Muslimer i Sverige är missnöjda med koranbränningar och socialtjänstens omsorg.
Om de är invandrade muslimer kanske de bör flytta till ett muslimskt land med ett för dem acceptabelt socialt och juridiskt system.
Det är ingen mänsklig rättighet att få bo i Sverige och bli försörjd av svenska skattebetalare!
OIC består av 57 islamstyrda länder.
Något av dem erbjuder sannolikt en bättre miljö för muslimer.
Frågan bör ställas av någon journalist som tar emot klagomål om de svenska förhållandena.
Frihetsmärken för civiliserade samhällen.
Hur tycker du att det ser ut i islamdominerade länder?
Västvärlden behöver motverka den segregation och det förtryck av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som uppstår som följd av bokstavlig tolkning av islam, skriver Omid Pasbakhsh, Reinhold Fahlbeck och Per Ewert.
En bokstavstrogen tolkning av islam innehåller en rad läror som omöjliggör en lyckad integration i Sverige och Europa, skriver Omid Pasbakhsh, Reinhold Fahlbeck och Per Ewert.
En bokstavstrogen tolkning av islam innehåller en rad läror som omöjliggör en lyckad integration i Sverige och Europa, skriver Omid Pasbakhsh, Reinhold Fahlbeck och Per Ewert.
Återkommande möter vi nyhetsrapportering om våld, förtryck av kvinnor och mänskliga rättigheter. Det handlar till exempel om moralpoliser och parallella rättssystem i förorten, islamiska skolor som bryter mot den svenska skolans värdegrund, återkommande våldsdåd mot personer som ansetts häda islam eller islams profet Muhammed.
Listan kan göras längre. Detta är företeelser som en del muslimska grupper försvarar med hänvisning till islams heliga texter. Frågan är hur vi i samhället gemensamt bör hantera denna situation. Det är tid att problematisera islams relation till mänskliga rättigheter.
I en ny rapport från Claphaminstitutet, Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar, studerar och analyserar vi sjutton olika områden där det kan finnas konflikt mellan dessa. Det handlar bland annat om demokratiska fri- och rättigheter som yttrandefrihet och religionsfrihet; om kvinnors rättigheter och om uppmuntran till våldsbrott och terrorism.
På tre områden skulle en samsyn kunna vara möjlig, men på fjorton av områdena finns en uppenbar konflikt mellan en västerländsk syn på mänskliga rättigheter och bokstavstrogen islam, så som den uttrycks i Koranen och haditherna – berättelserna om Muhammeds liv.
Sverige och Europa står under 2020-talet i ett spänningsfält mellan tre delvis överensstämmande, delvis motstridiga värdesystem: För det första den kristet grundade kultur som historiskt format vår kontinents medmänskliga fri- och rättigheter byggda på en biblisk grundsyn, för det andra den sekulära filosofi som under det senaste halvseklet har frikopplat individ och samhälle från sina traditionellt kristna rötter och för det tredje en auktoritär islamisk kultur som främst via invandring blivit ett starkt växande inslag i vår del av världen.
Trots skillnader mellan kristen och sekulär filosofi har dessa två värdesystem likväl gemensamma inslag som står i skarp motsättning till bokstavstrogen islam. Samtidigt finns likheter mellan kristendomen och islam i kritiken av den individcentrerade sekularismen. Men även om dessa värdesystem har beröringspunkter är vår slutsats att en bokstavstrogen tolkning av islam innehåller en rad läror som omöjliggör en lyckad integration i Sverige och Europa.
Det är inte realistiskt eller moraliskt lämpligt att kräva att muslimer frånsäger sig sin religiösa övertygelse och de värderingar som denna övertygelse medför. Hur kan då västvärlden bäst bemöta en bokstavstrogen version av islam? Hur kan samhällen i väst motverka sådan segregation och förtryck av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter som uppstår som följd av hängivenhet till en religiös åskådning? Här följer några förslag.
Samhällen i västvärlden behöver förstå att bokstavstrogen islam innehåller läror som är moraliskt förkastliga och som utgör hinder för en lyckad samexistens.
Politiker, medier och samhället i stort ska kunna tala öppet om problemen med en bokstavlig tolkning av islam utan att bli beskyllda för islamofobi eller hotas. Uttalanden ska vara informativa och tydliga.
Samhällsinstitutioner som tar emot nyanlända muslimer ska kunna ge dem information om att viss praxis som förkunnas i Koranen och haditherna inte godtas i västvärlden därför att de strider mot västerländska värderingar och lagar.
Skolor och andra samhällsinstitutioner bör upplysa om vilka konsekvenser en bokstavlig tolkning av islam kan få för vårt demokratiska samhälle.
Islams anhängare behöver vara öppna för en saklig diskussion kring de inslag i religionen som kolliderar med ett öppet demokratiskt samhälles värderingar.
Religionsfriheten behöver försvaras som grundläggande värde i samhället.
Kristen procession i Frankrike attackerades av islamister.
Vi vill understryka att denna nödvändiga och välmotiverade kritik under inga omständigheter får riktas mot muslimer som personer. Strävan att bekämpa bokstavlig tolkning av islam får inte bli grund för klander av muslimer som individer, och/eller de personliga brister de kan ha i att anpassa sig till det europeiska samhället.
Befolkningen i västvärlden måste alltid ha i åtanke de svårigheter det innebär att lämna ett hemland, komma till en främmande kultur, lära sig ett nytt språk, hamna i socialt och ekonomiskt utsatta områden, anpassa sig till nya levnadsförhållanden, försöka finna en meningsfull sysselsättning och så vidare.
Kritiken av bokstavstrogen islam behöver därför gå hand i hand med ambitionen att hjälpa muslimer i alla dessa hänseenden. En bokstavlig tolkning av islam är ett hot mot det svenska och europeiska samhället och alla människors grundläggande fri- och rättigheter. Detta innebär att samhällen i väst aktivt behöver motverka en sådan ideologi, bland annat genom att öppet kritisera den och betona att dess praktik inte är godtagbar i ett öppet demokratiskt samhälle.
Islam har destruktiva drag som förtjänar kritik!
Islams urkunder innehåller moraliskt förkastliga värderingar, och en hängivenhet till dessa försvårar därför integrationen och innebär allvarliga utmaningar i ett demokratiskt samhälle. Därmed blir det en sekundär fråga exakt hur många de bokstavstrogna muslimerna är, skriver Omid Pasbakhsh, Reinhold Fahlbeck och Per Ewert.
Den dominerande formen av islam står i stark motsättning till västerländsk demokrati.
Av Omid Pasbakhsh , lärare och författare till boken Islam och kristen tro | Reinhold Fahlbeck , professor emeritus i juridik, författare till boken Religion, Law and Society in Sweden 1950’s-2020’s Båda är medförfattare till rapporten Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar och Per Ewert , direktor Claphaminstitutet och redaktör för rapporten.
Vi som arbetat fram Claphaminstitutets rapport “Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar” är tacksamma för den respons vår rapport har fått på många håll, även här i Dagen. Replikerna från Jan Hjärpe och Magnus Norell förbiser dock till stor del vår rapports huvudtes och hamnar i en sidodiskussion om hur många muslimer som kan anses vara bokstavstroende.
Vår rapport visar att islams urkunder innehåller moraliskt förkastliga värderingar, och en hängivenhet till dessa försvårar därför integrationen och innebär allvarliga utmaningar i ett demokratiskt samhälle. Därmed blir det också en sekundär fråga exakt hur många de bokstavstrogna muslimerna är.
Låt oss använda en liknelse för att ge perspektiv: Nazismen är en destruktiv ideologi. Därför har vårt samhälle länge ansett det angeläget att informera om nazismen och faran med att ta dess läror på allvar. Invändningen av typen “anhängare av nazismen är olika, de har olika syn på hur ideologin bör utövas och de är en liten minoritet” missar poängen: Nazismens värderingar är farliga oberoende av exakt hur många som utövar den.
På motsvarande sätt menar vi att allmänheten bör informeras om islams läror och faran med att ta dessa bokstavligt. Det är uppenbart att många av världens muslimer vill följa en bokstavlig tolkning av religionen. Vår rapport förtydligar också att muslimer ser olika på sin religion, men vi instämmer inte i Hjärpes påstående att “religionstillhörigheten har relativt liten inverkan på människors val av handlande”. Den som intervjuar hängivet religiösa muslimer inser snart att för dessa är ett bokstavstroget utövande av islam den viktigaste aspekten i livet, något som har eviga konsekvenser.
Bokstavstrogen islam är en allvarlig utmaning för mänskliga rättigheter och integration och den behöver därför granskas och utmanas i öppen samhällsdebatt.
Tidigt i vår rapport definierar vi bokstavstrogen islam som “viljan att följa Koranen och sunnan så långt det går”. Norell menar att vårt användande av begreppet är inkonsekvent, men ger dessvärre inga exempel på hur.
Hjärpe tycks å sin sida se begreppet som meningslöst, eftersom islams urkunder kan tolkas olika. Bevisbördan vilar i sådant fall på Hjärpe att förklara hur en muslim som betraktar Muhammed som mänsklighetens förebild (sura 33:21), ska tolka det faktum att Muhammed var en polygamisk krigsherre som hade sexuellt umgänge med en nioårig flicka och som upprepande gånger förklarade att avfällingar bör avrättas? Kan en muslim som innerligt tror att islam är sanningen säga att Muhammed eller Koranen tagit fel?
Magnus Norell: Problematiskt att islamistiska representanter får företräda alla muslimer.
Kashif Virk menar att vi feltolkar och tar koranverser ur sitt sammanhang. Hans huvudexempel är att vi felaktigt skulle påstå att sura 33:57–61 visar att det är fel inom islam att kritisera Muhammed. Virk förklarar dock aldrig hur vi misstolkat dessa verser, och bortser från att vi ger flera ytterligare belägg i vår rapport, exempelvis sura 5:33 samt sex hadither där Muhammed beordrade mord på sina kritiker.
Virk ger några exempel på koranverser som han menar visar motsatsen, men visar i bästa fall bara att Koranen är motsägelsefull.
Det hade verkligen varit välkommet om den stora gruppen av världens muslimer ville följa en version av sin religion som tryggade demokratiska friheter, skyddade kvinnans rättigheter och tog avstånd från våld och terrorism. Men så är dessvärre inte fallet inom den islam vi faktiskt möter i Koranen, haditherna och traditionen från Muhammed, och denna helt dominerande form av islam står i stark motsättning till såväl Ahmadiyyarörelsen som till västerländsk demokrati.
Detta understryker huvudtesen i vår rapport: Bokstavstrogen islam är en allvarlig utmaning för mänskliga rättigheter och integration och den behöver därför granskas och utmanas i öppen samhällsdebatt.
Om provokatörer som Paludan hindras av polisen från att manifestera muslimers kränkningsproblematik för att det leder till våld från muslimer blir det ett erkännande av att muslimer inte kan bemöta provokationer utan att ta till våld.
Just nu riktas det besinningslösa våldet mot poliser, brandmän, ambulanspersonal, lokaltrafikresenärer och butiksinnehavare.
Paludans koraneldning ger de här dårarna rätt att anfalla och döda poliser enligt en sjuk kränkningsmentalitet.
Kontraproduktiva våldsaktioner från koraninspirerade skitstövlar.
Aggressiva koranförsvarare är Paludans nyttiga idioter!
De bevisar Paludans teser om hur koranen kan inspirera till våld mot sjukvårdare, brandmän och poliser.
Slöddret som försöker döda poliser hör inte hemma i ett civiliserat samhälle!
Först; En islamist är en muslim som tar koranen på fullt allvar!
Ni som yrar om islamofobi varje gång islam granskas bör studera samtliga länder som domineras av islam!
Muhammed är enligt muslimer Guds (Allahs) sista profet, profeternas sigill, som under en period på 23 år fick ta emot islams heliga budskap, Koranen, genom uppenbarelser från Gud, via ärkeängeln Gabriel (Jibril). Muhammed nämns också i den muslimska trosbekännelsen, som står i sura 37:35 och 48:29: "Det finns ingen gud utom Gud och Muhammed är hans sändebud".
Muslimer betraktar Muhammed som rasulullah: "Guds budbärare". Hans ursprungliga tillnamn var al-Amin, "den trovärdige". Han är även känd inom den islamiska kulturen som Mustafa ("den utvalde") och rahmatan-lil-'alamin ("Guds utsände barmhärtighet åt mänskligheten"). Vördnaden bland vissa muslimer är stor. Muhammed och omnämnandet av hans namn kan i traditionell skrift eller tal följas av frasen SAW, (sallā allahu ʿalayhi wa sallam, صل الله عليه وسلم), arabiska för "Guds frid och välsignelse vare över honom". Liknande fraser används i religiösa sammanhang ibland även vid omnämnandet av andra profeter som Abraham (Ibrahim), Mose (Musa) och Jesus (Isa).
Historia
Uppväxt
Kronologi över viktiga händelser under Muhammeds tid i Mecka
ca 569 Fadern Abdullah bin Abdul Muttalib dör
ca 570 Muhammed föds i Mecka
576 Modern, Āminah, dör
578 Farfadern, 'Abd al-Muttalib, dör
ca 583 Åker på handelsresor till Syrien
ca 595 Träffar och gifter sig med Khadidja
610 De första uppenbarelserna i grottan Hira (sura Al-Alaq i Koranen)
ca 610 Blir islamisk profet
ca 613 Börjar öppet att sprida islams budskap
ca 614 Börjar få anhängare i Mecka
ca 615 Muslimsk emigration till Aksumriket i Abessinien (Etiopien)
616 Meckabornas bojkott mot hashimiterna börjar
ca 618 Inbördeskrig i Yathrib (Medina)
619 Meckabornas bojkott mot hashimiterna upphör
619 Sorgens år: hustrun Khadidja och farbrodern Abū Ṭālib dör
ca 620 Den nattliga resan
622 Uppbrott, flykt och emigration (hijra) till Medina
v • r
Muhammed föddes som Muhammed ibn Abdullah ("Abdullahs son"). Hans far, Abdullah bin Abd al-Muttalib, var av Hashims släkt och tillhörde stammen Qureish; modern hette Amina. Fadern dog redan före Muhammeds födelse och modern när han var sex år gammal. Det var först farfadern Abd al-Muttalib som tog hand om honom, sedan, efter dennes bortgång, farbrodern Abu Talib.
Muhammed hade inga egna tillgångar. Han ärvde inget efter sin farfar, mamman var fattig och pappan som dog ung lämnade bara efter sig fem kameler, en mindre flock får och getter samt en slavflicka. Muhammed fick arbeta för sitt uppehälle "och arbeta särskilt hårt om han någonsin skulle lyckas få ihop tillräckligt för att kunna skaffa sig en egen kamelflock, betala vad det kostade att få en hustru och bilda sin egen familj".
Qureish var köpmän och när Muhammed var nio eller tolv år följde han med på sin första karavan. Han förblev handelsresande under den första halvan av sitt liv. Klanen hade monopol på sträckan nord-syd och var därför de enda som tjänade pengar på de utländska karavaner som färdades där. De kontrollerade affärsvärlden inom Arabien och etablerade sig som oberoende handlare med egna karavaner till Syrien och Jemen.
Mecka var ett kommersiellt centrum som sände ut och tog emot karavaner från kusten, Syrien och Persien. Mecka och omgivande städer rymde mängder av kristna och judar och det fanns kloster i Arabien. Så till exempel besökte Muhammed senare i livet enligt legenden Katarinaklostret på Sinaihalvön. Det påstås att han träffade en överenskommelse med de kristna munkarna, varigenom deras liv och egendom tryggades under muslimskt herravälde. En annan legend berättar om hur en kristen munk förutspådde Muhammeds kommande storhet under en av hans första handelsresor med en karavan.
En av Muhammeds morbröder var kristen och Kaba, det centrala templet för den förislamiska religionen i Mecka, rymde också en ikon av jungfru Maria och Jesus. Mecka var alltså en relativt kosmopolitisk stad.
Muhammed gifte sig för första gången i 25-årsåldern (omkring år 595). Hans första hustru, den femton år äldre änkan Khadidja, var förmögen och ägnade sig åt affärer. Hennes förmögenhet blev grunden för Muhammeds bana som affärsman. Trots åldersskillnaden blev äktenskapet lyckligt. Khadidja var ett stort stöd för Muhammed, och han gifte sig inte med någon annan kvinna medan hans första hustru levde. Hans senare hustrur, särskilt Aisha, var avundsjuka på Muhammeds känslor, för den kärlek och vördnad som han fortfarande kände för Khadidja, hans första hustru. Åtskilliga av Muhammeds många äktenskap tillkom av ekonomiska eller politiska skäl. Flera av de senare giftermålen gick ut på att skapa allianser med olika delar av de stammar som bodde i Arabien på Muhammeds tid. Det gällde även Aisha som var sex år när Muhammed slöt äktenskapskontrakt med hennes far Abu Bakr. Äktenskapet fullbordades genom samlag några år senare när Aisha fyllt nio år och Muhammed var 54 år. Abu Bakr var en inflytelserik man och blev med tiden den förste kalifen. En annan av Muhammeds hustrur, Hafsah, var dotter till den andre kalifen, Omar. Eftersom Muhammed tycks ha varit mycket fäst vid Khadidja tog han sig inga andra hustrur så länge hon levde. Efter hennes död tog han sig tio hustrur till och även två konkubiner. Khadidja och Muhammed fick två söner och fyra döttrar. Båda sönerna dog vid späd ålder. I enlighet med den ännu gällande arabiska traditionen fick Muhammed efter sin förste sons födelse tillnamnet Abu al-Qasim ("al-Qasims far"). Det är från dottern Fatima som alla Muhammeds ättlingar härstammar. Fatima ansågs stå sin far väldigt nära, och är omnämnd i flera hadither, det vill säga den nedteckande islamiska tradition som av religiösa betraktas utgå från Muhammed.
Muhammeds grotta på berget Hira.
Muhammed började ägna sig åt religiösa betraktelser och dra sig undan för flera dagar till berget Hira i närheten av Mecka för att bedja och meditera. Det var där han började få visioner vilket anses ha inträffat när han var fyrtio år. Enligt traditionen var det i en grotta som ärkeängeln Gabriel visade sig för honom och uttalade de ord som kom att bli Koranens första kapitel. Muhammed trodde sig genom Gabriel erhålla den uppmaning från Gud, som återfinns i Koranens sura 96:l-5 (enligt den vanliga åsikten det äldsta stycket i Koranen).
De första visionerna, genom vilka Muhammed fick veta att han var kallad till att bli profet, följdes av en lång och svår period utan några som helst övernaturliga upplevelser. En kristen kusin till Khadidja - Waraqah - uppmuntrade honom, men Muhammed led av depression under denna tid. Sedan tog visionerna vid igen och fortsatte att komma på oregelbundet vis under resten av hans liv. De var enligt uppgift ibland smärtsamma. De kunde förebådas av ljud som av bjällror (hörda bara av Muhammed) och följdes av stor trötthet. Enligt shiaislam var profeten långt ifrån överraskad eller rädd då Gabriel kom, och välkomnade ängeln som om han hade väntat på honom. Profeten hade inte heller några svårigheter med att repetera verserna från den första uppenbarelsen.
Det har förekommit många spekulationer om Muhammeds visioner. Troende muslimer är övertygade om att de var vad han sade: Guds ord förmedlade av ängeln Gabriel (som han efter de första gångerna nästan aldrig mera såg, utan bara hörde). Kritiker har hävdat att han hittade på dem (en mycket vanligt förekommande uppfattning efter korstågen och fram till modern tid), medan andra har föreslagit att han led av epilepsi. Den kroppsliga reaktionen, såsom den rapporteras i muslimska källor, äger vissa likheter med den som kunde observeras hos Sri Ramakrishna i Indien och kan även jämföras med upplevelser av kristna helgon som Teresa av Ávila (ingen av dessa lär dock ha lidit av epilepsi). Maxime Rodinson menar i sin bok Mahomet att vissa av de senare meddelandena från ängeln Gabriel kan ha varit omedvetna uttryck för Muhammeds egna önskningar (han var då en politisk ledare med stort ansvar och hög prestige), medan de tidigare uppenbarelserna förefaller vara helt autentiska.
Islamologer är ense om att det finns en ganska tydlig skillnad mellan de första uppenbarelserna, som skedde medan Muhammed levde i Mecka och ansträngde sig för att omvända stadens hedningar till ett rättfärdigt leverne, och de som kom efter att han hade flyttat till Medina och bedrev krig mot Mecka. Till att börja med vände han sig inte till judarna eller de kristna. I själva verket lånade han vokabulär och riter från judarna och tenderade till att betrakta sin egen reformrörelse som ett slags utskott från judendomen. Han och hans anhängare följde judiska seder, bad vända mot Jerusalem och fastade tillsammans med judarna.[källa behövs]
Budskapet han kom med var främst varningar om den förestående domen och nödvändigheten av att leva rättfärdigt, tänka på de fattiga och underkasta sig den ende Guden. Uppenbarligen hoppades han att han genom sitt budskaps renhet och sin egen moraliska resning skulle kunna ena alla medlemmarna i det meckanska samhället. Under denna period var den enda trosbekännelsen: "Det finns ingen annan Gud än Gud". Att Muhammed inte nämns som Guds profet torde tyda på att han ville att judar och kristna skulle återupptäcka den moraliska radikalitet han predikade i sina egna religioner och stödja honom. Den omgivande miljön var starkt präglad av polyteism, även om dess inflytande ofta överdrivits av sentida muslimer.
Muhammeds himmelsfärd
Enligt Koranen 17:1 gjorde Muhammed en nattlig resa och färdades enligt traditionen från Mecka till Tempelberget i Jerusalem där han blev förd till himlen och fick möta Gud. Den nattliga resan företogs omkring 620.
Budskapets politiska innebörd
"Muhammed predikar" (1840- eller 50-talet) av Gregori Gagarin.
Först vände sig Muhammed enbart till en mindre krets, bland dem fostersonen Ali, sin hustru Khadidja och vännen Abu Bakr, men senare också till hela sin stam Qureish. Han mötte dock motstånd bland sina stamfränder och vann anhängare främst bland de som tillhörde svagare stammar eller hade ringa ställning i samhället. Motståndet från den styrande klassen var hårt, och till följd av uteslutande från den livsviktiga klansolidariteten fick flera tidiga muslimer sätta livet till, medan de rika araber som följde Muhammed fick uppleva bojkott och förnedring. Ganska snart emigrerade en grupp av dem till Abessinien, där somliga blev kristna. Detta var den första emigrationen (hijra).
Muhammeds roll som profet var från första början politiskt färgad. Han ville förvandla samhället, och för att göra detta måste han antingen vinna över de mäktiga i samhället eller själv ta deras plats. Eftersom alla stadsbor inte var intresserade av vad en ung man från en ganska obetydlig klan hade att säga om deras leverne som snart började hota om att göra sig av med honom.
Antalet anhängare som utvandrade till Abessinien uppges ha varit 83 män och några kvinnor (bland dem profetens dotter Ruqayyah, som åtföljde sin make, den senare kalifen Usman). Under tiden fick de av Muhammeds anhängare som stannat kvar i Mekka en mycket värdefull tillökning genom Umar ibn al-Khattabs övergång till islam. Umar, som genom sin mor var besläktad med den rika och mäktiga klanen Makhzum, åtnjöt också stort anseende i staden för sina personliga egenskaper. Motståndarna slog tillbaka genom att utesluta Muhammed och hans släkt ur stadens gemenskap och stänga in dem i deras stadsdel, den dalklyfta där Abu Talibs familj bodde. Även om denne farbror och fosterfar till Muhammed inte själv trodde på Muhammeds profetkallelse tillbakavisade han med harm meckanernas uppmaning att ta avstånd från profeten. Under denna tid av nöd gjorde Muhammed ett medgivande åt de hedniska föreställningarna genom att i en föregiven uppenbarelse erkänna gudinnorna Allāt, Manāt och al-‘Uzzá såsom Allahs döttrar och medlare. Profetens samvete drev honom dock snart till att återta detta medgivande.
I alla fall måste det för en tid ha åstadkommits en försoning mellan de olika partierna i staden. Åtskilliga av utvandrarna från Abessinien till Mecka, däribland Muhammeds dotter och hennes make, återvände. Kort därpå träffades profeten av två svåra slag i det att både hans hustru och hans farbror Abu Talib avled inom loppet av samma år, 619. I Abu Talibs ställe fick nu hans bror Abu Lahab, som egentligen var en stark motståndare till den nya religionen, ta profeten under sitt beskydd, för sin heders skull i sin egenskap av släktens huvudman.[28] Den förtvivlade situationen gav Muhammed idén på att utvandra från Mecka och på annat håll söka en fristad för sig och sina anhängare. Han vände sig först till grannstaden i söder, Taif, vars invånare stod i livlig handelsförbindelse med meckanerna. Där fann han dock inte mer stöd för sin förkunnelse än hos sina egna landsmän. Han blev inte bara hånad, utan rent av fördriven med stenkastning och tvingades söka skydd i en hednisk stamförvants trädgård. Till Mecka vågade han först återvända då en ansedd släkting högtidligt hade tillförsäkrat honom sitt skydd.
Muhammed antog 622 en inbjudan från grannorten Yathrib där några av hans anhängare gjort honom känd. Enligt traditionen accepterade araberna i Yathrib honom som profet eftersom de i diskussioner med judarna i staden hade fått det berättat att en sådan skulle komma dit. Från och med Muhammeds tid kom staden att kallas profetens stad, Medina (Medinat an-nabi, "profetens stad"). Denna händelse utgör startpunkten för islams tideräkning och kallas för den andra eller stora utvandringen.
I Medina blev Muhammeds verksamhet uttalat politisk och de medinska uppenbarelserna återspeglar detta. För att hantera det militära hotet från Mecka sände han ut razzior för att blockera och sabotera deras kommers, och lät i ett fall lönnmörda en diktare som hade skrivit nidverser om honom och vad de ansåg var hans politiska ambitioner. Muhammed var tvungen, för att överleva, att gå i allians med judar och icke-muslimska stammar och ställde inte krav på att de skulle omvända sig förrän hans egen grupp hade blivit stark nog att klara sig utan dem. De fientligt inställda ledarna i Mecka försökte vid flera tillfällen anfalla och krossa den muslimska gruppen i Medina, men misslyckades. De mest kända striderna utkämpades år 624 vid Badr, 625 vid Uhud och 627 vid Medina. Staden Khaybar som beboddes av judar intogs av Muhammed år 628.
Förhållande till judarna
Muhammeds förhållande till judarna i Medina var aldrig bra. Genom att hålla fast vid sin egen religion ifrågasatte de sanningen i Muhammeds uppenbarelser och han förnekades som profet. Han bröt med de judiska traditionerna och ändrade den tidigare fastan till en egen fastemånad för muslimerna samt ändrade böneriktningen från Jerusalem till Kaba i Mecka.
Muhammed såg de judiska stammarna i Hijaz som ett hot och tog militär kontroll över dem. Han lät judarna behålla sina egna områden på villkor att de avstod hälften av det de producerade till Medina.
Profeten Muhammed.
Från boken Muhammeds Himmelfärd som skrevs 1436 i Herat, Afghanistan och som nu finns i Bibliothèque Nationale i Paris.
Muhammeds strategi och sammanhållningen bland muslimerna bröt till slut ned motståndet i Mecka. År 630 var han stark nog att inta staden, vilket han gjorde utan våldsamheter. Hans första handling var då att förrätta sin andakt i Kaba och där rensa helgedomen från avgudabilder.
Mot hösten samma år företog han ett stort fälttåg med ända till 30000 man mot det bysantinska riket. Men hären kom aldrig längre än till Tabuk, ungefär halvvägs mellan Medina och Jerusalem. Sedan Muhammed där mottagit de kringboende kristna stammarnas hyllning, återvände han till Medina. På den Arabiska halvön underkastade sig den persiske ståthållaren i Jemen och detta lands småfurstar Muhammeds islamiska välde, sydkustens riken skickade sändebud med gåvor, och många kristna stammar erkände sig skattskyldiga. I mars 632 företog Muhammed sin sista vallfart, "avskedets vallfart", till Mecka och påbjöd då en mängd borgerliga och religiösa stadgar, bland vilka den om det rena månåret utan skottdagar. Efter sin återkomst till Medina insjuknade han och dog den 8 juni 632 i Aishas hus.
Även om han bara var 63 år gammal hade Muhammed krafter hastigt sjunkit, möjligtvis till följd av de senare årens strapatser. Han tvingades ge upp sin vana att tillbringa natten i tur och ordning hos var och en av sina hustrur. I stället bodde han permanent hos sin hustru Aisha. Han fick till slut avstå från att dagligen leda bönen och gav istället detta uppdrag åt sin vän och svärfar Abu Bakr. Krafterna avtog alltmer och hans medvetande omtöcknades av feberfantasier. Då han söndagen den 7 juni ville diktera sin sista vilja ansåg Umar det rådligast att avslå denna begäran så att inte oöverlagda bestämmelser skulle äventyra trons sak i framtiden. Under nästa natt avtog febern något och på morgonen tycktes en förbättring ha inträtt. Då de rättrogna församlade sig till bönen trädde profeten ut ur den dörr som förband Aishas bostad med moskén för att se dem. Men knappt hade han återvänt till sängen förrän febern åter grep honom och dödskampen började. Mot middagstiden kände Aisha hans hand slappna i sin. Muhammeds sista ord ska ha varit: "Den ädlaste följeslagaren från paradiset."
Han begravdes där han dog, i Masjid an-Nabawi i Medina, som är islams näst heligaste plats.
Muhammeds efterträdare
Som Muhammeds efterträdare och ledare för det muslimska samfund som han hade grundat valdes Muhammeds svärfar Abu Bakr, som fick titeln kalif. De muslimer som tog fasta på de världsliga budskapen i profetens förkunnelse och som stödde sig på sunna vann valet av efterträdare och styrde valet även av de två följande kaliferna. De som emellertid såg Muhammed främst som religiös ledare var samlade i ett parti (shia) och ville att Muhammeds släkt skulle överta ledarskapet. Valet av Abu Bakr var upphovet till att muslimerna blev uppdelade i två grenar – den sunnitiska och den shiitiska, en uppdelning som ännu består. Under tidernas lopp uppstod mellan de båda stridande parterna en väsentlig skillnad även med avseende på vissa bland de viktigaste troslärorna inom islam.
En präst ringde i kyrkklockorna för att störa Paludan.
Ingen präst protesterar mot att män i sin guds namn försöker döda poliser, brandmän och sjukvårdare!
En idiotisk laglig manifestation möts med våld mot sjukvårdare, brandmän och poliser men det tiger prästerna om.
Ynkligt!
Alla nyhetsmedier rapporterar konsekvent om vilka som vill bränna en koran men ingen, INGEN! rapporterar om vilka det är som anfaller poliser och bränner bilar.Ingen rapporterar om vilddjuren som attackerar och skadar svenska poliser för sin religions skull!
Ingen vågar ifrågasätta det ociviliserade beteende som politikerna och nyhetsredaktörerna mörkar.
INGEN!
Sveriges Television 2022-04-15
Nya manifestationer planeras efter upplopp
UPPDATERAD IDAG 11:45PUBLICERAD IDAG 10:12
Den danske högerextremisten Rasmus Paludan planerar nya koranbränningar på fredagen. Efter gårdagens våldsamheter i Östergötland är polisen rustade för nya upplopp.
– Vi kan inte garantera att det inte blir oroligheter, säger polisens presstalesperson Christina Hallin.
Torsdagens manifestationer i Linköping och Norrköping blev aldrig av. Men under långfredagen planerar Rasmus Paludan, partiledare för det danska högerextrema partiet Stram kurs, nya koranbränningar i Stockholmsförorten Rinkeby och i närheten av moskén i stadsdelen Vivalla i Örebro.
– Med anledning av det som hände i Östergötland har vi givetvis diskussioner om hur vi ska hantera ärendet. Som det ser ut nu kommer sammankomsten att bli av, men man jobbar fortfarande med ärendet för att se om det eventuellt ska flyttas, säger Christina Hallin, presstalesperson på polisen i region Bergslagen.
Att ha en allmän sammankomst är en grundlagsskyddad rättighet så det ska mycket till för att den ska ställas in, påpekar hon.
Resurser i Örebro och Stockholm
Örebropolisen tar höjd för nya oroligheter, men hoppas att sammankomsterna sker utan våldsamheter.
– Vi hoppas självklart att det ska vara lugnt. Vi har under veckan som haft dialog med flera aktörer. Vi kan inte garantera att det inte bli oroligheter. Det ansvaret ligger på personer som yttrar sig negativ eller begår våldsamheter, säger Hallin.
Även Stockholmspolisen förbereder sig inför manifestationen i Rinkeby.
– Vi kommer att vara där. Vi har en uttagen resurs som ska hantera sammankomsten. Men hur den ser ut i detalj går jag inte in på, säger Daniel Wikdahl, presstalesperson vid polisen i region Stockholm.
Stenkastning mot polis
Under torsdagen skakades Linköping och Norrköping av våldsamheter i samband med planerade manifestationer av Rasmus Paludan, partiledare för det danska högerextrema partiet Stram kurs.
Paludan hade fått tillstånd för sammankomster där han planerat att bränna exemplar av koranen.
Räddningspersonal och poliser attackerades, bilar sattes i brand och ett tiotal polisbilar förstördes efter att hundratals maskerade personer gett sig ut på gatorna i båda städerna i protest mot Paludan.
Rikspolischef Anders Thornberg säger i ett uttalande att det som hände är fullständigt förkastligt.
– Att ge sig på poliser och polisens utrustning är ett angrepp på både rättsstaten och demokratin. Vi ska göra vårt yttersta för att lagföra de som varit inblandade i både upploppen och skadegörelsen.
Först; En islamist är en muslim som tar koranen på fullt allvar!
Ni som yrar om islamofobi varje gång islam granskas bör studera samtliga länder som domineras av islam!
Hur ser det ut där med avseende på:
Demokrati?
Tryckfrihet?
Yttrandefrihet?
Religionsfrihet?
Jämställdhet?
Mänskliga rättigheter?
Slumpen?
Knappast.
Hotkampanj mot svenska myndigheter – islamister uppmanar till terrordåd
UPPDATERAD 9 FEBRUARI 2022PUBLICERAD 6 FEBRUARI 2022
Våldsbejakande islamistiska organisationer sprider falsk information om att svenska myndigheter och kommuner kidnappar barn. Kampanjen på nätet är omfattande och i kommentarsfälten finns hot om våld och terrordåd.
– Det rör sig om kanaler med upp till 17 miljoner följare, spridningen är potentiellt större än den svenska befolkningen, säger Mikael Tofvesson, operativchef på myndigheten för psykologiskt försvar.
Kampanjen som inleddes på Twitter i slutet av december sprids i arabisktalande kanaler med miljontals följare. Enligt Myndigheten för psykologiskt försvar är kampanjen taktikanpassad och man använder information som ett maktmedel för att vilseleda.
– Man förminskar och förvägrar Sverige att ge en korrekt bild av händelsen med avsikten att uppnå en negativ effekt på Sverige.
Drabbar hela Sverige
Både kommuner och socialtjänst har blivit angripna av konton kopplade till våldsbejakande islamistiska organisationer som påstår att svenska myndigheter har kidnappat muslimska barn från deras föräldrar. Något som Doku och P4 Örebro tidigare rapporterat om.
Kommuner och myndigheter i hela Sverige har blivit informerade om att kampanjen pågår. Myndigheten för psykologiskt försvar har också börjat arbeta tillsammans med vissa myndigheter för att bemöta kampanjen, men exakt hur det arbetet går till vill inte myndigheten gå in på.
Myndigheten för psykologiskt försvar kan se att de som ligger bakom kampanjen anpassar sig efter hur myndigheterna agerar. Svenska institutet valde att gå ut och bemöta spridningen av den falska informationen i arabisktalande medier. Då kom det en kraftig och koordinerad reaktion. menar Mikael Tofvesson.
Vid samma tid blev hoten också grövre.
– Då dök det upp hot om våld och hot om terrorattentat.
Falska filmer
Kärnan i kampanjen är falska filmer på gråtande barn som berättar att de blivit kidnappade från sina föräldrar av svenska myndigheter. Man har enligt Mikael Tofvesson tagit ett antal olika fall där socialtjänsten gjort omhändertaganden av barn enligt lagen om vård av unga (LVU) eller där polisen har tvingats göra ett ingripanden i familjer. Sedan har man lagt på en egen falsk analys av situationen.
Kampanjen har tilltagit i styrka den senaste veckan.
Finns det en potentiell koppling till omhändertagandet av IS-kvinnornas barn?
– Det kan vi inte spekulera i. Men vi kan konstatera att det är ytterligare en faktor. Det finns olika aktörer som hakade på kampanjen när den växte, varav några uttryckt stöd för IS och antidemokratiska islamistiska rörelser. Det är inte orimligt att anta att några av de har vägt in den frågan i det här, säger Mikael Tofvesson.
Hotkampanj mot svenska myndigheter – islamister uppmanar till terrordåd
UPPDATERAD 9 FEBRUARI 2022PUBLICERAD 6 FEBRUARI 2022
Våldsbejakande islamistiska organisationer sprider falsk information om att svenska myndigheter och kommuner kidnappar barn. Kampanjen på nätet är omfattande och i kommentarsfälten finns hot om våld och terrordåd.
– Det rör sig om kanaler med upp till 17 miljoner följare, spridningen är potentiellt större än den svenska befolkningen, säger Mikael Tofvesson, operativchef på myndigheten för psykologiskt försvar.
Kampanjen som inleddes på Twitter i slutet av december sprids i arabisktalande kanaler med miljontals följare. Enligt Myndigheten för psykologiskt försvar är kampanjen taktikanpassad och man använder information som ett maktmedel för att vilseleda.
– Man förminskar och förvägrar Sverige att ge en korrekt bild av händelsen med avsikten att uppnå en negativ effekt på Sverige.
Drabbar hela Sverige
Både kommuner och socialtjänst har blivit angripna av konton kopplade till våldsbejakande islamistiska organisationer som påstår att svenska myndigheter har kidnappat muslimska barn från deras föräldrar. Något som Doku och P4 Örebro tidigare rapporterat om.
Kommuner och myndigheter i hela Sverige har blivit informerade om att kampanjen pågår. Myndigheten för psykologiskt försvar har också börjat arbeta tillsammans med vissa myndigheter för att bemöta kampanjen, men exakt hur det arbetet går till vill inte myndigheten gå in på.
Myndigheten för psykologiskt försvar kan se att de som ligger bakom kampanjen anpassar sig efter hur myndigheterna agerar. Svenska institutet valde att gå ut och bemöta spridningen av den falska informationen i arabisktalande medier. Då kom det en kraftig och koordinerad reaktion. menar Mikael Tofvesson.
Vid samma tid blev hoten också grövre.
– Då dök det upp hot om våld och hot om terrorattentat.
Falska filmer
Kärnan i kampanjen är falska filmer på gråtande barn som berättar att de blivit kidnappade från sina föräldrar av svenska myndigheter. Man har enligt Mikael Tofvesson tagit ett antal olika fall där socialtjänsten gjort omhändertaganden av barn enligt lagen om vård av unga (LVU) eller där polisen har tvingats göra ett ingripanden i familjer. Sedan har man lagt på en egen falsk analys av situationen.
Kampanjen har tilltagit i styrka den senaste veckan.
Finns det en potentiell koppling till omhändertagandet av IS-kvinnornas barn?
– Det kan vi inte spekulera i. Men vi kan konstatera att det är ytterligare en faktor. Det finns olika aktörer som hakade på kampanjen när den växte, varav några uttryckt stöd för IS och antidemokratiska islamistiska rörelser. Det är inte orimligt att anta att några av de har vägt in den frågan i det här, säger Mikael Tofvesson.
Expressen
Islamisternas LVU-kampanj visar att språkkrav behövs!
Under slagord som ”Sverige är en fasciststat” pumpas desinformation om Sverige ut – både från stora arabiskspråkiga konton i sociala medier och från etablerade mediehus i Mellanöstern, något som Doku var först med att uppmärksamma. Filmklipp på förtvivlade föräldrar, vars barn har omhändertagits av socialtjänsten, påstås visa att svenska myndigheter kidnappar muslimska barn för att kristna dem – eller till och med sälja dem till pedofiler.
I kölvattnet av kampanjen förekommer både hot mot enskilda handläggare på socialtjänsten, och uppmaningar till terrorbrott. Det är en utländsk påverkansoperation, varnar Myndigheten för psykologiskt försvar.
Syftet är att slå in en kil mellan främst den muslimska minoriteten och majoritetssamhället. Det gynnar nämligen somliga. Extremister, som kretsen runt de utvisningshotade imamerna, underblåser polarisering för att det gör det lättare att värva nya anhängare. Och det nystartade partiet Nyans, som inte kallar sig islamistiskt men som i hög grad har en islamistisk agenda, ser en chans att mobilisera väljare bland livrädda invandrarföräldrar.
Nyans-företrädare talar på de stora demonstrationer som ordnas runtom i landet, och partiet har gjort ”LVU-missbruket” till en valfråga. Partiets ledare, den uteslutne centerpartisten Mikail Yüksel, påstår att barn placeras hos dömda pedofiler – men att detta mörkas av svenska medier. Det är hårresande anklagelser, ämnade att skrämma upp.
Risken är påtaglig att desinformationskampanjer riktade till en arabisktalande publik kan påverka höstens val. Det är vårt eget fel. Att Sverige är särskilt sårbart är följden av den politik som en lång rad svenska regeringar har fört. Länge ansågs det vara rasistiskt att säga att den som vill bli medborgare och därmed få rösträtt i Sverige, också måste kunna tillräcklig svenska för att kunna förstå en nyhetsartikel.
Men det är omöjligt att uppfylla sin medborgerliga plikt att göra ett så informerat val som möjligt om man inte kan följa valdebatten. Den som inte kan läsa svenska tillräckligt bra för att följa med i nyhetsrapporteringen, eller läsa domarna i de nu uppmärksammade fallen, kan lätt bli manipulerad.
Det är inte en försumbart liten grupp det handlar om. Svenska för invandrare är ett ständigt sorgebarn – andelen godkända följde en sjunkande trend redan innan pandemin och distansundervisningen slog ut ännu fler. År 2019 klarade bara 38 procent godkänt i den senast påbörjade kursen (SCB).
Trots att språkkrav för medborgarskap var en del i Januariöverenskommelsen – och utredningen presenterades för mer än ett år sedan – har regeringen fortfarande inte lagt fram något lagförslag. Utredningen föreslog att ett svenskprov skulle tas fram till 2025, men det kommer alltså att dröja ännu längre. Om språkkravet alls blir av, vill säga.
Under tiden står den svenska demokratin onödigt sårbar för påverkanskampanjer – med regeringens goda minne.
Muslimer betraktar Muhammed som rasulullah: "Guds budbärare". Hans ursprungliga tillnamn var al-Amin, "den trovärdige". Han är även känd inom den islamiska kulturen som Mustafa ("den utvalde") och rahmatan-lil-'alamin ("Guds utsände barmhärtighet åt mänskligheten"). Vördnaden bland vissa muslimer är stor. Muhammed och omnämnandet av hans namn kan i traditionell skrift eller tal följas av frasen SAW, (sallā allahu ʿalayhi wa sallam, صل الله عليه وسلم), arabiska för "Guds frid och välsignelse vare över honom". Liknande fraser används i religiösa sammanhang ibland även vid omnämnandet av andra profeter som Abraham (Ibrahim), Mose (Musa) och Jesus (Isa).
Historia
Uppväxt
Kronologi över viktiga händelser under Muhammeds tid i Mecka
ca 569 Fadern Abdullah bin Abdul Muttalib dör
ca 570 Muhammed föds i Mecka
576 Modern, Āminah, dör
578 Farfadern, 'Abd al-Muttalib, dör
ca 583 Åker på handelsresor till Syrien
ca 595 Träffar och gifter sig med Khadidja
610 De första uppenbarelserna i grottan Hira (sura Al-Alaq i Koranen)
ca 610 Blir islamisk profet
ca 613 Börjar öppet att sprida islams budskap
ca 614 Börjar få anhängare i Mecka
ca 615 Muslimsk emigration till Aksumriket i Abessinien (Etiopien)
616 Meckabornas bojkott mot hashimiterna börjar
ca 618 Inbördeskrig i Yathrib (Medina)
619 Meckabornas bojkott mot hashimiterna upphör
619 Sorgens år: hustrun Khadidja och farbrodern Abū Ṭālib dör
ca 620 Den nattliga resan
622 Uppbrott, flykt och emigration (hijra) till Medina
v • r
Muhammed föddes som Muhammed ibn Abdullah ("Abdullahs son"). Hans far, Abdullah bin Abd al-Muttalib, var av Hashims släkt och tillhörde stammen Qureish; modern hette Amina. Fadern dog redan före Muhammeds födelse och modern när han var sex år gammal. Det var först farfadern Abd al-Muttalib som tog hand om honom, sedan, efter dennes bortgång, farbrodern Abu Talib.
Muhammed hade inga egna tillgångar. Han ärvde inget efter sin farfar, mamman var fattig och pappan som dog ung lämnade bara efter sig fem kameler, en mindre flock får och getter samt en slavflicka. Muhammed fick arbeta för sitt uppehälle "och arbeta särskilt hårt om han någonsin skulle lyckas få ihop tillräckligt för att kunna skaffa sig en egen kamelflock, betala vad det kostade att få en hustru och bilda sin egen familj".
Qureish var köpmän och när Muhammed var nio eller tolv år följde han med på sin första karavan. Han förblev handelsresande under den första halvan av sitt liv. Klanen hade monopol på sträckan nord-syd och var därför de enda som tjänade pengar på de utländska karavaner som färdades där. De kontrollerade affärsvärlden inom Arabien och etablerade sig som oberoende handlare med egna karavaner till Syrien och Jemen.
Mecka var ett kommersiellt centrum som sände ut och tog emot karavaner från kusten, Syrien och Persien. Mecka och omgivande städer rymde mängder av kristna och judar och det fanns kloster i Arabien. Så till exempel besökte Muhammed senare i livet enligt legenden Katarinaklostret på Sinaihalvön. Det påstås att han träffade en överenskommelse med de kristna munkarna, varigenom deras liv och egendom tryggades under muslimskt herravälde. En annan legend berättar om hur en kristen munk förutspådde Muhammeds kommande storhet under en av hans första handelsresor med en karavan.
En av Muhammeds morbröder var kristen och Kaba, det centrala templet för den förislamiska religionen i Mecka, rymde också en ikon av jungfru Maria och Jesus. Mecka var alltså en relativt kosmopolitisk stad.
Muhammed gifte sig för första gången i 25-årsåldern (omkring år 595). Hans första hustru, den femton år äldre änkan Khadidja, var förmögen och ägnade sig åt affärer. Hennes förmögenhet blev grunden för Muhammeds bana som affärsman. Trots åldersskillnaden blev äktenskapet lyckligt. Khadidja var ett stort stöd för Muhammed, och han gifte sig inte med någon annan kvinna medan hans första hustru levde. Hans senare hustrur, särskilt Aisha, var avundsjuka på Muhammeds känslor, för den kärlek och vördnad som han fortfarande kände för Khadidja, hans första hustru. Åtskilliga av Muhammeds många äktenskap tillkom av ekonomiska eller politiska skäl. Flera av de senare giftermålen gick ut på att skapa allianser med olika delar av de stammar som bodde i Arabien på Muhammeds tid. Det gällde även Aisha som var sex år när Muhammed slöt äktenskapskontrakt med hennes far Abu Bakr. Äktenskapet fullbordades genom samlag några år senare när Aisha fyllt nio år och Muhammed var 54 år. Abu Bakr var en inflytelserik man och blev med tiden den förste kalifen. En annan av Muhammeds hustrur, Hafsah, var dotter till den andre kalifen, Omar. Eftersom Muhammed tycks ha varit mycket fäst vid Khadidja tog han sig inga andra hustrur så länge hon levde. Efter hennes död tog han sig tio hustrur till och även två konkubiner. Khadidja och Muhammed fick två söner och fyra döttrar. Båda sönerna dog vid späd ålder. I enlighet med den ännu gällande arabiska traditionen fick Muhammed efter sin förste sons födelse tillnamnet Abu al-Qasim ("al-Qasims far"). Det är från dottern Fatima som alla Muhammeds ättlingar härstammar. Fatima ansågs stå sin far väldigt nära, och är omnämnd i flera hadither, det vill säga den nedteckande islamiska tradition som av religiösa betraktas utgå från Muhammed.
Muhammeds grotta på berget Hira.
Muhammed började ägna sig åt religiösa betraktelser och dra sig undan för flera dagar till berget Hira i närheten av Mecka för att bedja och meditera. Det var där han började få visioner vilket anses ha inträffat när han var fyrtio år. Enligt traditionen var det i en grotta som ärkeängeln Gabriel visade sig för honom och uttalade de ord som kom att bli Koranens första kapitel. Muhammed trodde sig genom Gabriel erhålla den uppmaning från Gud, som återfinns i Koranens sura 96:l-5 (enligt den vanliga åsikten det äldsta stycket i Koranen).
De första visionerna, genom vilka Muhammed fick veta att han var kallad till att bli profet, följdes av en lång och svår period utan några som helst övernaturliga upplevelser. En kristen kusin till Khadidja - Waraqah - uppmuntrade honom, men Muhammed led av depression under denna tid. Sedan tog visionerna vid igen och fortsatte att komma på oregelbundet vis under resten av hans liv. De var enligt uppgift ibland smärtsamma. De kunde förebådas av ljud som av bjällror (hörda bara av Muhammed) och följdes av stor trötthet. Enligt shiaislam var profeten långt ifrån överraskad eller rädd då Gabriel kom, och välkomnade ängeln som om han hade väntat på honom. Profeten hade inte heller några svårigheter med att repetera verserna från den första uppenbarelsen.
Det har förekommit många spekulationer om Muhammeds visioner. Troende muslimer är övertygade om att de var vad han sade: Guds ord förmedlade av ängeln Gabriel (som han efter de första gångerna nästan aldrig mera såg, utan bara hörde). Kritiker har hävdat att han hittade på dem (en mycket vanligt förekommande uppfattning efter korstågen och fram till modern tid), medan andra har föreslagit att han led av epilepsi. Den kroppsliga reaktionen, såsom den rapporteras i muslimska källor, äger vissa likheter med den som kunde observeras hos Sri Ramakrishna i Indien och kan även jämföras med upplevelser av kristna helgon som Teresa av Ávila (ingen av dessa lär dock ha lidit av epilepsi). Maxime Rodinson menar i sin bok Mahomet att vissa av de senare meddelandena från ängeln Gabriel kan ha varit omedvetna uttryck för Muhammeds egna önskningar (han var då en politisk ledare med stort ansvar och hög prestige), medan de tidigare uppenbarelserna förefaller vara helt autentiska.
Islamologer är ense om att det finns en ganska tydlig skillnad mellan de första uppenbarelserna, som skedde medan Muhammed levde i Mecka och ansträngde sig för att omvända stadens hedningar till ett rättfärdigt leverne, och de som kom efter att han hade flyttat till Medina och bedrev krig mot Mecka. Till att börja med vände han sig inte till judarna eller de kristna. I själva verket lånade han vokabulär och riter från judarna och tenderade till att betrakta sin egen reformrörelse som ett slags utskott från judendomen. Han och hans anhängare följde judiska seder, bad vända mot Jerusalem och fastade tillsammans med judarna.[källa behövs]
Budskapet han kom med var främst varningar om den förestående domen och nödvändigheten av att leva rättfärdigt, tänka på de fattiga och underkasta sig den ende Guden. Uppenbarligen hoppades han att han genom sitt budskaps renhet och sin egen moraliska resning skulle kunna ena alla medlemmarna i det meckanska samhället. Under denna period var den enda trosbekännelsen: "Det finns ingen annan Gud än Gud". Att Muhammed inte nämns som Guds profet torde tyda på att han ville att judar och kristna skulle återupptäcka den moraliska radikalitet han predikade i sina egna religioner och stödja honom. Den omgivande miljön var starkt präglad av polyteism, även om dess inflytande ofta överdrivits av sentida muslimer.
Muhammeds himmelsfärd
Enligt Koranen 17:1 gjorde Muhammed en nattlig resa och färdades enligt traditionen från Mecka till Tempelberget i Jerusalem där han blev förd till himlen och fick möta Gud. Den nattliga resan företogs omkring 620.
Budskapets politiska innebörd
"Muhammed predikar" (1840- eller 50-talet) av Gregori Gagarin.
Först vände sig Muhammed enbart till en mindre krets, bland dem fostersonen Ali, sin hustru Khadidja och vännen Abu Bakr, men senare också till hela sin stam Qureish. Han mötte dock motstånd bland sina stamfränder och vann anhängare främst bland de som tillhörde svagare stammar eller hade ringa ställning i samhället. Motståndet från den styrande klassen var hårt, och till följd av uteslutande från den livsviktiga klansolidariteten fick flera tidiga muslimer sätta livet till, medan de rika araber som följde Muhammed fick uppleva bojkott och förnedring. Ganska snart emigrerade en grupp av dem till Abessinien, där somliga blev kristna. Detta var den första emigrationen (hijra).
Muhammeds roll som profet var från första början politiskt färgad. Han ville förvandla samhället, och för att göra detta måste han antingen vinna över de mäktiga i samhället eller själv ta deras plats. Eftersom alla stadsbor inte var intresserade av vad en ung man från en ganska obetydlig klan hade att säga om deras leverne som snart började hota om att göra sig av med honom.
Antalet anhängare som utvandrade till Abessinien uppges ha varit 83 män och några kvinnor (bland dem profetens dotter Ruqayyah, som åtföljde sin make, den senare kalifen Usman). Under tiden fick de av Muhammeds anhängare som stannat kvar i Mekka en mycket värdefull tillökning genom Umar ibn al-Khattabs övergång till islam. Umar, som genom sin mor var besläktad med den rika och mäktiga klanen Makhzum, åtnjöt också stort anseende i staden för sina personliga egenskaper. Motståndarna slog tillbaka genom att utesluta Muhammed och hans släkt ur stadens gemenskap och stänga in dem i deras stadsdel, den dalklyfta där Abu Talibs familj bodde. Även om denne farbror och fosterfar till Muhammed inte själv trodde på Muhammeds profetkallelse tillbakavisade han med harm meckanernas uppmaning att ta avstånd från profeten. Under denna tid av nöd gjorde Muhammed ett medgivande åt de hedniska föreställningarna genom att i en föregiven uppenbarelse erkänna gudinnorna Allāt, Manāt och al-‘Uzzá såsom Allahs döttrar och medlare. Profetens samvete drev honom dock snart till att återta detta medgivande.
I alla fall måste det för en tid ha åstadkommits en försoning mellan de olika partierna i staden. Åtskilliga av utvandrarna från Abessinien till Mecka, däribland Muhammeds dotter och hennes make, återvände. Kort därpå träffades profeten av två svåra slag i det att både hans hustru och hans farbror Abu Talib avled inom loppet av samma år, 619. I Abu Talibs ställe fick nu hans bror Abu Lahab, som egentligen var en stark motståndare till den nya religionen, ta profeten under sitt beskydd, för sin heders skull i sin egenskap av släktens huvudman.[28] Den förtvivlade situationen gav Muhammed idén på att utvandra från Mecka och på annat håll söka en fristad för sig och sina anhängare. Han vände sig först till grannstaden i söder, Taif, vars invånare stod i livlig handelsförbindelse med meckanerna. Där fann han dock inte mer stöd för sin förkunnelse än hos sina egna landsmän. Han blev inte bara hånad, utan rent av fördriven med stenkastning och tvingades söka skydd i en hednisk stamförvants trädgård. Till Mecka vågade han först återvända då en ansedd släkting högtidligt hade tillförsäkrat honom sitt skydd.
Muhammed antog 622 en inbjudan från grannorten Yathrib där några av hans anhängare gjort honom känd. Enligt traditionen accepterade araberna i Yathrib honom som profet eftersom de i diskussioner med judarna i staden hade fått det berättat att en sådan skulle komma dit. Från och med Muhammeds tid kom staden att kallas profetens stad, Medina (Medinat an-nabi, "profetens stad"). Denna händelse utgör startpunkten för islams tideräkning och kallas för den andra eller stora utvandringen.
I Medina blev Muhammeds verksamhet uttalat politisk och de medinska uppenbarelserna återspeglar detta. För att hantera det militära hotet från Mecka sände han ut razzior för att blockera och sabotera deras kommers, och lät i ett fall lönnmörda en diktare som hade skrivit nidverser om honom och vad de ansåg var hans politiska ambitioner. Muhammed var tvungen, för att överleva, att gå i allians med judar och icke-muslimska stammar och ställde inte krav på att de skulle omvända sig förrän hans egen grupp hade blivit stark nog att klara sig utan dem. De fientligt inställda ledarna i Mecka försökte vid flera tillfällen anfalla och krossa den muslimska gruppen i Medina, men misslyckades. De mest kända striderna utkämpades år 624 vid Badr, 625 vid Uhud och 627 vid Medina. Staden Khaybar som beboddes av judar intogs av Muhammed år 628.
Förhållande till judarna
Muhammeds förhållande till judarna i Medina var aldrig bra. Genom att hålla fast vid sin egen religion ifrågasatte de sanningen i Muhammeds uppenbarelser och han förnekades som profet. Han bröt med de judiska traditionerna och ändrade den tidigare fastan till en egen fastemånad för muslimerna samt ändrade böneriktningen från Jerusalem till Kaba i Mecka.
Muhammed såg de judiska stammarna i Hijaz som ett hot och tog militär kontroll över dem. Han lät judarna behålla sina egna områden på villkor att de avstod hälften av det de producerade till Medina.
Profeten Muhammed.
Från boken Muhammeds Himmelfärd som skrevs 1436 i Herat, Afghanistan och som nu finns i Bibliothèque Nationale i Paris.
Muhammeds strategi och sammanhållningen bland muslimerna bröt till slut ned motståndet i Mecka. År 630 var han stark nog att inta staden, vilket han gjorde utan våldsamheter. Hans första handling var då att förrätta sin andakt i Kaba och där rensa helgedomen från avgudabilder.
Mot hösten samma år företog han ett stort fälttåg med ända till 30000 man mot det bysantinska riket. Men hären kom aldrig längre än till Tabuk, ungefär halvvägs mellan Medina och Jerusalem. Sedan Muhammed där mottagit de kringboende kristna stammarnas hyllning, återvände han till Medina. På den Arabiska halvön underkastade sig den persiske ståthållaren i Jemen och detta lands småfurstar Muhammeds islamiska välde, sydkustens riken skickade sändebud med gåvor, och många kristna stammar erkände sig skattskyldiga. I mars 632 företog Muhammed sin sista vallfart, "avskedets vallfart", till Mecka och påbjöd då en mängd borgerliga och religiösa stadgar, bland vilka den om det rena månåret utan skottdagar. Efter sin återkomst till Medina insjuknade han och dog den 8 juni 632 i Aishas hus.
Även om han bara var 63 år gammal hade Muhammed krafter hastigt sjunkit, möjligtvis till följd av de senare årens strapatser. Han tvingades ge upp sin vana att tillbringa natten i tur och ordning hos var och en av sina hustrur. I stället bodde han permanent hos sin hustru Aisha. Han fick till slut avstå från att dagligen leda bönen och gav istället detta uppdrag åt sin vän och svärfar Abu Bakr. Krafterna avtog alltmer och hans medvetande omtöcknades av feberfantasier. Då han söndagen den 7 juni ville diktera sin sista vilja ansåg Umar det rådligast att avslå denna begäran så att inte oöverlagda bestämmelser skulle äventyra trons sak i framtiden. Under nästa natt avtog febern något och på morgonen tycktes en förbättring ha inträtt. Då de rättrogna församlade sig till bönen trädde profeten ut ur den dörr som förband Aishas bostad med moskén för att se dem. Men knappt hade han återvänt till sängen förrän febern åter grep honom och dödskampen började. Mot middagstiden kände Aisha hans hand slappna i sin. Muhammeds sista ord ska ha varit: "Den ädlaste följeslagaren från paradiset."
Han begravdes där han dog, i Masjid an-Nabawi i Medina, som är islams näst heligaste plats.
Muhammeds efterträdare
Som Muhammeds efterträdare och ledare för det muslimska samfund som han hade grundat valdes Muhammeds svärfar Abu Bakr, som fick titeln kalif. De muslimer som tog fasta på de världsliga budskapen i profetens förkunnelse och som stödde sig på sunna vann valet av efterträdare och styrde valet även av de två följande kaliferna. De som emellertid såg Muhammed främst som religiös ledare var samlade i ett parti (shia) och ville att Muhammeds släkt skulle överta ledarskapet. Valet av Abu Bakr var upphovet till att muslimerna blev uppdelade i två grenar – den sunnitiska och den shiitiska, en uppdelning som ännu består. Under tidernas lopp uppstod mellan de båda stridande parterna en väsentlig skillnad även med avseende på vissa bland de viktigaste troslärorna inom islam.
Quran (2:244) - "Then fight in the cause of Allah, and know that Allah Heareth and knoweth all things." (See also: Response to Apologists)
Quran (2:216) - "Fighting is prescribed for you, and ye dislike it. But it is possible that ye dislike a thing which is good for you, and that ye love a thing which is bad for you. But Allah knoweth, and ye know not." Not only does this verse establish that violence can be virtuous, but it also contradicts the myth that fighting is intended only in self-defense, since the audience was obviously not under attack at the time. From the Hadith, we know that this verse was narrated at a time that Muhammad was actually trying to motivate his people into raiding merchant caravans for loot. (See also: Response to Apologists)
Quran (3:56) - "As to those who reject faith, I will punish them with terrible agony in this world and in the Hereafter, nor will they have anyone to help." (See also: Response to Apologists)
Quran (3:151) - "Soon shall We cast terror into the hearts of the Unbelievers, for that they joined companions with Allah, for which He had sent no authority". This speaks directly of polytheists, yet it also includes Christians, since they believe in the Trinity (ie. what Muhammad incorrectly believed to be 'joining companions to Allah'). (See also: Response to Apologists)
Quran (4:74) - "Let those fight in the way of Allah who sell the life of this world for the other. Whoso fighteth in the way of Allah, be he slain or be he victorious, on him We shall bestow a vast reward." The martyrs of Islam are unlike the early Christians, who were led meekly to the slaughter. These Muslims are killed in battle as they attempt to inflict death and destruction for the cause of Allah. This is the theological basis for today's suicide bombers. (See also: Response to Apologists)
Quran (4:76) - "Those who believe fight in the cause of Allah, and those who disbelieve, fight in the cause of Taghut (Satan, etc.). So fight you against the friends of Shaitan (Satan)" The Arabic for the word "fight" is from qital, meaning physical combat.
Quran (4:89) - "They but wish that ye should reject Faith, as they do, and thus be on the same footing (as they): But take not friends from their ranks until they flee in the way of Allah (From what is forbidden). But if they turn renegades, seize them and slay them wherever ye find them; and (in any case) take no friends or helpers from their ranks." (See also: Response to Apologists)
Quran (4:95) - "Not equal are those of the believers who sit (at home), except those who are disabled (by injury or are blind or lame, etc.), and those who strive hard and fight in the Cause of Allah with their wealth and their lives. Allah has preferred in grades those who strive hard and fight with their wealth and their lives above those who sit (at home).Unto each, Allah has promised good (Paradise), but Allah has preferred those who strive hard and fight, above those who sit (at home) by a huge reward " This passage criticizes "peaceful" Muslims who do not join in the violence, letting them know that they are less worthy in Allah's eyes. It also demolishes the modern myth that "Jihad" doesn't mean holy war in the Quran, but rather a spiritual struggle. Not only is this Arabic word (mujahiduna) used in this passage, but it is clearly not referring to anything spiritual, since the physically disabled are given exemption. (The Hadith reveals the context of the passage to be in response to a blind man's protest that he is unable to engage in Jihad, which would not make sense if it meant an internal struggle). (See also: Response to Apologists)
Quran (4:101) - "And when you (Muslims) travel in the land, there is no sin on you if you shorten your Salat (prayer) if you fear that the disbelievers may attack you, verily, the disbelievers are ever unto you open enemies." Mere disbelief makes one an "open" enemy of Muslims.
Quran (4:104) - "And be not weak hearted in pursuit of the enemy; if you suffer pain, then surely they (too) suffer pain as you suffer pain..." Is pursuing an injured and retreating enemy really an act of self-defense? (See also: Response to Apologists)
Quran (5:33) - "The punishment of those who wage war against Allah and His messenger and strive to make mischief in the land is only this, that they should be murdered or crucified or their hands and their feet should be cut off on opposite sides or they should be imprisoned; this shall be as a disgrace for them in this world, and in the hereafter they shall have a grievous chastisement" (See also: Response to Apologists)
Quran (8:12) - "(Remember) when your Lord inspired the angels... "I will cast terror into the hearts of those who disbelieve. Therefore strike off their heads and strike off every fingertip of them" No reasonable person would interpret this to mean a spiritual struggle, given that it both followed and preceded confrontations in which non-Muslims were killed by Muslims. The targets of violence are "those who disbelieve" - further defined in the next verse (13) as those who "defy and disobey Allah." Nothing is said about self-defense. In fact, the verses in sura 8 were narrated shortly after a battle provoked by Muhammad, who had been trying to attack a lightly-armed caravan to steal goods belonging to other people. (See also: Response to Apologists)
Quran (8:15) - "O ye who believe! When ye meet those who disbelieve in battle, turn not your backs to them. (16)Whoso on that day turneth his back to them, unless maneuvering for battle or intent to join a company, he truly hath incurred wrath from Allah, and his habitation will be hell, a hapless journey's end."
Quran (8:39) - "And fight with them until there is no more fitna (disorder, unbelief) and religion is all for Allah" Some translations interpret "fitna" as "persecution", but the traditional understanding of this word is not supported by the historical context (See notes for 2:193). The Meccans were simply refusing Muhammad access to their city during the pilgrimage. Other Muslims were allowed to travel there - but not as an armed group, since Muhammad had declared war on Mecca prior to his eviction. The Meccans were also acting in defense of their religion, as it was Muhammad's intention to destroy their idols and establish Islam by force (which he later did). Hence the critical part of this verse is to fight until "religion is only for Allah", meaning that the true justification of violence was the unbelief of the opposition. According to the Sira (Ibn Ishaq/Hisham 324) Muhammad further explains that "Allah must have no rivals." (See also: Response to Apologists)
Quran (8:57) - "If thou comest on them in the war, deal with them so as to strike fear in those who are behind them, that haply they may remember."
Quran (8:67) - "It is not for a Prophet that he should have prisoners of war until he had made a great slaughter in the land..."
Quran (8:59-60) - "And let not those who disbelieve suppose that they can outstrip (Allah's Purpose). Lo! they cannot escape. Make ready for them all thou canst of (armed) force and of horses tethered, that thereby ye may dismay the enemy of Allah and your enemy." As Ibn Kathir puts it in his tafsir on this passage, "Allah commands Muslims to prepare for war against disbelievers, as much as possible, according to affordability and availability." (See also: Response to Apologists)
Quran (8:65) - "O Prophet, exhort the believers to fight..."
Quran (9:5) - "So when the sacred months have passed away, then slay the idolaters wherever you find them, and take them captive and besiege them and lie in wait for them in every ambush, then if they repent and keep up prayer and pay the poor-rate, leave their way free to them." According to this verse, the best way of staying safe from Muslim violence at the time of Muhammad was to convert to Islam: prayer (salat) and the poor tax (zakat) are among the religion's Five Pillars. The popular claim that the Quran only inspires violence within the context of self-defense is seriously challenged by this passage as well, since the Muslims to whom it was written were obviously not under attack. Had they been, then there would have been no waiting period (earlier verses make it a duty for Muslims to fight in self-defense, even during the sacred months). The historical context is Mecca after the idolaters were subjugated by Muhammad and posed no threat. Once the Muslims had power, they violently evicted those unbelievers who would not convert. (See also: Response to Apologists)
[Note: The verse says to fight unbelievers "wherever you find them". Even if the context is a time of battle (which it was not) the reading appears to sanction attacks against those "unbelievers" who are not on the battlefield. In 2016, the Islamic State referred to this verse in urging the faithful to commit terror attacks: Allah did not only command the 'fighting' of disbelievers, as if to say He only wants us to conduct frontline operations against them. Rather, He has also ordered that they be slain wherever they may be – on or off the battlefield. (source)]
Quran (9:14) - "Fight against them so that Allah will punish them by your hands and disgrace them and give you victory over them and heal the breasts of a believing people." Humiliating and hurting non-believers not only has the blessing of Allah, but it is ordered as a means of carrying out his punishment and even "heals" the hearts of Muslims.
Quran (9:20) - "Those who believe, and have left their homes and striven with their wealth and their lives in Allah's way are of much greater worth in Allah's sight. These are they who are triumphant." The Arabic word interpreted as "striving" in this verse is the same root as "Jihad". The context is obviously holy war.
Quran (9:29) - "Fight those who believe not in Allah nor the Last Day, nor hold that forbidden which hath been forbidden by Allah and His Messenger, nor acknowledge the religion of Truth, (even if they are) of the People of the Book, until they pay the Jizya with willing submission, and feel themselves subdued." "People of the Book" refers to Christians and Jews. According to this verse, they are to be violently subjugated, with the sole justification being their religious status. Verse 9:33 tells Muslims that Allah has instructed them to make Islam "superior over all religions." This chapter was one of the final "revelations" from Allah and it set in motion the tenacious military expansion, in which Muhammad's companions managed to conquer two-thirds of the Christian world in the next 100 years. Islam is intended to dominate all other people and faiths. (See also: Response to Apologists)
Quran (9:30) - "And the Jews say: Ezra is the son of Allah; and the Christians say: The Messiah is the son of Allah; these are the words of their mouths; they imitate the saying of those who disbelieved before; may Allah destroy them; how they are turned away!" (See also: Response to Apologists)
Quran (9:38-39) - "O ye who believe! what is the matter with you, that, when ye are asked to go forth in the cause of Allah, ye cling heavily to the earth? Do ye prefer the life of this world to the Hereafter? But little is the comfort of this life, as compared with the Hereafter. Unless ye go forth, He will punish you with a grievous penalty, and put others in your place." This is a warning to those who refuse to fight, that they will be punished with Hell. The verse also links physical fighting to the "cause of Allah" (or "way of Allah"). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:41) - "Go forth, light or heavy (some translations read "armed") and strive with your wealth and your lives in the way of Allah! That is best for you if ye but knew." See also the verse that follows (9:42) - "If there had been immediate gain (in sight), and the journey easy, they would (all) without doubt have followed thee, but the distance was long, (and weighed) on them" This contradicts the myth that Muslims are to fight only in self-defense, since the wording implies that battle will be waged a long distance from home (in another country and - in this case - on Christian soil, according to the historians). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:73) - "O Prophet! strive hard against the unbelievers and the hypocrites and be unyielding to them; and their abode is hell, and evil is the destination." Dehumanizing those who reject Islam, by reminding Muslims that unbelievers are merely firewood for Hell, makes it easier to justify slaughter. It explains why today's devout Muslims generally have little regard for those outside the faith. The inclusion of "hypocrites" (non-practicing) within the verse also contradicts the apologist's defense that the targets of hate and hostility are wartime foes, since there was never an opposing army made up of non-religious Muslims in Muhammad's time. (See also Games Muslims Play: Terrorists Can't Be Muslim Because They Kill Muslims for the role this verse plays in Islam's perpetual internal conflicts). (See also: Response to Apologists)
Quran (9:88) - "But the Messenger, and those who believe with him, strive and fight with their wealth and their persons: for them are (all) good things: and it is they who will prosper." (See also: Response to Apologists)
Quran (9:111) - "Allah hath purchased of the believers their persons and their goods; for theirs (in return) is the garden (of Paradise): they fight in His cause, and slay and are slain: a promise binding on Him in truth, through the Law, the Gospel, and the Quran: and who is more faithful to his covenant than Allah? then rejoice in the bargain which ye have concluded: that is the achievement supreme." How does the Quran define a true believer? (See also: Response to Apologists)
Quran (9:123) - "O you who believe! fight those of the unbelievers who are near to you and let them find in you hardness." (See also: Response to Apologists)
Quran (17:16) - "And when We wish to destroy a town, We send Our commandment to the people of it who lead easy lives, but they transgress therein; thus the word proves true against it, so We destroy it with utter destruction." Note that the crime is moral transgression, and the punishment is "utter destruction." (Before ordering the 9/11 attacks, Osama bin Laden first issued Americans an invitation to Islam).
Quran (18:65-81) - This parable lays the theological groundwork for honor killings, in which a family member is murdered because they brought shame to the family, either through apostasy or perceived moral indiscretion. The story (which is not found in any Jewish or Christian source) tells of Moses encountering a man with "special knowledge" who does things which don't seem to make sense on the surface, but are then justified according to later explanation. One such action is to murder a youth for no apparent reason (v.74). However, the wise man later explains that it was feared that the boy would "grieve" his parents by "disobedience and ingratitude." He was killed so that Allah could provide them a 'better' son. [Note: This parable along with verse 58:22 is a major reason that honor killing is sanctioned by Sharia. Reliance of the Traveler (Umdat al-Saliq) says that punishment for murder is not applicable when a parent or grandparent kills their offspring (o.1.12).] (See also: Response to Apologists)
Quran (21:44) - "...See they not that We gradually reduce the land (in their control) from its outlying borders? Is it then they who will win?"
Quran (25:52) - "Therefore listen not to the Unbelievers, but strive against them with the utmost strenuousness with it." - The root for Jihad is used twice in this verse - although it may not have been referring to Holy War when narrated, since it was prior to the hijra at Mecca. The "it" at the end is thought to mean the Quran. Thus the verse may have originally meant a non-violent resistance to the 'unbelievers.' Obviously, this changed with the hijra. 'Jihad' after this is almost exclusively within a violent context. The enemy is always defined as people, rather than ideas.
Quran (33:60-62) - "If the hypocrites, and those in whose hearts is a disease (evil desire for adultery, etc.), and those who spread false news among the people in Al-Madinah, cease not, We shall certainly let you overpower them, then they will not be able to stay in it as your neighbors but a little while Accursed, wherever found, they shall be seized and killed with a (terrible) slaughter." This passage sanctions slaughter (rendered as "merciless" and "horrible murder" in other translations) against three groups: hypocrites (Muslims who refuse to "fight in the way of Allah" (3:167) and hence don't act as Muslims should), those with "diseased hearts" (which include Jews and Christians 5:51-52), and "alarmists" or "agitators - those who speak out against Islam. It is worth noting that the victims are to be sought out, which is what today's terrorists do.
Quran (47:3-4) - "Those who disbelieve follow falsehood, while those who believe follow the truth from their Lord... So, when you meet (fighting Jihad in Allah's Cause), those who disbelieve smite at their necks till when you have killed and wounded many of them, then bind a bond firmly (on them, i.e. take them as captives)... If it had been Allah's Will, He Himself could certainly have punished them (without you). But (He lets you fight), in order to test you, some with others. But those who are killed in the Way of Allah, He will never let their deeds be lost." Holy war is to be pursued against those who reject Allah. The unbelievers are to be killed and wounded. Survivors are to be held captive for ransom. The only reason Allah doesn't do the dirty work himself is to to test the faithfulness of Muslims. Those who kill pass the test. (See also: 47:4 for more context) (See also: Response to Apologists)
Quran (47:35) - "Be not weary and faint-hearted, crying for peace, when ye should be uppermost (Shakir: "have the upper hand") for Allah is with you," (See also: Response to Apologists)
Quran (48:17) - "There is no blame for the blind, nor is there blame for the lame, nor is there blame for the sick (that they go not forth to war). And whoso obeyeth Allah and His messenger, He will make him enter Gardens underneath which rivers flow; and whoso turneth back, him will He punish with a painful doom." Contemporary apologists sometimes claim that Jihad means 'spiritual struggle.' If so, then why are the blind, lame and sick exempted? This verse also says that those who do not fight will suffer torment in hell.
Quran (48:29) - "Muhammad is the messenger of Allah. And those with him are hard (ruthless) against the disbelievers and merciful among themselves" Islam is not about treating everyone equally. This verse tells Muslims that two very distinct standards are applied based on religious status. Also the word used for 'hard' or 'ruthless' in this verse shares the same root as the word translated as 'painful' or severe' to describe Hell in over 25 other verses including 65:10, 40:46 and 50:26..
Quran (61:4) - "Surely Allah loves those who fight in His cause" Religion of Peace, indeed! The verse explicitly refers to "rows" or "battle array," meaning that it is speaking of physical conflict. This is followed by (61:9), which defines the "cause": "He it is who has sent His Messenger (Mohammed) with guidance and the religion of truth (Islam) to make it victorious over all religions even though the infidels may resist." (See next verse, below). Infidels who resist Islamic rule are to be fought. (See also: Response to Apologists)
Quran (61:10-12) - "O You who believe! Shall I guide you to a commerce that will save you from a painful torment. That you believe in Allah and His Messenger (Muhammad), and that you strive hard and fight in the Cause of Allah with your wealth and your lives, that will be better for you, if you but know! (If you do so) He will forgive you your sins, and admit you into Gardens under which rivers flow, and pleasant dwelling in Gardens of'Adn- Eternity ['Adn(Edn) Paradise], that is indeed the great success." This verse refers to physical battle waged to make Islam victorious over other religions (see verse 9). It uses the Arabic root for the word Jihad.
Quran (66:9) - "O Prophet! Strive against the disbelievers and the hypocrites, and be stern with them. Hell will be their home, a hapless journey's end." The root word of "Jihad" is used again here. The context is clearly holy war, and the scope of violence is broadened to include "hypocrites" - those who call themselves Muslims but do not act as such. (See also: Response to Apologists)
Quran (2:191-193) - "And kill them wherever you find them, and turn them out from where they have turned you out. And Al-Fitnah [disbelief or unrest] is worse than killing... but if they desist, then lo! Allah is forgiving and merciful. And fight them until there is no more Fitnah [disbelief and worshipping of others along with Allah] and worship is for Allah alone. But if they cease, let there be no transgression except against Az-Zalimun(the polytheists, and wrong-doers, etc.)" (Translation is from the Noble Quran) The verse prior to this (190) refers to "fighting for the cause of Allah those who fight you" leading some to claim that the entire passage refers to a defensive war in which Muslims are defending their homes and families. The historical context of this passage is not defensive warfare, however, since Muhammad and his Muslims had just relocated to Medina and were not under attack by their Meccan adversaries. In fact, the verses urge offensive warfare, in that Muslims are to drive Meccans out of their own city (which they later did). Verse 190 thus means to fight those who offer resistance to Allah's rule (ie. Muslim conquest). The use of the word "persecution" by some Muslim translators is disingenuous - the actual Arabic words for persecution (idtihad) - and oppression are not used instead of fitna. Fitna can mean disbelief, or the disorder that results from unbelief or temptation. A strict translation is 'sedition,' meaning rebellion against authority (the authority being Allah). This is certainly what is meant in this context since the violence is explicitly commissioned "until religion is for Allah" - ie. unbelievers desist in their unbelief. [Editor's note: these notes have been modified slightly after a critic misinterpreted our language. Verse 193 plainly says that 'fighting' is sanctioned even if the fitna 'ceases'. This is about religious order, not real persecution.] (See also: Response to Apologists)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar