Regeringen

Tage Erlander samlade kompetenta statsförvaltare och Olof Palme gjorde dem till statsmaktkonserverare.

Ingvar Carlsson förädlade strukturen och Göran Persson kamouflerade den.

Eferföljarna styrs av kodex som syftar till att behålla makten oavsett vilka partier som officiellt bildar regering.

Statsmakten finns hos tjän(S)temännen och journali(S)terna!

Inget oppositionsparti kan detronisera den verkliga Stat(S)makten!

Jens Ganman fick fel!

SD-M-L-KD bildade regering och nu kommer kodex att omöjliggöra uppfyllandet av deras vallöften.

S-regeringen föll tack vare en lång rad inkompetenta ministrar och främst de två twittertrollen Strandhäll & Johansson.

Deras inlägg föreföll oftast vara resultatet av alkoholfördumning.

Jens Ganman 2022-01-10

KÄRA SOCIALDEMOKRATER

Ni kommer att vinna höstens Riksdagsval. Jag lovar. Inte för att ni är bra utan för att oppositionen är så urbota usel. Och för att landets samlade journalistkår, med SR och SVT i spetsen, inte skulle kunna fälla er om ni så begick mord mitt på ljusan dag och livesände det på Facebook.

Ni kommer undan med allt.

Trots att ert ledarskap de senaste åren är ett smörgåsbord av fatala missbedömningar, infantila bortförklaringar, skändliga försummelser, hårresande senfärdighet, klavertramp, blundrar, misshugg, malörer och inte minst: iskalla lögner.

Och märk väl, jag säger inte det för att vara elak utan för att det är sant. Ni vet det själva. Ni är inte dumma. Bara fräcka. Och vad värre är: arroganta, på ett sätt som blir mer och mer obehagligt för varje dag som går.

Ställda inför rättfärdig kritik och sakliga påpekanden gömmer ni er bakom argument om rasism och högerpopulism. Ingen av er har ryggrad nog att ställa er upp och erkänna när ni gör fel; allt beror alltid på nån annan och det blir allt pinsammare att se, speciellt för de av oss som kommer från en socialdemokratisk bakgrund.

Magdalena Anderssons senaste debacle med svart/efterlyst/illegal/kollektivavtalslös städhjälp är bara den senaste i raden av vansinnigheter som passat bäst i en nyårsrevy tillsammans med Anders Ygemans jakt på säkra rum, Morgan Johanssons uppmaning till bibliotekarier att extraknäcka som ordningsvakter, Ida Karkiainens kopplingar till högerextrema miljöer och Thomas Eneroths flyktiga beröringar.

Får ni aldrig nog?

Av er eget hyckleri? Av er egen inkompetens? Kan ni ärligt säga att den senaste tidens skandaler inte får er att rodna i djupet av er själ? Har ni blivit så avtrubbade?

I så fall är det det fulländade självbedrägeriet.

Ni har – på riktigt – blivit de grisar som Orwell beskriver i ”Djurfarmen". De som är lite mer jämlika än alla andra. De som i kraft av sin systemviktighet står över alla principer – inklusive de egna.

Men som sagt: nästa val vinner ni utan problem. Ni vinner det med ena handen på ryggen. Ebba är en instagramjunkie, Ulf är en fjant och Jimmie Åkesson är… tja, Jimme Åkesson.

Ni behöver bara kalla dem för blåbruna så kissar de på sig av lika delar nervositet och förtrytelse. Ni har dem som i en liten ask. Det är som att stjäla godis från ett barn. Och skulle borgarnas inkompetens mot förmodan inte räcka har ni Annie och Nooshi som nyttiga idioter i bakgrunden.

Så, grattis.

Grattis till makten och härligheten.

Jag hoppas att ni nån gång vaknar upp ur er generande självgodhet. Jag hoppas att ni inser att ni leker med elden. Ert sätt att söndra befolkningen skapar ett monster. Ett Frankensteins monster, slarvigt ihoptråcklat av kulturellt och socialt helt inkompatibla delar.

Ni skapar ett delat land. Och med detta ett grundmurat politikerförakt hos folket – ett förakt mina banala pajdiagram inte är i närheten av att åstadkomma.

I mina välvilliga stunder intalar jag mig att allt detta beror på att ni inte förstår bättre. När jag drabbas av svartsyn tror jag att ni vet precis vad ni gör och att ni struntar i resultatet bara ni får behålla passerkorten till Rosenbad.

Det hela är bottenlöst beklämmande.

Skäms.

Elefanten i friskolorna

Under många år har väldigt många skolor hamnat i fokus på grund av könssegregering, konfessionell undervisning och förskingring av skolpeng.

Medierna och politikerna vill få det att se ut som ett generellt friskoleproblem trots att alla ser den gemensamma faktorn.

Politikerna och nyhetsredaktörerna håller för öronen, de blundar och de tiger för att det inte är politiskt korrekt att erkänna verkligheten

Så har det hänt igen. Skolinspektionen stänger två skolor i Örebro efter larm från Säkerhetspolisen om att barn troligtvis har utsatts för radikalisering och rekrytering till våldsbejakande miljöer. Bland annat ska en person som tidigare har suttit i Al-Azhar Stiftelsens styrelse ha rest till Syrien för att ansluta sig till IS.

Det är en så absurd nyhet att den borde vara ett unikum. I själva verket har vi fått vänja oss vid den här typen av friskoleskandaler. Förra året stoppades Safirskolan i Göteborg efter att den förre rektorn och ägaren bedömts utgöra en säkerhetsrisk av Säpo och fått ett utvisningsbeslut. Minst fyra anställda på skolan ska ha varit IS-återvändare.

Nu har lokalerna tagits över av den hårt kritiserade Römosseskolan, som bland annat har bedrivit könsuppdelad undervisning under många år. 

Och apropå Al-Azhar Stiftelsen så är skolan i Vällingby fortfarande i drift, trots att flera tidigare ledamöter i ägarstiftelsen har dömts för grova ekobrott och trots att Skolverket har krävt tillbaka drygt en miljon kronor för satsningar på bland annat lärarlöner som inte går att spåra i redovisningen.

En annan skola som får fortsätta trots massiv kritik genom åren är Alsalamskolan i Örebro, som har bekräftat att den har tagit emot miljonbidrag från Saudiarabien. Stiftelsen bakom skolan har för övrigt betalat ut lön till Osama Krayem, året innan han anslöt sig till IS i Syrien och sedermera deltog i terrorattentaten i Bryssel 2016. En ren slump, enligt Örebrostiftelsen.

När nyhetsbyrån Siren kartlade runt 550 personer kopplade till radikal islamism i Sverige fann man starka band till just friskolesektorn, där stora pengar finns att hämta från det offentliga.

Det är så provocerande att borgerligheten har låtit denna oseriösa skolmarknad växa fram. Extremistskolorna är bara de mest iögonfallande avarterna. Det finns också mer vardagliga systembrister, som att lärarbehörigheten är lägre i friskolorna liksom att betygssättningen är för generös.

Det skapar en osund konkurrens mellan skolor. Ta Järvafältet i Stockholm, där flera av landets mest utsatta områden ligger. Där har det etablerats en rad friskolor som är berättigade till en extremt hög skolpeng på grund av elevernas socioekonomiska bakgrund liksom riktade bidrag från staten. 

Men medan den kommunala Rinkebyskolan har över 90 procent behöriga lärare, extremt hög lärartäthet och gott om stödpersonal ser situationen helt annorlunda ut på friskolorna. Numera är statistiken hemligstämplad, men när man fortfarande kunde göra jämförelser var lärarbehörigheten anmärkningsvärt låg på flera av skolorna. Den enda stapel som verkar peka rakt upp är betygen.

– Är det verkligen rimligt att tro att dessa elever lyckas så mycket bättre på skolor med så mycket färre högskoleutbildade lärare och så många fler elever per lärare? Jag skulle önska att media följde pengarna. Det är bedrövligt att våra skattepengar används till annat än undervisning. Dessutom bussar flera skolor eleverna, vilket innebär att flickorna aldrig får vara ute i det svenska samhället, säger en tjänsteman i Stockholms stad som vill förbli anonym.

Det är de undermåliga friskolorna som verkligen borde bekymra oss. Många skolkoncerner flyger under radarn i debatten – inte minst på gymnasiesidan – eftersom både friskolornas vänner och argaste kritiker verkar vara så besatta av just IES.

Visst finns det gott om friskolor i Sverige som fungerar alldeles utmärkt. Det är inte de skolorna som är problemet, vilket man ibland kan tro i debatten. En orimligt stor del av det offentliga samtalet handlar om Internationella Engelska skolan (IES), som trots allt presterar förhållandevis väl (även om koncernen kan sägas snedvrida konkurrensen med för generösa betyg med mera). 

Det är de undermåliga friskolorna som verkligen borde bekymra oss. Många skolkoncerner flyger under radarn i debatten – inte minst på gymnasiesidan – eftersom både friskolornas vänner och argaste kritiker verkar vara så besatta av just IES. 

Hur kommer det sig att borgerligheten inte ser de uppenbara problemen med dagens marknadsskola? Ett skäl skulle kunna vara att man har hamnat i en ideologisk försvarsställning. När valfrihetsreformernas grundvalar ifrågasätts väljer man reflexmässigt att gå till motoffensiv. 

En annan möjlig förklaring är de osunt nära banden mellan borgerligheten och friskoleföretagen. Strömhoppen från politiken till intresseorganisationer och välfärdsbolag på den andra sidan tycks aldrig sina. I veckan kom nyheten att det tidigare skolborgarrådet Lotta Edholm (L) har värvats till styrelsen i den börsnoterade skolkoncernen Tellusgruppen.

Oavsett bakgrunden så måste borgerligheten vakna och erkänna baksidorna med det stora skolexperiment som man sjösatte på 90-talet. Det är dags att rensa upp bland alla oseriösa aktörer och skapa lite ordning och reda på skolmarknaden:

• Skolinspektionens besök måste vara oannonserade så att skolorna inte kan ge en tillrättalagd bild av verkligheten.

• Det måste bli betydligt lättare att stänga skolor med allvarliga och återkommande brister. En ägarprövning infördes 2019 och en skärpning av lagen är tydligen på gång under 2022. Det är absurt att vi efter tre decennier fortfarande inte kan sätta stopp för oseriösa skolaktörer. 

• Samtidigt bör det bli betydligt svårare än i dag att få tillstånd att starta en ny skola. Det ska inte vara en rättighet att bedriva skolverksamhet i Sverige, utan ett privilegium för huvudmän som bedöms vara särskilt lämpade för uppgiften. 

• Inför offentlighetsprincipen. Dagens hemlighetsmakeri är absurt. Vill man vara verksam inom skolan måste man tåla insyn.

• Sänk skolpengen till friskolorna, eftersom dessa inte har samma övergripande ansvar som den kommunala skolan. 

• Koppla betygssättningen till resultaten på externt rättade nationella prov. Skolor ska inte kunna konkurrera med generös betygssättning. 

• Försök hitta en modell för att vikta skolpengen mot andelen behöriga lärare. Det är lättare sagt än gjort, men det är stötande att skolor i dag har drivkrafter att anställa icke-behöriga lärare för att spara pengar.

• Täpp till andra kryphål som antalet undervisningstimmar, fjärrundervisning, läromedelsanvändning med mera. 

• Förbjud religionsutövning i skolans regi. 

Det finns ännu fler åtgärder som skulle kunna ingå i en sådan upprensning av skolmarknaden. Men det vore i alla fall en bra början, som inte på något sätt hotar de seriösa friskolor som finns, som vill konkurrera med kvalitet. 

Dåvarande MUF-ordföranden Benjamin Dousa tog initiativet till en borgerlig självrannsakan för något år sedan. Det var välbehövligt. Fler borde följa efter.

Mångkultur – Kriminalitet –Ali Khan

 

Man skjuten till döds i Hjällbo mitt på söndagseftermiddagen

GöteborgEn man i 45-årsåldern dödades i en skottlossning i Hjällbo centrum mitt på söndagen. Ytterligare fem personer fördes skadade till sjukhus. Dådet skedde trots att polisen kraftsamlat i Hjällbo efter fredagens våldsamheter i stadsdelen.

Larmet om skjutningen kom klockan 13.23, och polisen kunde relativt snabbt därefter gripa en man som under kvällen anhölls misstänkt för mord. Han uppges vara i 20-årsåldern.

Enligt uppgifter till GP ska den gripne mannen ha befunnit sig i anslutning till ett vapen.

Inledningsvis meddelade SOS Alarm att fyra personer hade förts till sjukhus. Senare på söndagskvällen uppgav Sahlgrenskas presstjänst att fem personer vårdas på sjukhuset till följd av händelserna.

Enligt uppgifter till GP hade den avlidne mannen blivit skjuten i bakhuvudet. Ytterligare två personer ska ha skottskadats: en i armen och en i benet. Övrigas skador har inte vållats av skjutvapen.

Polisen beskrev situationen på platsen som rörig efter skjutningen.

När GP:s reporter kom till Hjällbo på söndagseftermiddagen var det flera stora grupper av människor i rörelse i stadsdelen.

GP:s team på plats hade svårt att röra sig fritt i stadsdelen. Flera upprörda och maskerade personer uppmanade GP:s reporter och fotograf att gå därifrån.

Skjutningen hör ihop med fredagens händelser

Enligt polisens presstalesman Fredrik Svedemyr finns det en koppling mellan söndagens dödsskjutning och våldshändelserna i fredags, vilka polisen klassat som upplopp.

Hur kunde detta hända mitt på dagen, på en plats där ni har en pågående särskild händelse?

– Ja, olyckligtvis har detta skett ändå. Vi har så klart alltid ambitionen att förebygga brott. Men det är inte alltid vi når ända fram, säger Fredrik Svedemyr, som tillägger att de första polispatrullerna var ”väldigt snabbt” framme vid brottsplatsen:

– Vi var på plats i stort sett när det hände. Vi klev på direkt.

Efter söndagens skjutning fortsätter den särskilda händelsen tills vidare. Den polisiära åtgärden ger myndigheten speciella möjligheter att rekvirera extra personal till insatsen.

Särskild händelse tillsvidare

– Det är en händelsestyrd insats, som nu rullar vidare så länge det finns ett behov, säger Svedemyr.

Polisens hävde avspärrningarna av mordplatsen klockan 20.48, uppger presstalesman Thomas Fuxborg.

Han uppger att polisen har samma dimensionering av sin styrka i Hjällbo efter skjutningen som man hade innan. Den är betydande, men Fuxborg kan inte säga hur stor den är på söndagskvällen.

– Men just nu har vi 18 poliser som genomför dörrknackning i Hjällbo, förutom vår övriga personal på plats.

Fuxborg påpekar att polisen var i Hjällbo centrum, i omedelbar anslutning till platsen där skjutningen skedde.

– Vi var där, men inte just där skjutningen skedde. Det visar hur hänsynslösa personerna i de här nätverken är. När de ser varandra, då smäller det. Det viktigaste för dem är att få genomföra sin vendetta, säger Thomas Fuxborg.

Enligt vad GP erfar handlar upploppen i fredags mer om uppblossade schismer mellan ett flertal klanbaserade släkter i nordost, än om regelrätta konflikter mellan rena förortsgäng. De tre män som sitter anhållna efter fredagens våldsamma upplopp tillhör alla Ali Khan-sidan. En av dem, en man i 25-årsåldern, anses vara ledande kriminell i Hjällbo.

Fredrik Svedemyr kan i nuläget inte bekräfta några kopplingar till Ali Khan-släkten men säger att man tittar brett på händelsen, både upploppet i fredags och söndagens skottlossning.

Enligt GP:s källor är det en person ur det ena klanbaserade nätverket som avlossat skott mot en man från en annan stor familj i området.

Bakgrunden till striderna i Hjällbo sägs vara en händelse i fredags eftermiddag.

Då blev en 14-årig kille avsparkad eller nedknuffad från sin moped när han kom åkande. Efter detta uppstod handgripligheter.

Denna misshandel var motiv för en av grupperna att försöka hämnas på den andra.

Under fredagskvällen uppstod ett större tumult och bråket accelererade ytterligare i och med söndagens dödsskjutning i Hjällbo centrum.

Efter söndagens skottlossning skickades nio ambulansenheter till Hjällbo. En ambulanshelikopter landade nära händelsens centrum, men lyfte inte någon person från platsen.

Polisens fortsatta insatser i Hjällbo är inriktade på att förhindra ytterligare brottslighet, genomföra utredningstekniska insatser för att att lösa söndagens mord samt arbeta trygghetsskapande i stadsdelen.

Importerad kriminalitet – Klaner – Mats Löfving

Uppdaterat 1/3 2023

Det här skrev jag 20/5 2021!

Nu är Mats Löfving död och efterspelet blottlägger de högsta polischefernas ofullkomlighet.

Ja, de är ofullkomliga precis som du och jag men vi älskar att döma andra ofullkomliga för att glömma vår egen.

Senaste nytt om frosseriet i Mats Löfvings liv och död

Den första svenska polischef som vågar berätta om verkligheten



Han öppnade dörren för samtal om klaner

Polischefen Mats Löfvings utspel om släktbaserade kriminella nätverk fick stort genomslag i den offentliga debatten. Vad var det som fick honom att uttala sig så – enligt honom själv – generaliserande?

Foto: Johan Fredriksson, via Wikimedia Commons

Man kan önska sig tusen saker. Man kan önska sig att hitta den perfekta vinterjackan på rean, att solen ska skina på midsommarafton eller en resa till månen. När Mats Löfving anlände till Radiohuset vid tolvtiden lördagen den 5 september visste han vad han skulle säga, han förstod att det skulle väcka uppmärksamhet men att han fyra dagar senare skulle citeras i partiledardebatten, föranleda en särskild riksdagsdebatt och intervjuas i SVT:s Agenda var mer än han skulle ha kunnat önska.

Mats Löfving var då chef för polisens Nationella operativa avdelning, ställföreträdande rikspolischef, och det Ekots Monica Saarinen sagt när hon kontaktat honom var att intervjun skulle handla om gängkriminaliteten: ”Klarar polisen gängkriminaliteten, Mats Löfving?” Tyglarna var för övrigt fria. Sikten god. Ryggen säkrad. Han hade talat med rikspolischefen och med sakkunniga inom polisen. Han hade en rätt färsk rapport i ränseln. Han var, kort sagt, taggad.

Det var hans första framträdande i Lördagsintervju, en av hans första längre intervjuer överhuvudtaget. Han var van vid att bli avbruten, snabba frågor och snabba svar; nu skulle han få utveckla en tankegång, brodera, tala till punkt. Det var, skulle han senare säga, ”en linjeintervju”.

Han uttrycker sig gärna på det sättet.

Sexton minuter in i handlingen kom den fråga han väntat på.

Monica Saarinen:

– Jag har sett att polisen i både Malmö och Göteborg talar om att det finns sådana här släktbaserade kriminella nätverk. De bygger på familjer helt enkelt. Är det så? Och hur påverkar det ert arbete?

Mats Löfving:

– Det här är en jätteviktig fråga för …

Han avslutade inte meningen, bytte spår:

– Vi kan uppfatta att den här diskussionen om integrationen kan vara lite naiv i Sverige.

Monica Saarinen:

– Hur då?

Mats Löfving:

– För det är ju på det sättet att långt ifrån alla människor vill bli en del av det svenska samhället. Just nu har vi minst fyrtio stycken släktbaserade kriminella nätverk i Sverige. Ja, så kallade klaner. De har kommit till Sverige, påstår jag, med syfte att organisera och systematisera kriminalitet. De arbetar med att skapa makt. De har stor våldskapacitet. De vill tjäna pengar.

Han betonade orden ”makt”, ”våldskapacitet”, ”pengar” utan att höja rösten. Dialekten kunde spåras till trakten av Norrköping. Han preciserade sig: brottsligheten handlar om narkotika, våld, utpressning. Han påstod att de, som han uttryckte det, ”tar sig in i näringslivet”. Han sa:

– Det finns också exempel på att man tar sig in i det politiska livet och vill ha en roll att spela i den offentliga riktiga styrningen av en kommun eller till och med av Sverige.

Det var, naturligtvis, sensationellt det han sa.

– Det låter ju väldigt …, hann Monica Saarinen säga innan hon blev avbruten av polischefen. Han hade mer på hjärtat, mer att säga om klanerna. Nu hade han fått upp ångan.

– Det ska man göra väldigt tydligt, där är inte individen viktig. Det är till och med så att man arrangerar äktenskap med syfte att stärka släktens, klanens, varumärke och makt.

– Okej, men …, sa Monica Saarinen.

Efteråt skulle hon säga att ”hakan föll i skrivbordet” när hon hörde Löfving lägga ut texten. Hon hade intervjuat partiledare och näringslivstoppar och generaldirektörer i decennier, varit nyhetsankare och ansvarat för valvakor i televisionen, på åttonde året styrt Lördagsintervjun med stor precision och lätt hand, alltid väl förberedd, ständigt aktuell, men detta överrumplade henne.

Flera gånger hade Anders Thornberg, Mats Löfvings chef, rikspolischefen, gästat Lördagsintervjun, också med frågor kring gängkriminalitet och dödsskjutningar, och han hade talat bekymrat om den fortsatta tillväxten av unga kriminella, det ökade våldet, bristen på respekt för rättsväsendet, tystnadskulturen, men det var allmänna resonemang, dämpat tonläge, under flagg av förtröstan: Sverige är ett av de tryggaste länderna i världen. Dialogen med både regering och opposition är väldigt bra.

Mats Löfving överraskade med sin konkretion. Han överraskade med sina påståenden om klaner som kommit till Sverige för att begå brott, om arrangerade äktenskap, snart också med påståenden om barn som uppfostras till att ta över den kriminella organisationen, som inte vill bli en del av samhället. Det var som om han talade om ett annat land än det gamla och fria, det glädjerika sköna.

– Vet du, det här låter ju väldigt kontroversiellt, sa Monica Saarinen. För du påstår att du vet att det är så här.

Han visste. Han hänvisade till ”den underrättelsebild vi har”. Han nämnde Stockholm, Södertälje, Göteborg, Malmö, även Landskrona, Jönköping. Han påstod att det var en utveckling som pågått under ”många år”. Monica Saarinen kastade in en fråga om vad detta betyder för polisens arbete och Mats Löfving svarade, fortfarande utan att tveka, fortfarande utan ens en darrning på rösten, som om han satt i en intervju om pensionssparandets grunder och inte om kriminella nätverk, med att dela in skurkarna i tre kategorier, på olika nivåer: Huvudmän. Möjliggörare. Utförare.

Polisens resurser, sa han, måste sättas in på alla tre nivåer, med olika metoder för var och en. För att komma åt huvudmännen, betonade han, i samarbete med arbetsförmedling, försäkringskassan och så vidare.

Det var moderatledaren Ulf Kristersson som fyra dagar senare citerade Mats Löfving i riksdagens partiledardebatt. Ytterligare sju dagar senare initierade Liberalerna en särskild riksdagsdebatt om gängkriminaliteten. Den inleddes av partiets Johan Pehrson:

– Gängvåldet fräter sönder samhället.

Han krävde repressiva insatser, samtidigt en historisk satsning på förebyggande åtgärder, ”kalla det gärna en Marshallplan för förorten”. Inrikesminister Mikael Damberg tackade Liberalerna för en både ”angelägen och plågsamt aktuell debatt om gängvåldet”, sa sig dela människors oro och vrede och berömde den egna regeringen för att leverera fler poliser, övervakningskameror, straffskärpningar än någonsin tidigare. Moderaternas Johan Forssell var inte lika begeistrad överregeringens insatser. Sverigedemokraternas Adam Marttinen skyllde på invandringen. Centerns Johan Hedin var närmast ångerfull:

– Vi måste lägga prestigen åt sidan och inse och erkänna att vi har gjort för lite och ibland har gjort fel. Vi måste vara beredda att ompröva gamla ställningstaganden när vi förstår att världen har förändrats.

Mikael Damberg nickade i sin bänk. Det gjorde han inte när vänsterpartiets Linda Westerlund Snecker talade om ”duttande med lagstiftning” – här gjorde han en minnesanteckning – fast hon låg Löfving inte långt efter då hon avslutade med att beskriva ett gängkriminalitetens parallellsamhälle som måste tryckas åt från varje håll.

– Polisen står idag ensamma mot gängen.

Mikael Damberg avslutningsvis:

– Frågan är om de svenska partierna i riksdagen har varit mer eniga kring de här frågorna än vi är just nu.

Mats Löfving nämndes några gånger under debatten, som en auktoritet i ämnet. I SVT:s Agenda gladde han sig åt att ha öppnat dörren för ”en redig diskussion”.

– Ja, jag är nöjd med det här, säger Mats Löfving tre månader senare i Stockholmspolisens numera ödsliga pressrum på Kungsholmen – ett vitt bord, åtta grå stolar, fyra kala väggar – och han är som alltid i offentligheten klädd i polisens ljusblåa skjorta med beteckningen POLIS i gult mot svart botten, axelklaffarna i guld, två eklövsgaloner, svart slips, svarta byxor, svarta skor: 1,92 i strumplästen, slätrakad och vältränad, ger intrycket av att kunna springa ikapp vem som helst.

Sedan Lördagsintervjun har han bytt jobb. Titeln är numera Regionpolischef i Stockholm.

Löfving är nöjd över: Att bli flitigt citerad i media. Att saken togs upp i riksdagen. Att tvärpolitiska motioner skrivits. Att kommuner reagerat.

– Dörren har öppnats, säger han åter. Många är beredda att göra rediga saker. Ingen inom polisen har hört av sig och klagat.

Allt han sa i Lördagsintervjun, menar han, allt finns redan i polisens egna rapporter och analyser, i Brottsförebyggande rådets utredningar, i tidningsartiklar, alltmedan ”Sverige” undvikit att tala om saken. Sverige?

– Alla … som finns i den offentliga debatten. Man har undvikit de här frågorna.

Politiker, sa han i Lördagsintervjun, har ”åkt jojo” i sitt engagemang, anpassat sig till ”det mediala trycket”. Nu säger han att han hoppas på enighet i sak, på att politiker ute i landet vågar ta initiativ, på att politiker och myndigheter samordnar sig nationellt på det att polisen vet vad de har att förhålla sig till, ”för att kunna göra det som krävs av oss”. Nationell samling alltså?

– Vad menas med det? Det måste i alla fall vara så att det lokala och det nationella hänger ihop, att där finns en balans, även om det naturligtvis kan variera lite lokalt. Och förhoppningsvis finns en enighet om problembilden.

Boel Godner, säger han, Boel Godner är ett föredöme, ett undantag.

– Jamen titta på Boel Godner.

Boel Godner är sedan snart ett decennium kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Södertälje. Som ny på posten talade hon om kriminaliteten som ”en böld” på samhällskroppen, undvek inte att uttrycka sina bekymmer över att kommuninvånare flydde staden – ”De känner inte igen sig i Södertälje” – och gav sitt fulla stöd till en hela samhällets offensiv mot brottsligheten. Människor mördades på lokal i Södertälje, polishuset besköts, flera varuhus och en skola brann; värre ändå var att kriminaliteten, en mer raffinerad sådan, uppenbarligen letat sig in i det offentliga rummet, till och med in i finrummen. Brottsligheten började bli samhällstärande.

– Det som utmärker Boel Godner kan andra ta efter, säger Mats Löfving. Hennes tålamod, hennes uthållighet och det långt över mandatperioden. Hon har respekt för att det inte kan bli klart med en gång. Hon har stark integritet. Hon har också haft motgångar men hon har förmått ta på sig kaptensbindeln, stått för ett verkligt ledarskap, en offensiv anda som visar att det här är bra för kommunen.

Han säger att polischefer ute i landet berättar för honom att politiker ringer och frågar vad de ska göra.

– Så ska det ju inte vara.

Och politiker högre upp, i riksdag och regering?

– Det här att kriminaliteten har letat sig in överallt, att den finns på olika nivåer i samhället, gör saken komplicerad. Det kräver samordning. Vi måste gå åt samma håll. Vi måste angripa kriminalitetens drivkrafter. Makt och pengar. Det handlar om makt och pengar. Man måste följa pengaflöden, se vart statens pengar tar vägen.

Lagändringar?

– Det ska inte vara en massa prat om lagändringar.

Åtgärder pratar Mats Löfving hellre om.

Den rapport på vilken Mats Löfving byggde sitt uttalande om de fyrtio familjerna är naturligtvis hemligstämplad. Den har kommit ut ändå. Av referaten att döma blandar rapporten stort och smått, äpplen med päron.© Tillhandahålls av Gazzine Den rapport på vilken Mats Löfving byggde sitt uttalande om de fyrtio familjerna är naturligtvis hemligstämplad. Den har kommit ut ändå. Av referaten att döma blandar rapporten stort och smått, äpplen med päron.

Polis blev han för att han inte hade en bättre idé och jobbet tycktes rätt häftigt: han hade pryat hos polisen i sjuan, lyckades få prya där igen i nian och sommarjobbet på landstingstvätten övertygade honom om att vika 1 400 handdukar om dagen inte var vad han ville ägna sig åt. Uppvuxen i stadsdelen Lindö i Norrköping – villor och radhus, småbåtshamn – pappa typograf på Norrköpings Tidningar och mamma personlig bankman på Nordbanken, tvåårig social linje på gymnasiet – ”värdelös” – och lumpen direkt efter studenten vilket innebar att han kunde söka till Polishögskolan nitton år gammal. Han kom in, på första försöket.

– Det är klart att jag var för ung. Jag visste ju ingenting om världen.

Löfving var en duktig, engagerad student som aldrig ägnade en tvivlande tanke över sitt yrkesval. Det var första gången han ansträngde sig i skolan. Därefter fyra år som ordningspolis i Norrköping – forna kollegor beskriver honom som: vettig, vetgirig, målmedveten, alltid korrekt mot buset, också skojig, känd för sina stora gapskratt och djupa suckar.

Han började plugga juridik i Uppsala; inte för att bli polischef, säger han själv och hänvisar till sitt examensarbete: ”Köpares skadeansvar gentemot en säljare vid köparens dröjsmål då köpet ej häves.” (Icke utan beröm godkänt.) Han funderade på att bli bolagsjurist. Han satt ting, sökte jobb, fick inga jobb, ramlade in på en polischefsutbildning och så började hans väg mot toppen: chef för kriminalavdelningen i Norrköping, sakkunnig vid justitiedepartementets polisavdelning, biträdande länspolismästare och sedan länspolismästare i Östergötland och vidare uppåt. De forna kollegorna understryker chefens ambition att ej tappa markkontakten, gärna en kväll i radiobil. Negativt? Snål. Höll hårt i statens pengar.

Den rapport på vilken Mats Löfving byggde sitt uttalande om de fyrtio familjerna är naturligtvis hemligstämplad. Den har kommit ut ändå. Aftonbladet publicerade ett referat, Acta Publica publicerade ”en fördjupad granskning”. Av referaten att döma blandar rapporten stort och smått, äpplen med päron. Det blir, för att vara konkret, problematiskt att jämföra den familj som skildras i Johanna Bäckström Lernebys bok Familjen med de tre och med varandra förbundna släkter som behandlas i den trettiosidiga interna analys med namnet ”Grov och organiserad brottslighet bland kriminella syrianer och assyrier i Södertälje” som lade grunden till den fleråriga totalinsats som gått under namnen Tore 1, Tore 2 och Tore 3. (Löfvings indelning av skurkarna i Huvudmän-Möjliggörare-Utförare har hämtats från den.) Medlemmar av familjen i Angered som Lerneby berättar om hotar och skrämmer människor, har dömts för grova våldsbrott och övergrepp i rättssak och narkotikalangning, smuggling av tårgas och springknivar, misstänks för värre brott än så; familjen har en egen moské, internationella kontakter, sysslar med detaljhandel. I Södertälje skulle problemen – enligt polisens analys – inte ta slut i och med att våldsverkarna syddes in, problemen var nämligen värre än så. Här fanns en parallell kriminell struktur, ett maffialiknande mönster, som ätit sig in i kyrkan, idrottslivet, restaurangnäringen, assistentbranschen, också den kommunala förvaltningen och kommunfullmäktige.

Familjen i Angered demonstrerade utanför stadsdelsförvaltningens sammanträde för att få den att ändra ett beslut, i Södertälje skulle familjen ha suttit med på sammanträdet.

Familjerna i Angered och Södertälje liknar varandra på så sätt att klanen ger skydd och andra fördelar, en sluten krets där individen underordnas gruppen, helheten går före delen.

Skillnaden dem emellan, om man ska tro Södertäljeanalysen, är både arten och omfattningen av brottsligheten.

Gunnar Appelgren är kritisk. Gunnar Appelgren är kriminalkommissarie, han ledde insatsen i Södertälje från första början, såg till att den kom att bygga på en grundlig analys och har visst aldrig setts i uniform – klädseln går åt jägarhållet – och i bilen på väg mellan nya uppdrag säger han sig vara skeptisk till talet om klaner:

– Min invändning är att vi hamnar i ett definitionsträsk, att vi får en diskussion om vad saker och ting betyder. Jag har ingenting emot att vi internt använder oss av de här begreppen, när vi är överens om vad vi menar, men det blir ett pedagogiskt problem när vi vänder oss utåt. Redan nu är det svårt. Man blandar ihop saker och ting. Jag menar en sak, du kan mena något annat och en tredje kanske tycker något annat. Det blir kluddigt.

Han säger:

– Sedan är det naturligtvis så att det finns kriminella nätverk som baseras på släktkontakter. Att det finns vet vi ju från Södertälje.

Mats Löfvings påstod i Lördagsintervjun att klanerna kommit till Sverige ”enbart med syfte att organisera och systematisera kriminalitet”. De släkter som beskrivs i Södertäljeanalysen tycks snarare ha glidit in i kriminalitet – det ena gav det andra – med en från hemländerna importerad och välgrundad skepsis mot staten, med släkten som livförsäkring. Mats Löfving förstår invändningen.

– Jag generaliserade. Det var hårt sagt. Men min avsikt var att angripa kriminaliteten. Mitt uppdrag är att bekämpa brott. För mig är det självklart.

Som regionpolischef i Stockholm har han kunnat konstatera att det på fem år blivit tvåhundrafemtio färre poliser i huvudstadsregionen.

– Det är så klart en stor besvikelse, säger han. Samtidigt har vi anställt cirka tusen civila experter och jag har en god dialog med rikspolischefen om de kommande årens tillväxt.

Allt färre poliser arbetar i yttre tjänst, enligt en artikel i Polistidningen, färre än hälften. Vid mitten av åttiotalet fanns två tredjedelar av styrkan på gatan.

– Det är absolut ett problem att det inte är fler i yttre tjänst, men det är framför allt helheten som måste fungera. Vi måste bli bättre på underrättelsetjänst, utredningar, förhörsteknik, it … Vi kommer inte att lösa de problem vi talar om bara med fler poliser på stan.

Hur lång tid kommer det att ta?

– Länge. Det har tagit trettiofem, fyrtio år att komma hit. Och så beror det ju på hur vi agerar också.

Svenska Dagbladet 3/1 2021

Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet

Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet har sina rötter i de två vidrigaste ideologier som mänskligheten har drabbats av (hittills)

Ändå sympatiserar cirka en tredjedel av väljarkåren med dessa extremister!

Gårdagens partiledardebatt ger en föraning om valkonstellationerna.

M, L, KD och SD i det blå högerblocket.

V, S och MP i det rödgröna till vänster.

C som ett eget mittenblock.

De osäkra som är lättpåverkade

Det känns trovärdigt men det är väl själva #¤%&?! att extremisterna ska ha så starkt stöd!

Folkbildning – Studieförbunden

Att rensa upp i rötan hotar inte demokratin!

FOLKBILDNINGSRÅDET Publicerad 19 apr 2021 kl 06.15

Folkbildningsrådet medger att ”läget är allvarligt” och att bidragen måste stramas upp. Därmed ger man i praktiken Sterfan Löfven fel...

...och Magnus Ranstorp rätt.

Angreppen på folkbildningen tär på demokratin. Men inte på det sätt som Socialdemokraterna ger sken av.

När Stefan Löfven pressades att förklara hur oppositionen hotar det svenska styrelseskicket i tv-programmet 30 Minuter, framhöll han kraven på bantade anslag till studieförbunden. Ger man sig på folkbildningen, ”då begränsar man demokratin”, varken mer eller mindre.

Svaret är symptomatiskt, dels för att det understryker hur svårt S har att belägga sin redan exceptionellt aggressiva kampanjstrategi, dels för att det säger något väsentligt om den socialdemokratiska självbilden.

I S värld är Sverige fortfarande en ”studiecirkeldemokrati”, för att tala med Olof Palme, där skötsamma arbetare utan gymnasieutbildning läser John Steinbeck i grupp och gör samhället vitalare på köpet.

Verkligheten är tyvärr inte lika uppbygglig. På senare år har de skattefinansierade men självreglerande studieförbunden i mångt och mycket blivit ett slags bidragsbankomater, som lokala medlemsorganisationer mjölkar genom att hitta på aktiviteter som inte finns.

Ett sätt är att ”blåsa upp” deltagarlistor, ett annat är att dela upp en lite större förening i många mindre och därigenom maxa bidragen. I andra fall har pengarna hamnat hos extremister som i själva verket vill avskaffa demokratin, varnar Säpo.

Folkbildningsrådet ger i praktiken Löfven fel och Ranstorp rätt.

När forskarna Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren och Aje Carlbom pekade på problemen i februari och varnade för att så mycket som 60 procent av studieförbundens sammanlagda verksamhet kan försvinna i fiffel, möttes de av en flodvåg av kritik.

Ranstorp et al ”kränger forskning med islamofobi och klassförakt”, tyckte till exempel vänstertidningen ETC, som menade att fusket egentligen är ett randfenomen.

Det är struntprat. Efter att omfattande mygel avslöjades på Järvafältet i höstas beslutade Studiefrämjandet talande nog att stryka en tredjedel av all kursverksamhet i Stockholm på ett bräde. I Göteborg – befolkningsmängd 600 000 – räknade samtliga studieförbund totalt 4,5 miljoner deltagare mellan 2017-2019. Och i lilla Storuman deltog nästan 7 000 personer i ABF:s aktiviteter under samma period, trots att kommunen bara har 6 000 invånare.

Siffrorna talar för sig själva, Riksrevisionen har helt logiskt meddelat att man inleder en granskning, och i förra veckan medgav självaste Folkbildningsrådet att ”läget är allvarligt” samt att statsbidragen måste göras mer träffsäkra.

Det vill säga, man gav i praktiken Ranstorp rätt och Löfven fel.

Probleminsikten är välkommen men åtgärderna som föreslås – fler interna utbildningsinsatser, kontroller och kriterier – är närmast skrattretande otillräckliga. Systemet måste göras om i grunden. Studieförbunden kan inte längre vara sin egen polis. Folkbildningsrådet – en ideell organisation – bör ersättas av en statlig myndighet som kan granskas externt och kontinuerligt.

Så fungerar annan skattefinansierad verksamhet och det finns inte längre några tungt vägande skäl att behandla studieförbunden annorlunda.

Liberaler

 Den liberala vilsenheten är övertydlig!

Jag gillade de gröna liberalerna i Centerpartiet och de blå liberalerna i Folkpartiet.

Nu har ledningarna i båda partierna bestämt sig för att acceptera Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna!

Rötterna i Kommunism och nazism tycks inte störa Lööf & Sabuni men de stör mig. Det stör mig väldigt mycket!

Det kommer inte att få mig att lämna Centerpartiet eftersom det är våra ledare som har dagtingat med hedern.

Jag står kvar i den mittfåra som Fälldin och Daléus plöjde.

Jag står kvar i det riktiga Centerpartiet!

Det riktiga Centerpartiet är det bästa partiet för kommunstyrelserna!

Det riktiga Centerpartiet flirtar inte med Vänsterpartiet,

Det riktiga Centerpartiet finns kanske bara på kommunnivå?

Vänsterpartiet – Elefanten i rummet

 

Det är inte politiskt korrekt att påminna om Vänsterpartiets brutala rötter i Sovjetunionens kommunism.men det är helt i sin ordning att prata om Sverigedemokraternas koppling till nazismen i Tyskland.

Vänsterpartisterna i Sverige lovordade Sydamerikas blodtörstiga kommunistregimer!

Vänsterpartiet har kopplingar till odemokratiska våldsbejakande och våldsbefrämjande pack som AFA!

Elefanten i rummet

Alla ser den!

Alla hör den!

Alla vet att den finns!

Alla vill bli av med den!

Ingen vågar prata om den!

Stefan Löfven – Elefanten i porslinsbutiken

 

20 procent av Sveriges väljarkår röstar på ett politiskt

parti med rötter i nazismen.

11 procent röstar på ett parti med rötter i kommunismen.

25 procent röstar på Socialdemokraterna.

4 procent dikterar villkoren.

Demokrati är komplicerat!

Slutförvaring av Miljöpartiet

När Miljöpartiet skuttade in i riksdagen trodde jag att de övriga riksdagspartierna skulle inse att miljöfrågorna måste tas på allvar.

I stället blev det så att MP-flummarna gjorde miljöhotet till "vargen kommer".

Snart blev invandring och islam huvudfrågan för MP och miljön kom på undantag.

När inte ens Miljöpartiet kan fokusera på miljön behövde inte de övriga bekymra sig och nu är det definitivt dags för avveckling!


Hur löser vi slutförvaret av Miljöpartiet?

Miljöpartiet tycks närma sig slutet på sin tekniska livslängd.

Miljöpartiet har varit en betydelsefull ingrediens i den svenska politikmixen. Men MP är en fyrtio år gammal rörelse.

När Miljöpartiet togs i bruk på allvar på 1980-talet uppfattades det som ett dyrt men ändå effektivt svar på dåtidens stora frågor; säldöd och algblomning. I dag har det utvecklats alternativ. Följaktligen sviker kunderna. I flera mätningar har marknadsunderlaget uppmätts till under 4 procent.

2018 hölls en folkomröstning om Miljöpartiets framtid. Resultatet blev tyvärr svårtolkat. Det som hade varit ett enkelt val mellan ja och nej grumlades av en suddig mellanposition. Linje ett, att behålla och bygga ut MP, som företräddes av partiet självt, fick visserligen bara 4,4 procent av rösterna. Men nejrösterna splittrades upp. Liberalerna anslöt sig till Socialdemokraterna i linje två, som ansåg att MP skulle ”avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet”. Omedelbar avveckling förespråkades av linje tre, bestående av högerpartierna.

Linje två utropades till vinnare. Socialdemokraterna och Liberalerna har därefter förtjänstfullt inlett arbetet med avvecklingen. Men eftersom det finns tecken på att Miljöpartiet når slutet på sin tekniska livslängd redan innan avvecklingsplanerna har hunnit realiseras, vore det ansvarslöst att dröja med debatten om den svåra slutförvaringen.

Okontrollerat kan Miljöpartiet ha svåra skadeverkningar. I Stockholms stad förgjordes den förra politiska majoriteten av långvarig kontakt med Miljöpartiet. Nu är samma syndrom på väg att drabba det nya styret.

Allmänhetens oro är förståelig. Gemene man har med rätta frågat sig vad man egentligen kan göra för att bli av med detta Damoklessvärd. Varför kan inte politikerna lösa problemet? Hur man än röstar, står ju Miljöpartiet där!

Nu ser det alltmer ut som att problemet kommer att få sin naturliga lösning. Avvecklingen sker på marknadsmässiga grunder.

Frågan om slutförvar kvarstår dock. De mest kraftfulla elementen, som Birger Schlaug och Per Gahrton, har sannolikt upp till tiotusen års halveringstid. Detta lär inte kunna tämjas ens av en kompakt ingjutning i socialdemokratisk betong.

Men det finns en ljuspunkt.

I små doser behöver Miljöpartiet inte vara farligt. Det är ett trösterikt besked. Mycket talar nämligen för att rester av Miljöpartiet kommer att finnas kvar även efter en avveckling. Särskilt i de tättbefolkade storstäderna och i laboratoriemiljöerna i våra universitetsstäder har Miljöpartiet fått starka fästen. Där kommer man att få leva med Miljöpartiet i överskådlig tid.

Detta kräver dock mycket låg koncentration. Här har alla och envar ett ansvar. Den som upptäcker rester av Miljöpartiet i sin närhet måste agera försiktigt och inte sprida den aktiva substansen, själva fridolinet, vidare. Här måste man låta naturen ha sin gång.

Det är avveckling, men med förnuft.

Legitimerad lögn

Alldeles oavsett mina politiska preferenser, hävdar jag att makt korrumperar och att alla ministrar ljuger när de finner det motiverat.

Det gäller ministrar i samtliga politiska partier!

Om de inte ljuger så döljer de sanningen!

Blir det regeringsskifte ersätts nuvarande politiker med andra som snabbt korrumperas!

Ministrars valspråk: "Det är bäst för helheten".

När är det rätt att ljuga? PS, frågar åt Anders Ygeman (S)

Ska man vara ärlig har den rödgröna regeringen orsakat ett pärlband av praktskandaler. Nu senast elkrisen. Men kanske är det rätt att tumma på sanningen ibland?

Miljardbelopp avsedda för långsiktig beredskap slussas i stället till ett privat elbolag för att lösa problemet med elbrist i Stockholm. Infrastrukturdepartementet under energiminister Anders Ygeman (S) har i hemlighet tryckt på för en överenskommelse där Svenska kraftnät lägger beredskapsmedel på att renovera ett uttjänt oljevärmeverk. Det berättade Dagens Nyheter i veckan.

Smusslandet har lett till ett internt uppror i Svenska kraftnät, skriver DN. Tjänstemän har visat att den hemliga uppgörelsen dels innebär slöseri med omkring trekvarts miljard kronor, dels är reglementsvidrig. Ygeman och Svenska kraftnäts direktion äventyrar hela landets elberedskap, menar man. Pengarna ska egentligen användas för att skydda elförsörjningen för händelse av krig eller andra katastrofer.

Ygeman förnekar att hans departement har pressat Svenska kraftnät. Men DN har sms-trafik som tyder på motsatsen.

Därmed fogas ytterligare ett avslöjande till det pärlband av praktskandaler som den rödgröna regeringen har orsakat. Inkompetensen, vanskötseln och ovarsamheten med rikets säkerhet känns igen från tidigare – inte minst från säkerhetsläckan på Transportstyrelsen.

Den uppmärksamme läsaren noterar också en dissonans i regeringens signaler till allmänheten.

Dagens Nyheter berättar nämligen om handlaren i Täby som inte kan bygga sin planerade butik, på grund av elbrist. En representant från Stockholms handelskammare uttalar sig: ”Vi har ett kraftigt samhällsproblem när det saknas el för att bygga en Ica-butik i Täby. Vi pratar ju inte om något stålverk”.

Det är en berättelse som inte riktigt stämmer med regeringens övergripande budskap. Det brukar ju annars heta att Sverige inte har någon elbrist. Att det möjligen kan vara problem någon kort stund på en enstaka extra kall natt, då det kan bli effektbrist, och då det kan vara bra att låta bli dammsugaren. Men vem behöver dammsuga på natten? Sverige har inte någon elbrist. Nedlagda kärnkraftverk har i alla fall inget med saken att göra.

Så, ungefär, brukar det låta. ”Vi har ju ingen elbrist, vi har stora överskott på el”, har exempelvis Anders Ygeman sagt tidigare (SR 7/10-19).

Men så känner sig plötsligt energiministern tvungen att smussla undan en miljard till att stånka igång oljepannorna i Värtan för att en akut elbrist i Stockholm ska kunna avvärjas. Och då spricker det i regeringens kommunikation.

Samtidigt vore det förstås svårt för regeringen att säga sanningen här. Om regeringen gick ut och deklarerade med hög röst att Sverige inte kan garantera en trygg elförsörjning så kan man anta att investeringsviljan skulle minska. Företagsledare världen över skulle välja bort Sverige.

Det dyker upp sådana där situationer, då och då, när sanningen helt enkelt inte är att rekommendera för en ledare.

Häromåret råkade jag på en sån situation.

Det var under den akuta asylkrisen. Jag jobbade på Svenska Dagbladet då, och en källa från polisens högsta ledning visade mig en hel bunt med interna rapporter som visade svart på vitt att polisen hade tappat kontrollen över flyktingströmmen. Men i den externa kommunikationen trumpetade polischefen och ansvariga politiker ut budskapet att läget var under kontroll (SvD 15/10-15).

Journalistiskt var det förstås jackpot. Ett avslöjande. Polischefen och ministern ljuger. Men efteråt har jag många gånger grubblat på frågan: vad skulle de egentligen kunna säga? En rikspolischef som erkänner att polisen har förlorat kontrollen riskerar ju att förvärra situationen.

Bäst vore förstås att inte sjabbla bort kontrollen alls, från början. Att landet sköttes kompetent och omsorgsfullt.

Men om man nu är i det sorgliga läge att man sitter i en ledning bestående av klåpare som rattar nationen med vänsterhanden och sanningen bara skulle göra en akut kris värre – är det rätt att ljuga då?

Risken är alltid att krisläget är så självklart att lögnen blir alltför uppenbar. Som för Bagdad Bob – Mohammed Said as-Sahaf – som hade det otacksamma jobbet att vara Iraks informationsminister 2003 när den USA-ledda koalitionen invaderade landet. Till en början handlade det om att hålla masken för att inte demoralisera de egna trupperna. Men det gick snabbt utför. Han förnekade länge att fienden överhuvudtaget hade kommit in i landet. Och när det inte längre höll sa han att de amerikanska soldaterna ”i hundratals har börjat begå självmord utanför Bagdads murar”.

När är det rätt att ljuga?

Det är ett sluttande plan. Man måste stanna någonstans mellan ”Vi har ju ingen elbrist” och ”elproducenterna har på marknadsmässiga grunder begått självmord utanför Stockholms murar”.


PS: frågar åt en kompis.

Statsministern och trovärdigheten

När Morgan Johansson gör bort sig överraskar det mig inte för han är den främsta representanten för politisk aristokrati.

Han kan ljuga och mörka fritt utan att nyhetsjournalisterna vågar avslöja honom.

Statsministerns handel och vandel är en helt annan sak!

Statsministerns trovärdighet är nu, enligt min ringa mening, på samma nivå som Mona Sahlins.

Dan Eliasson och andra politruker kan göra som de vill eftersom de är impregnerade av den politiska adelns konsekvensimmunitet.

Regeringen avslutar 2020 med att öppet hånflina mot sjuka och vårdanställda.

År 2020 års sista dag kan sägas sammanfatta hela året med regeringen Löfven. Men inte som krönika utan som en återgivning av vad världens första feministiska regering lyckats prestera de senaste två veckorna. En arbetarledd regering som hånar sjuka och vårdanställda med sitt agerande in i det sista trots att Sverige uppvisar bland den högsta smittspridningen av Covid 19 i Europa.

Dagarna innan jul upprepade statsminister Stefan Löfven sin förmaning till det svenska folket i sitt jultal.

”Andra är beroende av ditt agerande, din ansvarskänsla. Vi har varit mer isolerade, men varje person har också varit en del av något större. Varje dag, varje vecka, hela det långa året 2020. Vi har alla varit tvungna att göra uppoffringar”.

Sjukvården i landet är idag hårt pressad. Flera regioner har infört krislägesavtal och vårdpersonal tvingas nu att jobba övertid för att klara av att ta hand om det stora antalet covidpatienter.

Att landets ledande politiker i det här läget inte följer råd och restriktioner är allvarligt, menar Johan Sand, anestesisköterska på Karolinska Huddinge, ett av de sjukhus som varit hårdast ansatta sedan april i år.

– Covid-iva är näst intill fullbelagd, varje patient som skrivs ut ersätts av någon ny som behöver intensivvård. Att vara minister och vara ute och shoppa nu – det är motsatsen till att vara en förebild, säger Johan Sand.

Flera sjuksköterskor och undersköterskor som Aftonbladet talar med menar att ministrarnas agerande riskerar att undergräva förtroendet för den svenska strategin.

Damberg kastas ut till vargarna – Statsministern gömmer sig

Regeringen för nu fram Mikael Damberg för att kommunicera regeringens beslut, sannolikt för att vare sig statsminister Stefan Löfven eller justitieminister Morgan Johansson skulle kunna genomföra en presskonferens utan att någon av deras beteenden skulle ifrågasättas.

Pressträffarna som Damberg kastats ut till journalisterna att hantera präglas ändå av att han tvingas försvara sina kollegors beteende.

Dambergs, och regeringens linje är att ingen av ministrarna Löfven, Johansson samt finansminister Magdalena Andersson och socialminister Lena Hallengren har gjort något fel när de brutit mot eller gjort medvetna avsteg från regeringens rekommendationer utan agerat på ett sådant sätt att de inte bidragit till trängseln i julhandeln eller på annat sätt riskerat bidra till smittspridning.

Dagarna efter att Magdalena Andersson avfotograferades i Sälen i en skidbod bröt ett större utbrott av Covid 19 ut just i Sälen vilket fick till följd arbetsgivaren SkiStar nu isolerat ett 30-tal anställda.

En tunn försvarslinje då att stanna hemma är det enda som inte bidrar till ökad trängsel. Så fort en person till går in i en butik, köpcenter eller skidbod ökar trängseln med en, eller fler personer som till exempel medföljande livvakter, till. Utanför flertalet butiker finns numera uppmaningar att minimera sällskapen som handlar det nödvändigaste till en.

Vare sig statsministerns eller justitieministerns livvakter hade heller inte något annat val än att utsätta sig för risk. Säkerhetspolisens livvakter är utbildade och utrustade för att skydda sina objekt mot synlig aggression av olika karaktär. Inte mot Covid 19.

Respekten för livvakternas hälsa präglas av samma respekt som regeringen visar vårdanställda.

Och riskerna med regeringens agerande är kanske inte den direkta smittspridningsrisk som ministrarna bidrar till. Det är förtroendet för ledarskapet.

Sofia Lindström, sjuksköterska vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, kan sägas sammanfatta resultatet av regeringens agerande till Aftonbladet:

– Risken är att vi tappar förtroendet för politiker och att det här göder ett allmänt politikerförakt. Det har vi inte råd med just nu, vi behöver en stabilitet och behöver känna förtroende för dem som leder, säger hon, men påpekar att hon själv känner förtroende för politikerna.

En erfarenhet som finns även inom krigspsykologi. Soldater och stridande förband kan slåss mot en övermäktig fiende så länge de känner att de har ledningens och folkets förtroende. Men sviktar den politiska ledningens förtroende kollapsar i regel försvarsviljan.

Sverige är idag ett av de länder inom EU med högst smittspridning av Covid 19 enligt ECDC. Markant högre än de tidigare hårdast drabbade länderna Italien och Spanien och helt i nivå med Storbrittannien som vid midnatt till slut lämnar EU. Samtidigt visar den svenska regeringen föga intresse att själva bidra till att dämpa effekterna.

Det enda som kan rädda regeringens anseende

Regeringens agerande kan mest liknas vid ett hånflin mot den vårdpersonal som nu tvingas till att arbeta 48-timmarsveckor i tolvtimmarspass. Det mest remarkabla är att denna hånfulla inställning till vårdanställda kommuniceras av en arbetarledd regering. En socialdemokratisk regering.

Det enda som nu kan rädda anseendet för regeringen som kollektiv och ministrarna Löfven, Andersson, Johansson och Hallengren (som enligt uppgift även hon brutit mot anvisningarna) är att vaccineringsprogrammet fungerar klanderfritt samt att det markant lättar på trycket i vården.

Idag finns det få tecken på att detta skulle inträffa. Den svenska regeringen har sedan i mars inte visat att de utnyttjat tiden de fått genom tillfälliga åtgärder. Detta framgår i lagrådets remisssvar till den tillfälliga pandemilagstiftningen. Lagrådet kritiserar regeringen för senfärdigheten och att arbetet i onödan präglats av tidspress.

Till skillnad från Danmark införde aldrig Sverige en separat struktur för att testa befolkningen. Idag har varje dansk testats för Covid 19 1,7 gånger i snitt. Motsvarande siffra för Sverige är 0,4. Danmark, Norge och Finland införde tidigt aktiv smittspårning vilket slår igenom i spridningstakten. Motsvarande struktur skulle kunna införas för att vaccinera befolkningen. Danmark har nu erfarenheter som kan vara avgörande för att skydda befolkningen.

Sverige saknar dessa.

Israel har visat att detta är genomförbart. Med kvälls- och nattöppna vaccinationscenter klarar Israel idag av att vaccinera upp till 100 000 personer per dygn. I söndags slogs ett nytt rekord med 99 000 vaccinerade under ett dygn och Israel närmar sig nu en halv miljon vaccinerade och kan nu gå över till att börja vaccinera enskilda prioriterade yrkesgrupper. Näst i tur står nu lärare efter att vårdpersonalen och riskgrupperna börjat bli klara.

Vilken väg regeringen Löfven, världens första feministiska regering ledd av en riktig arbetare, väljer att gå återstår att se. Men att det nya året skulle innebära en attitydförändring i grunden är inget som ligger i korten för närvarande.

Islamister och Socialdemokrater

Så banade S väg för islamisternas skolor
Publicerad 7 dec 2020 kl 17.25

Det är dags att Socialdemokraterna erkänner sina misstag, stoppar sitt stöd till islamister och stänger de skattefinansierade islamiska skolorna.

Det är ert ansvar – ni gjorde samhället en björntjänst, skriver forskaren Sameh Egyptson.

Vid en riksdagsdebatt (13/11) tog statsminister Stefan Löfvén upp att Socialdemokraternas ambition är att förbjuda religiösa skolor helt. De socialdemokratiska ministrarna Mikael Damberg och Morgan Johansson skrev också i DN Debatt (9/11) att ”den svenska skolan måste vara en plats där våra demokratiska värderingar värnas och extremistiska ideologier bekämpas.” Detta uttalande välkomnar jag, men samtidigt är jag rädd att det endast handlar om politisk propaganda för att tillfredsställa opinionen.

Fortfarande ser man nämligen att Römosseskolan, som drivs av islamisten Abdirizak Waberi, får fortsätta sin verksamhet trots att den bedrivit könsseparerad undervisning i 22 år. Den tillåts till och med att växa och ta över ny verksamhet.

Läget i dag påminner mig om 1998. Då uttalade sig dåvarande statsminister Göran Persson negativt om friskolor till SvD, men verkligheten stämde inte med hans uttalande. I mitt forskningsmaterial finner jag nämligen att den socialdemokratiska sidoorganisationen Broderskapsrörelsen, samtidigt via sina politiska representanter, hjälpte till att etablera islamiska skolor.

I Arbetarrörelsens arkiv finner man ett exempel i samtalsnoteringar från ett lunchmöte den 26 augusti 1998, som skedde mellan Sveriges muslimska råd och Broderskapsrörelsens representanter.

Vid mötet närvarade Mahmoud Aldebe, dåvarande ordförande för Sveriges Muslimska Råd och Ahmed Ghanem, dåvarande ordförande för Islamiska förbundet i Sverige. Den förstnämnde är känd för att i ett öppet brev 2006 ha krävt särlagstiftning. Den sistnämnde var då anställd vid det socialdemokratiska högkvarteret på Sveavägen och i dag är han vd och imam vid Göteborgs moské.

Sveriges muslimska råd hotade att avsluta samarbetet med Socialdemokraterna om partiet fortsatte att vara kritiskt mot friskolor. I samtalsnoteringarna står det: ”SMR har blivit säkrare på vad man vill. Internt finns det relativt sett mer kritik mot samarbete med socialdemokratin än med kristna.”

Broderskapsrörelsen redogör i samma samtalsnotering för hur viktigt Sveriges muslimska råds stöd är i valkampanjen och avgörande beslut för etableringen av Römosseskolan togs. I samtalsnoteringar står det:

Det svenska samhället utmålas som ”en rutten miljö”

”Frågan om den muslimska skolan i Göteborg kommer upp. Efter diskussioner har Islamiska förbundet beslutat överta en skola, med stöd ifrån Skolverket. Kommunen fattar beslut om skolpeng den 23/9. Håkan Linnarsson, styrelseledamot i Broderskap är bland beslutfattarna och är kontaktad.”

Islamiska förbundet i Sverige och Socialdemokraterna står ideologiskt långt ifrån varandra. Förbundet är medlem i det europeiska nätverket FIOE (Federation of Islamic Organizations in Europe), som beskrivs på Muslimska Brödraskapets officiella hemsida som den europiska grenen av brödraskapet. Muslimska Brödraskapet står på terrorlistan i flera länder och det svenska Islamiska förbundet har terrorlistats av Förenade arabemiraten. Nyligen har tex den österrikiske inrikesministern Karl Nehammer beskrivit Muslimska Brödraskapets organisationer som ”grogrunden för terrorism”. På förbundets webbsida i Sverige beskrivs islam enligt Muslimska Brödraskapets teologi som en totalitär ideologi, med oförändrade värderingar som innehåller juridiska regler enligt Sharia.

Skolinspektionen litar på det som skolledningarna för Islamiska skolor skriver i sina officiella rapporter till myndigheterna. I Sverige muslimska råds interna rapporter, oftast på arabiska, låter det dock helt annorlunda.

I en rapport från 2001 beskriver man islamiska skolor som räddningen från det svenska samhället, som utmålas som ”en rutten miljö” och ”Idag finner vi att det inte finns någon svensk tjej som vill vara oskuld, och det är viktigt bland kompisar att flickan ska vara sexuellt aktiv. Det noteras att abortfrekvensen bland svenska tjejer är mycket hög, och att detta har spridit sig till utländska tjejer som i hemlighet har sex, och sedan utför de hymenersättningar utan deras familjers vetskap med hjälp av svenska läkare och socialarbetare, av rädsla för deras familjers dödliga reaktion om de vet om det.”

Religiös indoktrinering är centralt för skolornas mål. Enligt statistiken hade Römosseskolan år 2019 endast 39,3% lärare med lärarlegitimation (genomsnittet i Sverige är 70,1%). Man kan undra vilka yrkesfärdigheter övrig personal har? Hur ska elever som går i dessa skolor lära sig att värna ”våra demokratiska värderingar” som de socialdemokratiska ministrarna talar om? De växer upp med islamism, en extremistisk ideologi, som ideal.

Det har gått över 22 år sedan samtalsnoteringarna från lunchmötet den 26 augusti 1998, skrevs och vars konsekvens blev en etablering av islamiska skolor i Göteborg och andra städer. Vi ser dock samma mönster fortfarande. Socialdemokratiska politiker talar till allmänheten med ett budskap, men i verkligheten sker något annat.

Det är dags att Socialdemokraterna erkänner sina misstag, stoppar sitt stöd till islamister och stänger de kommunalt finansierade islamiska skolorna. Det är Socialdemokraternas ansvar att ta itu med den björntjänst som de har gjort det svenska samhället. Är man på riktigt intresserad av att förhindra, och inte gynna, framväxten av parallella samhällen bör man arbeta förebyggande och erbjuda alla svenska barn en skola där ”våra demokratiska värderingar” genomsyrar verksamheten.

Det är dags att gå från ord till handling, socialdemokrater!

Av Sameh Egyptson
Islamolog och doktorand i interreligiösa relationer vid Lunds universitet