Döttrarna på 70-talet

Det är för kallt för att vara ute i dag. I stället har jag suttit och lekt med scannern för diapositiv och negativ. Den är svår att ställa in rätt, men detta är några försök som jag gjort tidigare. Efter dagens övningar ska det bli ännu bättre. Under barnens uppväxt fotograferade jag enbart med diapositiv. Bilderna uppifrån: Karin, Agneta, Agneta, Karin och båda blickande in i framtiden. Agneta var liksom jag galen i bilar redan då och Karin hade ärvt mitt intresse för blommor.

Vad betyder Kyrkan för mig?

Vad betyder Kyrkan för mig ?

Drivkraft, mystik, storhet och ansvar.

Jag vill börja med barndomens högtidliga vördnad inför stillheten i Kyrkan, respekten för prästen som Guds språkrör, skönheten i orgelmusiken och psalmsångens förenande egenskaper.

På senare år har naturligt nog tillvarons mening sysselsatt mina tankar allt oftare, som det gör för de flesta av oss när livets slut börjar bli påtagligt nära.

När vårens första blommor tränger genom resterna av förra årets växtlighet jublar jag.

När sommarens skönhet väcker ångest för att jag inte ska få uppleva ytterligare oändligt många somrar, blir varje stund viktig. Inget får slösas bort och jag vill veta varför jag finns här…. Där finns drivkraften.

Måste jag tro på vad som sägs i Bibeln ? Kan Gud vara partisk ? Vad gjorde Jesus under de 18 oredovisade åren mellan 12 och 30 ? Har Gud en moral ? Är Gud vårt kollektiva medvetande ? Tror prästerna verkligen på Bibelns Jesus ? ….Där finns mystiken.

Min vetenskapliga grundsyn säger mig att skapelseteorin är orimlig och att människan inte är Guds avbild eller skapelsens krona. Och ändå….. Varför är allt i naturen så sinnrikt skönt, så tillrättalagt för människans förmåga att uppskatta färg och form. Vår förmåga att associera säger oss att det finns en djupare mening med allt detta bedövande vackra i vår natur. Det måste kanske finnas en maskinist som administrerar den komplicerade tekniken.

Varför skulle annars en oansenlig liten grå mal börja sitt liv som en stor färgrik larv med hundratusen hårstrån, vart och ett konstruerat med invecklade rörsystem och ventiler för att styra temperatur och fuktighet. Varför så stor konstruktionsmöda för larver som ändå bara blir fågelmat så när som på ett fåtal vilka utvecklas till malar och lever några få dagar bara för att lägga ägg som utvecklas till nya vackra larver. Där finns storheten.

Kyrkan ska vara en naturlig plats för aktivitet lika väl som för stillhet och eftertanke oavsett om man vill delta i en gudstjänst eller bara vistas i kyrkas trygga miljö en stund.

Kyrkan ska vara öppen för alla som vill tjäna kyrkans sak. Jämställdhet och jämlikhet ska vara naturligt i Kyrkan. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter.
Kyrkan ska ha en stark miljöprofil både när det gäller den yttre och den inre miljön.

Kyrkan ska värna om de svaga i samhället oavsett om de är barn eller gamla, utstötta eller förtryckta. Utsatta grupper och individer ska prioriteras högt i Kyrkans arbete.

Kyrkorummet ska vara öppet för alla. Icke troende, sökare och frälsta, syndare och rättfärdiga ska finna frid och stimulans i kyrkomiljön.

Kyrkan spelar en viktig roll för de flesta människor i vårt land eftersom vi oavsett om vi tror på Gud eller inte, gärna förlägger våra tre viktigaste livspassager till kyrkorummet. Dopet, Vigseln och Begravningen, har så stark rituell förankring i våra liv att de flesta av oss väljer Kyrkan som arena vid alla dessa tillfällen.

Den ekumeniska verksamheten har stor betydelse för Kyrkans trovärdighet nu när vårt land rymmer så många människor med trosinriktningar vid sidan om Kristendomen. Även inom den Kristna värdegemenskapen finns sådana variationer att Ekumenin har mycket stor betydelse för att samla resurserna när det gäller alla de kyrkliga aktiviteter som ligger utanför gudstjänster och andra ritualer.

Alla människor oavsett härkomst, kön eller sexuell läggning ska ha oinskränkt rätt till kyrkomiljön när det gäller att tjäna Kyrkan som anställd eller att besöka Kyrkan som gäst….Där finns ansvaret.

Hemma

Den svartvita bilden visar mitt barndomshem 1950 vid stranden av älven Ljusnan i Segersta. Färgbilden med skog bakom gården, är tagen från berget vid Norrlandsport under en av mina många hemresor och den andra färgbilden är tagen från andra sidan älven.

Den gamla bilden visar också virkessorteringsanläggningen eller "skiljningen" som vi kallade den. Timmer och massaved flöt på älven från avverkningsplatserna i Norrland, sorterades i Segersta och drogs med bogserbåtar på sjön Bergviken till olika bearbetningsfabriker.

I dag är metoden glömd och i stället ligger timmerbilarna som ett pärlband på norrlandsvägarna.

16 år i Segersta i Hälsingland, fem år i Sandviken, 42 år i Täby och tre månader i Enköping. Det är inget nomadliv, men åren i Täby var partiellt boende eftersom jobbet medförde många resor.

För några år sedan blev jag ombedd att hålla tal på den stora midsommarfesten i Segersta och förberedde mig flera veckor med att skriva ett manus om märkliga platser jag besökt och människor jag mött på mina resor.

Så stod jag då där på talartrappan och såg ut över några hundra tysta hälsingar. Plötsligt blev mitt fina manus helt ointressant och jag började berätta om hur Segersta fortfarande var min hembygd. Jag beskrev känslan jag upplevde varje gång jag åkte hem och passerade kända vägmärken som vart och ett bekräftade att jag var på rätt väg och att hemmet kom närmare och närmare. Det blev ett för mig ovanligt känslomättat tal och det stockade sig i halsen ett par gånger.

Att hålla tal inför många människor har alltid varit en naturlig del av jobbet, men det är svårare att tala om känslor än att sälja en funktion.

Hur som helst blev resultatet av midsommartalet märkligt nog att hemkänslan för Segersta började avta och jag blev hemlös under några år tills jag flyttade hit till Enköping.

Här är jag verkligen hemma och här ska jag starta om med föreningsaktiviteter och bygga nätverk. Just nu tittar jag ut på min altan och kanske inbillar jag mig, men visst är det knoppar på Kaprifolen. Jag tror att det blir tidig vår i år.

Snart kommer en dotter (Agneta) med dotterdotter (Sofia) för att bli bjudna på lunch och få sällskap till badhuset.

Favoritmat

Äldsta dottern Agneta bjöds på lunch i dag. En gammal gemensam favorit som resten av familjen inte äter.

Rättelse! Till min stora glädje, har det visat sig att yngsta dottern Karin har börjat ta till sig denna lättlagade delikatess.

Hon rekommenderar röda bönor för den som inte gillar de vita bönornas tomatsås.

Ett kg Lithells Middagskorv. Fyra burkar Heinz vita bönor i tomatsås. Två burkar Campbells Kantarellsoppa. En och en halv box fyrahundragrams bredbar Grevé-ost. Två matskedar ljus sirap. En normalstor vitlöksklyfta pressas fint. Varning! Endast för fanatiska vitlöksälskare. Kan uteslutas.

Mixa osten, sirapen och soppan noga med en elvisp.

Töm bönorna i en femliters kraftig järngryta.


Skär korven i centimeterstora tärningar och strö ut ovanpå bönorna.

Täck med sopp-och ostblandningen och strö över paprikapulver.

Placera grytan (med lock på) mitt i ugnen som hettats upp till 185 grader över- och undervärme.

Tillaga i 40 minuter.

Variera med att tillaga i öppen form och med 175 grader, men kontrollera så att inte ytan blir bränd. Med öppen form blir det extra gott om man låter tunna skivor av Cheddarost ligga överst.

Nådens år 2006

Det känns redan att detta kommer att bli ett bra år, kanske det bästa hittills.

Nyårsfirandet blev lugnt med disciplinerad uppskjutning av Jonnys raketer vid 22-tiden.

Vid midnatt blev det dunder och rök när Enköpingsborna brände upp sina besparingar. Tjusigt värre men Jonnys raketer var bäst vilket bilderna visar.

Efter midnatt såg jag Mad Max-2 och avnjöt två flaskor Paulaner. En veteöl samt en Oktoberfest Bier. Vid tvåtiden kom Johns Blund med sitt trollspö och skänkte välförtjänt nattvila. Denna dag har varit vilodag framför datorn och experimenterande med scannern för diapostiv och negativ.

Aromterapibad med sällskap av Sudokuboken jag fick av Sofia i julklapp, blir nästa aktivitet.

Sedan ska jag se H2G2-filmen för femte gången. För den oinvigde "Hitchhikers Guide to the Galaxy. Därpå följer Lynley. Hur 17 ska man hinna med allt ?

Badet avklarat! 42-gradigt vatten med stressdämpande terapihokuspokus, blev en näradödenupplevelse eftersom jag var avslappnad redan när jag klev i badkaret och blev kvar där en timme pga kul Sudoku.

Mor flyttar

Julfirandet är över för denna gång och det var den billigaste julen på minst 25 år. Mindre än fyratusen kronor bortklappade!

Massor med god mat och många vilostunder när hjärnan går på tomgång. Just tomgång eller snarare rundgång, får mig att minnas när min mor flyttade till ett servicehus i Kilafors. Erik, bror min och jag körde hennes möbler. Det var besvärligt att parkera så det blev långt att gå och bära. Därför blev det många turer mellan flyttlasset och lägenheten.

På trappan vid ingången stod en väldigt gammal men pigg tant som tittade skumögt på Erik och frågade med sprucken röst ”Är det Åke?”. Nej svarade brorsan och fortsatte att bära. Nästa gång han gick förbi tanten, frågade hon igen ”Är det Åke”.


Så där fortsatte det några timmar och det blev efter ett tag ganska komiskt.

När vi flyttat klart, och installerat Mor i den nya bostaden, skulle Erik och jag åka hem.

På väg mot utgången såg jag att tanten stod kvar på trappan och jag drabbades av empatiskt hjärnsläpp. Jag bad Erik gå en bit efter mig och när jag passerat tanten, vände jag mig mot Erik och sade ”Kom nu Åke så går vi”

Det var väldigt nära att tanten slog en frivolt av överraskningen och det tog en stund att återställa hennes omvärldsanalys till något så när verklighetsanpassad nivå.

Checklista julen 2005.

Knäck-ok
Kola-ok
Kaffegodis-ok
Hasselnötsgodis-ok
Mandelgodis-ok
Smörkola-ok
Gräddkola-ok
Julmust-ok
Pilsner-ok
Mineralvatten-ok
Revbensspjäll tunna-ok
Revbensspjäll tjocka-ok
Julklappar-ok
Julkort-ok
Julbadet-ok
Julbord på Västerviksgatan-ok

God Jul då!

Fartens tjusning

En härlig julidag för snart tio år sedan hade jag deltagit i en picknick i Hagaparken och skulle åka hem. Inte en bil syntes på E4 Uppsalavägen norrut och min Honda CBX vibrerade av iver.

Den som har varit i Hagaparken, vet hur utfarten norrut ser ut. Det är en lång svepande kurva ned och upp mot E4. När jag kom till utfarten drabbades jag av det hjärnsläpp som var så vanligt när jag var ung (drygt femtio).

Gasen i botten och ut på E4 i ungefär 180 knyck. Till vänster såg jag att jag passerade en mc-polis och saktade ned till 90, som jag sedan höll medan mc-polisen körde upp jämsides och förslog att vi skulle stanna för ett samtal.

”Och hur fort körde du då” frågade han. 90 svarade jag. ”Det är 70 här” sade han. Ajdå, det hade jag missat. ”Du måste ha kört i över 200 när du passerade mig” sade polisen. Aldrig sade jag. ”Bestrider du detta i en domstol?” frågade han. ”Ta fram körkortet!” Nu började jag bli stressad och fumlade med plånboken så att polisen hann se att jag har de tio budorden på en liten lapp tillsammans med körkortet. ”Har du tio Guds bud i plånboken?” frågade han. Det är alltid bra att ha dem till hands svarade jag.

Polisen stod tyst en stund, innan han började knäppa upp sin varma skinnoverall. Vi hade stannat strax innan E18-avfarten intill den lilla tarmen av Brunnsviken. ”Vi sätter oss där uppe och pratar en stund” sade polisen.

Vi hade ett långt samtal om allt mellan himmel och jord. Till sist gav han tillbaka körkortet och förmanade mig att ta det lugnt.

Känner du aldrig suget efter att bara ge järnet på en bilbefriad raksträcka, frågade jag.

Ofta svarade polisen, men som tur är finns det så många galningar som du som ger mig legal anledning till lite race då och då.

Mc-Polisen for vidare. Vi skildes som goda vänner och jag bytte till ett lugnare fortskaffningsmedel 

som jag ännu efter sex år har kvar.

En resa

I början av 70-talet var jag på tjänsteresa i Frankrike i närheten av Rouen. På kvällarna åkte vi in till stan och åt på en fantastisk restaurant vid stadens stora torg. En kväll blev det ett himla liv på ett gäng arkeologer som arbetade med en utgrävning på torget. Det visade sig att de trodde sig ha funnit avrättningsplatsen där Jeanne d`Arc brändes 1431.

Efter en vecka skulle jag resa hem, men eftersom jag aldrig hade varit i Paris, förlängde jag min resa med ett tredagars studiebesök där. Jag hade gjort upp en lista på allt jag skulle se. Det var naturligtvis Notre Dame, Sacré-Coeur och ytterligare några berömda kyrkor, Louvren, Eiffeltornet, Lido, samt båtresan under broarna och mycket som jag nu glömt.

Kyrkobesöken blev många och minnesrika. Louvren var kul förutom att Mona Lisa inte var hemma. Målningen var på restaurering. Eiffeltornet blev en prövning. Hissen var trasig så jag fick gå hela vägen upp, men det var det värt. Vilken vy! Lido var pampigt och dyrt.

Hemresan sammanföll med industrisemesterstarten och Orly-flygplatsens bokningssystem hade pajat ihop (detta var i fördatortid). Efter ett plågsamt möte med en flygplatschef, ordnades det så att jag och ytterligare cirka 20 svenskar, skulle få resa med ett testplan från den ännu oinvigda flygplatsen Charles de Gaulle. Vi transporterades dit med buss och som en liten kompensation fick vi se de första start- och landningstesterna med Concorden vilket var en mäktig upplevelse. Mera kompensation skulle det bli eftersom vi hade förstaklassbiljetter. Vi skulle få bli de första lunchgästerna i VIP-restauranten. En fantastisk meny visades för oss, men den var på franska och ingen av oss kunde franska.

Jag är mycket allergisk mot ägg och ägg verkar vara en baskomponent i det franska köket så jag försökte förklara att jag ville ha ”non oeuf”. Det gick inte hem hos kyparen. Han förstod inte ett jota, men såg ut som om han gjorde det, nickade och kom efter ett tag in med någon mystisk maträtt som definitivt innehöll ägg. Nu började jag bli irriterad och sade mitt mantra ”non oeuf” högt och tydligt samt många gånger samtidigt som jag ruskade på huvudet. Kyparen sken upp och försvann, men kom strax tillbaka med ett gigantiskt silverfat där det låg nio olika små äggrätter.
Då började jag tala svenska med kyparen vilken nog insåg att han missförstått mina preferenser. Efter en stund kom han med ett engelskt/franskt lexikon och vi lyckades reda ut det hela genom att peka på aktuella ord. Sedan blev det fest!

Hemresan var fantastisk. Tjugo passagerare i en lyxutrustad Caravelle. När vi kom till Danmark pågick Tall Ship Race och skeppen passerade Öresund. Det var också mäktigt. Piloten gjorde en extra sväng för att vi skulle få fotografera de stora segelfartygen.

Hemkommen till Arlanda, ringde jag hustrun för att kolla läget. ”Vad köpte du till flickorna?”, frågade hustrun. -Jäklar! På den tiden fanns det på Arlanda en exklusiv presentbutik. Där köpte jag två väldigt fina mopsliknande hundar som döttrarna uppskattade. Hundarna från Paris var länge kära klenoder för dem och det blev ett smärtsamt uppvaknande när sanningen avslöjades. Äldsta dottern var 35 och fick en chock.

Ett hål i dörren

Gulf i Upplands-Väsby var en annan minnesvärd anläggning där många oförklarliga beteenden uppvisades som ruskade om personalens och min uppfattning om medmänniskorna. Det var dock en speciell händelse som jag bevittnade, som vi fortfarande skrattar åt. Utanför infartsporten fanns en pollettautomat där kunden skulle stoppa in en pollett för att starta tvättprocessen. Eftersom många tvättkunder var ovana vid automattvättar, hade föreståndaren textat en stor handhavandeinstruktion som han spikat upp på väggen bredvid porten.

På skylten hade han lite slarvigt skrivit: ”Kasta in polletten i hålet och vänta i bilen tills porten öppnas, kör sedan in på transportbandet”

Oftast fungerade detta bra, men en gång blev det alldeles tokigt. Vi såg hur bilisten körde fram till porten. Han studerade noga instruktionerna och gick sedan runt och granskade utrustningen innan han lät idé övergå i handling. Han hade upptäckt en trasig fönsterruta i porten. Där kastade han in sin pollett och satte sig sedan i bilen och väntade…. länge….

Tvättförbud

Några år senare när vi fått rutin på tvättmaskinsinstallationer, var det dags att låta OK i Eskilstuna få en liknande supertvätt. Då gick allt bra med installationen, men det gick sämre med kundanpassningarna. Det hände de mest förunderliga olyckor med tvättmaskinen och många bilar blev skadade. Föreståndaren som hette Herzog (fast vi kallade honom ketchup) hade gjort en kundstudie och konstaterat följande:

Äldre herrar iförda keps och körande Volvo, glömde oftast att montera av takräcken och vika in backspeglarna vilket gjorde att nämnda detaljer förvandlades till livsfarliga projektiler när tvättborstarna grep tag i dem, slet loss dem och slungade dem i alla tänkbara riktningar.

Äldre herrar iförda hatt och körande Volvo, kunde förutom ovan nämnda förseelser, dessutom köra in i tvätthallen med öppna fönster vilket förvandlade bilarna till egendomliga akvarier.

Ketchups förebyggande åtgärder var att när en äldre herre med keps och Volvo, ville tvätta sin pärla, övervakades tvättproceduren noga. När en äldre herre med hatt och Volvo ville tvätta sin bil fick han beskedet att tvättmaskinen tyvärr var trasig.

Jag som alltid bar hatt och körde Volvo, fick aldrig tvätta min bil på OK i Eskilstuna.

Biltvätt

Under många år var jag servicechef i ett stort företag som bland annat sålde biltvättmaskiner.

1970 skulle Sveriges första automattvätt med transportband för bilar, invigas med pompa och ståt.

OK i Valbo var platsen och installationsstressen var påtaglig när invigningsdagen närmade sig. Installatörerna arbetade dygnet runt och tröttheten gjorde att omdömet blev lite vingligt ibland.

