Virus

Lever ett virus?

De flesta forskare anser inte att virus är levande. Det beror på att de inte kan reproducera eller fortsätta livets normala funktioner (metabolism) utan att först infektera en annan organism som lever (t.ex. en bakterie, växt eller djur). Vissa människor tror dock att eftersom virus har sitt eget genetiska material bör de betraktas som en enkel (och mycket liten) livsform. Eftersom ett virus inte är tekniskt levande kan de inte heller dödas. Istället görs de inaktiva av produkter som tvål, alkohol och blekmedel.

Hur kommer virus in i kroppen?

Det finns fyra sätt för ett virus att komma in i människokroppen. Hur ett virus kommer in i kroppen avgör hur det sprids, hur snabbt det sprids och vem som är mest sannolikt att bli smittad.

Inandade droppar

Droppar produceras när personer som redan är smittade med viruset och smittar hosta eller nyser. Väl i luften kan virusfyllda droppar komma in i en annan persons kropp genom näsan eller munnen. Droppar kan också landa på ett föremåls yta och överföras till näsan, munnen eller ögonen för hand.

Virus som sprids genom droppar påverkar ofta näsan, halsen och lungorna med symtom som inkluderar nästäppa, halsont, hosta och svårt att andas.

Sjukdomar som orsakas av virus som sprids genom droppar inkluderar COVID -19, SARS, influensa och förkylning.

Mat eller vatten

Människor kan bli smittade av ett virus i förorenad mat eller vatten. Viruset kommer in i kroppen genom magen eller tarmarna när den förorenade maten eller vattnet sväljs. Virus som sprids genom mat eller vatten påverkar ofta mag -tarmkanalen och orsakar symtom som illamående, kräkningar och diarré.

Sjukdomar som orsakas av virus i förorenad mat eller vatten inkluderar viral gastroenterit och hepatit.

Direkt överföring

Vissa virus måste flytta direkt från en person till en annan för att spridas. Dessa virus sprids vanligtvis genom blod, sexuell kontakt eller från mor till barn vid födseln.

Sjukdomar som orsakas av virus som sprids genom direkt överföring inkluderar hepatit, HIV och herpes.

Bett från insekter

Vissa virus sprids av insekter. Insekterna kallas bärare eftersom de bär virus i kroppen men inte skadas av viruset. Människor blir smittade när de blir biten av en insekt som bär viruset. De flesta virusen i denna grupp finns i varma klimat där insekter finns året om.

Sjukdomar som orsakas av virus som sprids av bett från insekter inkluderar West Nile -sjukdomen och gul feber.

Vad händer efter att en cell infekterats av ett virus?

När ett virus kommer in i kroppen måste det komma in i en cell innan det kan skapa nya kopior av sig själv och sprida sig. Proteintyperna på kapseln eller kuvertet avgör vilka celltyper viruset kan komma in. Till exempel kan vissa virus bara komma in i celler i luftvägarna medan andra bara kan komma in i celler i mag -tarmkanalen. Ett virus förmåga att fästa och komma in i endast vissa typer av celler kallas "tropism".

• Attachment - När viruset väl kommer in i kroppen och hittar sin målcell, fäster det sig på cellens yta med hjälp av de specialiserade proteinerna som finns på kapseln eller kuvertet. De virala proteinerna håller fast vid en annan typ av protein på cellens utsida som kallas en receptor. De typer av celler som gör en receptor bestämmer tropism av ett virus.
• tillträde - Efter att viruset har fastnat vid receptorn på cellens yta förs det in i cellens kropp och frigörs från receptorn.
• replikation - Väl inne i cellen använder viruset cellens maskineri (proteinerna som normalt finns i cellen) för att skapa nytt viralt genetiskt material och specialiserade virala proteiner. Ett virus måste vara inne i en cell för att skapa nytt genetiskt material eller proteiner.
• Montering - Nya virala partiklar tillverkas sedan av det genetiska materialet och proteiner som tillverkas under replikationssteget. En cell infekterad av ett enda virus kan producera tusentals nya viruspartiklar.
• Släpp - När de nya viruspartiklarna har monterats måste de lämna cellen så att de kan infektera andra celler. Vissa virus lämnar cellen genom att få cellen att explodera. Detta dödar cellen samtidigt som alla viruspartiklar släpps samtidigt. Virus som kräver ett kuvert fäster vid cellens vägg (membranet) och tar med sig en del av väggen när de lämnar cellen. Detta kallas spirande. Vissa virus kan finnas kvar i en cell i månader eller till och med år innan de producerar nytt virus och lämnar cellen.

Infektioner uppstår när vi blir invaderade av små biologiska partiklar som bakterier, virus, svampar och parasiter. De kallas smittämnen och kan vara knepiga att få bukt med eftersom de snabbt lär sig att komma undan sina fiender.


Bakterier
Bakterier är mycket små organismer, bara någon tusendel av en millimeter stora, och består av en enda cell utan kärna. Bakterier finns nästan överallt, i och omkring oss, på huden, i munnen, i tarmarna och i luften, vattnet och på marken. De flesta bakterier har vi nytta av, som till exempel de som håller till i våra magar och tarmar och hjälper oss att bryta ned den mat vi äter.


Människokroppen är en mycket gynnsam plats för såväl nyttiga som skadliga bakterier att leva och föröka sig på när de väl tagit sig förbi kroppens olika infektionsförsvar. Huden är det första hindret för bakterier att tränga sig igenom utifrån. I kroppsöppningarna (mun, luftvägar, könsöppningar) finns en svårgenomtränglig slemhinna. Inne i kroppen cirkulerar också ett immunförsvar som känner igen och attackerar främmande organismer.


När skadliga bakterier trots detta motstånd ändå lyckats ta sig in och bli kvar i kroppen har en infektion uppstått. Många infektioner lyckas kroppen få bukt med utan hjälp utifrån. Men är infektionen så stor och svår att kroppen inte klarar det finns bakteriedödande läkemedel, så kallade antibiotika, att ta till.


Virus
Virus är de minsta biologiska partiklar som orsakar sjukdom. Till skillnad från bakterier kan virus bara föröka sig i levande vävnad, men kan däremot överleva längre på ogästvänliga ytor. De består av genetisk arvsmassa (antingen DNA eller så kallat RNA) och ett skyddande proteinhölje med partiklar som gör att viruset kan fastna på kroppens celler och tränga in i dem. Där överför de sin egen arvsmassa för att få kroppscellen att tillverka nya virus.


Virus orsakar många sjukdomar, till exempel förkylning och influensa. Virus har en förmåga att byta ut de partiklar på proteinhöljet som kroppens immunförsvar kan lära sig att känna igen i syfte att förstöra viruset. När dessa partiklar förändras får kroppens immunförsvar svårt att skydda kroppen mot en ny infektion. Det finns antivirala medel att använda mot virusinfektioner, och vaccin för att förebygga dem.


Vi tänker ofta på virus som något som lever och förökar sig, ungefär som bakterier. Men virus är inte liv utan en liten partikel som måste infektera och ta över en annan cells maskineri. Till och med bakterier kan bli infekterade av virus. Här kan du lyssna på ett samtal om vad virus är, hur de fungerar, varför de gör oss sjuka och hur vi kan stoppa dem. Och finns det bra virus?


Vi vet ärligt talat inte om det finns virus som är bra för oss. I vår kropp har vi ungefär lika många bakterier som vi har mänskliga celler. Sedan har vi minst en tiopotens till med virus i kroppen. Det kan kanske vara så att virus håller vissa bakterier i schack, men vi vet inte. Det finns så oändligt mycket att ta reda på.”


Virus är de minsta biologiska enheterna som kan infektera levande organismer. Virus är parasiter i celler. Ett virus som infekterar en värdcell omprogrammerar cellen så att cellen skapar och utsöndrar fler viruspartiklar. Viruspartiklar består av nukleinsyra (arvsmassa i form av antingen RNA eller DNA), omgivet av ett proteinskal (ikosaeder) och ibland ett membran. Utanför värdcellen är viruspartiklarna en inaktiv transportform.[1] Studiet av virus kallas virologi och är en gren av mikrobiologin.


Olika biologer har olika syn på om virus kan betraktas som levande organismer eller icke-levande organiskt material, eftersom virus saknar egen cellstruktur och egen ämnesomsättning, och eftersom virus inte kan reproducera sig utanför värdcellen och inte använder celldelning för att reproducera sig, utan reproduceras genom att ett stort antal viruspartiklar spontant sammanfogas i värdcellen. Virus betraktas av vissa biologer ändå som en egen livsform eftersom de har gener och reproducerar sig och utvecklas genom arv av mutationer och naturligt urval. Virus har beskrivits som "organismer i livets utkant",[2] och som "ett mellanting mellan levande och död materia" eller som obligata intracellulära parasiter eller agenter som interagerar med levande organismer. Virus har jämförts med spontan ordning vid själv-organiserande/själv-replikerande tillväxt av kristaller, vilka dock inte vidareutvecklas genom evolution.[3]


Virus kan infektera alla levande organismer. Ett specifikt virus kan bara infektera en viss typ av celler. Sjukdomar orsakade av virus kallas virussjukdomar eller mer vetenskapligt viroser. Det finns minst 600 virus som kan infektera människor. Virus som infekterar bakterier kallas bakteriofager.


Virus sprids ofta via kroppsvätskor, luften, fysisk kontakt och avföring, direkt kontakt med smittokälla eller via luften i aerosoler. Då viruspartiklar inte är levande är många av dem mycket motståndskraftiga mot krävande miljöer både utanför och inne i kroppen. Kroppen bekämpar virusinfektioner genom att upptäcka och eliminera virusinfekterade celler. Särskilt det adaptiva immunförsvaret bestående av lymfocyter (T- och B-celler) är viktigt i skyddet mot virusinfektioner. Ett framgångsrikt virus har därför utvecklat mekanismer för att dölja sin existens för immunförsvaret. Det går att vaccinera mot en lång rad virussjukdomar och därmed öka kroppens beredskap för att bekämpa det aktuella viruset.


Människor har många virus som ligger latenta i kroppen (exempelvis Epstein-Barr-virus), och hålls i schack av immunförsvaret. När immunförsvaret antingen är upptaget med annat eller nedsatt, som vid andra sjukdomar eller vid behandling med immunhämmande (immunosuppressiva) mediciner, kan sådana virus orsaka symptom. Eftersom virus har lätt för att mutera och därigenom skapa sätt att undgå medicinens verkningar, måste man ofta behandla med flera antivirala medel samtidigt. Eftersom många virus stimulerar de infekterade cellerna att dela sig, ökar vissa virus risken för cancer.


I genterapi används virus som vektorer, det vill säga för att bära den relevanta genen in i cellen.


Virus förekommer i olika storlekar och former, morfologier. Ett typiskt virus är ungefär 100 gånger mindre än en bakterie. De flesta studerade virus har en diameter mellan 10 och 300 nanometer.


En fullständig viruspartikel (virion) består dels av genetiskt material i form av en nukleinsyra, RNA eller DNA, som antingen är dubbelsträngat (ds) eller enkelsträngat (ss) samt linjärt eller cirkulärt. Nukleinsyran omges av ett skyddande proteinskal (kapsid). Skalet består av ett antal identiska proteinenheter som var och en kallas kapsomer. Koden för detta protein finns i virusets genetiska material (nukleinsyran), och tillverkas i värdcellen efter att den infekterats av ett virus. Vissa viruspartiklar har också ett yttre lipidhölje uppbyggt av lipider som kommer från värdcellens cellmembran. Virus med lipidhölje kallas höljevirus, virus utan hölje kallas nakna virus. Vissa virus har även utskott på höljet som taggar bestående av glykoproteiner. Dessa används bland annat för att fästa till receptorer på värdcellen. De flesta virus som sprids fekalt-oralt saknar hölje.


Kapsidens form används för att karaktärisera olika virus. Vanliga virusmorfologier är helix-form (spiralform) och ikosaeder-form (20-sidig polyeder). Utöver dessa finns komplexa former som består av flera sammansatta delar. Till exempel den binala formen hos bakteriofagerna (virus som infekterar bakterier). Den kan liknas vid en mekanisk spindel med ett polyedriskt huvud av kapsomerer (kapsiden) som nukleinsyran är inkapslad i och därefter en skida (stav) med svansar av fibrer som fyller funktionen att fästa vid bakteriens hölje. Bakteriofagerna lämnar nästan alltid sin struktur utanför och skjuter enbart in sin nukleinsyra i bakterien.


Virusets egna gener kodar för ett fåtal proteiner. Till de proteinerna hör de som ingår i virusets skal, proteiner som hjälper viruset att infektera celler och proteiner som ställer om cellen från dess normala funktion till att bli en virusfabrik.


DNA-virus bär på färdiga DNA-molekyler som tar sig in i cellkärnan och använder cellens mekanismer för att föröka sig. Undantag är bland annat poxvirus (så som smittkoppsvirus) som helt replikerar sig i cytoplasman,[9][10] och hepatit B-virus som translateras i cytoplasman från en RNA-intermediär (som har transkriberats i cellkärnan utifrån hepatit B-virusets DNA).[11] DNA-virus är antingen dubbelsträngade (dsDNA) eller enkelsträngade (ssDNA). De sistnämnda bildar efterhand dsDNA. Allmänt sett är DNA-virus stabilare än RNA-virus och ger därmed högre risk för smitta. Risken att smittas av RNA-viruset HIV vid samlag är till exempel betydligt mindre än att smittas av DNA-viruset hepatit B.


Nästan alla RNA-virus replikeras i cytoplasman. +RNA (mRNA) kan direkt translateras av fria ribosomer och producera proteiner som viruset behöver. Ett -RNA-virus (komplementär till mRNA) har med sig polymeras när det tränger in i cellen för att kunna skapa +RNA (mRNA).