Då dök ett minne upp som jag gärna delar med mig av.
För länge sedan hade jag ett enormt stort kontor och kunde helt enkelt inte möblera det på ett bra sätt. Då kom jag på den geniala tanken att ha en liten trädgård på rummet.
Jag beställde en jättestor trälåda som fylldes med prima matjord. Tjugo fruktbärande tomatplantor flyttades hemifrån till kontoret och en växthusljusramp installerades över lådan.
Allt var frid och fröjd några veckor. Många besökare lät sig väl smaka.
Så kom internpostbudet tillbaka från semester och katastrofen var ett faktum. Postbudet var en medelålders mycket fåfäng och extremt närsynt herre. Glasögon tyckte han var ett vulgärt attribut och han levde ett liv i dimma och dis. Vi brukade skämta om att han fick skavsår på näsan av hålen när han förde kuverten fram och tillbaka fem centimeter från ögonen för att se adresserna.
Första postturen efter en vederkvickande semester, var stegen raska och han kom trots sin stora kroppshydda, nästan halvspringande in på mitt kontor, rundade ett hörn och gick rakt in i lådan. Han föll som en fura i det gröna och blev liggande en stund medan han försökte orientera sig.
Vi hjälpte honom upp och det var en sorglig syn. Den fina kritstrecksrandiga kostymen var full av tomatmos och jord. Han fick gå hem och vila sig efter rapport till fackföreningen.
Dagen efter kom den stora skyddskommittén och hälsade på. Trots att de blev bjudna på härliga tomater, bestämdes det att min trädgårdsanläggning var ett hot mot hälsa och säkerhet.
Min fina tomatodling fick deporteras.
Suck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar