“Det var roligt, det var mycket humor. Vi skrattade mycket, vi hade kul. Vi var ett jättehärligt gäng. Så jag var jättelycklig att jag fick flytta hit.” / Anonym, före detta församlingsmedlem
“Det vi såg då var att en liten församling växte. Det kom mycket goda musiker och sångare, vi kunde ha saker vi aldrig kunnat ha tidigare. Gospelkör, konserter, musikcaféer.“ / Kim Wincent, föreståndare i församlingen
“Man talade varmt till varandra. Det var kärleksuttryck, och det var kramar. Det fängslade, absolut.” / Daniel Bromander, före detta församlingsmedlem
“Känslan var att jag är i paradiset på jorden här. Det här är en fantastisk plats.“ / Peter Gembäck, tidigare pastor i församlingen
Anonyma före detta medlemmar berättar om läran att Åsa Waldau var Jesus fru
“Hon har gång på gång refererat till sig själv som bruden. Vi runt omkring ska förbereda Jesu ankomst. Om vi lever ett perfekt liv, om vi gör saker och ting klart, så blir jorden så pass bra så att Jesus kan komma tillbaka.“
“Församlingen var delad mitt itu, jag var med i den delen som var en del av hennes rike. Jag var med i hennes rike och skulle få vara nära henne i evighet. De andra kom till himlen, men det fanns olika nivåer där med. Vissa kom inte heller ens till himlen.“
“Vi som var runt omkring henne, framför allt de som var närmast, var ju tvungna att vara bäst. De skulle ju äta vid samma bord som Jesus. De skulle vara nära henne i himlen och vi andra skulle också få plats runt omkring. Hon pratade om vilka som skulle styra vissa världsdelar. De skulle få ansvar för olika saker i hennes rike.”
“Det var därför hon reste så mycket. Hon sa att Jesus ville visa henne världen, det rike som hon skulle få styra sedan. Hon måste ju vara van vid de olika kulturerna, hon måste ju ha sett saker och ting för att vara förberedd. Hon skulle ju styra över alla folk på jorden.“
“Det som utvecklades med åren var att hon blev den absolut högsta människan på jorden för oss, och då kan du tänka vad man gör för den människan.“
Anonyma före detta medlemmar berättar om Åsa Waldaus roll i den inre kretsen
“Det har varit ett väldigt skyddande av Åsa. Det har varit ett helvete i många många år. Det har inte folk vetat om i församlingen. Vi blev experter på att inte berätta någonting som kunde vara negativt mot henne.”
“Allt handlade om Åsa. Vi hade fått nåden att komma nära henne. Det handlade om att vi skulle dö bort från oss själva, våra egna personligheter, för att vi skulle kunna stå helt i hennes tjänst och för att hon skulle kunna komma in i himlen.“
”Det var därför vi blev så hårt tuktade, så att vi skulle få ordning på allt i våra liv. Så att hon inte skulle behöva hålla på med oss, utan ägna sig helt åt den hon skulle vara.”
“Hon var inte alls nöjd med mig som person. Jag gjorde inte vad hon sa i hemmet. Saker kom fram till henne. Systemet var uppbyggt så att de som var lite högre i hiearkin skulle tukta de som var ett steg längre ner. Det var ju ens vänner, men samtidigt så skulle man bli så tuktad hela tiden.”
“Jag fick åka från jobbet några gånger för att Åsa sa att jag höll på att försvinna ur hennes åsyn. Jag fick alltid höra att det var på grund av mig som Åsa mådde dåligt. För att mina böner var så svaga mot henne.”
– Hon sa att hon har makt att ta min röst ifrån mig.
Daniel och Cecilia Bromander, före detta medlemmar i församlingen
“Det var örfilar och jag blev dragen i håret. Det var ett sätt att skrämma upp oss. Ett sätt att få oss att göra rätt.”
“Åsa, hon utdelade örfilar titt som tätt. Man var lärd att man fick inte rygga tillbaka. Man fick inte skydda sig, för det var samma sak som att säga att hon gjorde fel. Åsa kunde inte göra fel, hon har alltid rätt. Behöver hon slå, då är det så illa att hon behöver slå.”
“Jag kommer ihåg att Åsa stod framför mig, tryckte upp mig mot väggen och de andra stod i en halvcirkel bakom. Då slog hon upprepade gånger över kinderna, det började komma blod ur näsan. Jag kommer inte ens ihåg vad hon sa, hon bara fortsatte slå.”
”När en grupp människor tittar på och inte säger ifrån, till exempel när man blir utskälld eller fysiska tilltag, och alla säger sitt ja. Då är det svårt att tänka att alla ni har fel, inte jag.”
– Jag har själv blivit slagen.
Henrik Grimborg, före detta medlem i församlingen
Anonyma före detta medlemmar berättar om den sociala underkastelsen
”Vi satt i kvinnogrupper och vi skulle lära oss hur man blir den bästa kvinnan på jorden. Vi skulle ödmjuka oss och skämmas för att vi var så fel.”
”Mot slutet kunde jag inte ta egna beslut om jag skulle vara hemma eller åka. Jag fick kolla av, ska jag vara hemma ikväll eller vem ska jag vara med. Jag kunde inte tänka själv. Jag fick fråga de andra kvinnorna som i sin tur frågade sina män eller min man.”
“Allt var styrt. Vi fick lära oss vilket sköljmedel vi skulle använda, hur man är som kvinna, vilket pålägg vi skulle ha, allt. Som Åsa var – så skulle vi vara. Så vi fick gå en vikkurs, lära oss hur man skulle stryka och vika, hänga lakan.“
“Vi hade möten och kvinnoträffar. De översta kvinnorna skulle få oss lägre ner att komma in i lydnaden. Vi skulle bekänna alla våra svagheter. Man blev ofta utskälld inför de andra om hur fruktansvärd man var. Ju mer utskälld man blev, desto mer fel gjorde man.”
– Jag var rädd att förlora barnen.
Anonym, före detta medlem i församlingen
Guldet
Anonyma före detta medlemmar berättar om gåvorna till Åsa Waldau
“Jag gav länge i kuvert, kontant, senare direkt in på bankkonto. Jag och min fru hade två inkomster, vi gav mellan 5.000 och 6.000 i månaden.“
“Jag vet att jag gett oerhört mycket gåvor till henne. Allt möjligt. Mycket guld och smycken. Blommor och presenter var jag tvungen att ha med mig varje gång.”
“När jag erkänt det, att hon var Kristi Brud, då blev det annorlunda. Jag hade handlat presenter till henne på second hand för jag tyckte om henne, och skickat grejer. Men då blev det: Nu kan ni inte längre köpa saker från second hand, nu måste ni köpa finare grejer. Ni kan inte handla vanliga smycken, nu är det guld som gäller. En drottning vill ju ha riktiga diamanter”.
“Det var ett sätt för henne att förstå vem hon var, att hon var viktig. Så hon behövde få gåvor, framför allt guld.”
”Hon hade flera hyllor med guld och i varje hylla satt det typ tio fack. Sedan hade hon flera smyckesskrin och massor av ringar. Hon har väldigt mycket guld. Jag tog ut fack för fack och tog kort, för alla tjejer som fanns hos henne skulle veta var alla smycken låg.”
– Då gav jag ungefär 1.000 kronor i månaden.
Anonym, före detta medlem i församlingen
Utanför nåden
Anonyma före detta medlemmar berättar om att vara “fel” och behöva tuktas
“Man var ju väldigt rädd för att göra fel. Det har stegrats enormt mycket de senaste åren. Det var en kulmen 2004 och så vart det lite lugnare, sedan har det bara blivit värre och värre. Det handlar mycket om att man var rädd för att göra fel. Det blev sådana enorma konsekvenser av det.“
“När man var fel skulle man ju komma rätt inför Gud och framförallt inför Åsa. Och jag vet att Åsa sa, när jag var fel, att 'hur tror du Gud ser på dig nu? När jag är arg på dig, hur tror du Jesus ser på dig?'“
”De sista två åren var allt fel. Jag blev aldrig förlåten. Jag gick ut i skogen och skrek, jag hade sådan ångest.”
“Man fick inte vara med, total sågning av mig som person med ord: Du är fruktansvärd, du är oren, om du gör ett enda fel. Man var utanför nåden. Om man gör ett enda fel, då var det kört."
“Hon fick aldrig ordning på mig. Hon var tvungen att se till någon skulle tukta mig dygnet runt, få ordning på mig för att jag skulle komma rätt. Det höll på att bli kört för mig, jag höll på att komma till helvetet.”
– Till slut fick jag inte gå in i vårt hus.
Anonym, före detta medlem i församlingen
Före detta medlemmar och ledare berättar om ansvaret för kulturen i församlingen
”Det var ett system där vi skulle korrigera varandra, vi har alla varit både offer och förövare. Det är det som gör det så svårt att prata om det här idag. Vi har alla dåligt samvete över vad vi själva gjort. Jag skulle vilja be alla om förlåt, samtidigt är det svårt att minnas allt man sagt och gjort, det flyter ihop. Jag var så rädd att själv bli fel.” / Anonym, före detta församlingsmedlem
”Jag kan inte se mig själv i ögonen och säga att jag var tvingad till precis allting. Jag har trott så här. Men det är klart att vi har ett stort ansvar. Jag i alla fall, för min egen del, vill se det där. Jag vill se att jag själv faktiskt har valt att uppmuntra det här.” / Patrik Waldau, tidigare gift med Åsa Waldau och medlem i församlingen
”Jag blev slagen av andra ledare för att jag var fel. De var mina vänner. Samtidigt, när det hände, visste jag att jag hade gjort precis samma sak om det var jag som var rätt och de som var fel. Det var så det var.” / Anonym, före detta församlingsmedlem
”Alla har ett ansvar. Jag har ett ansvar. Och jag visste inte vad jag skulle göra mer än att bryta upp och försvinna ur deras liv. Det var så jag såg på det, jag skulle kunna be om förlåtelse för resten av livet för det jag har gjort personligt mot enskilda människor, men det är klart jag har ett ansvar och mitt ansvar var ju att inte bli lurad. Jag bekräftar att det blev missförhållanden, men vi trodde att det var för det bästa och det är det jag är så ledsen över att människor inte kan stå för i dag.” / Åsa Waldau, tidigare pastor i församlingen
”Det är klart vi upphöjde och vi gjorde det intensivt. Det är klart att vi upphöjde och jag står för det till 100 procent, för jag hade inget val, det fanns inget val.” / Anonym, före detta församlingsmedlem
– Jag har haft fel, jag är ledsen för det.
Patrik Waldau, tidigare gift med Åsa Waldau och medlem i församlingen
– Jag trodde att jag skulle stå där och vara deras svar.
Åsa Waldau, tidigare pastor i församlingen
Den 5 februari informerades Åsa Waldau i detalj om kritiken som framförts mot henne. Hon meddelade då genom sin advokat att hon inte kunde ge någon kommentar. Uppdrag granskning har dessutom vid ett flertal tillfällen, utan framgång, erbjudit henne möjligheten att kommentera kritiken i intervjuform. När vårt team sökte upp henne svarade hon sedan på de anklagelser som riktats mot henne, bland annat om misshandel och att ha tagit emot gåvor från andra medlemmar. Du kan se delar av den intervjun i klippet nedan.
Slutet
Anonyma före detta medlemmar berättar om när församlingen rasade samman
“Först kom en lättnad. Sedan kom ilska, besvikelse och sorg. En sorg över alla år som gått. Hur man har agerat, vad man trodde på. Hur kunde man vara så dum?”
“Det är väldigt skrämmande vad en människa kan drivas till, till vad som är så emot ens grundprinciper från början. Men under så lång tid kan man drivas till vansinnigheter.“
“Jag har gått och lyssnat på det här, nickat till det här och känt 'wow, är det så det är'. Samtidigt har jag haft ett vanligt jobb. Det är så skumt när man får distans till det.”
”Det kan man tycka, att vi var dumma och svaga idioter som gick med på det där. Men ja, det var så hårt. Och när man blir så pressad också under så lång tid, så blir man ju till slut någon form av kärl som man kan fylla med vad som helst nästan. Det är skrämmande.”
“Jag har förlorat 20 år av mitt liv.”
– Människors liv har blivit mer eller mindre förstörda.
Kim Wincent, nuvarande föreståndare i församlingen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar