Klicka på bilderna så blir de störreBilden av järnvägsbron i Segersta eller Landafors som det hette när jag var barn, väcker oräkneliga minnen. Några hundra meter nedströms ligger mitt vackra föräldrahem Erk-Pers eller Erkpers som det ofta skrivs.
Varje dag läser jag webbtidningen Hela Hälsinglands Segersta-avdelning för att se om det händer något i min gamla hembygd. I dag fann jag denna artikel om järnvägen mellan Söderhamn och Kilafors
När jag skulle ta mig över älven till andra sidan för att komma till den fina badplatsen, hade jag att välja mellan timmerskiljeställets bryggor som fanns alldeles nära mitt hem, eller järnvägsbron.
Rälsen vilade på grova träbalkar så kallade syllar eller sliprar / slipers utan något annat än luft mellan dem. Utanför syllarna finns en gångbana på vardera sida och när man gick där hisnade man vid synen av vattnet långt därunder.
När man cyklade var det lättare för då hann man inte se så mycket nedåt, men cyklingen var farlig på grund av de brobalksförstärkningar som begränsade utrymmet. Det hände lätt att en trampa fastnade och då blev det en vådlig vurpa.
Ofta stod vi på gångbanan när tåget susade förbi så att luftdraget sög i oss.
Under bron finns stora stenfundament liknande dem som finns under gamla landsvägsbron.
På dessa stenfundament (på båda broarna) brukade vi ligga och kikmeta. Det gick till så att vi höll i metreven med handen och rörde masken fram och åter tills den största abborren gapade och svalde.Det var grunt vatten och skugga under broarna så att fiskarna syntes tydligt. På bilden med broarna syns kraftstationens turbinhall i förgrunden. Det strömmande vattnet nedanför dammen, är än i dag ett populärt fiskeställe.
Under många år var järnvägstrafiken helt avslutad och det talades om att riva upp rälsen, men trafiken återupptogs om än glest, men nu verkar det bli full fart på järnvägstrafiken igen.
Klicka på rubriken och besök Segerstas hemsida.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar