När ärkebiskop Antje Jackelén tar paus från sociala medier hänvisande till det hat hon fått uppleva drar hon sig även undan från den legitima, och väl motiverade kritik som tidigare framförts mot hennes sätt att utöva ämbetet. Ett ämbete där hon passerat gränsen för vad som är dialog och vad som är samarbete med krafter som sprider såväl hat som hot och inte minst terror.
På påskdagen medverkade ärkebiskop Antje Jackelén och imamen Nasir Ahmad Arif i SVT:s ”Helgstudion” där de talade om påsken och religionernas roll under pandemin.
Dagen därpå meddelande ärkebiskopen i ett inlägg på Twitter att hon tar en paus från plattformen. Inlägget innehöll ett antal skärmdumpar på meddelanden hon mottagit. Bland annat anklagas Jackelén för att vara en ”islamistkramare”. Hon beskylls även för att ”sakna förankring i kristendomen”.
”Berörs illa av att mina tweets används för att sprida hot och hat samt lögn om tro, Svenska kyrkan & samhället”, skrev Antje Jackelén i inlägget.
I en intervju i DN utvecklar Jackelén tankarna kring sitt ämbete och varför hon nu tar en paus på sociala medier. Bland annat försvarar hon interaktionen med kontroversiella företrädare för andra religioner.
Främst beskriver hon religionsdialog som en naturlig del av den kristna tron.
– Det är en självklarhet att söka dialog med andra delar av den kristna kyrkan, det som kallas ekumenik, och lika självklart att söka dialog med andra trosbekännare. Och närmast oss kristna står judendomen och islam. Jag sitter till exempel i exekutivkommittén för Religions for Peace, en av de största globala aktörerna när det gäller religionsdialog.
I själva sakfrågan, nödvändigheten av en dialog mellan religioner, har Jackelén rätt. Det är den eviga, och stundtals tröttsamma, religionsdialogen som hindrar ett folkmord i Libanon. Libanon som sedan 50 år slits sönder av en konflikt som främst har religiösa rötter. Även om samtalen är tröttsamma och sällan eller aldrig leder framåt så är det en öppen dörr för dialog mellan parterna den dagen som striderna återigen bryter ut.
Svenska kyrkan blandar bort korten
Men vad Svenska kyrkan ägnar sig åt är inte dialog utan ett samarbete med politiska krafter som använder sig av religionen som skydd för granskning och kritik. Biståndsprojektet ”En värld av grannar” är ett sådant exempel där Svenska kyrkan fördjupat samarbetet med det Muslimska brödraskapet.
Mer läsning: Svenska kyrkans samarbete tydliggör radikalt kluster
Det Muslimska brödraskapet företräder inte ens islam enligt Al Azhars religiösa råd i Kairo. Detta råd uttalade i december 2020 ett beslut där rådet menar att Brödraskapet har smutsat ner islam genom de politiska tillägg man gjort till de religiösa urkunderna. Rådet förbjuder samröre inte bara med nätverksrörelsens olika organisationer utan även med enskilda personer som anslutit sig till Brödraskapet.
Samarbetet mellan Svenska kyrkan och Muslimska brödraskapet har tagit sig olika uttryck. Det mest tydliga och första steget kom i samband med minnesstunden för offren för terrorattacken på Drottninggatan som Jackelén genomförde tillsammans med imamen i Stockholms moské, Mahmoud Khalfi.
Khalfi har i media erkänt sig som anhängare till Muslimska brödraskapets inriktning. I Tunis News menade Khalif att
"Sverige har varit ett föregångsland i en normalisering av förbindelserna med islamisterna, både på gräsrotsnivå genom officiella kontakter med det civila samhällets organisationer och islamiska institutioner som är kända för att tillhöra det Muslimska brödraskapets ideologiska skola”.
Detta avslöjades av forskaren Sameh Egyptson. Khalfi tillade att
”Islamiska förbundet i Sverige, som viktigast av dessa institutioner, äger Islamic Centre och Stora moskén i Stockholm”.
Stockholms moské har fungerat som arena för bland annat insamlingar till al Qaidas olika enheter. Brödraskapets andlige ledare, Yussuf al Quaradawi, har även i Stockholms moské framfört att civila israeler, kvinnor och barn, är legitima mål för terroristattacker.
Grannar som sprider hat
Det senaste samarbetsprojektet är inom ramen för Svenska kyrkans biståndsorganisation ACT ”En värld av grannar”. I detta organiseras två av Brödraskapets mest namnkunniga nätverksorganisationer; Islamic Relief och Muslim Aid samt Muslim Culture Heritage Center, London.
De två förstnämnda har under flera tillfällen kunnat kopplas till såväl finansiering av den Islamiska staten närstående organisationer eller varit plattformar för antisemitisk propaganda och informationspåverkan. Muslim Culture Heritage Center, London, är dock känt för något annat.
Muslim Culture Heritage Center är mer känt som al Manaar-moskén, en av Storbrittaniens mest radikala islamistiska miljöer. Muslim Culture Heritage Center samarbetar inte bara med Extinction Rebellion utan var hemma-arena för bland annat Jihadi John, den brittiske IS-bödeln, innan han anslöt sig till den Islamiska staten.
De flesta som är engagerade i den kulturfriktion som bör vara uppenbar i vaket efter de senaste decenniernas migration till Europa och Sverige är sannolikt väl förtrogna med behovet och nyttan med religionsdialog.
Men det går en skarp och framför allt tydlig gräns mellan dialog och aktivt samarbete som Svenska kyrkan under ledning av ärkebiskopen och den politiskt valda kyrkostyrelsen klivit över.
Att kritisera de faktiska sakförhållandena, och de ställningstaganden som Svenska kyrkan gjort, är inte det hat som Jackelén påstår sig vara utsatt för. Det är legitim kritik mot en kyrka som gått från dialog till ett aktivt samarbete med en fascistisk rörelse som i sitt ursprungsland förbjudits av de högsta religiösa ledarna för islam.
En rörelse som även i Sverige uppmanar till hot och hat och som i Stockholms moské framför budskapet till alla och envar att civila kvinnor och barn är legitima mål i dess väpnade och politiska kamp.
Johan Westerholm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar