Kristi Bruds bok

Så blev det då dags för recension av Kristi Bruds självbiografiska litania.

Efter 190 sidor ville jag bara kasta skräpet i komposten men dels för att boken var lånad, dels för att det kunde skada komposten, avstod jag.

Färdigläst efter två timmar kan jag konstatera att detta är en litterär djupdykning i dynghögen.

Hon missar å det grövsta dramats innersta orsak. Om hon aldrig hade trott sig vara blivande hustru till Jesus Kristus när tidens ände nalkades, hade det inte blivit några skriverier och sannolikt inga mord i Gränsta - Knutby.

De makabra rollspel som översteprästinnan och de övriga hattifnattarna iscensatte, skapade den stämning som ledde fram till morden. Hade all planering fungerat kanske inte ens Helge Fossmo hade suttit i fängelse i dag.

Så här skriver Kristi Brud:

"Abrupt hamnade jag i händelsernas centrum. Någon talade då om
min nödvändiga tid av ensamhet – inte från vänner, inte heller från
arbete, men från att alltid finnas till hands – som att jag var avskild,
satt i en grotta och styrde allt möjligt med en järnhand."

Skrivet av den som säger sig vara en bland många jämställda

"Jag blev dragen ut i hela mediavärlden genom en
galnings onda handlingar. På grund av ett mord som kan stå helt och
hållet för sig självt utifrån hur hemskt det var."

Hon kom i fokus av den enkla anledningen att hon själv hade placerat sig i centrum för allt som hände i sekten.

"Vem har rätt att skriva allt som skrevs om mig på det viset? Hur
i hela världen kan det fungera så att en civil person, som varken är
folkvald eller offentlig och absolut."

Så får man skriva om den som anser sig vara universums mittpunkt.

"Faktum är att det inte var en sanning som beskrevs. Inte om mig, inte
om den lilla församlingen i Knutby. Inte ens min mördade syster fick
sanningen om sin person omskriven. Men mördaren, den som orsakade
allt, fick plats. Han blev stundtals nästan exakt citerad. En dåres
försvarstal, att hela tiden skylla på andra. På mig och på sammanhanget han varit i. Han projicerade sina egna handlingar hela tiden."

Märkligt nog överensstämmer allt som skrivs i Kristi Bruds bok med det som har sammanställts i de forum som jag länkade till i förra inlägget. Det är bara sanningsupplevelserna som skiljer sig mellan forumversionen och bokversionen. Detta är i sig rätt anmärkningsvärt. Vi talade i bland om att en forumsammanställning skulle kunna bli en bok. Nu blev det en bok; om än med en lite skruvad verklighetsuppfattning från författaren.

"Sara verkade i alla fall klok nog att inte vilja göra mer skada. Hon
har inte ens försökt att försvara sig."

Sara verkar för mig fortfarande vara livrädd för att mista den nåd från Kristi Brud, Jesus och Gud, som hon trodde sig kunna få om hon lydde order.

"Jag tror inte att det bara var allmänna fördomar mot en tro på Gud
som gav människor idén att vi skulle vara en galen sekt. Det var ren
manipulation av media."

Och en stor portion genomskådande av lögner och dimridåer.

"Men ändå! Det här tycker jag är otäckt. Att man så ogranskat kan
få skriva och överdriva. Det innebär att i princip varenda människa
faktiskt kan råka ut för liknande övergrepp. Bara det finns någon
som är villig att skapa en historia."

Ingen rök utan eld lilla damen!

"Det är för mig skamligt att journalister ens vill ta del av
dylika detaljer. Han borde få stå till svars för sina brott. Och att han
faktiskt gjorde sina barn moderlösa."

Eftersom han har fått lagens hårdaste straff, undrar jag vad hon menar här. Vill hon ha dödsstraff? Menar hon att hon har bevis för att Helge mördade Helene? I så fall är hon skyldig till skyddande av brottsling när hon inte har överlämnat dessa bevis till polisen.

"Helge och Daniels fru häktades vid en razzia morgonen därpå. Det
var enormt omtumlande. Vi tänkte att nu har polisen totalt tappat
spåret. De tror på något som är helt omöjligt. Vi kände dessa människor väl. Allt verkade ju helt galet. Kommer de att anhålla oss alla? Vi – och framförallt jag – hade målats ut som fasanfulla människor i media. Man kunde ju tro vad som helst utifrån det."

Den eventuella skulden gjorde sig påmind; det är tydligt. Hon undviker dessutom noggrant att nämna att Daniels hustru är hennes svägerska.

"Hur kommer det sig att Sara inte sökte hjälp? Jag kommer aldrig någonsin förstå just det. Hon påstår att hon trodde det var Guds vilja. Ingenting i den lära hon trodde på eller som alla andra undervisade i, innehåller någon som helst tanke om att det skulle vara rätt."

Sara vågade inte söka hjälp eftersom hon levde under hot om att bli krossad av Gud utan nåd från Kristi Brud/Drottning Tirsa vilket framgår av hennes små noteringar.

Om när andra pingstledare besökte församlingen:

"De skulle säkert säga att det var just vad de gjorde. Det har till
och med framställts som om de gjorde stora försök att revidera vår
teologi, att tala ledarskapet till rätta. Mig veterligt gjordes bara två
besök av dessa stora ledare. Det första är det jag nyss beskrev. Ett
annat var någon månad senare där man samtalade med vårt ledarskap
och förklarade att vi inte längre kunde vara en del av Pingströrelsen.
De ställde en del krav som vi inte ville möta just i det läget. Bland
annat krävde de att de skulle få tala med mig. Men min styrelse gick
inte med på det."

Hennes styrelse!

"För mig har det alltid känts viktigt att det jag predikar om måste
ge något. Naturligtvis vill jag att det ska vara av betydelse för den
som lyssnar. Annars finns det väl ingen mening med det?"

Lysande Sickan. Lyssna på några av hennes predikninger som det länkas till i tidigare inlägg!

"Han fick Sara att bli en mördare. Han fick ytterligare en kvinna
att bedra sin man genom att bli hans älskarinna. Han planerade mord
på flera och lyckades mörda sin hustru."

Häpnadsväckande avslöjanden som jag hoppas att hon låter Polisen få kunskap om.

Det var ett väldigt jagande i denna bok. Ordet "jag" är tveklöst det vanligaste och säger nog det mesta om författaren. Ungefär vid sidan 190 hade jag ledsnat totalt på allt svammel som finns i boken, men den skulle läsas till slutet.

Förmodligen oavsiktligt, eller präglad av sin egen betydelse, ger översteprästinnan här i boken ett tydligt besked om att det hela tiden sedan hennes upphöjning till pastor i församlingen, har varit hon som bestämmer PUNKT!

Efterpunktering.

Slutintrycket är att detta är en bok om Helge Fossmo, skriven av en mycket förvirrad liten dam med ett gigantiskt ego och mikroskopisk omvärldsanalys.