I slutet av transportbandet fanns två gigantiska fläktar som skulle blåsa allt vatten av bilarna. De skulle starta automatiskt när en bil närmade sig. Två elmotorer på 50 kW vardera drar väldigt mycket ström och krävde en startprocess i flera steg för att inte propparna skulle gå.

Det var en för oss komplicerad automatik och när maskineriet provkördes en sen natt, såg det ut att gå bra ända tills sista startsteget kopplades in. Då small det till och stora delar av Valbo släcktes ned. Panik uppstod och elverket tillkallades. Det visade sig att någon hade kopplat fel så att sista startsteget råkade vända rotationsriktning på elmotorerna vilket åstadkom en vådlig strömrusning.

Mannen från elverket kallade ”någon” för klantskalle och ritade upp ett kopplingsschema åt ”någon” som skulle få en chans till. ”Någon” kopplade om hela systemet och tryckte på startknappen varefter hela cirkusen upprepades. Valbo blev mörkt och personalen ringde till elverket igen. ”Någon” insåg att nu var måttet rågat och att det nog skulle bli elektriska stolen för honom. Han tittade på oss andra, började raskt packa ihop sina verktyg och sade ”jahapp då är det väl dags att dra då”

Resten vill vi alla glömma och identiteten på ”någon” kommer aldrig att avslöjas.

Mötet

Mötets nyckelpersoner var två män i 50-årsåldern med tung kriminalitet och missbruk bakom sig. De berättade om sitt svåra liv och hur de tagit sig ur eländet.

Nu ska de under januari 2006, tillbringa en vecka med åtta av killarna. De ska besöka några kriminalvårdsanstalter, en akutmottagning, en brottsofferjour och ytterligare några brottsrelaterade platser.

Förhoppningen är att killarna ska förstå vad som sannolikt sker med dem om de inte bryter det mönster som nu präglar deras gängtillvaro.

Eftersom killarna verkade uppriktigt intresserade av projektet, finns det hopp om en positiv utveckling.

Bloggnovis

Jag försöker fortfarande lära mig hur blogginställningarna fungerar och kommer antagligen att göra ett och annat misstag på vägen. Just nu ser det ut som om jag blockerat några funktioner och eftersom jag strax blir hämtad av min chaufför, får jag fortsätta inställningslaborationerna i morgon.

Jag har placerat min blogg i Enköping på bloggkartan.se

Onsdag den sjunde december 2005

Sådärja, nu har jag fått påhälsning av Karin också. Kul!

På Karin Långström Vinges bloggsida går debattvågorna stundtals höga när de religiösa åsiktsskillnaderna blir till synes oförenliga.

Tack Karin för att du möjliggör debatten!

Jag ska nog börja skriva något om ett projekt som heter Neptuns Ark.
http://www.neptunsark.se/

För några år sedan insåg Polisen i Enköping att något måste göras för att ge ungdomarna en meningsfull tillvaro utan onödigt bus.

Polisen Annika Ekman och några föräldrar startade föreningen Neptuns Ark och valde ut ett gäng på cirka 15 killar och tjejer i åldrarna 13 - 15 år, som skulle observeras, stödjas och stimuleras.

Som morfar till en i gänget, deltog jag i ett föräldramöte under sommaren i år, där vi beslutade att planera aktiviteter för att göra föreningen attraktiv för ungdomarna.

Jag flyttade till Enköping och nu när flyttbestyren är över, ska jag börja delta aktivt i verksamheten.

I kväll ska vi träffas, ett gäng ungdomar, några föräldrar, polisen, fritidskontoret, socialnämnden och jag för att diskutera en aktivitet som går ut på att gänget får möta de allvarligaste följderna av att strunta i lagens råmärken.

Jag berättar mera efter mötet.

