tisdag, augusti 25, 2020

Straffrabatt till slöddret


Polisen vet vilka som skjuter!

Punktmarkera dem!

Trakassera dem!

Ge dem maxstraff i stället för straffrabatter!

Nyhetsjournalisterna bär ett tungt ansvar för situationen eftersom de konsekvent lyfter fram brottsförövarens utsatta situation och struntar i konsekvenserna för brottsoffren!

Jag träffade en insatsledare i Malmö. Hon berättade att det räcker med att någon inte viker undan med blicken så startar skjutandet.

Sedan kommer 25 släktingar till sjukhuset och kräver att få träffa den skjutne.

Därefter inleds släktens vedergällningsskjutande.




måndag, augusti 24, 2020

söndag, augusti 23, 2020

Kommunikation


7 % av en kommunikation handlar om semantik och lingvistik.

Dock blir det en bedrövlig kommunikation utan dessa 7 %.



Typer av mänsklig kommunikation

Det finns tre huvudsakliga typer av mänsklig kommunikation vid personliga möten: kroppsspråk, röstkvalitet och ord. Enligt forskare [3] dikterar dessa kommunikationsmedel i vilket ljus vi tolkar det som kommuniceras:

till 55 % av kroppsspråk - ställning, gester och ögonkontakt

till 38 % av röstkvalitet

till 7 % av innehållet eller orden som används


De exakta procentsatserna kan variera med deltagare, kultur, etc., men proportionerna är ofta till förmån för kroppsspråk, något som studeras av antropologer och kinesikforskare som Ray Birdwhistell.

Dock påstås Mehrabian själv ha motsatt sig den tolkningen av hans studie.

Mänskliga skrivna och talade språk kan beskrivas som ett system av dels symboler (ibland kallade lexem), dels grammatik (som är språkets regler för hur symbolerna kan kombineras och manipuleras). Det finns tusentals mänskliga språk och de verkar ha vissa gemensamma egenskaper, även om det finns vissa undantag. Konstgjorda språk såsom esperanto, programmeringsspråk för datorer och vissa matematiska formler delar inte nödvändigtvis samma egenskaper som mänskliga språk.

Verbal kommunikation

En dialog är en ömsesidig konversation mellan två eller fler deltagare. Termen "dialog" kommer från grekiskans 'διά', genom, + 'λόγος', ord, det vill säga '(tankar) genom ord'. Dialoger har särskilda regler för till exempel turtagning (vem som talar först och mest).

Inom litteraturen, framför allt dramatiken, ses dialogen som ett av de främsta sätten att beskriva en rollfigur. Övriga sätt att kommunicera överlämnas ofta helt åt skådespelare i till exempel pjäsmanus, medan alla repliker anvisas noggrant.

Icke-verbal kommunikation

Icke-verbal kommunikation är ofta tydlig även från långt håll. Här har Serena Williams vunnit.

Icke-verbal kommunikation handlar om att sända och motta ordlösa meddelanden. Sådan information kan överföras genom gester, kroppsspråk eller -ställning, ansiktsuttryck, ögonkontakt, eller genom fysiska yttranden såsom klädval, frisyr eller till och med arkitektur, men även genom symboler och informationsgrafik. Icke-verbal kommunikation utgör en stor del av alla människors vardagsliv.

Tal kan förutom de verbala elementen även innehålla icke-verbala element, till exempel röstkvalitet, känsla och talarstil, samt prosodiska element som rytm, intonation och betoning. Skrivna texter kan också innehålla icke-verbala element, såsom handstil, hur orden placerats på pappret, eller användandet av smileys.

Andra kommunikationskanaler där signaler förflyttas från en person till en annan genom alternativa metoder, såsom telegrafi, passar in i den här kategorin. De signalerna kan vara representationer av ord eller föremål. Försök har visat att människor kan meddela sig utan kroppsspråk, röstton eller ord, på det sättet.[5]

Visuell kommunikation

Huvudartikel: Visuell kommunikation

Visuell kommunikation är som namnet avslöjar överföring av information via visuella hjälpmedel. Den är främst förknippad med tvådimensionella bilder, till exempel skyltar, typografi, teckningar, grafisk design, målningar och färger. TV och böcker är två vanliga medier för visuell kommunikation.

När man bedömer om en grafisk design är bra eller inte, utgår man inte främst från estetiska eller konstnärliga synvinklar, utan från förståelse. En orsak är att det inte finns några universella regler om det som bara beträffar människan.

Islamic Relief – muslimska brödraskapet


Islamic Relief – Så hålls Muslimska brödraskapets koncernstruktur ihop

Ibn Rushd, Stockholms Moské, Islamic Relief. Montage

Söndag 23 Aug 2020E-post0

Att Islamic Relief Worldwides styrelse avgår med omedelbar verkan sätter ljuset på det Muslimska brödraskapets unika organisatoriska förmåga. Genom en väv av stadgar i olika stiftelser och organisationer samt personunioner möter Muslimska brödraskapets organisationsstruktur varje ny situation som en samlad kraft i syfte att strukturerat och metodiskt skapa samarbeten med organisationer som den Svenska kyrkan.

En kyrka som mer och mer integreras i Muslimska brödraskapets struktur för legitimering, finansiering och opinionsbildning.

Styrelsen för Storbritanniens största muslimska välgörenhetorganisation, Islamic Relief Worldwide, kommer att avgå med omedelbar verkan efter att The Times avslöjande om att en tidigare ledande befattningshavare, som visat antisemitiska övertygelser ersatts av en person som betecknat terrorister som ”hjältar” och beskrev Israel som den sionistiska fienden.

I ett inlägg på sociala medier inlägg av en chef för Islamic Relief Worldwide (IRW) förhärligades även terrorattacker mot Israel och visade den före detta amerikanska presidenten Barack Obama i kläder märkta med Davidsstjärnan.

Islamic Relief Worldwide lät under lördagen meddela att en helt ny styrelse kommer att väljas.

Bland de styrelsemedlemmar som nu avgår från Islamic Relief Worldwide är den svenske ordföranden Lamia Elamri för Islamic Relief Sverige, som enligt dess stadgar är en svensk oberoende del av Islamic Relief Worldwide som i sin tur har sitt säte i Storbritannien.

Lamia Elamri är utöver ordförande för Islamic Relief Sverige även verksamhetschef för Studieförbundet Ibn Rushd. Även Omar Mustafa, tidigare förbundschef för studieförbundet samt tidigare styrelseordförande för Islamiska Förbunudet i Sverige satt så sent som 2019 i Islamic Relief Sveriges styrelse. Tidigare hade Mustafa den formella titeln vice ordförande.

Detta är ett bra exempel på hur Muslimska brödraskapets hålls ihop på nationell och internationell nivå genom en kombination av stadgar och personunioner. Islamic Relief Sverige grundades på initiativ av Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS som även grundat Brödraskapets europeiska paraplyorganisation Federation of Islamic Organizations in Europe, FIOE.

Skulle Ibn Rushd upplösas tillfaller tillgångar och överskptt IFiS. Upplöses IFiS tillfaller på motsvarande sätt tillgångar och överskott FIOE vilket Ledarsidorna tidigare kunnat beskriva efter analys av IFiS, Ibn Rushd och Islamic Relief Sveriges stadgar.

Konstruktionen med personunioner är heller inte ny. När studieförbundet Ibn Rushd och IFiS överförde hälften av ägandet i kursgården Granhedsgården AB var Omar Mustafa förbundschef för Ibn Rushd, ordförande för IFiS, VD för Granhedsgården AB samt styrelseledamot i Islamic Relief samtidigt.


Mer läsning: Svindlande affärer – Hur Muslimska brödraskapet lät skattebetalarna finansiera en kursgård


Så vitt känt är styrelseuppdraget i Islamic Relief Sverige den enda formella position Mustafa upprätthåller idag. Men Omar Mustafa är aktuell som del av Svenska kyrkans projekt ”En värld av grannar” där han deltog vid uppstartskonferensen i Malmö tidigare i år. Mustafa står upptagen som studerande i deltagarförteckningen men var vid tiden även ledamot i Islamic Relief Sverige som formellt representerades av den tidigare insamlingschefen vid Islamic Relief Sverige, Mohammed Mohsen. Systerorganisationen Muslim Aid representerades av Mehmet Kaplan, tidigare bostadsminsiter (MP).

Mohammed Mosen är sedan i maj marknadschef på biståndsorganisationen ”We Effect”.

Det radikala kluster som Muslimska brödraskapet i Sveriges tre mest tongivande organisationer dvs IFiS, Ibn Rushd samt Islamic Relief utgör har goda till mycket goda relationer med Svenska kyrkan som går bortom och längre tillbaka i tiden än det aktuella samarbetsprojektet.

I mitten Lamia Elamri, till höger ärkebiskop Antje Jackelén. Foto: Svenska kyrkans tidning 2016 vid besök i Järvsö.

Den svenske ordföranden för Islamic Relief Sverige Lamia Elamri har vid ett återkommande antal tillfällen markerat samhörighet, eller vice versa, med ärkebiskop Antje Jackelén vilket dokumenterats av bland annat Kyrkans tidning där de knyter allt fastare och starkare band. Både bildligt och i praktiken.

Genom en väv av stadgar och personunioner möter Muslimska brödraskapets organisationsstruktur varje ny situation som en samlad kraft i syfte att strukturerat och metodiskt skapa samarbeten med organisationer som den Svenska kyrkan. Genom denna väv skapas även illusionen av bredd trots att anhängarna av Muslimska brödraskapet är i minoritet bland Sveriges och världens muslimer.


lördag, augusti 22, 2020

Muslimska brödraskapet del 666




Rapport: Muslimska brödraskapet aktivt i Sverige

Muslimska brödraskapet har varit aktivt i Sverige sedan 1970-talet.

Det slås fast i en ny rapport som ges ut av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB).

Enligt rapportförfattarna har delar av vänsterrörelsen och Miljöpartiet ”fungerat som sekulärt stöd” för det islamistiska nätverket.

Exakt när Muslimska brödraskapet etablerades i Sverige är oklart. Men enligt en studie, som gjorts på beställning av MSB, har nätverket varit aktivt i landet sedan slutet av 1970-talet. Etableringen har skett successivt via invandring.

Bakom rapporten ligger bland annat Magnus Norell – forskare med inriktning på terrorism och säkerhetspolitik.

Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige kan spåras i informationsskrifter om islam från 1980-talet. I exempelvis ”Att förstå islam” ges uttryck för nätverkets ”klassiska ideologiska hållning”, enligt rapporten.

”Skriften innehåller alla de idéer som MB gjort sig känt för och den anger dessutom metoden för hur omdaningen av samhället i islamisk riktning bör gå till”, skriver rapportförfattarna.

Bland annat bör flickor kontrolleras hårt och muslimer följa andra regler än sekulära medborgare.

”Muslimska organisationer i landet uppmanas dessutom till att mobilisera sina krafter i en rikstäckande islamisk informationskampanj. Det uppfattas som en religiös plikt att sprida islam”, står det i rapporten.

Rapporten kritiseras av ett 20-tal religionsforskare, bland annat Anders Ackfeldt, Jenny Berglund, Johan Cato, Mattias Gardell och Simon Sorgenfrei.

”En mer eller mindre dold struktur”

Rapportförfattarna menar att den mångkulturalistiska delen av vänsterrörelsen och Miljöpartiet i många år fungerat som sekulärt stöd åt Muslimska brödraskapet.

”Genom att okritiskt föra fram ’islamofobin’ som det avgörande problemet för muslimer – och samtidigt förneka förekomsten av islamism – är det många som ger sitt stöd till MB:s totalitära tankegångar.”

Muslimska brödraskapet vill att individen underordnas staten. Slutmålet är en stat baserad på sharia.

I Sverige uppges nätverket vara organiserat genom ett råd på ett dussintal personer. På 1990-talet bildades Islamiska förbundet i Sverige som ett sätt att ge offentlig organisatorisk stadga åt brödraskapets olika avdelningar, enligt rapporten. Föreningen själv förnekar tillhörighet till Muslimska brödraskapet men inte sin inspiration.

”MB fungerar som en mer eller mindre dold struktur för utomstående, ett globalt nätverk och ett andligt brödraskap mer än en organisation i svensk bemärkelse”, skriver rapportförfattarna.

Skattemiljoner har sipprat in

Miljontals kronor från svenska skattebetalare ska ha sipprat in i den islamistiska organisationens svenska gren, enligt studien.

”Under årens lopp har MB genom en uppsjö av organisationer kunnat etablera en helt dominerande position inom det statsunderstödda så kallade civilsamhällets muslimska del.”

Det handlar om statsbidrag från till exempel SST, MUCF och Allmänna arvsfonden samt regionala och kommunala bidrag.

MSB:s rapport heter ”Muslimska brödraskapet i Sverige”. Magnus Norell är redaktör. Aje Carlbom och Pierre Durrani medförfattare.

Efter den kontroversiella domen i Solna tingsrätt, där två nämndemän förordade parallella rättsstrukturer, har islamistisk påverkan i svenska domstolar debatterats intensivt. Nästa stora diskussion lär handla om det offentliga stödet till islamistiska organisationer.

Alla partier vill exempelvis förbättra integrationen. Men Carlbom menar att integrationen tvärtom kan försämras genom att organisationerna försöker bygga upp ett muslimskt civilsamhälle där muslimer ska skyddas från påverkan från majoritetssamhället.

Hot mot integrationen

Många partier vill också öka sammanhållningen i samhället. Det uppnås inte när islamistiska organisationer ställer icke-muslimer mot muslimer. Dessutom riskerar fientligheten mot muslimer i allmänhet att öka om en mindre grupp aktivister stärker sitt inflytande på andra, icke-politiskt orienterade muslimers bekostnad, menar Carlbom.

Flera partier vill också försvara svenska värderingar. Men Carlbom påvisar hur flera aktörer försöker underminera dominerande värden i samhället, som yttrandefrihet i religionsfrågor, värdet av jämställdhet mellan könen och en bejakande syn på sexuella minoriteter.

Många partier önskar motverka radikalisering. Men organisationernas politiserade uppfattningar om islam kan i förlängningen bidra till radikalisering hos individuella muslimer, skriver Carlbom.

Sverige är en demokrati. Det står alla fritt att verka för vilka värden man vill. Men är detta verkligen något som skattebetalarna ska bekosta?

Muslimska brödraskapet stärker nu sitt inflytande över svensk utrikes- och biståndspolitik. Förutom att ha valts ut av ärkebiskop Antje Jackelén som samarbetspartner i projektet “En värld av grannar” ingår numera Brödraskapets nätverksorganisation Islamic Relief i regeringens rådgivande sakråd inom biståndspolitiken.

Islamic Relief är en av Muslimska brödraskapets internationella biståndsorganisationer och finns representerade i Sverige med en egen dotterorganisation. Islamic Relief är idag aktuella i flera samarbeten. Dels som partner med Svenska kyrkan i projektet ”En värld av grannar” men även som medlemsorganisation i föreningen Concord. Islamic Relief ingår i ett komplext nät av organisationer med olika uppdrag och där Islamic Relief samt Muslimska brödraskapet kan hämta hem avsevärda belopp för sin finansiering. Finansiella resurser som ytterst består av svenska skattemedel.

Concord Europa är en konfederation bestående av 28 nationella plattformar i alla EU:s medlemsländer, där Concord Sverige är en, och 21 internationella nätverk. Cincord Europas sekretariat i Bryssel samordnar civilsamhällets dialog och påverkansarbete gentemot EU-kommissionen och Europaparlamentet.

På liknande sätt som Concord Sverige är Concord Europas arbete organiserat i grupper (så kallade hubbar), där representanter från olika medlemsorganisationer är med och utformar arbetet. Concord Sverige deltar aktivt i flera hubbar:

En hållbar utveckling och samstämmighet (Sustainable Development and PCSD)

Utvecklingsfinansiering (Financing for Sustainable Development)

Civilsamhällets utrymme (Promoting Civil Society Space)

Concord har ett explicit kommunikativt uppdrag och skall bland annat driva opinion för en generös migrationspolitik och Agenda 2030.

Concord Sverige finansieras uteslutande av biståndsmyndigheten Sida med 10 150 000 SEK. En annan av medemsorganisationerna är Forum Syd. Forum Syd är den civilsamhällesorganisation som organiserar civilsamhällets biståndsroganisationer. Bland medlemmarna återfinns även Islamic Relief.

Forum Syd erhåller årligen mer än 300 miljoner kronor för sin vidareförmedlade biståndsverksamhet att fördela ut på medlemsorganisationer som Islamic Relief och Palestinagrupperna. Dessa förenas i sitt samarbete med terrororganisationen Hamas. Palestinagrupperna ingår även i BDS-rörelsen som klassats som antisemitisk av Tysklands förbundskansler Angela Merkel. Vare sig Concord eller Forum Syd omfattas av offentlighetsprincipen då de är ideella föreningar, trots att de i praktiken uteslutande finansierats av offentliga medel.

I Islamic Relief styrelse återfanns 2018 bland annat Omar Mustafa, då förbundsrektor för studieförbundet Ibn Rushd och tidigare ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS. IFiS bekänner enligt sig själva till Muslimska brödraskapets ideologiska fåra vilket knyter Islamic Relief än hårdare till Brödraskapet i Sverige. Ytterligare en personunion återfinns i form av Islamic Reliefs förtroendevalda revisor, Mohammed Temsamani. Temsamani är för närvarande ansvarig för trosfrågor vid Ibn Rushd och har tidigare tjänsgjort i Muhammed Mursis kampanjstab under den senares presidentvalskampanj i Egypten 2012. Mursi var Muslimska brödraskapets egen presidentkandidat.

Mohammed Temsamani är ävenordförande för Förenade Islamiska Föreningar i Sverige, FIFS som organiserar bland annat Stockholms Moské vars imam Mahmoud Khalfi öppet förklarat sin lojalitet till Brödraskapet.

