En resa

I början av 70-talet var jag på tjänsteresa i Frankrike i närheten av Rouen. På kvällarna åkte vi in till stan och åt på en fantastisk restaurant vid stadens stora torg. En kväll blev det ett himla liv på ett gäng arkeologer som arbetade med en utgrävning på torget. Det visade sig att de trodde sig ha funnit avrättningsplatsen där Jeanne d`Arc brändes 1431.

Efter en vecka skulle jag resa hem, men eftersom jag aldrig hade varit i Paris, förlängde jag min resa med ett tredagars studiebesök där. Jag hade gjort upp en lista på allt jag skulle se. Det var naturligtvis Notre Dame, Sacré-Coeur och ytterligare några berömda kyrkor, Louvren, Eiffeltornet, Lido, samt båtresan under broarna och mycket som jag nu glömt.

Kyrkobesöken blev många och minnesrika. Louvren var kul förutom att Mona Lisa inte var hemma. Målningen var på restaurering. Eiffeltornet blev en prövning. Hissen var trasig så jag fick gå hela vägen upp, men det var det värt. Vilken vy! Lido var pampigt och dyrt.

Hemresan sammanföll med industrisemesterstarten och Orly-flygplatsens bokningssystem hade pajat ihop (detta var i fördatortid). Efter ett plågsamt möte med en flygplatschef, ordnades det så att jag och ytterligare cirka 20 svenskar, skulle få resa med ett testplan från den ännu oinvigda flygplatsen Charles de Gaulle. Vi transporterades dit med buss och som en liten kompensation fick vi se de första start- och landningstesterna med Concorden vilket var en mäktig upplevelse. Mera kompensation skulle det bli eftersom vi hade förstaklassbiljetter. Vi skulle få bli de första lunchgästerna i VIP-restauranten. En fantastisk meny visades för oss, men den var på franska och ingen av oss kunde franska.

Jag är mycket allergisk mot ägg och ägg verkar vara en baskomponent i det franska köket så jag försökte förklara att jag ville ha ”non oeuf”. Det gick inte hem hos kyparen. Han förstod inte ett jota, men såg ut som om han gjorde det, nickade och kom efter ett tag in med någon mystisk maträtt som definitivt innehöll ägg. Nu började jag bli irriterad och sade mitt mantra ”non oeuf” högt och tydligt samt många gånger samtidigt som jag ruskade på huvudet. Kyparen sken upp och försvann, men kom strax tillbaka med ett gigantiskt silverfat där det låg nio olika små äggrätter.
Då började jag tala svenska med kyparen vilken nog insåg att han missförstått mina preferenser. Efter en stund kom han med ett engelskt/franskt lexikon och vi lyckades reda ut det hela genom att peka på aktuella ord. Sedan blev det fest!

Hemresan var fantastisk. Tjugo passagerare i en lyxutrustad Caravelle. När vi kom till Danmark pågick Tall Ship Race och skeppen passerade Öresund. Det var också mäktigt. Piloten gjorde en extra sväng för att vi skulle få fotografera de stora segelfartygen.

Hemkommen till Arlanda, ringde jag hustrun för att kolla läget. ”Vad köpte du till flickorna?”, frågade hustrun. -Jäklar! På den tiden fanns det på Arlanda en exklusiv presentbutik. Där köpte jag två väldigt fina mopsliknande hundar som döttrarna uppskattade. Hundarna från Paris var länge kära klenoder för dem och det blev ett smärtsamt uppvaknande när sanningen avslöjades. Äldsta dottern var 35 och fick en chock.