söndag, maj 31, 2020

Palmemordet






Palmemordet är inne på sin 34:e säsong. Kanske den allra sista. Men landets frivilligkår av Palmeutredare tvivlar på att åklagaren Krister Petersson kommer att ge oss ett tillfredsställande slut.
Gåtan nära lösningen – men privatspanarna ger sig inte

Han hade dragit på sig svart skjorta och en sportig vindjacka. I mungipan hängde en cigarett på sned. Två flaskor Baileys likör hade han vant krokat fast i fingrarna och med ena handleden klämde han en flaska Explorer vodka mot kroppen.

Det var november 1989 och Christer Pettersson, notorisk strulputte från Rotebro, var på väg över till grannen för att fira. För bara några timmar sedan var han fortfarande statsministermördare, dömd i tingsrätten. Nu var han en fri man, tack vare juristerna i Svea hovrätt.

Christer Pettersson var inte ensam om att jubla den där novemberdagen. Landets alla privatspanare hade gnisslat tänder ända sedan tingsrättsdomen. En ensam gärningsman, missbrukare och våldsverkare, var inte den mördare de önskat sig. Och frikännandet var en bekräftelse på något de alltid hade anat:

Mordet på Olof Palme beskrivs ibland som dagen då Sverige förlorade sin oskuld. Andra gånger beskrivs det som ett ännu öppet sår i folkhemmet. Men för många människor är det också kittlande true crime-underhållning.

Kriminaldokumentärer som “Making a murderer” och “Serial” i all ära, när det gäller att få i gång folk med läggning för deckargåtor finns det ingenting som kan mäta sig med Palmemordet. Men nu är vi inne på sista säsongen av denna långkörare.

Åklagare Krister Petersson har utlovat en lösning innan juni är till ända, och i Palmespanarnas diskussionsforum på nätet är stämningen uppskruvad. Favoritteorierna vädras en sista gång, man diskuterar på fullt allvar att tillverka adventskalendrar inför tilldragelsen. För efter 34 år ser det ut som att intrigen går mot ett plötsligt slut, kanske kommer facit om bara några dagar.

Det är strängt taget inget konstigt med upphetsningen, eller med intresset. Lars Borgnäs, journalist och författare som ägnat åtskilliga av sina år åt Palmemordet, uttrycker det koncist:

– Det är något otroligt, att det kan finnas något sådant här i vårt land.

Över telefon berättar han om sitt eget engagemang i fallet, som upptagit många år av hans liv, både arbete och fritid.

– Brottet är unikt, mord på en statsminister. Det är en av de största händelserna under andra halvan av 1900-talet. Till det kan läggas en utredning som varit full av brister, tveksamheter och felaktigheter. Det är klart att det skapar intresse.

Lars Borgnäs jobbade på Sveriges Radio när mordet ägde rum, med programmet “Kanalen” (nuvarande “Studio ett”). Därefter var han på “Norra magasinet” i SVT, som ägnade många program åt mordutredningen. I dag är han pensionär, men fortfarande aktiv i sina efterforskningar. I våras släpptes hans senaste bok, “Olof Palmes sista steg”, där han lanserar teorin att mördaren först sköt mot Lisbeth Palme.

Han önskar att fler kollegor hade ägnat sig åt fallet med samma iver, men han tror att många tvekat inför risken att bli kallad konspirationsteoretiker eller, än värre, “privatspanare”.

– Beteckningen privatspanare har varit nedsättande ända från början, och syftat på människor som närmast lagt sig i utredningen, med någon sorts Sherlock Holmes-komplex, säger han.

För Lars Borgnäs själv tar engagemanget snarast formen av ett kall.

– Det har varit ett oerhört stort arbete för mig, både som yrkesverksam journalist och efter min pension. “Hobby” låter för lättsamt. Eftersom jag genom åren har samlat så mycket kunskap om fallet så jag har känt att det är min skyldighet att arbeta vidare.

Än i dag fnyser många åt privatspanarna. I samband med mordets 34-årsdag i februari i år avlossade Jan Andersson i Göteborgs-Posten en skoningslös bredsida mot “privatspanare som gärna sår, vattnar och skördar sina teorier på Facebook och Flashback, de kritiska tänkare som i med- och motgång har vigt sina liv till att hålla den här grytan kokande. Som med gränslös energi varit ett mörker i ljuset och skapat hela lapptäcken av lösa trådar.”

Författaren och kolumnisten Lena Andersson skrev en sorts svar i Dagens Nyheter, där hon konstaterade att lidelsen alltid har varit skrämmande, granne med galenskapen. I ett försvar för dem som, liksom hon själv, på djupet satt sig in i mordutredningen skrev hon:

“De frilansande granskarna verkar alltid vilja för mycket, och bara den som saknar ett liv har väl ägnat det åt Palme­mordet?”

Själv fastnade hon på allvar för fallet när hon tog del av rapporteringen kring 25-årsdagen 2011. Hon har bland annat varit i kontakt med Lars Borgnäs, författaren Gunnar Wall som skrivit om mordet, samt Inga-Britt Ahlenius som ingick i den granskningskommission som synade utredningen.

– Man förlöjligar ofta konspirationsteorier om Palmemordet. Och visst, man ska akta sig för alltför vidlyftiga teorier. Men jag tror inte på pratet om att “det skulle ha kommit fram om det var en grupp som låg bakom mordet”. Om det är en grupp som är van att hålla tyst, och som har tillgång till repression, så kan det finnas väldigt goda skäl att tiga, säger hon över telefon.

Författaren och kriminologen Leif GW Persson har varit mer eller mindre insyltad i fallet ända sedan mordnatten. Han diskuterade utredningen med spaningsledaren Hans Holmér när det begav sig och han har lämnat in såväl tips som en rad vapen till utredningen. Han ser sig inte själv som privatspanare, men menar att de har visst underhållningsvärde.

– Alla är ju inte tokiga. Det finns de som har väldigt fantasifulla teorier, det enda som saknas är utomjordingar. Men en del av dem har inte lämnat kontakten med jorden, de kan ha intressanta grejer att komma med.

Det hör till sakens natur att de som intresserar sig för en mordgåta föredrar invecklade konspirationer framför ensamma galningar som av en slump råkar befinna sig på rätt (eller fel) plats med ett dödligt vapen i hand. Medan den ensamme gärningsmannen är en intellektuell återvändsgränd, en ödets oberäkneliga nyck, är konspirationen en outsinlig källa till spekulation. Vilka motivbilder kan ha funnits? Vilka kan ha haft kapaciteten att genomföra ett planlagt mord mitt i Stockholms city? Hur kan man knyta dem till brottsplatsen?

På forumet Flashback och i olika Facebookgrupper diskuteras högerextremistiska grupperingar i Stockholmspolisen, Olof Palmes status som statsman, det allmänna samhällsklimatet och Sovjetunionens skick vid tidpunkten för mordet.

Jag tyckte tidigt att de var något lurt med hela mordutredningen.

I Facebookgruppen ”Palme-rummet”, med drygt 6 000 medlemmar, delar en person som arbetat i Skandiahuset vid Sveavägen med sig av geografiska detaljer. En annan lägger ut texten om hur sydafrikansk underrättelsetjänst tränade lönnmördare att utföra attentat i en stil som passar in på mordet. En före detta militär – som själv inte drar sig för att kalla Olof Palme landsförrädare – beskriver det utbredda Palmehatet inom militären.

Agenter från den sydafrikanska apartheidregimen hade både motiv och kunskap att utföra mordet, enligt en teori.

Agenter från den sydafrikanska apartheidregimen hade både motiv och kunskap att utföra mordet, enligt en teori.

Gruppens grundare, Lars Westin, är en av dem som ägnat stora delar av sin fritid åt fallet. Han är 51 år, bor i Roslagen och arbetar med ljuddesign.

Liksom för många andra hänger intresset för Palmemordet samman med ett mer allmänt intresse för true crime och mordgåtor. Han har haft perioder då han intresserat sig för Jack the Ripper och för fallet Catrine da Costa (som även Lars Borgnäs skrivit om). Men granskningen av utredningen i SVT:s “Norra magasinet” och “Striptease” fick honom att fastna för Palmemordet.

– Jag tyckte tidigt att de var något lurt med hela mordutredningen. Utredarna fokuserade väldigt hårt på Christer Pettersson, samtidigt som de verkade undvika att undersöka mycket annat, berättar han.

2012, ett år efter 25-årsdagen, startade han Facebookgruppen som blivit en av de främsta digitala mötesplatserna för Palmemordsentusiaster. Den är öppen för de allra flesta spekulationer, gränsen för vad som accepteras dras någonstans vid “teatermordet”, som går ut på att mordet fejkats för att dölja att Olof Palme var sjuk i aids (vilket saknar all grund).

I gruppen tycks det så kallade polisspåret, som har en mängd variationer, övertyga flest av de aktiva. Lars Westin håller själv ett öppet sinne, men tror inte på en ensam gärningsman.

– Jag är inte övertygad om någon speciell teori men jag tror att Olof Palme sköts av en person som fått hjälp, det är alltså en mindre konspiration. Personerna bakom kan ha koppling till underrättelsetjänsten, skytten kan vara svensk eller sydafrikan. Det tror jag.

Christer Pettersson fälldes 1989 för mordet i tingsrätten, men han friades i hovrätten bara månader därefter.

Christer Pettersson fälldes 1989 för mordet i tingsrätten, men han friades i hovrätten bara månader därefter.

Många som fastnat för fallet har upprörts av utredningens haltande start: slarvet med brottsplatsundersökningen, de bristfälliga förhören, entusiasmen för blindspår som PKK och Christer Pettersson.

– När Christer Pettersson greps och pekades ut hade det precis börjat komma fram uppgifter om högerextrema poliser som eventuellt skulle kunna vara inblandade i mordet. Då plockade man fram den ensamme gärningsmannen, säger Lars Borgnäs.

Bevisningen mot Christer Pettersson var svag, om detta är jurister och grävande journalister ense. Åtalet hängde helt och hållet på Lisbeth Palmes utpekande, som var gjort under tveksamma omständigheter.

– Så fick man honom till och med fälld i tingsrätten. Man ska komma ihåg att i dag är det väldigt få som tror att Christer Pettersson hade något med det att göra. Så vi var väldigt nära ett justitiemord, säger Lars Borgström.

Även Lena Andersson menar att utredningen från start sköttes så illa att det ser ut som medvetet sabotage. Länspolismästare Hans Holmér saknade erfarenhet av mordutredningar när han tog befälet över fallet. Hans erfarenhet bestod snarare av förtroendekapital hos ledande socialdemokrater, som han bland annat tjänat ihop under en period som Säpochef.

– Jag tror inte att Hans Holmér var dum eller inkompetent. Jag tror att Holmér gjorde precis det han skulle göra. Och det han skulle göra var att förhindra att det kom fram en korrekt lösning på mordet, säger hon.

Hans Holmér visar upp två revolvrar av typen Smith & Wesson 357 Magnum.

– Det var nog faktiskt just så att det var inkompetens det handlade om. Det var mycket som gick fel där i början av utredningen. Man spärrade inte av mordplatsen förrän nästa dag, avspärrningen blev för liten, det var privatpersoner som hittade kulorna. Det där bidrog ju inte till utredningens goda växt.

Men även om Leif GW Persson tror att utredningens brister är ett utslag av bristande erfarenhet så delar han den populära misstanken om att poliser kan ha varit inblandade i mordet på något sätt.

– Jag gillar inte sammanträffanden. Palme var nästan alltid bevakad, det var inte så att han sprang omkring på stan obevakad varje kväll. Den som gjorde det var informerad om att Palme inte var bevakad den här kvällen, så det måste ha varit någon med tillgång till den informationen. Då hamnar vi någonstans i polis, säkerhetspolis, militär. Han var inte så omtyckt i sådana kretsar.

Många tror att den man som kom ut från Skandiahuset precis i tid för att bevittna mordet kommer att pekas ut som gärningsman.

Många tror att den man som kom ut från Skandiahuset precis i tid för att bevittna mordet kommer att pekas ut som gärningsman. Foto: Ingvar Karmhed Illustration: Staffan Löwstedt

Liksom övriga i Facebookgruppen ”Palme-rummet” är Lars Westin förväntansfull inför Krister Peterssons avslöjande. Men han tvivlar på att lösningen kommer att vara så komplett att diskussionerna tar slut.

– För merparten av folket kanske det blir så, men knappast för merparten av de aktiva medlemmarna i vår grupp. Om åklagaren inte kan presentera klara tekniska bevis förstås, i så fall tror jag att diskussionen kommer att avta. Men det finns alltid de som inte köper officiella förklaringar i sådana här fall.

Även Lena Andersson är hoppfull. Men hon är samtidigt orolig att lösningen blir ännu ett antiklimax. Polisen har ju “klarat upp” mordet förut.

– Jag är rädd att det blir en ny Christer Pettersson, att frågorna blir fler, inte färre. Och att man inte öppnar arkiven. Det skulle egentligen vara viktigare att öppna arkiven än att presentera en lösning. Men om man menar att det har med rikets säkerhet att göra så kommer man inte att göra det, säger hon.

Jag tror att man inom Säpo vet hur mordet gick till.

Lars Borgnäs har fått höra från en uppgiftslämnare att Krister Petersson kommer att presentera en lösning som på något sätt involverar sydafrikanska agenter, men han betonar att han inte vet om det stämmer. Själv vill han gärna göra rum för svensk inblandning.

– Det finns goda skäl att tro att säkerhetspolisen är inblandad på ett eller annat sätt, eller militären. Jag tror att man inom Säpo vet hur mordet gick till, säger han.

Linjen börjar svaja, plötsligt tycks Lars Borgnäs röst ropa från fjärran.

– … jag tror… skulle gå att lösa, om… närma sig säkerhets… militär…

– Nu försvann du helt, Lars. Jag hör bara brus.

Inget svar. Mer brus. Jag väntar, bereder mig på att lägga på och ringa upp igen, men så sprakar det till.

– Ja hallå? Hör du mig nu?

Han låter fortfarande avlägsen, men han hörs:

– Det blir så där när man börjar prata om säkerhetspolisen.

Jag förväntar mig ett skratt, i stället fortsätter han i förtrolig ton:

– Det är inte så ovanligt faktiskt.

Lars Borgnäs verkar hur som helst inte särskilt skakad, utan fortsätter sin tankegång där vi tappade bort varandra.

– Jag hoppas att Krister Petersson kommer med en lösning som känns trovärdig. Så att vi äntligen kan få ett avslut. Jag är väl inte spänd av förväntan, det kan jag inte säga, men jag ser fram emot att höra vad de har kommit fram till. Så får vi se sedan… vad jag anser återstår att göra.

1989 fälldes Christer Pettersson för mordet i tingsrätten, med Lisbeth Palmes vittnesmål som viktigaste bevisning. Han friades emellertid i hovrätten bara månader därefter. Få tror på Christer Pettersson som gärningsman i dag, trots att han i efterhand erkänt mordet (mot betalning) och att narkotikalangaren Sigge Cedergren på sin dödsbädd hävdat att han lånat ut en revolver till Pettersson strax före mordet.

Lisbeth Palme var tydlig med att hon inte trodde att den kurdiska terrororganisationen låg bakom mordet. Ändå blev PKK snabbt polisens huvudspår. I januari 1987 tog man in 22 personer till förhör under “Operation Alpha” för att fiska efter information om PKK:s inblandning i mordet. Men det enda resultatet av insatsen blev att Hans Holmér fick avgå som spaningsledare.

Det finns en rad teorier om att poliser varit inblandade i mordet. Flera vittnen observerade män med walkie talkies i närheten av mordplatsen. Det är känt att det fanns högerextrema poliser i Stockholm vid denna tid, varav vissa uppehöll sig i närheten av brottsplatsen. De uppenbara bristerna i mordutredningen har många också tolkat som att inflytelserika poliser ville förhindra en lösning av fallet.

Många förväntar sig att den egenartade man som kom ut från Skandiahuset precis i tid för att bevittna mordet kommer att pekas ut som gärningsman av Krister Petersson. Klart är i alla fall att polisen ägnat honom och hans närmaste krets uppmärksamhet den senaste tiden. Mer oklart är vad man i så fall skulle presentera för motivbild, och huruvida Skandiamannen i så fall var en del av en konspiration eller agerade på egen hand.

Sydafrikanska agenter, utbildade för att försvara apartheidregimen med alla medel, hade motiv och kunskap för att utföra mordet. Vittnen säger sig ha sett personer som liknar kända sydafrikanska agenter i Stockholm vid tidpunkten, men de har inte kunnat knytas till mordplatsen. Enligt vissa teorier fick de hjälp av personer inom svenska polisen eller underrättelsetjänsten, som vid den här tiden besökte Sydafrika.

”Stay behind” var ett hemligt nätverk som efter andra världskriget skapades för att bekämpa hotet från kommunismen. Inte minst skulle medlemmarna agera som en gerilla i fall Sovjetunionen invaderade landet. Motivet skulle vara att Olof Palme sågs som en landsförrädare, som var alltför vänskaplig med Sovjet, och kopplingar finns mellan ”Stay Behind” och Skandiahuset intill mordplatsen.

Inga kommentarer: