lördag, augusti 24, 2019

Antjeborg



Jag är skeptisk till ledarskapet i Antjeborg!

Det började med attackerna mot rörelsen "Mitt Kors" och det fortsätter med undfallenhet inför religiöst förtrycks- och tvångssystem.


Mitt Kors kom till som en reaktion på Ärkebiskopens totala ovilja att kritisera förföljelsen av kristna.

När hon under galgen till sist medgav att förföljelsen existerade, vägrade hon ändå att kommentera förföljelsen av kristna på svenska asylboenden.

Sveriges Radio gjorde narr av Askop Bintje på ett rätt provocerande sätt en gång.


Citat Kyrklig Samling:

"Antje blir 65 nästa år. Hennes svaga svenskkyrkliga förankring gör att hon inte riktigt förstår vilken kyrka hon ska vara ärkebiskop för. Alltså måste hon ägna sig åt annat. Inte minst undvika den dagliga kanslitristess, som hennes företrädare fick ta tag i. Det var något liknande i Lunds stift. Antje kunde ställa in ett sammanträde med stiftsstyrelsen eftersom hon skulle utomlands. Nu har hon många resdagar och struntade t ex i kyrkostyrelsen när kyrkomötesskrivelsen om kyrkohandboken och alla andra skrivelser skulle beslutas. Antje skulle i stället stå på Petersplatsen när Frasse fick en tavla av ikonmodell som tack för att han varit i Malmö.

Detta betyder att göromålen i Antjeborg strukturerats om. Tjänstemän tar över uppgifter som ärkebiskopen normalt har hand om, dvs följer från start till mål. Antje driver i stället sina älsklingsidéer men de är, på gott och ont, inte riktigt sådant som grott och växt i Svenska kyrkans vardag. För detta ska förstås inte Antje kritiseras. Hon twittrar också, hon Hanif Bali och Donald Trump. De som valde henne ville väl ha just detta, det är grundhållningen. Endast ett fåtal frågar om elektorerna visste vad de valde. Inga namn! Det rimliga är nu att förbereda tacket och farvälet till Antje. Hon presterar inte vad en ärkebiskop ska prestera, men hon är sysselsatt under tiden och roar sig med sina kompisar.

Men ordnar inte generalsekreteraren det hela?

Helén Ottosson Lovén är en förträfflig person. Hon var duglig ekonomichef, men i turbulensen när Lars Friedner sparkades av Wejryd fick hon ta över tillfälligt och det tillfälliga blev förlängt och permanent. Hon avses sitta i fem är till… Men hur svenskkyrklig är hon, var träffar man henne söndag förmiddag? Hon externrekryterades som ekonomichef, jag upprepar. Internrekryteringar kan man med skäl undra över och det är skillnad på en generalsekreterare som blir generaldirektör eller hovrättsråd eller en som varit statssekreterare och chefredaktör. Helén har inte varit statssekreterare och blir aldrig generaldirektör eller hovrättsråd. Nu är det sagt. Denna lilla omständighet kan förklara de besinningslösa besluten om juridiska granskningar i multimiljonklass. Det är en självklar räddhågsenhet som styr i Antjeborg. Denna räddhågsenhet måste jag se som ett plus för en ekonomichef, men inte lika självklart en tillgång för en generalsekretarre, som behöver hålla ihop den information hon får med den intuition hon har. Och intuitionen måste vara kyrkligt formad/präglad.

Det är alls inte konstigt om denna nervositetskultur sprider sig och resulterar i långsamma beslutsvägar eller, som värst, i förlamande beslutsångest. Det är här som SKUT-kulturen (bortsett från familjekultur) illustrerar. Men det handlar inte bara om SKUT.

Skifte på två stolar; ärkebiskop och generalsekreterare och därefter med nya i ledningen en sedvanlig städning av kansliet. Det är inte konstigare att en sådan behövs än att allt växande måste hållas efter. Äpplen faller i vår trädgård och ska tas upp, björken släpper ris och snart måste det höstgrävas för att inte tala om mödan med gräsklipparen. Helt naturligt alltså."

Inga kommentarer: