fredag, juli 09, 2021
lördag, juli 03, 2021
Ensamkommande del 11
Det är mycket märkligt att begreppet ensamkommande inte granskas av grävande journalister men kanske beror det på att ämnet är tabubelagt för att det är politiskt inkorrekt.
Märkligt är det i alla fall eftersom det handlar om ofattbart stora summor för en grupp unga män från Afghanistan och Iran.
Kostnadssammanställningen till höger i bilden kan jag inte verifiera men den verkar orimligt korrekt och ska ställas i relation till statens totala budget.
När de kom kallades de ensamkommande barn vilket snabbt fick ett löjets skimmer över sig.
söndag, juni 13, 2021
Elefanten i friskolorna
Medierna och politikerna vill få det att se ut som ett generellt friskoleproblem trots att alla ser den gemensamma faktorn.
Politikerna och nyhetsredaktörerna håller för öronen, de blundar och de tiger för att det inte är politiskt korrekt att erkänna verkligheten
Så har det hänt igen. Skolinspektionen stänger två skolor i Örebro efter larm från Säkerhetspolisen om att barn troligtvis har utsatts för radikalisering och rekrytering till våldsbejakande miljöer. Bland annat ska en person som tidigare har suttit i Al-Azhar Stiftelsens styrelse ha rest till Syrien för att ansluta sig till IS.
Det är en så absurd nyhet att den borde vara ett unikum. I själva verket har vi fått vänja oss vid den här typen av friskoleskandaler. Förra året stoppades Safirskolan i Göteborg efter att den förre rektorn och ägaren bedömts utgöra en säkerhetsrisk av Säpo och fått ett utvisningsbeslut. Minst fyra anställda på skolan ska ha varit IS-återvändare.
Nu har lokalerna tagits över av den hårt kritiserade Römosseskolan, som bland annat har bedrivit könsuppdelad undervisning under många år.
Och apropå Al-Azhar Stiftelsen så är skolan i Vällingby fortfarande i drift, trots att flera tidigare ledamöter i ägarstiftelsen har dömts för grova ekobrott och trots att Skolverket har krävt tillbaka drygt en miljon kronor för satsningar på bland annat lärarlöner som inte går att spåra i redovisningen.
En annan skola som får fortsätta trots massiv kritik genom åren är Alsalamskolan i Örebro, som har bekräftat att den har tagit emot miljonbidrag från Saudiarabien. Stiftelsen bakom skolan har för övrigt betalat ut lön till Osama Krayem, året innan han anslöt sig till IS i Syrien och sedermera deltog i terrorattentaten i Bryssel 2016. En ren slump, enligt Örebrostiftelsen.
När nyhetsbyrån Siren kartlade runt 550 personer kopplade till radikal islamism i Sverige fann man starka band till just friskolesektorn, där stora pengar finns att hämta från det offentliga.
Det är så provocerande att borgerligheten har låtit denna oseriösa skolmarknad växa fram. Extremistskolorna är bara de mest iögonfallande avarterna. Det finns också mer vardagliga systembrister, som att lärarbehörigheten är lägre i friskolorna liksom att betygssättningen är för generös.
Det skapar en osund konkurrens mellan skolor. Ta Järvafältet i Stockholm, där flera av landets mest utsatta områden ligger. Där har det etablerats en rad friskolor som är berättigade till en extremt hög skolpeng på grund av elevernas socioekonomiska bakgrund liksom riktade bidrag från staten.
Men medan den kommunala Rinkebyskolan har över 90 procent behöriga lärare, extremt hög lärartäthet och gott om stödpersonal ser situationen helt annorlunda ut på friskolorna. Numera är statistiken hemligstämplad, men när man fortfarande kunde göra jämförelser var lärarbehörigheten anmärkningsvärt låg på flera av skolorna. Den enda stapel som verkar peka rakt upp är betygen.
– Är det verkligen rimligt att tro att dessa elever lyckas så mycket bättre på skolor med så mycket färre högskoleutbildade lärare och så många fler elever per lärare? Jag skulle önska att media följde pengarna. Det är bedrövligt att våra skattepengar används till annat än undervisning. Dessutom bussar flera skolor eleverna, vilket innebär att flickorna aldrig får vara ute i det svenska samhället, säger en tjänsteman i Stockholms stad som vill förbli anonym.
Det är de undermåliga friskolorna som verkligen borde bekymra oss. Många skolkoncerner flyger under radarn i debatten – inte minst på gymnasiesidan – eftersom både friskolornas vänner och argaste kritiker verkar vara så besatta av just IES.
Visst finns det gott om friskolor i Sverige som fungerar alldeles utmärkt. Det är inte de skolorna som är problemet, vilket man ibland kan tro i debatten. En orimligt stor del av det offentliga samtalet handlar om Internationella Engelska skolan (IES), som trots allt presterar förhållandevis väl (även om koncernen kan sägas snedvrida konkurrensen med för generösa betyg med mera).
Det är de undermåliga friskolorna som verkligen borde bekymra oss. Många skolkoncerner flyger under radarn i debatten – inte minst på gymnasiesidan – eftersom både friskolornas vänner och argaste kritiker verkar vara så besatta av just IES.
Hur kommer det sig att borgerligheten inte ser de uppenbara problemen med dagens marknadsskola? Ett skäl skulle kunna vara att man har hamnat i en ideologisk försvarsställning. När valfrihetsreformernas grundvalar ifrågasätts väljer man reflexmässigt att gå till motoffensiv.
En annan möjlig förklaring är de osunt nära banden mellan borgerligheten och friskoleföretagen. Strömhoppen från politiken till intresseorganisationer och välfärdsbolag på den andra sidan tycks aldrig sina. I veckan kom nyheten att det tidigare skolborgarrådet Lotta Edholm (L) har värvats till styrelsen i den börsnoterade skolkoncernen Tellusgruppen.
Oavsett bakgrunden så måste borgerligheten vakna och erkänna baksidorna med det stora skolexperiment som man sjösatte på 90-talet. Det är dags att rensa upp bland alla oseriösa aktörer och skapa lite ordning och reda på skolmarknaden:
• Skolinspektionens besök måste vara oannonserade så att skolorna inte kan ge en tillrättalagd bild av verkligheten.
• Det måste bli betydligt lättare att stänga skolor med allvarliga och återkommande brister. En ägarprövning infördes 2019 och en skärpning av lagen är tydligen på gång under 2022. Det är absurt att vi efter tre decennier fortfarande inte kan sätta stopp för oseriösa skolaktörer.
• Samtidigt bör det bli betydligt svårare än i dag att få tillstånd att starta en ny skola. Det ska inte vara en rättighet att bedriva skolverksamhet i Sverige, utan ett privilegium för huvudmän som bedöms vara särskilt lämpade för uppgiften.
• Inför offentlighetsprincipen. Dagens hemlighetsmakeri är absurt. Vill man vara verksam inom skolan måste man tåla insyn.
• Sänk skolpengen till friskolorna, eftersom dessa inte har samma övergripande ansvar som den kommunala skolan.
• Koppla betygssättningen till resultaten på externt rättade nationella prov. Skolor ska inte kunna konkurrera med generös betygssättning.
• Försök hitta en modell för att vikta skolpengen mot andelen behöriga lärare. Det är lättare sagt än gjort, men det är stötande att skolor i dag har drivkrafter att anställa icke-behöriga lärare för att spara pengar.
• Täpp till andra kryphål som antalet undervisningstimmar, fjärrundervisning, läromedelsanvändning med mera.
• Förbjud religionsutövning i skolans regi.
Det finns ännu fler åtgärder som skulle kunna ingå i en sådan upprensning av skolmarknaden. Men det vore i alla fall en bra början, som inte på något sätt hotar de seriösa friskolor som finns, som vill konkurrera med kvalitet.
Dåvarande MUF-ordföranden Benjamin Dousa tog initiativet till en borgerlig självrannsakan för något år sedan. Det var välbehövligt. Fler borde följa efter.
måndag, maj 31, 2021
Mångkultur – Kriminalitet –Ali Khan
måndag, maj 24, 2021
Guillou
Svansbitare Guillou är sannolikt rätt förvirrad.
När hans böcker om agent Hamilton kom ut, köpte jag samtliga och lämnade dem till Återbruket efter läsning.
Jag ville inte ens skänka dem till Röda Korset eftersom någon annan då skulle ha lurats till att ta del av skräpet.
Intrigen i böckerna är intressant men Guillous eländiga språkhantering placerar böckerna i samma division som de av Henning Mankell och Liza Marklund – Skräplitteratur!
Nu har den vilsne Guillou bitit sin svans igen!måndag, maj 17, 2021
Cilla Benkö vs Peter Wolodarski
I nio fall av tio anser jag att Vidrige Wolodarski är en fähund men i fallet med den terroristkramande journalisten på Sveriges Radio, har han för en gångs skull helt rätt.
Sveriges Radio är en del av Sveriges totalförsvar och det är idiotiskt av VD Cilla Benkö att förneka detta faktum.
Hela historien med kopplingar mellan radikal islam och Public Service bör bli ett fall för granskning av Sveriges Radios trovärdighet och pålitlighet.
Public Service – ett säkerhetshot!
söndag, maj 09, 2021
Sveriges Radio och terrorismen
Intervjuerna med Eko-chefen Wolf Watz och SR-chefen Cilla Benkö var det vidrigaste jag har hört trots att aktörerna var två PK-troll i vår statskontrollerade mörkläggningsinstitution Sveriges Radio.
Raad al-Duhan, en av de personer i den svenska islamistmiljön som regeringen beslutat ska utvisas, har i inlägg reproducerat terrorismens sjuka logik och försvarat al-Qaida. När Aftonbladets tf kulturchef Martin Aagård träffar honom över en fika märker han dock inte av några tecken på extremism, trots att al-Duhan börjar prata överslätande om Usama bin Ladin. Tvärtom gör Aagård sig gärna till nyttig idiot för en säkerhetshotande extremistmiljö, skriver Magnus Sandelin.
Den 13 juli 2014 skrev Raad al-Duhan, son till den ökände Gävleimamen Abu Raad, ett inlägg på Facebook som skulle kunna uppfattas som ett hot mot statsminister Stefan Löfven. Inlägget var skrivet med anledning av ett uttalande där statsministern erkände Israels rätt att försvara sig mot raketattacker från Gaza men samtidigt poängterade att landet måste respektera internationell rätt. Al-Duhan, som taggade Stefan Löfven i inlägget, skrev:
”jag ska säga dig en sak din lilla sak… Vi muslimer har kraften och viljan inom oss, vi har lärt oss att med rätt tro och tålamod kommer allt att lösa sig. Du skiljer dig inte mkt från F-Reine Feldt eller Jimmie Åkesson jag ser inte stor skillnad på er allihopa som politiker där emot ser man skillnaden mellan er och Olof Palme och Anna Lindh kanske därför de mördades för att de var trogna, tydliga och ärliga. Din dag och Israels dag kommer där vi ser hur ni och era barn få smaka på samma sak som folket i Palestina, Irak, Syrien, Burma, Centrala Afrika och många många andra länder får gå igenom. NO LOVE.” (min markering)
”Din dag och Israels dag kommer där vi ser hur ni och era barn få smaka på samma sak som folket i Palestina, Irak, Syrien, Burma, Centrala Afrika och många många andra länder får gå igenom.”
Raad al-Duhan
I kommentarsfältet under inlägget ifrågasatte en person al-Duhans argumentation: ”Så du tror att rätt väg att gå är att låta alla barn till israelvänliga människor bombas och misshandlas, är det inte det som är problemet, hur fan ska det kunna ta slut om allt ska lösas med våld hela tiden?” Raad al-Duhan svarade då: ”Haha … den rättvisa du snackar om och den fredliga handlingen är inte till någon lösning längre… Sedan snackar jag om politikerna som står vid mördarens sida. Våld stoppar våld många ggr lura inte dig själv! (…) Kärlek och mer kärlek i så fall ska inte ens självförsvar finnas och om den ska finnas så tappar den smaken i mina ögon om inte den är öga för öga och tand för tand”
Inlägg på Facebook.
Det Raad al-Duhan gjorde var helt enkelt att reproducera terrorismens sjuka logik. I terroristernas värld är det legitimt att hämnas civila offer i Syrien, Irak eller Palestina genom att döda civila i Europa. Kriget pågår här hemma, likväl som där borta. ”Öga för öga och tand för tand”, för att använda hans egna ord.
Att han inte är främmande för hotfulla resonemang mot oskyldiga bekräftade Raad al-Duhan när han för ett par år sedan dömdes i såväl tingsrätt som hovrätt för att ha mordhotat Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg, efter att tidningen granskat moskén i Gävle.
Raad al-Duhan är en av de sex personer som nyligen fått ett utvisningsbeslut av regeringen, efter ansökan av Säkerhetspolisen. Skälet är att han anses utgöra ett hot mot Sveriges säkerhet. Vad Säkerhetspolisen har för information om Raad al-Duhan som föranlett myndigheten att ansöka om att han ska utvisas tillsammans med sin far vet inte jag, men jag vet att han varit i deras blickfång under många år, långt innan han blev intressant för medierna. En del signaler om vad han kan ha ägnat sig åt har funnits. Lokaltidningen Gefle Dagblad har till exempel pratat med personer som varit med när han som ungdomsledare visat jihadistfilmer för unga pojkar från Afghanistan och Irak.
Gefle Dagblad har pratat med personer som varit med när han som ungdomsledare visat jihadistfilmer för unga pojkar från Afghanistan och Irak.
Jag eller Doku har inte närmare granskat hans aktiviteter. Inläggen ovan fick jag ta del av igår. I ett annat protesterar han mot en person som på Facebook skrivit att terrorgruppen al-Qaida ”i 10 fall av 10 gör islam en otjänst”. Raad al-Duhan svarade:
”Enligt mig alla är bröder de är så synd att man inte kan vara ärlig mot sig själv! 10Av10 jag ska berätta sanningen för dig! Så länge vi inte är enade finns det ingen seger!”
Att visa på den här typen av inlägg uppskattas dock inte av Aftonbladets tf kulturchef Martin Aagård, som nyligen i en stort uppslagen artikel anklagade journalister här på Doku samt Gefle Dagblad, som granskat personerna kring Gävlemoskén, för att vara ”åsiktspoliser”.
Inlägg på Facebook.
Martin Aagård betvivlar att de sympatier för våldsbejakande extremism hos moskéföreträdare som vi i flera artiklar har kunnat påvisa, ens existerar. Senast i raden av Aagårds förvirrade försök att rentvå imamen Abu Raad och hans son är en lång artikel där han redogör för en fikastund med Raad al-Duhan.
I artikeln ifrågasätter Martin Aagård i raljerande ton att det skulle existera jihadistiska nätverk i Sverige.
”Mitt emot mig på Espresso House sitter en farlig man”, inleder Aagård försvarstalet ironiskt. För han kan inte uppfatta något hos mannen framför honom som skulle tyda på att han hyser extremistiska åsikter, inte ens när Raad al-Duhan överslätande börjar prata om den tidigare al-Qaidaledaren Usama bin Ladin:
”När Usama bin Ladin kommer på tal frågar jag alltid ’varför är han terrorist?’ Varför var han inte terrorist när USA hjälpte honom med vapen och pengar? Varför var han inte terrorist när han hade kontor i Saudiarabien och rekryterade jihadister? Varför blev han terrorist först när han gick på högsta hönset?”, säger Raad al-Duhan i intervjun.
I artikeln ifrågasätter Martin Aagård i raljerande ton även att det skulle existera jihadistiska nätverk i Sverige:
”Men kanske finns de ändå? I hemlighet? Många har lagt stor möda på att försöka hitta dolda jihadistiska nätverk i Sverige. Framförallt genom att tråla sociala medier på jakt efter hatiska budskap”, skriver han, med en tydlig släng till oss journalister som avslöjat extremism i olika sammanhang.
Aagård har naturligtvis rätt att ifrågasätta existensen av en extremistmiljö eller kritisera staten för vad han menar är bristande rättssäkerhet, men han rör till det ordentligt flera gånger i sina långa texter. Han går i en klassisk fälla och tror att avståndstagande från Islamiska staten per automatik innebär att man inte kan hysa våldsbejakande islamistiska åsikter. Det visar på hur dåligt påläst han är om den konflikt som genomsyrat den globala jihadistiska miljön, såväl internationellt som i Sverige, efter IS uppkomst.
Det är en förvirrad kampanj där Martin Aagård gärna gör sig till nyttig idiot för en säkerhetshotande extremistmiljö.
Vidare argumenterar Aagård för att Raad al-Duhan inte kan vara extremist på grund av att han ”inte är religiös”, inte besöker moskén utan ”festar, dansar breakdance, boxas” etcetera, och tycks helt ha glömt bort sin egen uppskattande recension av den franske sociologen Oliver Roys bok ”Jihad and death – the global appeal of islamic state” för bara drygt två år sedan:
”Om du möter en välrakad, nybliven småbarnspappa i adidasbrallor som spelar Call of duty, älskar Scarface, gillar att dricka bärs och ragga på krogen så kan det vara läge att bli misstänksam. Du kan nämligen ha med en potentiell självmordsbombare att göra. Om personen dessutom tränar tae kwondo bör du dra öronen åt dig ordentligt. Kampsportsklubbar har nämligen varit betydligt viktigare än moskéer för att skapa jihadistceller i Europa”, skrev Martin Aagård då.
Det är också frapperande hur han som journalist tycks blanda ihop just journalistikens roll med statens. Aagårds anklagelseakt riktar sig lika mycket mot oss kolleger som utövar sitt oberoende uppdrag att granska och publicera, som mot Säkerhetspolisen och Försvarshögskolan, som har helt andra uppgifter och befogenheter. Det är en förvirrad kampanj där Martin Aagård gärna gör sig till nyttig idiot för en säkerhetshotande extremistmiljö.
MAGNUS SANDELIN
Ansvarig utgivare på Stiftelsen Doku
Jens Ganman reflekterar:
lördag, april 17, 2021
lördag, januari 30, 2021
Covid-19 och döden
Den samlade riksjournalistkårens enfald är monumental!
Vi gamla människor dör för att vi har blivit gamla!
Det ska vara så!
Det är normalt!
Journalistmupparna har upphöjt Covid-19 till Nemesis!
Riksnyhetsredaktörerna enda kompetens är att skapa oro, skräck och panik.