Förutom det nära samarbetet med Svenska kyrkan har nu Islamic Relief valts ut att tillsammans med Concord Sverige, Forum Syd (där de även är medlemmar och uppbär statlig finansiering genom) och andra civilsamhällesorganisationer sitta i Utrikesdepartementets sakråd om Demokratisatsningen inom utvecklingssamarbetet av Per Olsson Fridh, MP. Per Olsson Fridh är biståndsbminister Peter Erikssons statssekreterare.

Miljöpartiet är det parti som haft närmast relationer med Muslimska brödraskapet med bland annat Mehmet Kaplan som tidigare bostads- och IT-minister. Kaplan sitter idag i ledningen för en annan av Brödraskapets viktigaste nätverksorganisationer, Muslim Aid.

Sakråd är en arbetsmetod i Regeringskansliet som kan användas för att i en avgränsad sakfråga ta del av kunskap och perspektiv från det civila samhällets organisationer. Sakråd kompletterar andra former av samråd och ökar kvaliteten i regeringens underlag. Då sakråd rör frågor som beslutas på EU-nivå kallas de EU-sakråd. Sakråd initieras av Regeringskansliet.

Det är inte första gången Islamic Relief har en tyngre representation på Utrikedepartementet. Omar Mustafa har tidigare, 2017, deltagit i en av UD:s handelsdelegationer som svensk representant vid ett inofficiellt statsbesök i Azerbadjan.

Muslimska brödraskapet stärker ytterligare sitt grepp om den svenska utrikespolitiken och agerar på flera arenor samtidigt. Inte bara inom Svenska kyrkans ram utan återfinns nu i mer eller mindre permanent form även på Utrikesdepartementet genom sakrådet som utvald rådgivare.

Muslimska brödraskapet (arabiska: الإخوان المسلمون, al-ikhwan al-muslimun) är en religiös och politisk organisation som bildades i Egypten 1928 och vars mål är att skapa en islamisk välfärdsstat grundad på Koranen och haditherna. Muslimska brödraskapets motto är: Allah är vårt mål; Profeten är vår ledare; Koranen är vår lag; jihad är vår väg; och döden för Allahs ära är vår högsta strävan.

En domstol i Kairo förklarade 2013 Muslimska brödraskapet olagligt och förbjöds.

Ryssland, Syrien, Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten betecknar officiellt Muslimska brödraskapet som en terroristorganisation.[3][4] Stiftelsen Expo benämner organisationen som antisemitisk. Under 1940-talet visade många medlemmar öppet stöd för Nazityskland, och organisationen fick även ekonomiskt stöd av landet.

Islamreflektion


När poliser och politiker varnar provokatörer för att provocera muslimer genom att ifrågasätta deras tro, är det faktiskt en deklaration om att muslimer inte kan behärska sina impulser.

Det innebär faktiskt att poliser och politiker är övertygade om att muslimer tar till  våld när islam kritiseras.

Det verkar som att tilltron till "fredens religion" är obefintlig!

Kanske bör berörda poliser och politiker utbildas i värdegrundsstrategier.


Pressmeddelande

Erövringen är en uppdaterad svensk version av den internationellt uppmärksammade boken Holy White Lies, del 1, från 2018. Erövringen avslöjar den politiska strategi som Muslimska Brödraskapet har för att infiltrera Europa och Sverige samt kontakterna mellan brödraskapets anhängare och politiska partier i Sverige. Socialdemokraterna, Moderaterna, Center-partiet och Miljöpartiet har alla haft djupgående kontakter med islamister.

Boken söker svar på hur politiska partier i Sverige kunnat tro att det är möjligt att omvända Muslimska Brödraskapets representanter och anhängare. Och hur dessa, å sin sida, kunnat tro att det är möjligt att erövra Sverige med infiltration. Det har pågått i över tre decennier och osannolikt många skattemiljoner har beviljats Muslimska brödraskapets nätverk i Sverige. Resurser, avsedda att stärka och sprida den liberala demokratin, används för att mobilisera till islamism med en anpassning till sharia och dess könsapartheid och segregation. Konsekvenserna är förödande.

Författare:
Sameh Egyptson är islamolog och doktorand i interreligiösa relationer vid Lunds universitet och har ytterligare en akademisk examen i historia vid universitet i Kairo. Med arabiska som modersmål och med kunskap och erfarenhet både kulturellt och politiskt från både Sverige och Egypten utmärker sig Sameh i Sverige med en unik inblick och förståelse och ett helt unikt källmaterial. Sameh är aktiv i debatter och har skrivit många artiklar i pressen.

fredag, augusti 21, 2020

Ibn rushd – muslimska bödraskapet


Ge inte draghjälp åt Muslimska brödraskapet Folkbildningsrådet!

Publicerad 20 aug 2020 kl 19.00

Studieförbundet Ibn Rushd får ekonomiskt bidrag från flera kommuner. Skattefinansierade bidrag.

Ibn Rushd har kopplingar till ideologiskt tveksamma miljöer. Trots det försöker Folkbildningsrådet övertyga beslutfattare att inte dra in ekonomiskt stöd till studieförbundet.

Varför bekostar skattebetalarna ett studieförbund med kopplingar till antidemokratiska krafter? Den frågan ställer sig allt fler lokalpolitiker runtom i Sverige.

Eskilstuna kommun stoppade bidragen till förbundet tidigare i våras med hänvisning till dess koppling till ideologiskt tveksamma miljöer. I Umeå avslogs i maj en moderat motion med liknande innehåll medan lokalpolitikerna i Göteborg fortfarande har att ta ställning till samma krav från SD och Demokraterna.

Ibn Rushd har tidigare stått värd för olika slags evenemang med rasistiska, homofoba och våldsbejakande gästföreläsare. Studieförbundet har även haft samröre med islamistiska och antisemitiska rörelser, som turkiska Milli Görus – den som förre bostadsministern Mehmet Kaplan, MP, avslöjades ha kontakter med.

Men det stora bekymret har varit studieförbundets kopplingar till det Muslimska brödraskapet (MB), en global rörelse som arbetar för att islam ska genomsyra samhället. Forskarna Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och Peder Hyllengren kunde tidigare i somras visa att studieförbundet har kopplingar till MB, främst genom den europeiska paraplyorganisationen Federation of Islamic Organizations in Europe. Inom internationell forskning om islamistiska rörelser betraktas det allmänt som brödraskapets europeiska gren

Brödraskapet är ingen HBTQ-certifierad förening som driver frågor om kvinnors rätt till abort eller dansar glatt i prideparader.

Och när Folkbildningsrådet, en ideell förening som ansvarar för fördelningen statsbidragen till studieförbunden, granskade Ibn Rushd häromåret framkom det att förbundet faktiskt har ideologisk anknytning till Muslimska brödraskapet.

Denna ideologiska koppling tycks dock inte bekymra Folkbildningsrådet som mer än gärna försvarar Ibn Rushd. I ett brev som skickats till kommuner, landsting och myndigheter i syftet att övertyga beslutsfattare om att inte dra in verksamhetsstödet menar rådet att studiens slutsatser feltolkats.

Enligt Folkbildningsrådet bidrar Ibn Rushd till att stärka demokratin och studieförbundet lyckas dessutom nå ut till grupper som står långt utanför samhället. I brevet hävdar Folkbildningsrådet dessutom att rapporten bara visat att det ”kan finnas” ideologiska kopplingar till brödraskapet. Har de inte läst sin egen rapport?

Folkbildningsrådets rapport slår klart och tydligt fast att Ibn Rushd har ideologisk anknytning till Muslimska brödraskapet och att flera av studieförbundets representanter inspireras av dess företrädare. Rapporten avfärdar bara att det skulle finnas organisatoriska kopplingar rörelserna emellan, vilket dock forskare som Ranstorp, Carlbom och Hyllengren har visat faktiskt är fallet.

När Folkbildningsrådet släppte sin granskning i fjol svarade Ibn Rushd med en åtgärdsplan. Men ingenstans i planen står det hur förbundet ska göra upp med de interna sympatierna för det Muslimska brödraskapet.

Brödraskapet är ingen HBTQ-certifierad förening som driver frågor om kvinnors rätt till abort eller dansar glatt i prideparader. Det är en politisk och social rörelse som motsätter sig västvärldens toleranta, humana och liberala värderingar. Det är själva antitesen till integration.

I en demokrati som Sverige får man så klart propagera även för sådana värderingar. Frågan är bara varför skattebetalarna ska stå för notan.





Tsar Putin utrotar regimkritiker

De svenska politiskt korrekta och idékorrumperade medierna SvT, SR, TV4, DN och Aftonbladet anstränger sig till det yttersta för att dölja verkligheten när det handlar om CENSUR


Tack vare YLE och danska medier får vi i alla fall en glimt av sanningen.

Aleksej Navalnyj kämpar för sitt liv i Omsk - ryska läkare låter inte ambulansflyg ta honom utomlands

Aleksej Navalnyj ligger i koma på ett sjukhus i Omsk där läkaren Anatoly Kalinitjenko hävdar att det ännu är för farligt att transportera honom till ett sjukhus utomlands.

Aleksej Navalnyj ligger i koma på ett sjukhus i Omsk där läkaren Anatoly Kalinitjenko hävdar att det ännu är för farligt att transportera honom till ett sjukhus utomlands.

Den ryska oppositionsledaren Aleksej Navalnyj som misstänks ha blivit förgiftad kämpar fortfarande för sitt liv i den sibiriska staden Omsk. Navalnyjs fru Julija väntar på tillstånd från ryska myndigheter för att ett ambulansflyg ska kunna ta Navalnyj till ett sjukhus i Tyskland eller Frankrike.

Rysslands mest kända regimkritiker Aleksej Navalnyj ligger i koma på ett sjukhus i Omsk efter förgiftningssymptom.

Läkarna som inte har gett Navalnyjs egen personliga läkare Anastasia Vasilyeva tillstånd att besöka honom, sade på fredag morgon att hans tillstånd har förbättrats något men att han inte ännu kan förflyttas. Läkarna ville inte svara på frågor om Navalnyj förgiftades eller ej.

Igår gav läkarna motstridiga uppgifter om hans hälsa. En läkare hävdade att läget är "allvarligt men stabilt" medan en annan sade "att läkarna kämpar för att rädda hans liv."

Förbudet att förflytta honom är det samma som ett mordförsök

Navalnyjs fru och medarbetare väntar nu på tillstånd från myndigheter för att ett ambulansflyg ska kunna ta Navalnyj till ett sjukhus i Tyskland.

Tysklands förbundskansler Angela Merkel och Frankrikes president Emmanuel Macron erbjöd personligen experthjälp och ett ambulansflygplan flög tidigt på fredag morgon från Tyskland till Omsk, med läkare ombord.

Inget tillstånd för ambulansflyget har ännu getts eftersom ryska läkare alltså anser det alltför farligt att skriva ut Navalnyj innan hälsoläget har stabiliserats.

Nyhetsbyrån Tass uppger att specialister från Moskva har anlänt till Omsk för att besluta om Navalnyj kan förflyttas.

- Vi kan inte bara transportera honom. Därför har vi sammankallat en medicinsk konferens för fallet och specialister från Moskva har anlänt för att undersöka honom. De fattar beslut om han kan förflyttas eller ej, säger det ryska hälsovårdsministeriets representanter i Omsk i ett uttalande.

Navalnyjs taleskvinna Kira Jarmysh säger att läkarna i Omsk har ändrat åsikt om huruvida oppositionsledaren kan transporteras efter påtryckningar från Kreml och att sjukhuset i Omsk saknar den utrustning som behövs för att vårda Navalnyj.

- Förbudet att förflytta honom är det samma som ett mordförsök, säger Kira Jarmysh.

Videobilder av hur den medvetslösa Navalnyj tas till sjukhuset i Omsk med en ambulans, har spridits över hela Ryssland via sociala medier.

Videobilder av hur den medvetslösa Aleksej Navalnyj tas från flygplatsen till sjukhuset i Omsk med en ambulans.

Jarmysh, som reste tillsammans med Navalnyj, säger att han måste ha förgiftats på flygplatsen i staden Tomsk i går där han drack te.

Navalnyj steg därefter ombord på ett passagerarplan till Moskva, men han insjuknade och förlorade medvetandet på planet, som tvingades nödlanda i Omsk där Navalnyj togs in på sjukhus.

- Aleksej förgiftades i häkte i fjol somras och nu har de gjort samma sak med honom igen, säger medarbetaren Kira Jarmysh.

Navalnyjs fru Julija kom till sjukhuset i Omsk igår men läkarna tillät henne inte att se sin man, trots att rysk lag förskriver att nära anhöriga får träffa patienter som vårdas på intensivvårdsavdelning.

- Julija visade upp sitt pass, men läkarna krävde ett äktenskapsintyg, säger Kira Jarmysh. Julija Navalnyja fick till slut se honom och hon tog mannens ägodelar med sig, för dem ville hon inte lämna kvar hos myndigheterna.

Angela Merkel kräver en transparent utredning om vad som har hänt.

- Det är särskilt viktigt att omständigheterna kring det här reds ut. Vi insisterar på det för det som vi har hört hittills låter inte bra. Utredningens måste göras transparent, krävde Merkel.

Också Vita huset i Washington har sent omsider reagerat.

President Donald Trumps nationella säkerhetsrådgivare Robert O'Brien säger att misstankarna om att Navalnyj förgiftades är "extraordinärt oroande."

- Om ryssarna låg bakom det här så är det något som vi kommer att beakta i våra relationer med Ryssland i framtiden, säger O'Brien.

Ryska aktivister säger att det är högst osannolikt att man någonsin får veta vad exakt som hände om ryska myndigheter får bestämma.

Läkaren Anatoly Kalinitjenko i Omsk sade redan igår att förgiftning bara är en teori bland många andra, medan ryska statliga medier spekulerade i om Navalnyj kanske hade druckit föregående kväll eller hade tagit mediciner.

- Allt det är osant, det är bara ett led i Kremls långvariga kampanj mot Navalnyj, säger medarbetaren Kira Jarmysh, som igår anklagade Vladimir Putin direkt för att oppositionsledaren nu är i koma, kopplad till en respirator i sjukhuset i Omsk.


Anne Ramberg en nyttig idiot


En socialt handikappad idékorrumperad journalist intervjuar en socialt handikappad idékorrumperad advokat.

Två nyttiga idioter i förtroligt samtal.


Anne Ramberg: Mina första 18 år // Åsa Linderborg. Publicerad 16/8 2020 i Aftonbladet.

– Du är så välkommen, men jag tänker inte berätta någonting, svarar Anne Ramberg.

Någonting finns det väl att säga? frågar jag lätt oroad fotografen Anders när vi åker genom de dalsländska skogarna. Anne och hennes sambo Claes har sitt sommarställe här, mellan Vänersborg och Mellerud. Om ”sommarställe” nu är rätt ord – vi anländer till en gård med tre hus och 52 tunnland (inklusive skog). Tre dammar med näckrosor och hundratals ekar. Gräsmattor, lika välskötta som oändliga.

Vi sätter oss med utsikt mot Vänern. Det är underskönt, rogivande som i en saga. Jag känner plötsligt att jag inte alls har någon lust att jobba. Jag skulle vilja ta en eftermiddagsdrink och snacka med Anne om nutiden istället; det offentliga samtalet, pressetiken, rättssäkerheten, metoo-journalistik, samtyckeslagstiftningen, terroristlagstiftningen och allt det andra som upptar oss båda. Men jag är där för att få veta mer om Annes första 18 år i livet, som jag ju också är nyfiken på: Varifrån kommer hennes vilja att ta strid i viktiga frågor?

– Jag har haft en trygg och harmonisk uppväxt, det finns faktiskt inte så mycket att säga, upprepar hon.

Vad skönt, man kan ju bli lite trött på allt elände som alla har gått igenom. Men även en lycklig barndom kan väl peka fram mot den du är i dag?

– Självklart, men jag har så svårt att ge ett bra svar på den frågan. Möjligen har det betytt något att jag är uppvuxen i en jämförelsevis stor familj med fyra bröder. Jag hade mycket kärleksfulla föräldrar som skänkte mig full tillit.

Anne Ramberg är född 1952 i Skeppsholmens församling. Pappa Agne var sjöofficer.

Det är rätt lustigt, för några veckor sedan intervjuade jag Horace Engdahl, hans far var också sjöofficer. Anne säger att de var kurskamrater. Agne var u-båtsofficer men hade de sista åren hand om isbrytarna. Han var borta mycket, särskilt på vintrarna.

– Jag minns när jag gick i flickskolan, på en sånglektion skulle vi sjunga Evert Taubes ”Brevet från Lillan” och då började jag gråta, för jag längtade så mycket efter pappa. Då fick jag ta tåget till Sundsvall och vara med honom ombord på militärfartyget i en vecka. Än i dag kan det sticka till i hjärtat när jag hör den sången.

Anne säger att hon är sentimentalt lagd, att hon önskar att hon inte var det. Det är jag också, säger jag. Det är jobbigt, enas vi om, för när man låter känslorna gripa tag i en riskerar man tappa kontrollen. Och det vill man ju inte.

Första adressen var Djurgården, därefter Narvavägen och sedan Grev Magnigatan på Östermalm.

Om man härstammar från Östermalm tänker nog en massa människor, likt jag själv, att man är uppvuxen med en silversked i munnen.

– Jag förstår det, men en sjöofficer tjänade inte bra, vi hade det inte fett, vi hade faktiskt väldigt lite pengar. När pappa hade varit i Finland kom han hem med oxfilé, för det kostade nästan ingenting där, då var det liksom fest. Vi hade ju alltid mat, men vi levde verkligen inte i något överflöd. Jag fick aldrig sådana där Mantovani-skor eller den där Bogner Wagner-jackan som andra hade. Mamma gick ju alltid när hon skulle gå till NK, hon tog aldrig spårvagnen i onödan.

Anne säger att här också fanns ett ideal att man inte skulle vräka sig ens om man kunde, för det ansågs lite brackigt. Man skulle vara återhållsam och försiktig.

Vad drömde du om som barn?

– Det är så komiskt att du frågar det, för i går hittade jag en låda som innehåller en massa skräp och brev. Däri låg Mina vänner, och där har jag skrivit att jag vill bli ridlärare. Jag levde i stallet på Djurgården. Det har betytt mycket för mig, om man får ta hand om djur tvingas man ta ansvar, man får självförtroende och lär sig kommunicera, det har hjälpt mig mycket i ledarskapsfrågor.

En olycka i fjortonårsåldern med många veckor på sjukhus satte punkt för hästarna.

– Då övergick intresset från de fyrbenta till de tvåbenta.

Ha ha, din första kärlek, kan du säga något om …

– Du kan fråga men du kommer inte få något svar! Mina tonår var fyllda av en ständig förälskelse, det var bara föremålen som ständigt bytte skepnad.

Okej, här måste jag tillåta mig att vara lite sexistisk. Du är ju en riktig sötärta, jag tänker att dina föräldrar måste ha tyckt väldigt mycket om varandra den där gången när du blev till. Det måste ju ha varit en drös killar som drog dig i kjolarna.

– Jag har aldrig sett mig själv på det där viset. Men jag minns en komisk episod när jag inte var inte så himla gammal. I tonåren kom jag hem och hade på något egenartat sätt etablerat kontakt med en libanesisk pojke som jobbade på LM Ericson, det var bara det att han var väsentligt äldre än jag, tio år äldre skulle jag tro. Det gick jag hem och berättade för mamma och pappa, som inte så såg där helt nöjda ut. Men då sa mamma, så snillrikt: ”Vad trevligt, bjud hem honom på söndagsmiddag”. Och det gjorde jag, inget ont anande. Då hade mamma dukat med fem lager av bestick och glas och servetter och … ja… och han anlände, den här stackars libanesen och syntes därefter aldrig mer.

Hur tolkar du den situationen?

– Hon överlistade mig, det kändes inte naturligt när han satt där.

Hur träffade du en tio år äldre libanes som jobbade på LM Ericson?

– Jag hade varit på diskotek med två väninnor i Gamla stan, vi hade plankat in. Där fanns det två nattklubbar, Bobbadilla och Manzanilla. Vi var 15, 16 år. 14 kanske. Men jag drack bara coca-cola.

Kände dina föräldrar om det?

– Jag berättade allt för mina föräldrar. Pappa var kanske lite orolig, men mamma hade 100 procent tillit.

”Det var vilda politiska diskussioner hemma”, säger Anne Ramberg om uppväxten.

Mamma Elsie var hemmafru och trivdes med det. Hon var utbildad jurist men blev hemmavarande efter att första sonen dog i leukemi. Anne säger att Elsie säkert påverkade henne i valet av yrke, men det som avgjorde var det starka intresset för samhällsfrågor.

– Det var vilda politiska diskussioner hemma, vi grälade rätt friskt. Pappa var något mer sansad, men både jag och mina bröder kan fortfarande ryka ihop, även om vi har samma grundvärderingar. Jag var väldigt engagerad, min stackars samhällskunskapslärare hade det nog jobbigt.

Du fyllde 18 år 1970. Du var ung under det röda 60-talet, letade sig de tankarna in på något sätt?

– Jag var inte alls sådan, jag har inte haft någon period där jag varit vänsterradikal med studentrevolter. Jag är nog mycket mer så i dag, höll jag på att säga. Jag var ju rätt ung under Vietnamkriget, och jag har ett minne av att jag inte var tillräckligt kritisk mot det om jag ser på det retrospektivt. Jag minns Palme, när han gick i tåget med Nordvietnams ambassadör. Vi var nog varit lite mer liberala än konservativa i min familj eller där emellan.

Palme-hatet, som man säger frodades på Östermalm under den här tiden, märkte du av det?

– Jag upplevde det inte. Palme var ju en otroligt kontroversiell person, men i vår familj … även om man inte röstade på honom var han en ansedd person, man hade respekt för hans intellektualitet. Jag minns att jag tyckte illa om honom, att han var så elak i debatten mot Thorbjörn Fälldin.

Om man läser till juridik måste man väl ha jättehöga betyg i skolan?

– Jag var inte bäst i klassen, men rätt duktig. Min äldsta vän och bänkkamrat Eva var alltid bäst i Sverige på alla standardprov och jag kunde se hemskt enkelt att hon hade kryssat i alternativ B men jag tänkte att C nog är rätt, så jag kryssade det. Inte för att jag var så tjusig att jag inte skulle fuska, utan för att jag litar på mig själv. Jag lyssnar på andra men jag fattar mitt eget beslut.

När jag tänker på dig, så tänker jag på ordet civilkurage. Häromdagen twittrade du ett stöd för en artikel på DN Debatt om Israels apartheidliknande politik. Om man gör en sådan sak i din position får man ju räkna med att någon blir förbannad. Hur reagerar du då? Blir du ledsen? Förbannad?

– Går man in på sociala medier får man ju sätta på sin hjälm, men då har jag satt på mig en teflonpanna i stället. Samtalstonen i dag har ju tappat alla proportioner, men de känslostyrda, oanalytiska påhoppen struntar jag faktiskt i. Man får inte bli skotträdd, det är ju konsekvensen om man tillåter sig att bli ledsen. Då har de onda krafterna vunnit, då självcensurerar man sig. Min strategi är att skriva dubbelt så mycket istället. Jag vägrar backa.

– I dag ska alla ska puttas in i någon matris, i något fack. Det är ointellektuellt, men så vanligt förekommande och fördummar hela samtalet.

Varifrån kommer det här civilkuraget?

– Det är hemifrån. När min ena bror, som gick på tolkskolan, nästan var klar med utbildningen, skulle de göra en samövning med kustjägarna. I den ingick skendränkning, ett slags tortyr, och min bror blev väldigt upprörd. Han gick upp till sin chef och sa att det strider mot Genèvekonventionen, men det fick han inte något gehör för. Då sa min bror att han vägrade medverka. Då tvingades han hoppa av tolkskolan och göra om lumpen.

– Min andre bror har en liknande erfarenhet, där han också han reagerade väldigt starkt. Han var vid kustjägarna, där någon hade satt upp en skylt med orden ”Arbeit macht frei” som man skulle gå igenom. Han vägrade och fick också göra om lumpen, som kock istället. Det var ett slags civil olydnad, men min pappa, som ju själv var militär, stod på deras sida.

Du har en son, Jacob, som är 36 år. Vad skulle du säga är arvet från dina föräldrar via dig till honom?

– Det låter ju så banalt, men det är tilliten, kärleken, livsglädjen och att alltid att stå upp för det man tror på även när det blåser. Och att man inte behöver ha några i detalj utstakade planer för livet, att man måste vara beredd att ta tillfället i flykten. Det är när man flyttar sig utanför sin comfortzone som man utvecklas.

Det är dags för fotografering. Elledningen gick av på morgonen, så Anne har inte hunnit tvätta håret, men hon är ändå så söt med sina träskor och hunden Myra och katten Nelson som snor henne runt benen.

Anne med sin Östermalmstillhörighet är ”fin” men också fin. Välsituerade människor kan vara så förbannat trevliga, men Anne Ramberg förefaller vara schyst och chosefri på riktigt. Skrattet är varmt. Bakom den kontrollerade ytan finns nog ett sjudjävla temperament. Jag borde fråga henne hur man gör för att bemästra sig. Det får bli en annan gång.

– Det där kan väl inte ha varit lätt? säger sambon Claes när det är dags att säga hej då. Under tiden som jag har pratat med Anne har han ägnat sig åt att dränera en gräsmatta stor som en fotbollsplan, ett skyfall tidigare i veckan sopade med sig en hel väg.

– Hon sa väl ingenting, eller hur?

FAKTA

Anne -Christine Ramberg.

Född: Fyllde 18 år den 26 augusti 1970.

Yrkesliv: Advokat och tidigare generalsekreterare för Sveriges Advokatsamfund. Oräkneliga styrelseuppdrag i Sverige och internationellt, däribland ad-hoc ledamot av Europadomstolen för mänskliga rättigheter.

Aktuell: Ny ordförande i Uppsala universitets styrelse, det så kallade konsistoriet. 2016 promoverades hon vid samma universitet till hedersdoktor vid juridiska fakulteten.



torsdag, augusti 20, 2020

Trump – Obama

 




Corona del 55 – överdödlighet / underdödlighet


Hur många dör med covid-19?
Hur många dör av covid-19?
Skillnad mellan verklighet och dumhet!

Många döda då ger färre döda nu!

2020-08-20 08:07Johan Nilsson/TT

Många av de äldre som avlider till följd av covid-19 har ofta andra sjukdomar och är så sköra att det ofta är svårt att veta vad som egentligen orsakade dödsfallet. Detta har gjort att den överdödlighet som syntes i statistiken i våras nu har förvandlats till en underdödlighet.

Det kan tyckas intuitivt konstigt, men sedan några veckor tillbaka har Sverige en underdödlighet. Det avlider alltså färre människor nu, än normalt. Detta trots att Sverige fortfarande är mitt inne i en pandemi som ett antal människor går bort av varje dag.

Förklaringen till detta kan finnas i en rapport som visar att en stor majoritet av de äldre som avlidit utanför sjukhus med bekräftad covid-19 också har andra sjukdomar som bidrar till eller är helt avgörande för att patienten skulle dö.

I den aktuella rapporten har Region Östergötland gått igenom alla fall där en person med bekräftad covid-19 avlidit i hemmet eller på särskilt boende. Bland de 122 avlidna som ingick i granskningen hade 111 personer en omfattande samsjuklighet, medan 11 hade måttlig samsjuklighet. Hälften var 88 år eller äldre.

I 15 procent av de granskade fallen bedömdes coronaviruset ha varit den direkta dödsorsaken, men för 70 procent var viruset en bidragande orsak. För 15 procent bedömdes dödsfallet bero på något annat.

– Varje dödsfall är självfallet tragiskt, men den här rapporten visar att den förväntade överlevnaden i den här gruppen inte var så väldigt lång, säger Stefan Franzén, medicinsk direktör i Region Östergötland, till TT.

Huruvida rapporten speglar situationen i landet som helhet är det ingen som vet, även om Thomas Lindén, statschefläkare på Socialstyrelsen, tror det.

– Med reservationen för att regionerna löser det här med läkarmedverkan på lite olika sätt, så är stalltipset att det är så här det ser ut. Att det här är en grupp med stor bräcklighet och samsjuklighet och som inte har så värst lång återstående förväntad livslängd, säger han.

Från och med vecka 13, i slutet av mars, har Sverige haft en omfattande överdödlighet. Fler människor har avlidit, jämfört ett medelvärde från de senaste fem föregående åren. Detta är inte så konstigt, eftersom drygt 5 800 svenskar avlidit till följd av smittspridningen.

Men i takt med att antalet dödsfall till följd av covid-19 minskat, har även överdödligheten gått ner. Från och med vecka 27, det vill säga i början av juli, har denna överdödlighet till och med förvandlats till en underdödlighet. Det avlider alltså färre människor nu, än normalt.

Den troligaste förklaringen till detta, säger Tomas Johansson, befolkningsstatistiker på Statistiska centralbyrån (SCB), är den ovan nämnda. Att en betydande andel av dem som avlidit till följd av pandemin var så gamla och sköra att flera av dem som dog i våras, hade avlidit i en nära framtid ändå.

– Ju äldre och skörare de som dör är, desto mindre blir tidsförskjutningen och desto djupare och mer koncentrerad blir underdödligheten. Just nu har vi en begynnande underdödlighet, men hur djup eller långvarig den blir är svårt att veta. Det troligaste är att den minskar och sträcks ut i tiden i stället, kanske under ett par års tid, så att den blir svår att se i statistiken, säger han.

Experter har flera gånger sagt att överdödligheten är det bästa måttet på hur många dödsfall en smittspridning som denna orsakar, eftersom det kan vara svårt att avgöra vad en människa egentligen dör av, något rapporten från Region Östergötland visar. Men att mäta en eventuell överdödlighet är inte heller alltid så lätt, menar Tomas Johansson.

– Man tycker "Hur svårt kan det vara?". Men den här pandemin har slagit väldigt olika regionalt och att fånga in det på ett bra sätt är inte helt enkelt.


Fakta: Räkna med döden

I Sverige förs statistik över hur många som avlider till följd av covid-19 i två olika register. Det sker dels genom Folkhälsomyndighetens "snabbstatistik", dels Socialstyrelsens dödsorsaksregister.

I Folkhälsomyndighetens statistik, som uppdateras varje vardag, hamnar alla som haft en covid-19 diagnos och avlidit upp till 30 dagar efter diagnostillfället. I detta register kan alltså dödsfall av personer med konstaterad covid-19, men som avlidit av helt andra orsaker, komma att registreras.

Socialstyrelsens dödsorsaksregister har sammanställts varje år sedan 1961. Detta register omfattar de dödsorsaksintyg som sjukvården är skyldiga att skicka in senast tre veckor efter dödsfallet. Det ska skrivas av en legitimerad läkare och ange "terminal dödsorsak" samt bakomliggande orsaker/sjukdomstillstånd. Men inte ens detta register kommer att kunna säga exakt hur många som avlidit på grund av viruset under coronapandemin, menar experterna.

Det mest tillförlitliga sättet, menar de, är att studera den så kallade överdödligheten. Det vill säga att jämföra det totala antalet dödsfall under en viss period, med ett genomsnitt för tidigare år.

Källa: TT

Palestina del 666 – Västbanken





Nya bud från Västbanken

AV MAGNUS NORELL OCH RICKI NEUMAN • 19 AUGUSTI 2020

Under flera valkampanjer har Israels premiärminister Benjamin Netanyahu lovat sina väljare att annektera delar av Västbanken, och sent i våras basunerade han ut ett startdatum för denna expansion: den 1 juli. Men ännu har inget hänt, och det är osäkert om denna utvidgning kommer att äga rum. Samtidigt har palestinierna för första gången kommit med ett motbud. Detta kan vara ett tecken på en helt ny politisk verklighet, skriver forskaren Magnus Norell och journalisten Ricki Neuman.

Det finns många möjliga förklaringar till att Benjamin Netanyahu har backat från sitt löfte från i våras. En handlar om Joseph Bidens ökande popularitet bland Amerikas väljare. Om han vinner valet i november förlorar Netanyahu det starka stöd han idag har från Donald Trump, vars aktuella fredsplan1 bland annat innehåller en passus som ger Israel rätt att inkorporera som mest 30 procent av Västbankens yta.

Ytterligare ett skäl till att Netanyahu tvekar kan vara den omfattande kritik som den utlovade annekteringen har utsatts för, både inhemsk och utländsk. Företrädare för försvars- och underrättelsetjänsterna i Israel har, med enade röster, varnat för följderna av en annektering. Uttalanden från flera arabländer, stater som Israel under Netanyahu har närmat sig, har stämt in i kören av fördömanden och även hotat med motåtgärder om Israel gör slag i saken och tar över delar av Västbanken.

Med andra ord, Västbanken kommer att lämnas i fred, åtminstone för ett tag.

I mitten av augusti skrev Israel och Förenade Arabemiraten dessutom under ett avtal som förenklat utlovar fulla diplomatiska relationer mellan de två länderna, men kräver att annekteringen stoppas.

Med andra ord, Västbanken kommer att lämnas i fred, åtminstone för ett tag.

Slutligen har EU:s utrikeschef, Josep Borrell, betonat att organisationens syn på en tvåstatslösning ligger fast – men med det intressanta tillägget att man ändå ser den amerikanska planen som en möjlig början till att få parterna tillbaka till förhandlingsbordet.

Det är en anmärkningsvärd markering, eftersom förslaget kritiserades hårt när det offentliggjordes, inte minst för att det ansågs vara synnerligen orättvist mot palestinierna, vars ledare, Mahmoud Abbas, svarade med ”tusen och åter tusen nej”2 när planen först presenterades, utan att ens ha läst texten.

Ett konkret motbud

Men den hållningen har senare modifierats, och den palestinska ledningen har därefter för första gången någonsin presenterat ett konkret motbud, i stället för ett definitivt nej – ett eget delningsförslag som nyligen har överlämnats till den så kallade Kvartetten, det vill säga USA, Ryssland, FN och EU.

Det går att tolka denna nya förhandlingsvilja som ett resultat av palestiniernas alltmer utsatta position. Inga egentliga vänner finns längre kvar, inte ens i arabvärlden…

Motbudet innehåller delar som palestinierna tidigare har sagt nej till, som till exempel en gräns längs 1967 års stilleståndslinje med östra Jerusalem som huvudstad och nödvändiga territoriella justeringar.

Det går att tolka denna nya förhandlingsvilja som ett resultat av palestiniernas alltmer utsatta position. Inga egentliga vänner finns längre kvar, inte ens i arabvärlden, där flera stora länder numera både samarbetar och handlar med Israel, som till exempel Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Internt sticker den omfattande korruptionen hos de palestinska myndigheterna, PA (Palestinian Authority) i ögonen, där repressiva och drakoniska åtgärder tagits till för att tysta inhemsk opposition (inklusive bilbomber, fängelsestraff och elektronisk övervakning)3, och där president Abbas snart påbörjar sitt sextonde år som president.4 Sedan han först valdes (till en femårig mandatperiod) har inga nya val hållits – och det palestinska parlamentet har inte sammankallats sedan 2007.

Dessutom har USA, tidigare största bidragsgivare till PA, dragit in allt understöd till myndigheten.

Till saken hör att Israel för närvarande kan agera relativt fritt. Världen är upptagen av annat, av pandemin och den ekonomiska krisen – och är sedan länge innerligt trött på denna minikonflikt.

Att det är första gången någonsin palestinierna levererar ett konkret motbud leder till eftertanke. Detta mönster, att säga nej till varje kompromissförslag utan att komma med en egen plan, har gång på gång visat sig vara synnerligen destruktivt. Hållningen hänger samman med en svårsmält observation: i själva verket förefaller det aldrig ha funnits någon genuin vilja till fred med den judiska staten, något som nyligen bekräftades i en färsk opinionsundersökning från Västbanken, östra Jerusalem och Gaza. En majoritet palestinier anser att konflikten med Israel inte ska upphöra och att motståndet (mot Israel) bör fortsätta tills hela landet är palestinskt.5

Den historiska orättvisa som palestinierna upplever sig utsatta för kan alltså bara rättas till med att Israel försvinner. Den våldsamt negativa officiella palestinska reaktionen på avtalet mellan Israel och Förenande Arabemiraten är i ljuset av denna hållning signifikant. I stället för att se avtalet som en möjlig ingång till fred, fördömdes avtalet som ett ”förräderi” mot palestinierna.

Motståndet mot en stat för det judiska folket har länge varit tydligt i både ord och gärning, före 1948 och efter. Hade PA sagt ja till tidigare och förmånligare planer (till exempel år 1937, 2000 eller 2008), då hade det idag funnits en palestinsk stat.

Eventuellt finns en insikt hos palestinierna om att Trumps grova och kritiserade utspel de facto representerar en ny politisk verklighet, den som gör det möjligt för Ryssland att utan större problem införliva Krim, och utan större problem hålla fast vid östra Ukraina.

Nu bör man vara realist, annars kanske man i slutändan inte får något alls.

Nu är det delvis andra spelregler som gäller, och eventuellt gör man klokt i att acceptera det som erbjuds. Nu bör man vara realist, annars kanske man i slutändan inte får något alls.

Om detta senkomna palestinska uppvaknande under galgen resulterar i nya seriösa förhandlingar (vilket det amerikanska förslaget stipulerar), skulle det innebära en stor och överraskande vändning. Planen är underskriven av en president som betraktas med misstro i stora delar av världen, och den skåpades över lag ut av politiker och debattörer när den kom – och ändå leder den kanske till något som decennier av amerikanska och europeiska initiativ har misslyckats med, nämligen en israelisk-palestinsk överenskommelse.

Fördel Trump.


onsdag, augusti 19, 2020

Uppsala Universitet



Det här får inte vara sant!

Genusteorier får inte styra UU!

"Så styr genusideologin vid Uppsala universitet

Det som pågår just nu vid Uppsala universitet är inget mindre än en politisering, skriver Anna-Karin Wyndhamn och Ivar Apri.

UPPSALA 19 AUGUSTI 2020 02:22

Först måste du skaffa dig en analys. Samhället består av hierarkier och maktordningar. Av överordnade och förtryckta grupper. Befrielsen sker genom att dekonstruera strukturer som patriarkatet, vithetsnormen, cis-normativitet, heteronormativitet, västimperialism, funkofobi, och så vidare. Dessa strukturer genomsyrar allt och alla.

De är överallt, hela tiden. Därför kan man säga att alla vita är rasister, alla män sexister, eftersom dessa demoner är konstant närvarande. Därför kategoriseras kritik som motstånd. Är du med eller emot? Antingen kämpar du aktivt med att nedmontera strukturerna, eller så är du medskyldig till det fortsatta förtrycket. Detta är nu din Teori om världen. Detta är din sanning. Dekonstruera allt omkring dig, men aldrig dina egna antaganden.

Låter det som vetenskap? Som något man ska instrueras i på svenska universitet? Självklart inte. Det är inte vetenskap, utan en Kafkafälla. Du kan bara ta dig ur fällan genom att hålla med, men då har du samtidigt trätt in i deras värld.

Detta är bra att ha i bakhuvudet när man läser Helena Wahlström Henriksson, Anita Hussénius, och Margaretha Fahlgren – alla från Centrum för genusvetenskap – som i UNT (16/6) är kritiska till vår bok “Genusdoktrinen”.

Vår kritik av både ideologin som ligger till grund för genusdoktrinen och hur den i praktiken tar sig uttryck avfärdas helt. Vi beskylls för att sammanblanda genusvetenskaplig teoribildning med det förändringsarbete som regeringen sedan 2016 ålagt samtliga högskolor och lärosäten i Sverige.

Men sammanblandningen görs inte av oss, utan är en medveten strategi av de som genomför förändringen av svenska universitet och myndigheter. Tittare man på jämställdhetsplaner, stödmaterial från Nationella sekretariatet för genusforskning och Jämställdhetsmyndigheten, och andra styrdokument är bilden tydlig: undantagslöst är det genusvetenskaplig teori, intersektionell analys och normkritik som rekommenderas. På myndighetsnivå är sammanblandningen total.

Genusvetenskapen utvecklas ofta i dialog med andra vetenskaper, menar Wahlström, Hussenius och Fahlgren. Om det hade stämt, hade det varit positivt. Men i de intervjuer som ligger till grund för boken– över åttio stycken – är det motsatt bild som ges. Dan Larhammar, professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala universitet, berättar om flera strandade försök att bjuda in genusvetare till läkarprogrammet, i syfte att skapa just en dubbelriktad process av kommunikation och påverkan mellan akademiska discipliner. Larhammar berättar hur enkla frågor – där underlag för påståenden efterfrågas – fått flera genusvetare att inte vilja komma tillbaka. Larhammar, som engagerat sig i och argumenterat för genusperspektivets betydelse, ser andra drivkrafter än traditionellt vetenskapliga skymta fram i genusvetenskapen. Det är i stycken forskning som inte drivs för att ta reda på om, utan för att visa något man redan anser sig veta. Teorin – maktanalysen – bestämmer vad man ser och vill finna. Inte verkligheten.

Maxim Zabzine är professor inom teoretisk fysik och avdelningsföreståndare för teoretisk fysik på Uppsala universitet. Han berättar för oss hur en genussatsning på fakulteten blev till kvotering. Fem biträdande universitetslektorer skulle anställas, men bara kvinnliga. Eftersom regelrätt kvotering är olaglig behövde tjänsterna utlysas som om de var öppna att söka för vem som helst, även män. Men enligt Zabzine gjorde fakulteten klart att pengastödet var beroende av forskarens könstillhörighet. Om avdelningen försökte anställa en man, skulle finansieringen utebli. Upplägget innebar att sökfältet fick riggas tillsammans med nogsamt val av sakkunnig som var med på premissen att gynna kvinnliga sökande. Detta är inte heller ett isolerat fall, utan något vi sett på fler lärosäten. Kvotering i både teori och praktik.

Styrningen av perspektiv omfattar även forskningens inriktning, vilket vi visar i boken. Den ideologiska styrningen är som starkast när det gäller jämställdhet och genus, menar Sten Widmalm, statsvetarprofessor vid Uppsala universitet. Inte heller Widmalm är motståndare till området som sådant. Det är dominansen han vänder sig mot och att köns- och genusperspektiven fått ta över inom så många områden att den akademiska friheten allvarligt begränsas i Sverige.

De forskare vi intervjuat i Genusdoktrinen återkommer till hur alla incitament pekar åt att knyta näven i fickan och inte öppet kritisera styrningen. De vill forska om klimatet, teoretisk fysik, matematik, marinbiologi eller kognition – inte fastna i politiska gräl som riskerar att förstöra karriären. Det som pågår just nu, även vid Uppsala universitet, är inget mindre än en politisering. Det går tyvärr inte att knyta näven i fickan länge till. Genusdoktrinen tål inga konkurrerande perspektiv. Man är antingen med eller emot. Är det verkligen så vi vill ha det på våra universitet?

Anna-Karin Wyndhamn, författare till boken Genusdoktrinen och fil dr pedagogiskt arbete

Ivar Apri, författare till boken Genusdoktrinen och ledarskribent på Svenska Dagbladet

tisdag, augusti 18, 2020

Corona del 54 – överdödlighet

Sverige är världsmästare i statistikanvändning!

Problemet med coronastatistiken är att den inte skiljer mellan dem som dör av corona och dem som dör med corona.

Man kan vara coronasmittad och dö av andra orsaker men det redovisar inte journalernas statistikunderlag.


Michelle Obama vs Donald Duck

Om Michelle Obama hade kandiderat mot Trump hade inte amerikanerna tvingats välja mellan två 70-+-relikter.




måndag, augusti 17, 2020

Hbt-bibeln

 Länk

Jag citerar inledningen och rekommenderar en stunds reflektion över en klok prästs utredning.


Inledning och länkar

En teologiskt hållbar kristen inställning till homosexualitet kan antingen innebära total öppenhet eller totalt förkastande. Alla mellanformer är halvmesyrer som ständigt måste uppdateras och justeras. Detta konstaterar Tuulikki Koivunen Bylund, numera biskop i Härnösand, som själv representerar den förstnämnda inställningen.

Jag har här på bloggen samlat synpunkter om den anknytning som Bibeln och olika bibelställen har till homosexualitet. En innehållsförteckning med länkar till inläggen hittar du nedan. Jag har också samlat några länkar till hemsidor som kan komma med vidare infallsvinklar.
Först ändå något ord om Bibeln. Människor har skrivit varje ord, varje bokstav i Bibeln. Samtidigt är den skriven av Gud, eftersom Gud har inspirerat skribenterna (att kalla Bibeln för Guds ord anser jag vara vilseledande, eftersom det är Jesus Kristus som är Guds ord enligt Joh 1, och det är honom, inte en textsamling, som vi bör tillbe - mer om det temat här). Eftersom Bibeln är skriven av Gud, har den ett budskap också till dagens människor. Detta budskap måste dock granskas genom de mänskliga kläder som det fick då det uttalades i en speciell historisk situation. Det är budskapet, inte dess kulturella infattning, som är det väsentliga.

Likaså kan vi inte se på Bibeln som en samling verser som alla har samma vikt och värde. Varje enskilt bibelställe måste granskas utgående från Bibelns helhetsbudskap. I min bibeltolkning utgår jag från att Gud blev människa i Kristus för att visa oss sin kärlek och befria oss från ondskan. Detta förpliktar oss att (sträva efter att) leva ut Guds kärlek i vårt förhållande till vår medmänniska, såsom det Dubbla kärleksbudet (Luk 10:27) befaller oss.

När jag då med denna utgångspunkt granskar Bibeln för att se vad den säger om homosexuell kärlek, kommer jag till slutsatsen att kärlek är kärlek. Den homosexuella kärleken är en återspegling av Guds kärlek lika mycket som den heterosexuella kärleken är det.
Den skillnad som ibland görs mellan olika sorters kärlek (t.ex. den erotiska kärleken eros contra den gudomliga kärleken agape eller broderskärleken filadelfia) är otillfredsställande och i viss mån konstgjord. De grekiska begreppen betecknar visserligen olika sidor av kärleken, men att sätta upp vattentäta skott emellan dem - t.ex. så att kärleken mellan älskande inte kan innehålla agape eller Guds kärlek inte ha inslag av eros - är ofruktbart och verklighetsfrånvänt.
Ett stort problem med hbt-frågor är att de som det berör är osynliga, särskilt historiskt. Bögar och flator har helt enkelt varit tvungna att stanna i "skåpet" för att överleva rent fysiskt. Homosexualiteten har ansetts (och anses på vissa håll fortfarande) vara en synd, ett brott och en sjukdom, och ofta har den varit och är belagd med dödsstraff. Om vi vill se de homosexuellas spår, måste vi läsa de historiska dokumenten mellan raderna, så att vi hittar också det som sägs endast implicit. Detta gäller även Bibeln, som är ett historiskt dokument, oberoende vad annat den också är.
Min poäng med vissa av inläggen är inte att bygga upp en gedigen lärogrund, utan att komma med exempel på hur inte heller Bibeln är så uteslutande heteronormativ och homofob som den på ytan verkar vara, och hur också vi kristna kanske borde överväga våra ståndpunkter i frågan.
En mer detaljerad granskning når du genom länkarna nedan. En granskning av detta slag kan aldrig vara heltäckande och slutgiltig när den publiceras som korta blogginlägg, men listan lever, och kommer säkert att göra det länge än. Alla inlägg är inte heller likvärdiga; en del är närmast att se som illustrationer, medan andra är principiellt viktigare. Dem har jag utmärkt med fet stil i förteckningen nedan. Datumen inom parentes anger senaste uppdatering.
Skapelsen, 1Mos 1-2 (8.11.09)
Regnbågen, 1Mos 9:8-17 (25.2.07)
Sodom, 1Mos 19 (20.3.07)
Slaveri, 2Mos 21:20-32 m.fl. (5.1.07)
Renhetslagarna, 3Mos 18:22, 20:13 (21.11.09)
Trans-bibeln, 5Mos 22:5 (30.3.08)
Rut och Noomi, Rut 1-4 (30.12.09)
David och Jonatan, 1Sam 18-20; 2Sam 1:26 (6.9.09)
Tempelprostitution, 1Kung 14:24 m.fl. (22.2.07)
Eunucker, Jes 56:4f; Matt 19:12 (9.5.07)
En homosexuell Antikrist?, Dan 11:37 (31.5.09)
Jesus, Matt 1:1-Joh 21:25 (7.5.07)
"Rhaka!", Matt 5:22 (27.7.08)
Dubbla kärleksbudet, Luk 10:27 (21.9.07)
Marta och Maria, Luk 10:38-41; Joh 11:1-44, 12:1-10 (18.1.11)
Kvinnan vid Sykars brunn, Joh 4 (16.1.11)
Petrus, Apg 10-11 (6.1.07)
Onaturligt umgänge, Rom 1:26f (17.7.09)
Jakob och Esau, Rom 9:13 (23.5.09)
"Mjuka" och "man-liggare", 1Kor 6:9f; 1Tim 1:10 (29.12.09)
Man och/eller kvinna, Gal 3:28 (9.3.07)
Laglöshet och onaturlighet, 2Pet 2:6-8; Jud v. 7 (25.7.08)
De 144.000, Upp 14:1-5 (15.8.08)



Husby hyenor och shottaz – slödder

Oskyldiga förortsbor drabbas när polisen inte kommer

Somliga debattörer och makthavare tycks vilja fly verkligheten.

UPPSALA 16 AUGUSTI 2020 06:17

I veckan har diskussionen om utsatta områden och kriminalitet åter tagit fart. Nyligen sköts en 12-årig flicka ihjäl i Botkyrka, och i torsdags kväll sköts en kille i 20-årsåldern till döds i Rinkeby. Varje dödsskjutning är en stor förlust - inte minst för anhöriga - och ett samhällsmisslyckande.

Skjutningarna och sprängningarna är också toppen av isberg. Genom droghandel, hot, våld och utpressning har brottslingar flyttat fram positionerna. De utsatta områdena har blivit allt fler.

Intresset för vad som pågår i dessa områden har av förklarliga skäl ökat. I år kom journalisten Johanna Bäckström Lerneby ut med boken ”Familjen” (Monidal), som handlar om klanstrukturernas roll för framväxten av parallellsamhällen. Hon har länge följt en kriminell släkt i Göteborgsstadsdelen Angered. När jag tidigare i somras ringde Daniel Larsson, polisinsatschef för Rimfrost i Uppsala, berättade han att det finns kriminella familjer även i Gränby och Gottsunda.

Det är viktigt att pusselbitar som den Bäckström Lerneby uppmärksammar faller på plats. Och det är bra att trygghetsfrågorna står högt på den politiska agendan.

Ändå tycks somliga debattörer och makthavare vilja fly verkligheten.

Nyligen uppmärksammades det att poliser ska få poliseskort till och från jobbet på den nya polisstationen i Rinkeby. I Sveriges Radio hävdade en vänsterpartistisk politiker, Veronica Stiernberg, att polisen härmed ger en "stigmatiserande signal" (Studio Ett, 7/8). Hon påstod att polisens bild inte "stämmer", och framhöll att brottsligheten var högre på andra ställen. Politikern anklagade även polisen för att i onödan peka ut området på grund av "vilka det är som bor där".

Hennes slutsats var därför att polisen borde jobba mot rasismen i kåren.

Som om polisen i själva verket skulle drivas av suspekta avsikter och vilja tvåla till förortsbor.

Definitionen av ett särskilt utsatt område innehåller följande: "Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag". Som Polisförbundets representant förklarade i radiodiskussionen sker "systematiska utstuderade attacker" mot poliser i utsatta områden som Rinkeby. Problemen borde vara väl kända vid det här laget.

I Uppsala var det länge svårt att hitta en tillräckligt säker lokal för ett poliskontor i Gottsunda. Som Polisens Jale Poljarevius uttryckte det i vintras: "Det måste tåla automateld och explosioner".

I Rinkeby har större gäng tidigare attackerat polis vid insatser. Sten har kastats (och träffat). Poliser har behövt uppsöka sjukvård. Redan innan polisstationen kom på plats i stadsdelen attackerades byggarbetsplatsen.

Ibland är det helt enkelt nödvändigt med extra säkerhetsåtgärder. Poliser som arbetar mot grovt kriminella mc-gäng eller mot gäng som dominerar droghandeln i förortsområden lär vara mer utsatta än exempelvis trafikpoliser.

Tidigare i somras skrev även två forskare vid rättssociologiska institutionen på Lunds universitet, kritiska mot Rimfrost, att polisen borde monteras ner (Sydsvenskan, 18/7). Duon ifrågasatte polisens fokus på kriminaliteten i utsatta områden, och kallade det "stigmatisering". Låt invånare i stället själva medla i konflikter, föreslog de. Det vore en fin present till kriminella klaner.

Vad forskarna och somliga V-politiker bortser ifrån är de många oskyldiga, vanliga förortsbor, som drabbas när lag och ordning inte kan upprätthållas. Varför skulle "bilden" av kriminellt belastade områden vara viktigare än dem som bor där?

Sakine Madon

Från PIM