Döttrarna på 70-talet

Det är för kallt för att vara ute i dag. I stället har jag suttit och lekt med scannern för diapositiv och negativ. Den är svår att ställa in rätt, men detta är några försök som jag gjort tidigare. Efter dagens övningar ska det bli ännu bättre. Under barnens uppväxt fotograferade jag enbart med diapositiv. Bilderna uppifrån: Karin, Agneta, Agneta, Karin och båda blickande in i framtiden. Agneta var liksom jag galen i bilar redan då och Karin hade ärvt mitt intresse för blommor.

Vad betyder Kyrkan för mig?

Vad betyder Kyrkan för mig ?

Drivkraft, mystik, storhet och ansvar.

Jag vill börja med barndomens högtidliga vördnad inför stillheten i Kyrkan, respekten för prästen som Guds språkrör, skönheten i orgelmusiken och psalmsångens förenande egenskaper.

På senare år har naturligt nog tillvarons mening sysselsatt mina tankar allt oftare, som det gör för de flesta av oss när livets slut börjar bli påtagligt nära.

När vårens första blommor tränger genom resterna av förra årets växtlighet jublar jag.

När sommarens skönhet väcker ångest för att jag inte ska få uppleva ytterligare oändligt många somrar, blir varje stund viktig. Inget får slösas bort och jag vill veta varför jag finns här…. Där finns drivkraften.

Måste jag tro på vad som sägs i Bibeln ? Kan Gud vara partisk ? Vad gjorde Jesus under de 18 oredovisade åren mellan 12 och 30 ? Har Gud en moral ? Är Gud vårt kollektiva medvetande ? Tror prästerna verkligen på Bibelns Jesus ? ….Där finns mystiken.

Min vetenskapliga grundsyn säger mig att skapelseteorin är orimlig och att människan inte är Guds avbild eller skapelsens krona. Och ändå….. Varför är allt i naturen så sinnrikt skönt, så tillrättalagt för människans förmåga att uppskatta färg och form. Vår förmåga att associera säger oss att det finns en djupare mening med allt detta bedövande vackra i vår natur. Det måste kanske finnas en maskinist som administrerar den komplicerade tekniken.

Varför skulle annars en oansenlig liten grå mal börja sitt liv som en stor färgrik larv med hundratusen hårstrån, vart och ett konstruerat med invecklade rörsystem och ventiler för att styra temperatur och fuktighet. Varför så stor konstruktionsmöda för larver som ändå bara blir fågelmat så när som på ett fåtal vilka utvecklas till malar och lever några få dagar bara för att lägga ägg som utvecklas till nya vackra larver. Där finns storheten.

Kyrkan ska vara en naturlig plats för aktivitet lika väl som för stillhet och eftertanke oavsett om man vill delta i en gudstjänst eller bara vistas i kyrkas trygga miljö en stund.

Kyrkan ska vara öppen för alla som vill tjäna kyrkans sak. Jämställdhet och jämlikhet ska vara naturligt i Kyrkan. Kvinnor och män ska ha samma möjligheter.
Kyrkan ska ha en stark miljöprofil både när det gäller den yttre och den inre miljön.

Kyrkan ska värna om de svaga i samhället oavsett om de är barn eller gamla, utstötta eller förtryckta. Utsatta grupper och individer ska prioriteras högt i Kyrkans arbete.

Kyrkorummet ska vara öppet för alla. Icke troende, sökare och frälsta, syndare och rättfärdiga ska finna frid och stimulans i kyrkomiljön.

Kyrkan spelar en viktig roll för de flesta människor i vårt land eftersom vi oavsett om vi tror på Gud eller inte, gärna förlägger våra tre viktigaste livspassager till kyrkorummet. Dopet, Vigseln och Begravningen, har så stark rituell förankring i våra liv att de flesta av oss väljer Kyrkan som arena vid alla dessa tillfällen.

Den ekumeniska verksamheten har stor betydelse för Kyrkans trovärdighet nu när vårt land rymmer så många människor med trosinriktningar vid sidan om Kristendomen. Även inom den Kristna värdegemenskapen finns sådana variationer att Ekumenin har mycket stor betydelse för att samla resurserna när det gäller alla de kyrkliga aktiviteter som ligger utanför gudstjänster och andra ritualer.

Alla människor oavsett härkomst, kön eller sexuell läggning ska ha oinskränkt rätt till kyrkomiljön när det gäller att tjäna Kyrkan som anställd eller att besöka Kyrkan som gäst….Där finns ansvaret.

Hemma

Den svartvita bilden visar mitt barndomshem 1950 vid stranden av älven Ljusnan i Segersta. Färgbilden med skog bakom gården, är tagen från berget vid Norrlandsport under en av mina många hemresor och den andra färgbilden är tagen från andra sidan älven.

Den gamla bilden visar också virkessorteringsanläggningen eller "skiljningen" som vi kallade den. Timmer och massaved flöt på älven från avverkningsplatserna i Norrland, sorterades i Segersta och drogs med bogserbåtar på sjön Bergviken till olika bearbetningsfabriker.

I dag är metoden glömd och i stället ligger timmerbilarna som ett pärlband på norrlandsvägarna.

16 år i Segersta i Hälsingland, fem år i Sandviken, 42 år i Täby och tre månader i Enköping. Det är inget nomadliv, men åren i Täby var partiellt boende eftersom jobbet medförde många resor.

För några år sedan blev jag ombedd att hålla tal på den stora midsommarfesten i Segersta och förberedde mig flera veckor med att skriva ett manus om märkliga platser jag besökt och människor jag mött på mina resor.

Så stod jag då där på talartrappan och såg ut över några hundra tysta hälsingar. Plötsligt blev mitt fina manus helt ointressant och jag började berätta om hur Segersta fortfarande var min hembygd. Jag beskrev känslan jag upplevde varje gång jag åkte hem och passerade kända vägmärken som vart och ett bekräftade att jag var på rätt väg och att hemmet kom närmare och närmare. Det blev ett för mig ovanligt känslomättat tal och det stockade sig i halsen ett par gånger.

Att hålla tal inför många människor har alltid varit en naturlig del av jobbet, men det är svårare att tala om känslor än att sälja en funktion.

Hur som helst blev resultatet av midsommartalet märkligt nog att hemkänslan för Segersta började avta och jag blev hemlös under några år tills jag flyttade hit till Enköping.

Här är jag verkligen hemma och här ska jag starta om med föreningsaktiviteter och bygga nätverk. Just nu tittar jag ut på min altan och kanske inbillar jag mig, men visst är det knoppar på Kaprifolen. Jag tror att det blir tidig vår i år.

Snart kommer en dotter (Agneta) med dotterdotter (Sofia) för att bli bjudna på lunch och få sällskap till badhuset.

Favoritmat

Äldsta dottern Agneta bjöds på lunch i dag. En gammal gemensam favorit som resten av familjen inte äter.

Rättelse! Till min stora glädje, har det visat sig att yngsta dottern Karin har börjat ta till sig denna lättlagade delikatess.

Hon rekommenderar röda bönor för den som inte gillar de vita bönornas tomatsås.

Ett kg Lithells Middagskorv. Fyra burkar Heinz vita bönor i tomatsås. Två burkar Campbells Kantarellsoppa. En och en halv box fyrahundragrams bredbar Grevé-ost. Två matskedar ljus sirap. En normalstor vitlöksklyfta pressas fint. Varning! Endast för fanatiska vitlöksälskare. Kan uteslutas.

Mixa osten, sirapen och soppan noga med en elvisp.

Töm bönorna i en femliters kraftig järngryta.


Skär korven i centimeterstora tärningar och strö ut ovanpå bönorna.

Täck med sopp-och ostblandningen och strö över paprikapulver.

Placera grytan (med lock på) mitt i ugnen som hettats upp till 185 grader över- och undervärme.

Tillaga i 40 minuter.

Variera med att tillaga i öppen form och med 175 grader, men kontrollera så att inte ytan blir bränd. Med öppen form blir det extra gott om man låter tunna skivor av Cheddarost ligga överst.

Nådens år 2006

Det känns redan att detta kommer att bli ett bra år, kanske det bästa hittills.

Nyårsfirandet blev lugnt med disciplinerad uppskjutning av Jonnys raketer vid 22-tiden.

Vid midnatt blev det dunder och rök när Enköpingsborna brände upp sina besparingar. Tjusigt värre men Jonnys raketer var bäst vilket bilderna visar.

Efter midnatt såg jag Mad Max-2 och avnjöt två flaskor Paulaner. En veteöl samt en Oktoberfest Bier. Vid tvåtiden kom Johns Blund med sitt trollspö och skänkte välförtjänt nattvila. Denna dag har varit vilodag framför datorn och experimenterande med scannern för diapostiv och negativ.

Aromterapibad med sällskap av Sudokuboken jag fick av Sofia i julklapp, blir nästa aktivitet.

Sedan ska jag se H2G2-filmen för femte gången. För den oinvigde "Hitchhikers Guide to the Galaxy. Därpå följer Lynley. Hur 17 ska man hinna med allt ?

Badet avklarat! 42-gradigt vatten med stressdämpande terapihokuspokus, blev en näradödenupplevelse eftersom jag var avslappnad redan när jag klev i badkaret och blev kvar där en timme pga kul Sudoku.