För mig som under många år har arbetat med elfordon av olika slag, är denna nyhet hoppingivande. Klicka på rubriken och se hur ett litium-jon-batteri är uppbyggt. Mera om det nya batteriet.
"Efter 3000 uppladdningscykler ska bara 10 procent av kapaciteten ha gått förlorad. Totalt ska batteriet klara 5000 uppladdningscykler, vilket innebär tio års livslängd om batteriet laddas en gång om dagen."
"Förklaringen till förbättringarna stavas nanomaterial. Ett tekniskt genombrott har gjort det möjligt att använda nanopartiklar för att absorbera och lagra stora mängder litiumjoner som annars skulle angripa och bryta ned batteriets elektrod."
De batterier jag hade att hålla mig till, kunde laddas cirka 1000 gånger och var väldigt tunga.
Klicka på bilden och se hur jag försöker övertyga två ur Telias underhållspersonal, om att batteridrivet är bättre än gasoldrivet.
De tog till slut mina argument och köpte en stor mängd batteridrivna sopmaskiner till sina förråd.
Drivna med blyackumulatorer hade maskinerna en drifttid på cirka fyra timmar. Med större batterier blev egenvikten så stor så att för mycket energi gick till att förflytta fordonet. Optimal laddningstid var åtta timmar.
Med de nya batterierna hade maskinen kunnat arbeta en hel dag och personalen hade sluppit kladdandet med svavelsyran som alltid var en risk eftersom högexplosiv vätgas bildades under laddning.
Blir priset rätt, kommer elbilarna att gå en ny vår till mötes.
Tyvärr var jag tjugo år för tidigt ute med min lansering av elfordon när jag samarbetade med holländska Spijkstaal. Först nu börjar mina idéer slå rot. Jag försökte sälja batteridrivna lastbilar för närdistribution, elbussar och små elpersonbilar för persontransporter inom industrier, flygplatser och stadskärnorna. Inför valet 1988 körde jag en av mina batteridrivna lastbilar med Karin Söder och ett gäng andra centerpartister på flaket i en ny form av torgtal.
"Efter 3000 uppladdningscykler ska bara 10 procent av kapaciteten ha gått förlorad. Totalt ska batteriet klara 5000 uppladdningscykler, vilket innebär tio års livslängd om batteriet laddas en gång om dagen."
"Förklaringen till förbättringarna stavas nanomaterial. Ett tekniskt genombrott har gjort det möjligt att använda nanopartiklar för att absorbera och lagra stora mängder litiumjoner som annars skulle angripa och bryta ned batteriets elektrod."
De batterier jag hade att hålla mig till, kunde laddas cirka 1000 gånger och var väldigt tunga.
Klicka på bilden och se hur jag försöker övertyga två ur Telias underhållspersonal, om att batteridrivet är bättre än gasoldrivet.
De tog till slut mina argument och köpte en stor mängd batteridrivna sopmaskiner till sina förråd.
Drivna med blyackumulatorer hade maskinerna en drifttid på cirka fyra timmar. Med större batterier blev egenvikten så stor så att för mycket energi gick till att förflytta fordonet. Optimal laddningstid var åtta timmar.
Med de nya batterierna hade maskinen kunnat arbeta en hel dag och personalen hade sluppit kladdandet med svavelsyran som alltid var en risk eftersom högexplosiv vätgas bildades under laddning.
Blir priset rätt, kommer elbilarna att gå en ny vår till mötes.
Tyvärr var jag tjugo år för tidigt ute med min lansering av elfordon när jag samarbetade med holländska Spijkstaal. Först nu börjar mina idéer slå rot. Jag försökte sälja batteridrivna lastbilar för närdistribution, elbussar och små elpersonbilar för persontransporter inom industrier, flygplatser och stadskärnorna. Inför valet 1988 körde jag en av mina batteridrivna lastbilar med Karin Söder och ett gäng andra centerpartister på flaket i en ny form av torgtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar