På anmodan av en mycket speciell präst, har jag sträckläst alla mina trädgårdsböcker för att sammanställa enkla råd om fruktträdsbeskärning.
Klicka på rubriken och ta del av proffsens råd för fruktträdsskötsel. Där finns massor av viktig kunskap, men strunta i tipset om vårbeskärning. Det är passé.
Alla fruktträd beskärs på samma sätt. Äpple och päron varje höst. Plommon och körsbär mera sällan och vid behov
Det finns en gammal tradition att beskära träden under senvintern vilket är rent olämpligt. Vid den tiden börjar livskrafterna explodera i träden och följden blir att de bortklippta kvistarna kompenseras genom att trädet utvecklar massor med så kallade vattenskott; kvistar som med en väldig fart växer rakt uppåt så att trädet liknar en igelkott. Nästa vinter klipps dessa nya kvistar av och det kommer dubbelt så många igen. Denna process är mycket ansträngande för trädet.
Antagligen kom den traditionen till för att bönderna, som var de vanligast förekommande fruktodlarna, endast hade tid just då.
Nu vet vi bättre och tar hand om träden när de som bäst klarar av tukten vilket är i augusti-september-oktober.
Det är naturligtvis problematiskt att klippa av fruktbärande kvistar, men äpplen ska ju ätas så passa på att frossa i samband med beskärningen! Ät dem färska! Gör mos, saft och sylt! Har du en stor frys, kan du skära varje äpple i bitar och frysa in för att koka mos senare.
Beskärning av förstaårsträd går ut på att ge trädet rätt form. Enköpingsmodellen innebär att allt som växer uppåt, kapas så att trädet till slut ser ut som en svamp. Ohyggligt fult, men praktiskt när man ska plocka. Vackrast är den klassiska nästan koniska formen.
Förstaårsbeskärningen ska utföras när när trädet planteras ut.
Börja med att helt ta bort konkurrentskottet, det skott som sitter närmast toppen och växer uppåt. De långa skott som inte ska bilda huvudgrenar, tas bort helt intill stammen. De som ska ge trädet dess form, kortas av till hälften. Lägg snittet utanför/ovanför en utåtriktad knopp. Endast om kvisten växer horisontellt, läggs snittet utanför en inåtriktad knopp.
Spar tre till fyra huvudgrenar som går i spiralform runt stammen så att trädet blir symmetriskt och får rätt tyngdpunkt. Korta in dessa grenar och toppskottet med en tredjedel av längden. Avlägsna helt övriga grenar.
Slutligen beskär du toppskottet så att det blir två decimeter högre än den översta av skotten som ska bilda huvudgrenar.
Andra till fjärde året fortsätter du symmetribildningen och väljer ut lämpliga nya grenar till detta. Skär bort alla konkurrentskott helt på toppskottet och på de övriga, tar du bort de skott som utgår intill huvudgrenen. Ta bort alla skott som växer inåt eller rakt uppåt. Fruktsporrar och fruktskott sparas. Nu ska de nya grenarna väljas ut och beskäras så att två tredjedelar blir kvar. Nu gäller det att ha fantasi så att du bygger upp en bild av det fullvuxna trädet.
I fortsättningen gäller underhållsbeskärning som innebär ett livsfarligt klättrande på vingliga stegar om beskärningen ska ske på rätt sätt med snitt ovanför utåtriktade knoppar på två tredjedelars längd på de nya kvistar som ska vara kvar. Såga av grenar som blir för långa och ta bort alla konkurrentskott.
Vi som inte är pedanter, köper en teleskopsekatör (cirka 200 kr i godisaffären Clas Ohlson), som gör att vi kan stå på marken och beskära. Nackdelen är att vi inte ser åt vilket håll knopparna går, men äpplena blir lika goda ändå även om trädet inte ser helt perfekt ut.
Det är dock viktigt att helt ta bort alla skott som växer rakt uppåt och rakt utåt och att glesa ur trädet så att det blir vackert.
Mina favoritsorter är Gyllenkroks Astrakan, Transparente Blanche, Oranie, Lobo, Sävstaholm, Cox's Orange, Cox's Pomona och Gravensteiner när det gäller äpplen.
Gråpäron är mitt favoritpäron, men gott är det också med Conference, Clara Friis, Esperens Herre och Elsa Herzogin.
På plommonsidan regerar Czar och Reine Claude gul eller blå.
Bara tanken på körsbär får det att vattnas i munnen. Gulröd Bigarrå är speciell för att den är tidig och väldigt söt, men godast av alla är Skuggmorell, Kelleris och Klarbär.
Där jag bor har vi åtta stora fågelbärsträd. Bären på fyra av dem är ohyggligt sura till den dag de mognar så det gäller att gå och känna försiktigt på bären. De fullmogna lossnar lätt och är väldigt goda, men de ramlar av direkt när de mognat. På övriga fyra träd är bären sötare än de sötaste körsbär. På andra sidan av gatan finns ytterligare fyra stora fågelbärsträd med söta bär. På ett av dem är hälften av bären röda och påminner om bigarråer. Söta fågelbär är nog de godaste bär som finns.