko.

I septemter 2007 fick den svenska folkbokföringen en dödsattest gällande Farid Lamrani som uppgav att han i själva verket hade befunnit sig i Sverige.

Det faktum att den som enligt domen höll i mordvapnet, Sara Svensson, i förundersökningen uttryckte stor rädsla för att avslöja vilka som ordnade mordvapnet åt henne och och upplevde sig hotad av de personer som hjälpte henne med vapenträning och vapenleverans, ledde inte till några efterforskningar från polisens sida.

Tillsagd att ljuga

Den 31 januari 2004, tre veckor efter mordet, berättade Sara Svensson att hon tidigare hade uppgett felaktig ursprungsort för vapnet då hon blivit tillsagd ”av de här personerna att göra det”.

Hon beskrev samtidigt hur hon var rädd för att om det avslöjas vilka som ordnade vapnet åt henne, så skulle hon eller hennes pappa råka illa ut. ”Därför valde jag att säga en annan ort… Jag tror att jag är rädd för att de ska leta rätt på uppgifter om mig”, uppgav Sara Svensson, som också berättade att personerna som hon var rädd för, hjälpte henne att provskjuta vapnet.

Polisen valde att inte gå vidare med en undersökning av vapnets bakgrund, trots att Sara själv inte hade några egna kontakter med kriminella kretsar.

Frågor om vapnet undveks konsekvent i förhören.

Inga mobiltelefonsamtal återskapades från Farid Lamranis mobiltelefon.

Polisen valde att inte utreda vapnets bakgrund vidare och vapnet förstördes istället av SKL, på uppdrag av polisen.

Släpptes av polisen

Sara Svensson var den första som fastnade i polisens vägspärr på mordnatten. Ändå tilläts hon åka vidare med mordvapnet i bilen, utan åtgärder. Poliserna talade med henne, utan att ta personuppgifter, registreringsnummer eller undersöka bilen. Patrullen vidarebefordrade heller inget av detta till sina överordnade, konstaterade polisens interna utvärdering av Knutbyutredningen.

Sara Svensson uppgav dessutom i förhör och under rekonstruktionen att hon stod omkring en meter från kroppen och sköt mot huvudet. Den tekniska utredningen ger en helt annan bild. Skotten i huvudet bedömdes av SKL vara så kallade påsittande skott, det vill säga att revolvern var tryckt mot kroppen.

Den tekniska utredningen vid SKL lämnar flera frågor öppna om huruvida Sara Svensson höll i mordvapnet när skotten avlossades. På tre punkter markerar SKL att ”frågan måste lämnas öppen” om hon varit i direkt förbindelse med vapnet och sängen där mordoffret låg.

R​UBEN AGNARSSON

ruben@inblick.se

Kom Saravapnet från 

polisens vapenförråd?

Kan polisens ointresse bero på att mordvapnet hade kopplingar till polisens vapenförråd i Stockholm? Och för att den misstänkte mordanstiftaren Farid Lamrani visade sig vara polisens egen informatör?

Det sätt som vapnets serienummer slipats bort tyder nämligen på att det med största sannolikhet kommer från vapenbeslaget i Grimslövshärvan och därmed hade varit i polisens förvaltning.

I Grimslövshärvan utplånades vapnens serienummer precis på det unika sätt som hade gjorts på Saravapnet.

Justitiekansler Göran Lambertz (JK) beslutade i juli 2008 – drygt fyra år efter Knutbydåden – att kritisera Stockholmspolisens vapenhantering.

Polismyndigheten i Stockholms län uppmanades av JK bland annat att svara på om det fanns anledning att befara att myndighetens vapen, eller vapen som har köpts från kriminella eller omhändertagits av myndigheten, används i brottsliga sammanhang eller av någon privatperson som fungerar som informatör eller infiltratör hos myndigheten.

Kriminella kom över vapen

– Min övertygelse är att det har lämnats vapen till kriminella, att man inte har varit så noga med det, utan har menat att det har tjänat sitt syfte att ibland låta kriminella komma över vapen som polisen tidigare omhändertagit. Det är absolut min bild att det var så det gick till, sade Göran Lambertz i en kommentar i samband med beslutet.

– Det allvarligaste var att det fanns möjlighet att vapnen hamnade i kriminella kretsar genom att de inte var ordentligt förvarade och registrerade, men också genom att informatörer eller infiltratörer kunde visa upp dem för sina kontakter, fortsatte Göran Lambertz.

När exempelvis polischef Olle Liljegren greps hade han många vapen som inte gick att härleda som antagligen kom från polisens vapenförråd i Stockholm.

Liljegren dömdes i oktober 2004 av Eskilstuna tingsrätt till fyra års fängelse för bland annat grovt vapenbrott men friades i hovrätten. I Högsta domstolen dömdes han återigen för vapenbrott.

​RUBEN AGNARSSON

ruben@inblick.se