Bloggfeber

Jag skriver inte så mycket i min egen blogg, men ger gärna kommentarer i andras.
Jag blev väldigt glad över att se en kommentar från Fader Göran som är en av mina bloggfavoriter och finns här http://gkochswahne.blogspot.com/

Några andra bloggar som jag med stor behållning läser och gärna kommenterar i:

http://karinlangstromvinge.blogspot.com/
http://www.walentine.com/
http://www.nilskaiser.blogspot.com/
http://lizaslilla.blogspot.com/
http://faderjonatan.blogspot.com/
http://deepedition.blogspot.com/
http://granskningsvenskakyrkan.blogspot.com/
http://www.gudsrike.se/
http://ordbanken.blogspot.com/
http://goranh.blog-city.com/
http://www.annikabryn.blogs.se/main/

Installerad!

Det blev en rätt jobbig flytt, men det uppvägs mer än väl av alla fördelar Enköping har jämfört med Täby. Den högre kommunalskatten överkompenseras med låga matpriser. Cykelvägarna här är otroligt bra (och många). Allt jag behöver finns inom drygt två km avstånd. Lägenheten är perfekt. Nu kvarstår bara att packa upp och sortera drygt 3000 böcker. Jag ska avyttra det mesta och behålla endast SF/Fantazy och fackböcker samt religionslitteratur (cirka 1000)

Tomgång

Fem veckor kvar till flytten och jag är snart klar med sorteringen av vad som ska slängas och vad som ska packas. Packningen kan jag inte påbörja förrän tidigast tre veckor innan flyttbilen kommer. När jag sätter igång trycker jag inte på stoppknappen förrän jag är klar och det skulle innebära två veckors boende i ett mycket litet utrymme i mitten av flyttkartongerna. Nu sorterar jag noggrant böcker, tidskrifter, tidningsurklipp, bilder, serietidningar och annat som tar upp en stor del av mitt disponibla boendeutrymme. Det får jag hålla på med i tre veckor för att hålla mig sysselsatt.

Proppen ur!

Idag har jag bestämt mig för att flytta till lägenheten som visas här

http://web.telia.com/~u87549335/collage.jpg

Låneansökan är insänd och blir med största säkerhet godkänd enligt telefonbesked.

Nu börjar processen med att göra upp med nuvarande hyresvärd ISS Ecuro, som tidvis gjort mitt nuvarande boende till en mardröm.

Eftersom jag trivs med den här typen av "bråk" när jag har säkra kort, ser jag fram emot en givande diskussion.

Dags att flytta!

Nu har jag tittat på tre likadana lägenheter och fastnat för två av dem. Förutsatt att jag får flytta in under några dagar i slutet av september, blir det nog den jag tittade på idag.
Lite repor i golvet, skabbiga tapeter och emaljen skadad på badkaret plus lite andra skavanker, men carport samt ett bra pris gör den till dagens favorit.
Väggarna döljer jag ju med skåp och hyllor så det där med tapeterna är inget problem.
Golvet kan nog poleras till så att det duger och badkaret fixas med flytande emalj.
Det tråkiga är att jag blir av med mina trevliga epostadresser, men jag får börja använda familjenanderssonadresserna tills jag fixat nya.

Äntligen!

Blogginfluensan har drabbat även mig och jag vet ännu inte hur detta medium ska hanteras, men det klarnar nog (eller också självdör projektet).

Jag har placerat min blogg i Enköping på bloggkartan.se

Just nu håller jag på att rensa i mina förråd inför en flytt till Enköping efter nästan 40 år i Täby och det känns konstigt nog helt naturligt. Jag var helt enkelt klar med Täby på alla sätt. Efter att ha arbetat och bott i Täby under större delen av mitt liv har jag tagit ut förtida pension. Det politiska engagemanget är ett avslutat kapitel och inga anhöriga finns kvar i Täby.

En trevlig lägenhet med stor uteplats väntar på mig och mina hojar Burgman & Monark.
http://web.telia.com/~u87549336/kingoftheroad.jpg
http://web.telia.com/~u87549336/cykel.jpg