Psykologi 1935

Karaktärstyperna

Utmärkande för den moderna psykologin är, att den satt i system mycket som de närmast föregående generationerna av forskare hänvisat – för beständigt som de trodde – kuriosakabinettet. Dit hör grafologien eller vetenskapen om handstilen, särskilt i dess förhållande till karaktären.

Kroppsbyggnadsteorin

Pykniker utmärkes av jämförelsevis korta ben och armar, anlag för fettbuk, isterhaka och fettvalkar i nacken samt kortskallighet. Till karaktären är pyknikern känslomänniska. Han är en lojal medborgare och godmodig människa, förnöjsam med att äga ett eget företag av blygsamma dimensioner, vare sig det gäller en verkstad, en butik eller ett jordbruk.

Atletikern har längre ben samt breda axlar, stora händer och fötter. Muskulaturen är rikt utbildad. Han är långskallig. Till karaktären är han vilje- och handlingsmänniska, hänsynslös som en sådan och vida mindre njutningslysten än pyknikern. Han är härsklysten och äregirig.

Den leptosoma eller asteniska typen kan betraktas som en överkultivering av den atletiska. Astenikern har atletens kroppslängd, men saknar hans muskulatur. Han har platt bröst, magra långa lemmar och kort toppig skalle. Under det att pyknikerns ansikte är platt och atletens markerat av kraftig näsa och haka, har astenikern ofta s.k. vinkelprofil, d.v.s. profilen får något fågelaktigt, stundom rent av fåraktigt över sig. Astenikern är tänkaren och diktaren företrädesvis. Han är sluten, inåtriktad och ersätter livets verkliga upplevelser med inbillade sådana.

Nu när vi klarat av de fysiska karaktärsegenskaperna, går vi över till grafologin

Handstilen står i bestämt förhållande till karaktären, därom tvistar man numera icke.

Den som tycker om att göra sig bred i livet, skriver gärna med skrymmande stil, under det att den tillknäppte gör sina bokstäver så smala han kan.

Den öppna människans stil är som långa linjer av festliga girlander, under det att den motsatta karaktärstypen liksom stänger utsikten och förbindelsen utåt med långa arkader, bokstäverna bilda valv vid valv.

Ju snabbare en person skriver desto större är hans allmänna verksamhetslust. ”Beslut och handling äro ett hos mannen” är ett ordspråk som äger sin tillämpning på denna människotyp (som mycket väl kan vara en kvinna!)

Den passive skriver långsamt. Han är eftertänksam och har god självkontroll. Han säger eller skriver ingenting i onödan. Han är i bästa fall energisk och kraftfull. I negativa fall däremot en lättjefull och bortskämd varelse. På hans ärliga avsikter kan man ej alltid vara fullt säker, emedan en långsam skrift liksom ett långsamt sätt överhuvudtaget, möjliggör förställning mot och lömsk observation av motparten.

Stilens lutning står i samband med förhållandet mellan den skrivandes impulsivitet och hans självkontroll. Impulsiviteten driver honom framåt och självkontrollen håller honom tillbaka.

Svagt skrivtryck speglar en känslosam intellektuell natur.
Starkt skrivtryck speglar en kraftfull, vital och varmblodig natur.

Den som skriver med skarpa linjer och öppna stolpar är en spekulativ natur, vars driftliv är svagt och ofta sublimerat. Han är ofta ironisk.

En degig stil vittnar om sinne för världens skönhet och rikedom.

Regelbunden stil röjer fast karaktär, seg uthållighet och förmåga att underordna sina begär under sin sedliga vilja.

Om skrivraden tenderar att lyfta och är rytmisk, betyder stigandet att den skrivande är besjälad av hög livskänsla och är optimistisk samt ivrig och stridslysten.
Stigande orytmisk stil visar på en söndersliten natur som stegrar sig mot ödet.

Fallande skrivrad är alltid tecken på dysterhet och pessimism.

Dags för skrivövningar och självanalys!