Religion

Religion kan och bör vara en tro på det goda, en tro att samlas omkring, i förtröstan och medmänsklig omsorg. Så kan det också tyckas vara när man betraktar till exempel den svenska delen av kristenheten med alla fantastiska kyrkliga verksamheter för olika åldrar.

Dock finns det en mörk baksida. Svartrockarna som arbetar energiskt i sina mörka kammare, för att främja den befängda uppfattningen att människor skulle ha olika värde, ger sig inte.
Den gyllene regeln som tillskrivs Jesus från Nasaret, har inte någon framträdande plats i deras agenda och de har blivit högljudda.

Ekman, Amritzer, Waldau, Fossmo, Gärtner, Kalin, Green, är bara några av alla namn som jag helst vill glömma, men de representerar mörka krafter som inte får glömmas.

Hur kan ett gäng religiöst fanatiska stollar ha fått för sig att Jesus från Nasaret skulle ha klassat in människor i olika värdegrupper? Alla människors lika värde, oavsett kön, sexuell läggning och nationellt ursprung, är så naturlig, att blotta tanken på åtskillnad, tyder på ett allvarligt feltänk. Huvudsäkringen måste ha löst ut och minst tre skruvar lossnat hos en människa som inte inser ett så obestridligt faktum som att alla människor har samma värde.

Det ligger nära till hands att betrakta islamistiska terrororganisationer som extrema uttryck för en våldsam ideologi, men jag är övertygad om att många extremkristna skulle använda lika våldsamma metoder för att nå målet, om inte västvärldens massmediala öppenhet begränsade handlingsutrymmet.

Religiös fanatism leder till gränslöst och spärrfritt förakt för oliktänkande. Om inte samhället och kulturen sätter gränserna, får svartrockarna fritt spelrum och de goda krafterna hotas.

Islamismen, det vill säga det politiserade Islam, kan bara utvecklas i länder utan demokrati, tryckfrihet och mänskliga rättigheter. Den stora invandringen av muslimer till Sverige, är därför inget hot även om jag anser att Perssonligan går väl långt i islamkramandet, men vi vet ju numera orsaken till gullandet. Röstfiske i grumligt vatten!

I kristna sekter som Knutby FFS och några andra som inte blivit lika kända för allmänheten ännu, för att där inte avslöjats något spektakulärt mord, finns ingen demokrati, tankefrihet eller jämlikhet/jämställdhet. Där utvecklas inom sekterna samma maktstruktur som i islamistiska stater och främst pingströrelsen har ett tungt ansvar för att sektledarna kan fortsätta sitt stolleverk.

Jag är glad över att tillhöra Svenska Kyrkan trots de svartrockar som finns kvar där. De är i min ålder och snart bara trista minnen. KG Hammar har varit den ledande och samlande kraften i Kyrkans förnyelsearbete, men han har inte varit ensam och de övriga finns kvar.

Trots att jag står ut med KG Hammar, undrar jag ofta över hur det hade sett ut om Martin Lönnebo hade blivit ärkebiskop. Det hade nog blivit mindre politiskt tumult, men förmodligen mycket eftertänksamt och stimulerande sökande.