Ibn Rushd del 666F

Efter flera månaders utredningar har Göteborg stad till slut beslutat att inte dela ut kommunalt bidrag till studieförbundet Ibn Rushd. Därmed har Göteborg blivit den största kommunen i landet som stoppat lokala verksamhetsbidrag till det omdebatterade studieförbundet.

Det var ett välkommet beslut som fattades av politikerna i Socialnämnd Centrum, och helt i linje med vad ledarsidan förespråkat i ett antal år. Skattepengar ska inte gå till organisationer som motverkar demokrati och integration, vilket i allra högsta grad gäller Ibn Rushds verksamhet.

Granskningen av Ibn Rushd har visat att studieförbundet samarbetat med en rad tvivelaktiga aktörer. I Malmö samarbetade studieförbundet bland annat med den islamistiska organisationen Milli Görus, vars företrädare ofta uttryckt sig rasistiskt. I Göteborg har Ibn Rushd samarbetat med Bellevuemoskén som länge förknippats med islamistisk extremism. Ledande terrorforskare och akademiker har även pekat på Ibn Rushd kopplingar till det Muslimska brödraskapet, en islamistisk rörelse med en ideologi som inte är förenligt med liberala och progressiva ideal om individuell frihet, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Studieförbundet har dessutom utmärkt sig genom att ha bjudit in rasistiska hatpredikanter till olika arrangemang genom åren.

Vare sig samarbetet med Milli Görus och Bellevuemoskén eller den ideologiska kopplingen till Muslimska brödraskapet är någon indikator på att Ibn Rushd arbetar för att främja integration i utsatta områden eller att stärka tilltron till demokratin hos grupper som står utanför det svenska samhället.

Men vad som kan tyckas vara en otroligt enkel fråga, att skattemedel inte ska tilldelas organisationer som motverkar den svenska demokratin, verkar inte vara en självklarhet för företrädare från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Enligt Vänsterpartiets gruppledare i Göteborg, Daniel Bernmar, är granskningen av Ibn Rushd en rasistisk och islamofobisk kampanj riktad mot svensk folkbildningsrörelse. Tidigare i december sade även Stig Andersson (MP) att granskningen av Ibn Rushd härrör från en rädsla för islam (SVT 15/12-2020). Såväl Bernmar som Andersson tror alltså att debatten om Ibn Rushd handlar om rasism och oro för islam.

För det första: Ibn Rushd representerar inte alla muslimer i Sverige. Att studieförbundet bekostas av skattebetalarna är inte heller en nödvändighet för att muslimer ska kunna utöva sin tro. Ibn Rushd måste kunna ta ansvar för vilka aktörer som de valt att samarbeta med utan att frågan landar i grundlösa anklagelser om islamofobi. Har Bernmar inga problem med att skattpengar via studieförbundet slussats vidare till islamistiska föreningar som Milli Görus? Hade det varit omvänt, att skattpengar via ett studieförbund hamnat i händerna på högerextremister hade nog tonen från ledande företrädare inom Vänsterpartiet låtit helt annorlunda.

För det andra: granskningen av Ibn Rushd föranleddes av att studieförbundet samarbetat med en rad tvivelaktiga aktörer vars extremism är ett hot mot den svenska demokratin. Det är alltså inte en fråga som rör islam generellt, även om Stig Andersson klumpigt nog tycks ha förväxlat religiösa extremister med vanliga muslimer som bara vill utöva sin tro i fred.

Att stoppa skattefinansieringen av Ibn Rushd har således inget att göra med islamofobi, utan det handlar bara om att säkerställa att det offentliga inte stödjer krafter som spär på segregation eller motverkar den svenska demokratin. Att Ibn Rushd nu inte längre bekostas av hårt arbetande göteborgare är därmed en seger för de som länge varnat för att skattepengar hamnat i händerna på extremister och antidemokrater.

Bawar Ismail

bawar.ismail@gp.se

Ibn Rushd del 666D

 

Granskning på terrorforskarnas linje om Ibn Rushd

Hälften av föreningarna som studieförbundet Ibn Rushd samarbetar med ifrågasätts nu för att inte följa de riktlinjer som Göteborgs stad har för att bevilja bidrag. Det handlar bland annat om utövande av religion, vilket inte är tillåtet. Det visar en granskning som beställts av politikerna. Granskningen går även på kritikernas linje när det gäller kopplingar till extremism.

Under året har flera artiklar skrivits om det muslimska studieförbundet Ibn Rushd, bland annat av terrorforskarna Magnus Ranstorp och Peder Hyllengren samt socialantropologen Aje Carlblom.

De menar att Ibn Rushd haft kopplingar till Muslimska brödraskapet och antisemitism. Studieförbundet har förnekat kopplingarna och menar att det handlar om en ”hetsjakt” på förbundet.

– Den här granskningen visar att det vi hävdat hela tiden stämmer, det är rätt, säger forskaren Magnus Ranstorp, när SVT Nyheter Väst berättar om de nya uppgifterna.
Två delar i granskningen

Nu har Ibn Rushd och deras 23 samarbetspartners granskats i en rapport beställd av politikerna i social resursnämnd. En del av granskningen handlar om att se på kopplingar till extremism och om föreningarna följer Göteborgs riktlinjer.

Granskningen går till stor del på kritikernas linje. Det uttrycks tvivelaktigheter kring 12 av 23 medlemsföreningar till Ibn Rushd. Men förvaltningen skriver också i ett tjänsteutlåtande att det inte är fastslaget om studieförbund och deras samarbetspartners behöver följa stadens riktlinjer och att de behöver titta vidare på detta.
Religiöst inriktade studiecirklar

Flera gånger pekar utredningen på att kommunala bidrag kan ha gått till religiösa studiecirklar som ”Konsten att läsa koranen” och ”Islams grundpelare”. Villkoren säger att lärande om religion är bidragsberättigat, men inte utövande av religion.

– Frågan är om det är mer ett studieförbund eller ett trossamfund? frågar Magnus Ranstorp.

En stor del av underlaget i granskningen bygger dock på forskarnas rapport och debattartiklar som utredaren menar att de ”inte ser någon anledning att ifrågasätta”. Detta gäller föreningarnas påstådda kopplingar till extremister, homofober och antisemiter.
Ibn Rushd gör en egen utredning

Eftersom granskningen fortfarande inte offentliggjortsav kommunen har Ibn Rushds ordförande inte fått ta del av anklagelserna och har därför svårt att kommentera dem. Han kallar förfarandet ett ”demokratiskt haveri”.

– Vi gör nu en egen utredning tillsammans med våra organisationer, föreningar och vår revisionsbyrå för att ge underlag till våra politiker, säger Zana Muhammad, ordförande för Ibn Rushd nationellt.

I Göteborgs sociala resursnämnd kommer det, den 16 december, beslutas om Ibn Rushds västra distrikt. Tjänstemännen föreslår att bidragen till Ibn Rushd stoppas.

Studieförbunden

Släng ut bedragarna från studieförbunden

Folkbildning skapar värde, dessvärre även för bedragare med nuvarande system.

Studieförbunden har blivit en skattefinansierad guldgruva för skrupellösa. Politikerna måste omedelbart hörsamma forskarnas larm.

Få företeelser är så omhuldade i den svenska självbilden som folkbildningstraditionen. Den har stolta anor och djupa, historiska rötter. Vi är många som har emotionella band till den; mina gammelmorföräldrar tillhörde den generationen som satt hemma hos varandra och använde studiecirkeln för att lära sig om demokrati, bygga kooperation och stycka kött. Själv har jag återkommande sökt mig till studieförbund för att lära mig olika färdigheter inom konsthantverkets värld – den senaste resan i den värld där kypert, gubbatäcken och slarvtjäll existerar.

Men som med mycket som seglar under förment god flagg, finns risk för korruption av ändamålet och de medel som är i omsättning. När syftet är uttalat gott ställs inte alltid de nödvändiga och kritiska frågorna. Förtroendet får räcka, kontrollen uteblir. Och kravlösa miljöer har en benägenhet att locka till sig de förslagna och gränslösa.

Föga förvånande har därför studieförbunden som organisationsform blivit en guldkista för skrupellösa att ösa skattemedel ur. I lördags skrev Magnus Ranstorp, docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan samt expert inom området våldsbejakande extremism, Peder Hyllengren, analytiker vid Försvarshögskolan och Aje Carlbom, biträdande professor med socialantropologisk inriktning vid Malmö universitet, om sitt arbete med att tränga djupare bakom de rapporter om fusk inom studieförbunden som förekommit de senaste åren. (DN 20/2)

Det är inga småpengar. Varje år fördelar riksdagen runt två miljarder kronor till tio studieförbund genom Folkbildningsrådet. Systemets uppbyggnad har snarlik komposition som ett pyramidspel; alla nivåer tjänar på en ständigt ökande volym och blir likaledes förlorare om någon verksamhet utgår. Politikerna är å sin sida fast i den bisarra tanken att bildning förutsätter högt skatteuttag och offentlig finansiering, och svänger sig med en retorik om ”levande folkrörelse” lika drömsk som en ljuv sommarnatt – en Tuvstarr att fästa på kavajslaget.

Ingen som tar del av Ranstorps, Hyllengrens och Carlboms information kan försvara nuvarande ordning. Den är ett hån både mot dem som en gång skapade folkrörelsen utan en krona i bidrag, liksom alla oss som via skattsedeln och den politiska aningslösheten tvingas försörja bedragare och kriminella.

Forskarna föreslår att politikerna skyndsamt ska tillsätta en djupgående extern granskning. Det vore oförsvarbart att låta bli.

Ett studieförbund är en mötesplats för skapande, bildning och kultur. Bokcirklar, konserter och föreläsningar – hundratusentals människor deltar varje år i studieförbundens verksamhet.

Studieförbunden i siffror

I Sverige finns tio statsbidragsberättigade studieförbund som över hela landet arrangerar:

cirka 266 600 studiecirklar med totalt nära 1,7 miljoner deltagare, varav 624 111 unika personer

cirka 375 200 kulturprogram med nära 20 miljoner besökare/deltagare

cirka 64 000 arrangemang i annan folkbildningsverksamhet med 804 100 deltagare, varav 434 154 unika personer.

Studieförbunden tog emot 1 931 511 000 kronor i statsbidrag år 2019.

I Sverige finns tio studieförbund som Folkbildningsrådet fördelar statsbidrag till. Tillsammans anordnar de verksamhet i Sveriges alla kommuner. Bakom studieförbunden står olika folkrörelser och andra organisationer. Det ger varje studieförbund en unik profil.

Studieförbundens kärnverksamhet

Studieförbunden får huvudsakligen statsbidrag för studiecirklar och kulturprogram. Vem som helst kan exempelvis samla ihop ett litteraturintresserat gäng och skapa en studiecirkel. Om studiecirkeln uppfyller vissa kriterier kan studieförbundet hjälpa till med material och kunskap om hur samtalet blir meningsfullt och utvecklande. Studieförbunden erbjuder också själva studiecirklar i olika ämnen som till exempel matlagning, akvarellmålning eller musik.

Kulturprogram kan vara teater, sång, en föreläsning eller konst som framförs eller redovisas inför publik. Ett exempel på ett kulturprogram är en filmfestival som anordnas av några vänner med hjälp av ett studieförbund.

Utöver studiecirklar och kulturprogram får studieförbunden pengar för att anordna folkbildande verksamhet i lite friare former. Då kan det handla om workshoppar, prova på-dagar eller helgkurser.

Studieförbunden erbjuder också utbildning i andra former, exempelvis kurser i språk eller trädgårdsskötsel. Men denna verksamhet omfattas inte av statsbidraget.

Stort samhällsansvar

På senare år har studieförbunden tagit ett allt större samhällsansvar genom särskilda insatser. Det gäller bland annat studiecirklar med asylsökande och projekt som ska stärka kunskaperna om de mänskliga rättigheterna.

Studieförbunden är en del av det civila samhället. Enkelt uttryckt betyder det att människor går samman och organiserar sig utan inblandning från staten. I studieförbundens studiecirklar deltar över en halv miljon människor varje år.

Fusk i studieförbunden

DN Debatt. ”Fusket i studieförbunden långt värre än befarat”

Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren och Aje Carlbom: Alla studieförbund skulle behöva genomgå ett rejält stålbad.

De senaste åren har skandaler och fusk kantat studieförbundens verksamhet. Nya uppgifter visar att situationen är långt värre än vad vi befarat. Det nuvarande systemet är bortom räddning – det måste göras om i grunden.

I år fyller den svenska demokratin 100 år och under dess framväxt har folkbildning spelat en viktig roll. Den anses fortfarande så viktig att varje år fördelar riksdagen cirka två miljarder kronor till tio studieförbund genom Folkbildningsrådet. De senaste åren har dock skandaler och fusk kantat studieförbundens verksamhet.

Det omfattande fusket, framför allt på Järva i Stockholm, medförde att Folkbildningsrådet begärde in ”utökade kontroller” från studieförbunden under januari månad. Självkontrollerna ger sken av att fusket är på en begränsad nivå, men de är både vilseledande och ger långt ifrån en riktig bild av fuskets omfattning (till exempel olika mät­metoder och gränsvärden för fusk i olika studieförbund och inte minst kreativ statistik som får fusket att se mer begränsat ut än vad det egentligen är).

Men vi kan nu presentera nya uppgifter som visar att situationen är långt värre än vad vi befarat och tidigare beräknat. Detta då vi blivit kontaktade av fler djupt bekymrade ”insiders” från olika studieförbund som redogjort öppet och i detalj om fuskets omfattning och tillvägagångssätt. Den överskuggande bilden är att folkbildningen är ett bygge som verkligen inbjuder till bedräglig hantering av skattemedel.

En individ med lång bakgrund inom studieförbunden bedömer att omkring 60 procent av studieförbundens totala verksamhet är fusk. En annan studieförbundsveteran uppskattar samma siffra till omkring 70 procent av verksamheten.

En individ med lång bakgrund inom studieförbunden bedömer att omkring 60 procent av studieförbundens totala verksamhet är fusk. En annan studieförbundsveteran uppskattar samma siffra till omkring 70 procent av verksamheten. Vi uppfattar dessa individer som mycket insatta och trovärdiga och deras uppgifter skulle medföra att fusket inom studieförbunden överstiger en miljard skattekronor per år.

Ett av de allvarligaste problemen är den djupgående korruptionskultur där jakten på volymer – och därmed pengar – överskuggar allt. Ett systemfel består i en outtalad målsättning för studieförbunden att växa med 7–10 procent per år. Därmed blir volym­jakten avgörande och alla i kedjan gynnas. Alla spelar med i spelet.

Studieförbunden behöver betala ut pengar för att få volym, vilket liknas vid att de köper verksamhet. Nästa del i volym­kedjan är verksamhets­utvecklaren som måste ha ett visst antal timmar för att uppnå sina mål, därefter ska mellanchefen kunna få ihop sin budget för att bedriva verksamhet. Kedjan når hela vägen upp till riksnivå där det tas procent av varje avdelnings stats­bidrag, dvs riksnivån är också betjänt av uppblåsta volymer. Att stryka verksamhet blir närmast omöjligt. Alla arbetar för att maximera volymen och både riksförbund och förbundsstyrelser har drivit på ökningar i decennier.

Den närmast totala bristen på regler vid utbetalningar är slående, vilket illustreras väl i samband med flera av de uppmärksammade skandalerna. En av de vi pratat med konstaterar lakoniskt att nästan inget av de felaktigt utbetalda medlen bröt mot reglerna, eftersom de är så ”elastiska” att de kan användas efter eget gottfinnande. Det är allmänt känt i studieförbundsvärlden att höga volymer är en riskfaktor, men ingen vill åtgärda det enligt våra källor, ingen frågar sig vad som är trovärdigt och rimligt i rapporteringen. Det normala är i stället att det finns en halleluja-attityd i form av ”åh vad bra!” när absurt stora volymer bortom rimlighetens gränser återkommande inrapporterats.

Det är allmänt känt i studieförbundsvärlden att höga volymer är en riskfaktor, men ingen vill åtgärda det enligt våra källor, ingen frågar sig vad som är trovärdigt och rimligt i rapporteringen.

Folkbildningsrådet försöker göra gällande att felaktigheterna huvudsakligen består av ”administrativa misstag, rapporteringsfel, okunskap och brister i verksamheten”. Men det är brister i anordnarskap (studieförbundens förpliktelser för uppföljning) som är huvudproblemet.

Ett annat systemfel är att studieförbunden inte tar ansvar för den egna verksamheten enligt bidragsvillkoren och undlåter att göra rimlighets­bedömningar på grund av att de vill ha in stora volymer timmar och deltagare. Det går alltså inte att trovärdigt hävda att de ”blivit drabbade” när en grupp med samma efternamn som bor på samma adress haft cirkel tre dagar i veckan 45 veckor per år i flera år och får ut stora utbetalningar. Eller när en förening har åtta cirklar parallellt året runt med samma personer. Då handlar det snarare om att studieförbunden accepterar att bli lurade för att få upp volymerna: det blir en win–win-situation mellan två bedragare. Inbyggt i detta finns även jävsförhållanden då många av deltagarna i arrangemang samtidigt är anställda av studieförbunden.

I den samkörning av studieförbundens system som Folkbildningsrådet lyft upp som en kraftfull åtgärd för att motverka fusk poängterar källor att en sak är kartläggning – en helt annan sak är vilka åtgärder som vidtas. Finns det gemensamma regler mellan studieförbunden för att stryka felaktiga studietimmar? Hanteras denna bedräglighet på samma sätt i alla studieförbund? Våra källor hävdar uppgivet att bedrägeriet får fortsätta och verksamheten fortgå i brist på regler. När studieförbunden själva får avgöra om de stryker uppenbart bedräglig verksamhet kan ingen rimligen påstå att den självförvaltande modellen fungerar.

Folkbildningsrådet påstår nu att man tar ”krafttag” för att åtgärda problemet med fusket. En åtgärd har varit att införa en gräns på högst 480 studietimmar per individ per år. Även detta är en extremt hög nivå. En mer rimlig övre gräns borde i stället handla om cirka 100 timmar per år, vilket även det bedöms att bara ett fåtal har en verklig närvaro i närheten av (riktigt omfattande kurser inom studieförbund upptar cirka 50 timmar över en termin).

Granskningen behöver genomföras utan förvarning och att de som utför granskningen kan systemet så att de vet vad de ska leta efter. Först då kan studieförbunden komma bort från fuskbygget och visa upp riktiga siffror.

Folkbildningsrådet tycks tro att lösningen är att anställa ett flertal kontrollanter men det blir sannolikt ett slag i luften. Dessa kommer inte att kunna kontrollera verksamheten då studieförbunden själva kontrollerar uppgifterna och eftersom rapporteringssystemet Gustav ligger på branschorganisationen Studieförbunden i samverkan. Inte ens studieförbundens revisorer och statistiker upptäcker felaktigheter då de varken vet vad de ska leta efter eller gör den rimlighetsanalys eller högupplösta granskning som skulle behövas.

Den samlade bilden av ”folkbildningsfamiljen” är att det handlar om en ekonomiskt korrumperad verksamhet där ingen längre har kontroll över hur skattemedlen används. Det nuvarande systemet är bortom räddning – det måste göras om i grunden.

Alla studieförbund skulle behöva genomgå ett rejält stålbad för att få ner volymhets. Sannolikt borde cirka 60 procent av verksamheten strykas. Vidare behöver utbetalningssystemet begränsas. Därför bör endast studieförbundens egna lokaler användas vid olika arrangemang när det är möjligt. Även samlokalisering av studieförbunden i samma lokaler skulle effektivisera kontrollfunktioner och anordnarskap samt spara samhällsresurser. Rapporteringssystemet Gustav borde därtill ligga på Folkbildningsrådet och inte Studieförbunden i samverkan.

Men den främsta åtgärd som krävs är tillsättning av en djupgående extern granskning. Riksdagspolitiker måste skyndsamt besluta om detta. Granskningen behöver genomföras utan förvarning och att de som utför granskningen kan systemet så att de vet vad de ska leta efter. Först då kan studieförbunden komma bort från fuskbygget och visa upp riktiga siffror. Miljardrullningen till folkbildningen har pågått i decennier utan trovärdig granskning. Det räcker nu.

Den 1 februari i år uttryckte utbildningsminister Anna Ekström i riks­dagen att ”felaktigt redovisad verksamhet som beror på slarv, medvetet fusk eller bedrägerier måste få ett slut”. Är det inte dags att täppa till slukhålet och visa att detta inte bara var tomma ord?

Magnus Ranstorp, docent i statsvetenskap vid Försvarshögskolan samt särskild rådgivare vid EU:s radicalisation awareness network, ett nätverk med över 7.000 praktiker som arbetar mot våldsbejakande extremism

Peder Hyllengren, analytiker vid Försvarshögskolan

Aje Carlbom, biträdande professor med socialantropologisk inriktning vid Malmö universitet

Elefanten i rummet

Elefanten i rummet och den tickande bomben.

Sveriges maktkorrumperade politiker och de enfaldiga riksnyhetsjournalisterna (mindre än tio undantagna) har skapat ett PK-klimat som misstänkliggör all social och kulturell kritik som på minsta sätt antyder koppling till islam. 

Ärkebiskopen har problem med det islamfientliga tankekomplexet och svårigheter med att tala om att kristna förföljs på svenska asylboenden.

Elefanten i debattrummet


Magnus Ranstorp

Idag lyssnade jag på ett reportage om ”Muslimska brödraskapet efter den arabiska våren” på Sveriges Radio Människa & Tro som sändes igår 28 januari 2021.
Mestadels handlade program om egyptiska Muslimska brödraskapet men halvvägs in i programmet går man över till att diskutera debatten kring Muslimska brödraskapet i Sverige. (28 min in)
https://sverigesradio.se/avsnitt/1661619
Själva skildringen om kunskapsläget hade tydlig slagsida och var partisk vad man lyfte fram - det hör man väldigt tydligt i reportaget. Man vill ge sken av att det inte finns belägg för våra påståenden som grundar sig i internationell forskning och som vi fört fram i debattinlägg. Denna förvanskning av vad vi vet och inte vet får inte gå emotsagd. Därför skrev jag följande till redaktionen idag:
****
Till redaktionen på Sveriges Radio programmet Människor och Tro
Ert inslag om eventuella kopplingar till Muslimska brödraskapet i Sverige av Sveriges Radio journalisten Edgar Mannheimer i SR Människor & Tro 28 januari 2021 var en partsinlaga snarare än objektiv skildring som bröt många perspektiv. Det var tydligt att materien och faktaunderlag inte hanteras korrekt då MB på europeisk nivå utelämnas helt. Ingen forskare hävdar att kopplingarna finns till egyptiska Muslimska brödraskapet utan till det europeiska Muslimska brödraskapets olika organisationer.
Brittiska säkerhetsmyndigheter i Muslim Brotherhood Review (ambassadör Sir John Jenkins och underrättelsekoordinator Sir Charles Farr) har slagit fast att European Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE) är definitivt Muslimska brödraskapets organisatoriska moderskepp i Europa. Vidare har internationell forskning bekräftat att Muslimska brödraskapet finns och är verksamt i Sverige. Dr Lorenzo Vidinos bok “The Closed Circle Joining and Leaving the Muslim Brotherhood in the West” (Columbia University Press, 2020) har flertal kapitel av svenska medlemmar ur Muslimska brödraskapet som utförligt beskriver hur dessa kopplingar ser ut. Exempelvis finns ett kapitel om Pierre Durrani vars resa in i svenska Muslimska brödraskapet beskrivs utförligt och vilka organisationer han verkade inom och genom. Denna bok har även intervjuat Kamal Helbawy som grundade europeiska Muslimska brödraskapet. Detta är bara ett axplock av seriös forskning som finns och som bekräftar kopplingar.
https://cup.columbia.edu/.../the-closed-circle/9780231193672
Kopplingarna till svenska aktörer och Muslimska brödraskapet är inte “luddiga” utan glasklara - det står t.om. i deras stadgar. Islamiska Förbundet i Sverige (IFiS) vid upplösning så tillfaller tillgångarna FIOE. Exemplen är många. Tillika har Ibn Rushd (vars ledarskap är/har varit ordförande i IFiS) haft liknande skrivningar i sina stadgar att deras tillgångar tillfaller IFiS (något de ändrat under galgen nyligen). Den första meningen som står i stadgarna är att “Ibn Rushd Studieförbund grundades 2001 på initiativ av Islamiska Förbundet i Sverige”. Utöver detta har ledande företrädare som Abdirazak Waberi samt Chakib Ben Mahklouf haft ledande positioner inom både FIOE och IFiS.
Kopplingarna beskrivs även utförligt i våra artiklar i tidskriften Kvartal - benämnd “högertidskriften” i reportaget.
https://kvartal.se/.../statsstodd-folkbildning-for.../
https://kvartal.se/.../statsstodd-folkbildning-for.../
Mannheimer tar heller inte upp Aje Carlboms andra rapport för MSB där kopplingar och strukturer tydliggörs. https://rib.msb.se/filer/pdf/28456.pdf (sid 25 & 28).
Dessutom finner jag det anmärkningsvärt att Mannheim nämner mig två gånger utan att ha tagit kontakt med mig och mina kollegor om hur kopplingarna ser ut. Tillika inte heller Aje Carlbom, Pierre Durrani, Sameh Egyptson eller andra som fokuserat på frågan. Vad som klipps in är en poddintervju med Magnus Norell. Mohammad Fazlhashemi som är med i programmet har aldrig forskat om hur dessa kopplingar ser ut i Europa - ändå tillåts han göra en värdering på underlag som han inte behärskar.
mvh
Magnus Ranstorp

Ibn rushd – islamismens spjutspets

 

SvT

Fuskfakta

Låt inte misstänkta kriminella nätverk utreda sig själva!
PUBLICERAT DEN 13 DECEMBER

Nyligen har en extern granskning beställd av Göteborgs stad visat att Ibn Rushd sysslar med ekonomiska oegentligheter. Cirkelledare har fått ersättning för studiecirklar som inte verkar ha ägt rum. Pengar har också betalats ut för saker som inte borde ha ersatts, som Ipads för 42 000 och arvoden har betalats ut för tveksamma uppdrag, som ”korrekturläsning” av texter om samhällskunskap. Ordföranden för Ibn Rushd hävdade igår, 11-12-2020 till SVT att: ”Det är ett demokratiskt haveri” att utredningen inte publiceras och att förbundets revisionsbyrå nu gör en egen utredning baserat på uppgifter från SVT.

Anklagelser om ekonomiska oegentligheter mot, det till Muslimska Brödraskapet knutna studieförbundet Ibn Rushd, är inget nytt. Rebecca Weidmo Uvell skrev en lysande artikel om Ibn Rushd redan 2017. Artikeln visar på hur Ibn Rushd under sina första självständiga verksamhetsår fick ihop hela 11 miljoner kronor, medan alla andra studieförbund fick kämpa för att få ekonomin att gå ihop. Uvell krävde att “skattebetalarnas pengar på 11 miljoner kronor som försnillats till hotellverksamhet med spa återkrävs.” Ibn Rushd besvarade Uvell med Goddag yxskaft på sin egen hemsida.

I min bok, Holy White Lies har jag ägnat ett kapitel åt Ibn Ruhsd, där jag även ifrågasatt hur Ibn Rushd med sin ideologiska värdegrund kunde få tillgång till allmänna medel. Istället för att bemöta kritiken skapade Ibn Rushd en debattpanel om min bok på den arabiska bokmässan (som nyligen anklagats för att sprida antisemitism.) I den debatten skriver Zana Muhammad i Dagens samhälle, 2 maj 2019,”Angående Samehs kommentar om Islamiska Förbundets stiftelses årsredovisning: att den andra delägaren har lånat pengar för sin del av köpet till Granhedsgården betyder inte att de lånat dem av oss. Dessa uppgifter är ganska tydliga i bland annat våra egna redovisningar, men Egyptson fabulerar alltså uppgifter och antyder att vi begår brott.”

Märkligt nog har Ibn Rushd lånat ut över 6 miljoner sedan man delade äganderätten med Islamiska Förbundets stiftelse. Här kan man se det i Ibn Rushds årsredovisning för 2014-2015.

Islamiska Förbundets stiftelse som har ett kapital på 167 tusen får samma år ett lån på 5 miljoner 844 tusen utan garantier. Vem ger en sådan stiftelse ett sådant lån? I nyckel position sitter samma personer i ledningen av Ibn Rushd och Islamiska Förbundets styrelsen.

Det hade varit enkelt för ordföranden att svara om det var Ibn Rushd som lånade ut pengarna eller ej. Men ett uteblivet svar är också ett svar och Ekobrottsmyndigheten bör ge det slutgiltiga svaret. Om det var Ibn Rushd som lånade ut summan bör man också få svar på om de enligt stadgarna har rätt att göra det. En motsvarande affär gjord av systerorganisation Al-Azar -stiftelsen ledde till att styrelsen dömdes för grovt ekobrott.

Under den senaste tiden har SVT avslöjat att Ibn Rushd sysslar med ekonomiska oegentligheter. Folkbildningsrådets ledning skriver som kommentar om det i Expressen 17 sep 2020:

”Vi står inför nya utmaningar där kriminella nätverk medvetet tar sig in i folkbildningen för att komma åt statsbidragen. Det handlar om en organiserad brottslighet som parallellt utnyttjar flera system och flera myndigheter. I denna fråga samarbetar vi aktivt med Polisens nationella operativa avdelning, Noa.”

Det som jag anser är ett demokratihaveri är att Ibn Rushds ledning fått behålla sina positioner hittills. Nu är det dags att min uppmaning i Expressen 17 okt 2020 tas på allvar,

”Att dessa nätverk som nu är anklagade för ekonomisk brottslighet fortsätter utreda sig själva och fortsätter sitta på sina positioner är anmärkningsvärt. Detta visar på ett förakt mot skattebetalarna och kommer att tära på den tillit som präglar det svenska samhället. För att kunna reda ut detta missförhållande ber jag politiker att tvinga ledningen i Folkbildningsrådet och Ibn Rushd att avgå. Någon förmåga att rädda sitt anseende och organisationens rykte finns inte längre.

Kriminella nätverk ska inte hindra Ekobrottsmyndigheten och Polisens nationella operativa avdelning, Noa, att göra sitt uppdrag och återskapa förtroendet för samhällsinstitutioner. Ett nytt Folkbildningsråd bör ges rollen som offentlig myndighet med insyn från medborgarna.”

Sameh Egyptson

Dagens Nyheter 20201217

Studieförbundet Ibn Rushd får en ny chans av Göteborgs kommun till att få utbetalat ekonomiskt stöd även för år 2020.

Beslutet fattades av en oenig politisk nämnd efter rapporter om brister i bokföringen och medlemsföreningar vars verksamhet inte bedöms leva upp till de demokratiska kraven.

Det var också den styrande Alliansens linje när nämnden på onsdagseftermiddagen satte sig för att fatta beslut.

I nämnden har partiet Demokraterna sedan i somras drivit linjen om att stödet skulle dras in. SD saknar ledamot i nämnden men har föreslagit detsamma i andra forum.

Vänster- och Miljöpartiet har dock inte ansett att bristerna är så pass stora att de motiverar ett nej redan nu.

– Man är rädd och orolig för islam helt enkelt, har MP:s ledamot Stig Andersson sagt till SVT Väst.

Inför social resursnämnds möte stod det klart att V och MP fick medhåll av Socialdemokraterna för en så kallad återremiss, alltså att frågan ska utredas vidare.

Social resursnämnd är en så kallad niomannanämnd där de rödgröna partierna V, MP och S, om de går samman, får majoritet med fem röster mot fyra. Detta blev alltså vad som blev resultatet när Ibn Rushd-frågan skulle avgöras, efter att nämnden 19 oktober beslutat om en särskild granskning.

Social resursnämnds ordförande Nina Miskovsky, Moderaterna, säger i en kommentar:

– S backade i sista sekund för att ge Ibn Rushd mer tid för att svara, trots att ärendet redan bordlagts en gång. Jag hade hoppats på ett beslut i dag eftersom utredningarna ger svart på vitt att Ibn Rushd har samröre med företrädare som bryter mot demokratiska värderingar. Dessutom finns allvarliga brister i föreningens ekonomi. Vi reserverade oss mot beslutet.

Socialdemokraternas företrädare Marina Johansson reagerar mot Nina Miskovskys beskrivning.

– Jag tycker att det är så desperat av henne att uttala sig så. Det är vi i S som har tagit initiativet till både att utreda en ny modell för hur medel ska fördelas till studieförbunden och att frysa utbetalningarna för 2020 till Ibn Rushd. Skälet till att vi ville ha en återremiss är att klara ut de frågetecken som uppstått de senaste dagarna.

Bakgrunden till politikens inblandning handlar dels om rimligheten i förslaget till bidrag för år 2020 om 1,8 miljoner kronor, dels om tveksamheter kring några av de 22 medlemsföreningar och partners som Ibn Rushd samverkar med.

Partiet Demokraterna gick i augusti in med en begäran till nämnden om att stoppa stödet bland annat med hänvisning till att en av studieförbundets nya samverkanspartners anlitar föreläsare som förkunnar att 12–13-åriga flickor som inte täcker sitt huvud kommer till helvetet.

Kommunen valde att lägga ut granskningen på revisionsbyrån KPMG som 3 december avgav rapport. Där skrev man bland annat att ”de löner och ersättningar som har redovisats till Skatteverket avseende inkomstår 2019 överensstämmer inte med bokförda kostnader för löner och arvoden (...). Det kan inte uteslutas att den oredovisade lönesumman uppgår till närmare en halv miljon kronor.” Även tveksamheter kring studiecirklar samt brister vid utbetalningar av kostnadsersättningar”.

KPMG anmärkte också på vad de såg som märkligheter i antalet studiecirklar respektive cirkelledare och utbetalningar av arvoden till dessa liksom oklarheter kring vissa inköp.

Med KPMG-rapporten som grund föreslog förvaltningen att politikerna skulle avslå ansökan om volym- och målgruppsbidrag. Men man sa också följande: ”Ibn Rushd spelar en viktig roll i områden och miljöer där tillit till det offentliga är låg och delaktighet i ett organiserat civilsamhälle är lägre än genomsnittet i staden. Om Ibn Rushd genom utebliven finansiering förlorar möjligheten att driva folkbildning bland dessa grupper och i dessa områden, förlorar staden en samverkanspart i det gemensamma arbetet att bryta segregation och nå ökad jämlikhet.”

Social resursförvaltning har granskat Ibn Rushds medlemsföreningar och partners och funnit flera tveksamheter.

Om en av dessa skriver utredaren: ”Det kan ifrågasättas om föreningen uppfyller Göteborgs Stads demokrativillkor. Det är oklart på vilket sätt föreningen nu har ett samarbete med företrädare som uttrycker homofoba och antidemokratiska åsikter.”

I flera fall uppmanas kommunen göra fortsatta granskningar där man tvekar om föreningar lever upp till kraven för bidrag.

Så skriver utredaren om medlemsföreningar
Om en av Ibn Rushd Västs medlemsföreningar skriver Göteborgs kommuns utredare: ”Enligt den sammanställningen har föreningen haft verksamhet i bland annat ämnen såsom Islams grundpelare, i Profeten Mohammeds biografi, konsten att läsa koranen (...). Enligt Göteborgs Stads riktlinje kan inte bidrag beviljas för verksamhet/aktivitet som består av bland annat religiöst arbete.”

Om en annan förening noteras: ”Av det som framkommit i studier, artiklar och Ibn Rushd egna granskning har kontroversiella föreläsare bjudits in och verkat på moskén. Moskén förespråkar Sharialagarna på sin hemsida.”

Social resursförvaltning har haft en löpande dialog med studieförbundet om granskningen, men revisionsrapporten som sådan har nämnden hållit sekretessbelagd fram till onsdagens beslut.

Ibn Rushd har på förhand försökt bemöta rapporterna genom att bland annat hänvisa till vad deras egen revisions byrå PWC kommit fram till. På sin egen sajt skriver man att ”Ibn Rushd ser att social resursnämnd riskerar att fatta ett beslut som inte är grundat i fakta. Vi ser också att man genomfört en granskning som utgått från felaktiga premisser och som innebär att ett av de tio studieförbunden särbehandlas.”

Vidare anser man sig ha kunnat visa att ”centrala delar av kritiken är grundlös och bygger på missuppfattningar som hade kunnat undvikas genom en bättre granskningsprocess.”

I en kommentar till SVT Väst tidigare i veckan sa Ibn Rushds förbundschef Alve Högman:

– Vi är ytterst oroade över de metoder som Göteborgs stad nu använder. Att det kommer fram ett underlag med så stora brister och där man ska ta ett demokratiskt beslut.

Socialdemokraternas Marina Johansson säger till DN att orsaken till att de ville ha ett omtag på frågan var att nämnden fick ett mail från Ibn Rushds ledning i måndags kväll.

– Där påstods en hel del som väckte frågor, som varför KPMG:s uppgifter om brister i redovisningen inte stöds av Ibn Rushds egna revisorer hos PWC. Därför vill vi låta förvaltningen titta även på PWC-rapporten och reda ut för oss vad som egentligen gäller. Det är ju två tunga revisionsbyråer det handlar om.

– Det handlar alltså inte om att vi skulle ha bytt åsikt, att vi inte ser allvarligt på de kopplingar till antidemokratiska krafter som det faktiskt finns belägg för.

Hur ser du på den granskning av medlemsföreningarna som kommunen själv gjort?

– Som väldigt allvarlig. Den beskriver många föreningar som bjudit in föreläsare med antisemitiska eller antidemokratiska värderingar. Vi vill nu bara veta vad som är sant och falskt om ekonomin.

Från 1 januari gäller en ny nämndorganisation i Göteborg. Det blir Socialnämnd Centrum som får ta över ärendet.

Folkbildningsrådet – ibn rushd

 

Islamism och studieförbunden

Sluta kasta pengar efter islamisterna

Medan Europas länder gör front mot den våldsbejakande islamismen fortsätter svenska myndigheter och studieförbund att göda extremismen med pengar. Naivitet kan inte längre vara en ursäkt. Detta har fått pågå alldeles för länge. Nu måste bidragsrullningen stoppas.

Europa kan se tillbaka på några veckor av intensiv terror från islamister. Den uppmärksammade halshuggningen av en lärare i Lyon följdes av mord på bedjande i Nice, och sedan av en ensam skytt som angrep en synagoga och mördade ungdomar i Wien. Budskapet går inte att ta miste på: Islamismen vilar inte.

I Europa vill fler och fler goda krafter gå på motoffensiven. Ledartröjan har axlats av president Emmanuel Macron i Frankrike. Men från Sverige kommer andra typer av nyheter. Tidningen Kvällsposten avslöjade i början av hösten att den myndigheten ”Delegation mot segregation” gett nära en miljon kronor till en organisation med underavdelningar som bedriver islamistisk hatpropaganda på nätet. I fredags kom beskedet om svenska statens åtgärd: Organisationen med extremismproblem skall utredas – av sig själv.

Det går inte längre att säga att svenska myndigheter är naiva. Är den svenska metoden att sockra extremisterna med bidrag i själva verket en strategi? Islamisterna vore ju dumma om de angrep ett land där de får försörjning.

De nu drabbade europeiska länderna Frankrike och Österrike är också de två länder som kanske mest kraftfullt har reagerat mot islamismen. Skytten i Wien hade nyligen suttit i fängelse för att ha deltagit i IS, något som hittills inte drabbat svenska IS-resenärer.

I Sverige vet vi att det finns minst 150 så kallade IS-återvändare. I veckan skall ytterligare fyra kvinnor med barn ha återvänt till Sverige. Enligt talespersoner för Stockholms stad skall barnen tas om hand av sociala myndigheter. Det är dock tveksamt om detta verkligen sker. Vad hände med syskonskaran som kom tillbaka till Göteborg 2019? Är de i dag utom räckhåll för islamistiska släktingar?

Svenska myndigheter har inte gjort särskilt mycket för att motverka utbredningen av islamistisk extremism i vårt land. Åtminstone har de inte gjort vad som borde vara den första åtgärden: att sluta göda extremismen med svenska skattepengar.

Islamisterna är påhittiga och driftiga då det kommer till att mjölka svenska skattebetalare på pengar. En paradgren är fusk med föreningsstöd. Genom åren har det kommit avslöjande på avslöjande om hur till exempel Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, och Myndigheten för stöd till trossamfund, gett stöd till föreningar som utgjort plattformar för islamistisk propaganda och rekrytering.

Ett annat sätt att komma åt skattepengar har varit studieförbundens kursverksamhet. Flera fall har avslöjats där kriminella och extremister kunnat ta del av pengar. Därför är det illa att insynen i studieförbundens verksamhet är begränsad. Förbunden utreder sig själva.

Tre experter; Magnus Ranstorp, Peder Hyllengren och Aje Carlbom krävde nyligen att förlegad självgranskning hos förbunden ersattes med trovärdig extern revision. Tyvärr verkar studieförbunden inte förstå kritiken, och förefaller mer irriterade över att bli ifrågasatta, än över att avslöjas ha gett pengar till kriminella och terrorister.

Sverige behöver helt klart en ny linje mot extremismen. Det måste bli första prioritet då vi får en regering med annan färg än rödgrön.

Studieförbunden håller varandra om ryggen

Idealisering av folkbildning utan självrannsakan fungerar inte längre. När de ansvariga inte tar sitt ansvar för att granska hur skattemedel används så undermineras förtroendet för folkbildning. 

Magnus Ranstorp
Docent, Försvarshögskolan

Peder Hyllengren
Analytiker, Försvarshögskolan

Aje Carlbom
Biträdande professor, Malmö universitet


Ann-Katrin Persson, Ewa Lantz och David Samuelsson är bekymrade över att allt fler aktörer riktar kritik mot studieförbundens verksamhet. De fruktar att bidragskranen ska dras åt och att detta får till följd att de tio studieförbundens arbete för demokrati och tillit raseras.

Studieförbunden: Resurserna till folkbildningen är under attack

Sannolikt är det så att flera studieförbund och deras medlemsorganisationer bedriver studiecirklar som bidrar till att öka många människors demokratiska delaktighet. Samtidigt går det inte att blunda för att studieförbunden, folkbildningen i stort, har utvecklats till ett ekonomiskt självreglerande system som, i likhet med andra generösa välfärdssystem kan missbrukas. Vilket bevisligen också sker, bland såväl islamister som ekonomiska fifflare.

De återkommande skandaler med bedrägerier som avlöst varandra, senast i Järva, borde ha föranlett viss ödmjukhet och självrannsakan hos Studieförbunden. Den kritiska frågan är varför inte en landsomfattande granskning av eventuellt fusk i Malmö, Göteborg och andra städer initierats då det nuvarande kontrollsystemet har sådana uppenbara brister.

Det är hög tid att ersätta självgranskning med trovärdig extern revision. Ännu bättre, gör Folkbildningsrådet till en myndighet eller gör om hela verksamheten från grunden.

Det finns flera skäl till varför Persson, Lantz och Samuelsson går ut i försvar på detta sätt. Ett är att de försöker att sätta bilden att kritiken mot Ibn Rushd är kopplad till Sverigedemokraterna och därmed något som ska bekämpas. Det är en retorik och taktik för att underminera saklig kritik. Faktum är att Kristdemokraterna och Moderaterna lyft liknande kritik mot Folkbildningsrådet och Ibn Rushd vilken förtjänar att tas på allvar.

Det handlar heller inte enbart om Ibn Rushd eller studieförbunden. Skandalen kring Interkulturella folkhögskolan, där bland annat miljontals kronor slussats ut ur landet till Tunisien med oklara syften, visar också på systemets inneboende brister.

Vill undanröja dominoeffekt

Det andra skälet till artikeln är att de vill försöka undanröja en dominoeffekt av att kommuner och regioner börjar granska bidragen till studieförbunden. Här är offentlighetsprincipen avgörande för kommuners och regioners fördelning, insyn och granskning av studieförbunden i stället för att lägga hela ansvaret för fördelningen centralt på Folkbildningsrådet. Studieförbunden vill kontrollera skattemedlen själva vilket är just det som inte fungerar.

Det tredje skälet till artikeln är att driva på Folkbildningsrådet med flera för att de inte ska agera mot Ibn Rushd mer än nödvändigt. Det följer ett väletablerat mönster där man håller varandra om ryggen och genomför kosmetiska åtgärder som mest blir ett spel för galleriet. Exempelvis kan Erik Amnås rapport om Ibn Rushd ses som ett beställningsjobb som inte gick till botten med problemen, vilket våra granskningar i Kvartal och Expressen senare tydligt visade.

Man ska också vara medveten om att det finns ett stort egenintresse hos artikelförfattarna i frågan då de själva har tydliga kopplingar till olika studieförbund. Ett mycket starkt nätverk har skapats av personunioner, särintressen och inflytande som sträcker sig som ett garnnystan av politiska aktörer både horisontellt mellan studieförbunden och vertikalt till vissa nyckelfigurer inom statsrådsberedningen.

Detta upprätthåller ett förlegat system och paralyserar granskning av verksamheten. Det är ett eget ekonomiskt och politiskt ekosystem med ett stort politiskt inflytande som expanderat utan trovärdig granskning. Detta skapar också en demokratisk sårbarhet som öppnar för islamister och andra att utnyttja svenska skattemedel för egna syften utan granskning.

Persson, Lantz och Samuelsson verkar som många andra föreställa sig att Sverige är samma land som det var när folkbildning och studiecirkelverksamhet infördes. Globalisering, migrationsvågor och internets etablering har fått till följd att Sverige ser annorlunda ut i dag jämfört med för några decennier sedan. När de ansvariga för folkbildningen inte tar sitt ansvar för att granska hur skattemedel används så underminerar de själva förtroendet för folkbildning i stort. Tilliten till folkbildningen är hårt prövad.

Idealisering av folkbildning utan självrannsakan fungerar inte längre. Den tidigare socialdemokratiske socialministern Gustav Möller uttryckte det väl: "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket". Studieförbundens omfattande historik av fusk är i sammanhanget svårt att se som något annat än just det.

Folkbildningsrådet och ibn rushd

Att organisationer som anklagas för ekonomisk brottslighet utreder sig själva och fortsätter sitta på sina positioner är anmärkningsvärt. Det visar på ett förakt mot skattebetalarna.

Catharina Håkansson Boman, Ulf Melin och Maria Graner från Folkbildningsrådet slår på Expressen Debatt fast att folkbildningen står inför: ”utmaningar där kriminella nätverk medvetet tar sig in i folkbildningen för att komma åt statsbidragen.” Det verkar vara en överraskning för ledningen i Folkbildningsrådet efter en avslöjande artikel i Expressen, där Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och Peder Hyllengren avslöjar att det har betalats för fejkkurser och felaktiga eller bedrägerirelaterade utbetalningar.

Men anklagelser om ekonomiska oegentligheter har tagits upp i många år. Rebecca Weidmo Uvell och Johan Westerholm skrev om ämnet 2018 och anmälde till och med Folkbildningsrådet till JO. I anmälan inkluderades material som bevisar bristande uppföljning av studieverksamheten. Folkbildningsrådet har ändå fortsatt att förlita sig på att förbunden granskar sig själva.

Köpte gård för statsbidrag

Brist på kontroll ledde till att studieförbundet Ibn Rushd lyckades köpa en gård för statsbidrag. Gården ägs i dag till hälften av moderorganisationen Islamiska Förbundet i Sverige, IFiS. Ett annat perspektiv är den obefintliga insynen av den ideologiska inriktningen nätverket har, med anknytning till Muslimska brödraskapet. De hemlighåller namn på sina föredragshållare och hänvisar till att stiftelsen inte ingår i offentlighetsprincipen. Gång på gång avslöjas ändå att de bjuder in föreläsare som uttalar sig antidemokratiskt.

Den enda organisationen som utretts är Al-Azhar-skolan som ingår i samma nätverk. I dag sitter ordföranden i fängelse och fyra tidigare styrelseledamöter har dömts för grova ekobrott.

I mitt forskningsmaterial som i dag finns i boken ”Holy white lies”, och delvis numera på svenska i boken ”Erövringen, kan man se att det har funnits välgrundat material för misstankar om ekonomisk brottslighet länge mot detta nätverk hos Myndigheten för stöd till trossamfund, SST.

IFiS styr riksorganisationen Förenade islamiska organisationer i Sverige, FIFS som vidare delar ut den största delen av sitt bidrag till Islamiska Förbundet i Stockholm. År 2002 angav förbundet att de hade 25 080 medlemmar. År 2011 rapporterade samma förbund den totala summan medlemsavgifter till 4 450 kronor medan man anger antalet medlemmar till 8 500. I dag har hela riksorganisationen FIFS 7700 medlemmar som betalar sina medlemsavgifter via Skatteverket.

Moderorganisationen har aldrig varit utsatt för utredning. Den enda organisationen som utretts är Al-Azhar-skolan som ingår i samma nätverk. I dag sitter ordföranden i fängelse och fyra tidigare styrelseledamöter har dömts för grova ekobrott. Ett oroande faktum är att IFiS nätverk, enligt årsredovisningar i tre dotterorganisationers stiftelser, har erhållit minst 437 miljoner kronor av allmänna medel år 2016.

Jag förväntade mig att ledningen för Folkbildningsrådet och Ibn Rushd skulle lämna sina avskedsbrev efter avslöjandet. I stället går Alve Högman och Zana Muhammad från Ibn Rushd i Expressen till attack mot Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och Peder Hyllengren, och menar att de skulle ha sin egen agenda, att de vill sätta stopp för minoriteters organisering kring identitetsfrågor.

Det håller inte att utreda sig själv

Att dessa nätverk som nu är anklagade för ekonomisk brottslighet fortsätter utreda sig själva och fortsätter sitta på sina positioner är anmärkningsvärt. Detta visar på ett förakt mot skattebetalarna och kommer att tära på den tillit som präglar det svenska samhället. För att kunna reda ut detta missförhållande ber jag politiker att tvinga ledningen i Folkbildningsrådet och Ibn Rushd att avgå. Någon förmåga att rädda sitt anseende och organisationens rykte finns inte längre.

Kriminella nätverk ska inte hindra Ekobrottsmyndigheten och Polisens nationella operativa avdelning, Noa, att göra sitt uppdrag och återskapa förtroendet för samhällsinstitutioner. Ett nytt Folkbildningsråd bör ges rollen som offentlig myndighet med insyn från medborgarna.

Ibn rushd del 666E

 

Ibn rushd del 666D

Därför är studieförbundet Ibn Rushd en hybrid av politik och religion
Onsdag 23 Sep 

Studieförbundet Ibn Rushd fortsätter den inslagna vägen, att misstänkliggöra kritikernas motiv. Och skälet därtill är sannolikt rätt enkelt. Det handlar i slutändan om miljonbelopp i offentlig finansiering. Miljonbelopp för en organisation som egentligen är en hybrid av en politisk islamistisk rörelse och trossamfund. Inte ett studieförbund.

Studieförbundet Ibn Rushd ordförande Zana Muhammad och förbundschef Alve Högman menar att Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och Peder Hyllengren har sin egen agenda som handlar om att sätta stopp för minoriteters organisering kring identitetsfrågor. I en debattartikel i Expressen redogör de varför de anser att det handlar om att forskartrion allierat sig med Sverigedemokraterna.

Sedan fem år tillbaka har studieförbundet Ibn Rushd verksamhet kommit att granskas och kritiseras allt mer.

För Ledarsidornas del kom startpunkten för ett mer intensivt granskningsarbete när studieförbundet inledningsvis förvärvade och sedan överlät hälften av Granhedsgården AB, som finansierats med medel avsedda för folkbildning, till Islamiska Förbundet i Sverige. En transaktion som vid den tidpunkten var i direkt strid mot Folkbildningsrådets eget regelverk. Folkbildningsrådet vägrade lämna ut dokumentation med hänvisning till att de är en ideell förening och inte omfattas av offentlighetsprincipen. Samtidigt omorganiserades Islamiska Förbundet till en stiftelse vilket ytterligare försvårat granskning.

Först i efterhand ändrade Folkbildningsrådet sitt regelverk för att retroaktivt godkänna transaktionen och anpassade delar av sitt regelverk för att mer likna en myndighet. Under denna period kom granskare och kritiker att mötas av Ibn Rushd med samma argument som Muhammad och Högman använder sig av mot Ranstorp, Carlbom och Hyllengren. Antingen direkt eller via ombudet Folkbildningsrådet.

Muhammad och Högman försöker misstänkliggöra kritikerna och trovärdigheten i dess källor, som misstänkliggörandet av professor Lorenzo Vidino, internationellt erkänd som den främste experten på Muslimska Brödraskapet istället för att bemöta kritiken i sak.

Rapporten “När tilliten prövas”

Sedan kritiken blev altför omfattande blev till slut Folkbildningsrådet tvingade till att beställa en granskning av studieförbundet Ibn Rushd. Professor Erik Amnå kom att författa och senare presentera rapporten ”När tilliten prövas” som presenterades våren 2019.

En svag rapport som uppvisar flertalet brister. Brister som går att härleda delvis till Folkbildningsrådets ledning och styrelse. Amnå fick aldrig mandatet att granska Ibn Rushd ekonomiska transaktioner. Idag är studieförbundet tillsammans med flera andra föremål för en polisutredning efter omfattande bidragsfusk på Järvafältet. Totalt handlar den förfalskade redovisningen av antalet undervisningstimmar om miljonbelopp.

De flesta av förbundets supportrar använder sig främst av Amnås slutsats att studieförbundet uppfyller regelverkets krav på statsanslag. En s.k ”Cherry-picking” för trots svagheterna i rapporten sluter sig även Amnå till att Ibn Rushd har ideologiska band och personkopplingar med det Muslimska brödraskapet. Detta, samt att den religiösa uttolkningen som uppstått genom förbundets historia är problematisk enligt Amnå.

De senare avslöjandena, att förbundet uppvisar fasta och långtgående juridiskt bindande relationer med Brödraskapets nätverksorganisationer genom sina egna och medlemsförbundens stadgar har föranlett Folkbildnigsrådet att öppna en ny utredning.

I Amnås granskning framkommer en slutsats från MUCF, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor, MUCF som sannolikt är en mer rättvisande bedömning än alla andra.

MUCF anser vidare att deras utredning har visat att det finns kopplingar mellan SUM (Sveriges Unga Muslimer, en av studieförbundets medlemsorganisationer. Reds anm) och Muslimska brödraskapet. På MUCF har de själva ställt sig frågan varför SUM inte är öppen med kopplingen mellan Muslimska brödraskapet och FEMYSO, en muslimsk paraplyorganisation för europeiska ungdomsorganisationer. De anser att det inte borde vara problematiskt för SUM att tillstå den anknytningen.

MUCF konstaterar att religionsfriheten i Sverige är stark, och att det är skillnad på de bidrag som fördelas av SST och det stöd som ges till övriga civilsamhället. De påpekar även att övriga myndigheter och civilsamhället i stort behöver förhålla sig till de demokratikriterier som måste uppfyllas när beslut om bidrag fattas.

MUCF är till skillnad från Folkbildningsrådet en riktig myndighet med ett tydligt regelverk för bedömning av demokratikriterier och villkor för statsbidrag.

Kritiken mot studieförbundet handlar från Ledarsidornas sida, likt MUCF, i grunden om vad Ibn Rushd är för organisation. Muslimska brödraskapet representerar en ideologisk och politisk radikalt fascistisk tillämpning av islams urkunder varför såväl Ibn Rushd som dess tidigare medlemsorganisation SUM mer är att betrakta som ett trossamfund. Något som styrks av studieförbundets egen dokumentation i form av verksamhetsplan och verksamhetsberättelse.

Ibn Rushd är ett politiskt trossamfund, inte ett studieförbund

Läggs Studieförbundets Ibn Rushd verksamhetsplan för 2017-2018 vid sidan av verksamhetsberättelserna blir det tydligt. Verksamheten vid studieförbundet domineras totalt av studier i arabiska och koranen. De redovisade studietimmarna visar att studier på svenska kommer sekundärt och enligt deras egen verksamhetsplan är den svenska som lärs ut inte inriktad för att enklare få ett arbete och bli inkluderad i samhället utan för att deltagarna ska klara av myndighetskontakterna bättre.

Studierna i arabiska motiveras med att det då skapas en bättre förståelse för koranens budskap. I studieförbundets årsredovisning från 2019 framgår att antalet timmar i ämnesblocket ”Livsåskådning” uppgick till 110 379 timmar och undervisningen i arabiska till 80 800 timmar av totalt 404 236 timmar. De ämnen, livsåskådning som uteslutande handlar om islam samt arabiskan som motiveras med dess koppling till religionsstudierna representerar därmed knappt hälften, eller 47 procent av antalet undervisningstimmar. För 2018 var motsvarande siffra 52 procent. Som jämföelse ägnades endast 12 323. timmar, eller tre procent till studier i ämnet svenska. En ökning från föregående år med en halv procent.

I tillägg till detta ägnade sig studieförbundet även sig åt ”Ung Dawa”, eller frälsning enligt sin egen dokumentation.

Studieförbundet Ibn Rushd är otvetydigt mer att betrakta som ett trossamfund. Ett trossamfund som dominerats och fortfarande domineras av det Muslimska brödraskapet religiösa och ideologiska uttolkning av islam. Trots påståenden om motsatsen finns banden kvar i dess ledning till Brödraskapet genom dels stadgarna men även att flera i ledningen och kansliet tillhör Stockholms Moské vars imam Mahmoud Khalfi öppet erkänner moskéns tillhörighet till Brödraskapets inriktning.

Av dessa skäl, som har fullt stöd i Ibn Rushd egen dokumentation bör studieförbundet avregistreras som studieförbund och istället ses som trossamfund. Och som MUCF konstaterar, Sverige har en vitt gående religions- och åsiktsfrihet varför detta inte är problematiskt alls för organisationen.

Möjligtvis kan Ibn Rushd, som egentligen är en hybrid av en politisk islamistisk rörelse och trossamfund då komma att klaga över det uteblivna ekonomiska stödet för sin i grunden religio-politiska verksamhet men någon sådan rättighet till statligt finansierad ekonomisk subvention finns inte i dagens regelverk.

Oavsett hur radikal en åsikt eller ideologi är, som Brödraskapets med några av sina rötter i nazismen, råder det åsiktsfrihet i Sverige. Men det är inte detsamma som att organisationer som torgför eller domineras av dessa åsikter har en mänsklig eller lagstadgad rättighet till offentlig finansiering.

Ibn rushd del 666C

 Den här riksdagsledamoten mobbades ut ur Vänsterpartiet för att hon kritiserar hederskultur och muslimsk terrorism.

Ibn Rushd del 666B

Sverigedemokraterna har tidigare lyft frågan om att stoppa bidragen till Ibn Rushd. Tyvärr är Alliansen och Socialdemokraterna inte redo att sätta ner foten mot Ibn Rushds verksamhet som uppenbart motverkar demokratins idéer. De partierna vill istället (medan bidraget hålls frysta) förstärka kontrollinsatser och uppföljning, samt utreda en ny bidragsmodell för studieförbunden. Det duger inte, skriver debattörerna.

Bidragen till Ibn Rushd måste stoppas permanent!

Med folkbildning som täckmantel skattefinansierar Göteborg antisemitisk, islamistisk och annan odemokratisk verksamhet. Bidragen till Ibn Rushd är tillfälligt frysta, men för Demokraterna råder det inga tvivel om att bidragen måste stoppas permanent, skriver bland andra Sofie Löwenmark, Demokraterna.

Strikt salafistiska Bellevuemoskén, en kvinnoförening som öppet sympatiserar med den turkiska islamistiska och antisemitiska rörelsen Milli Görüs och en turkisk Diyanetmoské som kontrolleras av den turkiska regimen – det är några exempel på studieförbundet Ibn Rushds kontroversiella medlems- och samarbetspartners i Göteborg.

Studieförbundet Ibn Rushd har under många år omgärdats av hård kritik. Främst för sina återkommande inbjudningar av ökända föreläsare samt för sina belagda ideologiska kopplingar till muslimska brödraskapet. Listan av väldokumenterad tvivelaktig verksamhet hos studieförbundet kan göras lång.

Det räcker dock att titta på flera av Ibn Rushd medlems- och samarbetspartners i Göteborg för att inse att staden måste strypa alla former av skattebidrag.

Strikt salafistiska Bellevuemoskén är en av dessa samarbetspartners. Bellevuemoskén är ansedd som en av landets mest radikala moskéer och har under åren bjudit in en lång rad extrema föreläsare och predikanter, bland andra en andlig ledare för terrororganisationen al-Shabaab. I Försvarshögskolans rapport ”Mellan salafism och salafistisk jihadism” (2018) upptar Bellevuemoskén stor plats när Göteborgs islamistiska extremismmiljöer beskrivs.

Det är ingen slump att tre av de extrema imamer som regeringen har beslutat att utvisa – då de anses utgöra ett säkerhetshot mot Sverige - talade på en konferens i moskén våren 2019.

Här återfinns även Islamiskt centrum i Göteborg, som driver en Diyanetmoské, vilken kontrolleras av den turkiska religionsmyndigheten Diyanet och fungerar som president Erdoğans förlängda arm. Sveriges radio har tidigare rapporterat om hur Diyanetmoskéer anger regimkritiker till turkiska myndigheter, en oro som även uttrycktes i en artikel i GP nyligen.

En ny medlemsförening är en kvinnoförening, som på sina sociala medier öppet sympatiserar med den islamistiska och antisemitiska rörelsen Milli Görüs. Det handlar inte om några enstaka uppdateringar, det är tvärtom tydligt att Milli Görüs är ett så återkommande tema att det av allt att döma genomsyrar hela verksamheten.

En annan samarbetspartner är kulturföreningen Amaneti som på sina sociala medier har skyltat med inbjudningar av en ökänd föreläsare som tidigare uttryckt att flickor som från 12-års ålder inte täcker sig hamnar i helvetet.

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) har tidigare beskrivit den antisemitiska rörelsen och dess kopplingar i Sverige.

En annan samarbetspartner är kulturföreningen Amaneti som på sina sociala medier har skyltat med inbjudningar av en ökänd föreläsare som tidigare uttryckt att flickor som från 12-års ålder inte täcker sig hamnar i helvetet. Föreningen har bjudit in den antisemitiska hatpredikanten Dhulkarnein Ramadani från Balkan. Ramadani bjöds in till Göteborg moské 2017 på en konferens som sponsrades av Ibn Rushd och Islamic Relief. Året innan hade Ramadani predikat ”sanningen om judar” där han benämner judar som ”smutsiga mikrober” och dessa ”apor och grisar” måste botas genom antibiotika. Vidare anklagade han judar för att döda muslimska barn som ”sakrala offer på altaret till Gud.”

Här återfinns också GUM, en underorganisation till Sveriges Unga Muslimer (SUM), som förlorade rätten till statsbidrag efter en rättsprocess. Kammarrätten konstaterade i sin dom att SUM i sin verksamhet brustit i respekten för demokratins idéer, inklusive jämställdhet och förbud mot diskriminering. GUM och Ibn Rushd bjöd 2013 in till Göteborgs moské den kontroversiella predikanten Kamal El-Mekki som förespråkat dödsstraff för den som lämnar islam.

Det är också tydligt att merparten av Ibn Rushds medlems- och samarbetspartners ägnar sig åt ren religionsutövning - vilket inte är bidragsberättigande. Det är viktigt att påpeka att demokratiska föreningar kan ansöka om föreningsbidrag på egen hand och behöver därmed inte drabbas. Samtidigt som merparten av Ibn Rushds föreningar/samarbetspartners är sådana som inte skulle beviljas kommunala bidrag. På så vis används folkbildning som täckmantel för att bakvägen finansiera odemokratisk verksamhet.

Ett av de centrala syftena med det ekonomiska stödet till studieförbunden är att ”Stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin”.

Sverigedemokraterna har tidigare lyft frågan om att stoppa bidragen till Ibn Rushd. Tyvärr är Alliansen och Socialdemokraterna inte redo att sätta ner foten mot Ibn Rushds verksamhet som uppenbart motverkar demokratins idéer. De partierna vill istället (medan bidraget hålls frysta) förstärka kontrollinsatser och uppföljning, samt utreda en ny bidragsmodell för studieförbunden. Det duger inte. Politiker måste inse frågans allvar och medverka till att Göteborg stoppar skattefinansiering till odemokratisk verksamhet.

För Demokraterna råder det inte någon tvekan om att Ibn Rushd inte kvalificerar sig. För oss är det självklart att Ibn Rushd inte under några omständigheter ska stödjas av skattemedel.

Sofie Löwenmark politisk sakkunnig Demokraterna
Jessica Blixt kommunalråd Demokraterna
Martin Wannholt kommunalråd och partiledare Demokraterna

Folkbildningsrådet och muslimska brödraskapet

Emma Jaenson: Kommunen måste sluta lyssna till Folkbildningsrådet

Vad krävs egentligen för att Uppsala kommun ska strypa finansieringen till antidemokratiska organisationer?


UPPSALA KOMMUN 15 SEPTEMBER 2020 02:37

“Miljontals kronor betalar svenska skattebetalare till islamistiskt förtryck, till organisationer som stödjer Muslimska Brödraskapet, som enbart arbetar för att separera samhället”, konstaterade den före detta socialdemokratiska politikern Nalin Pekgul i Kvartals fredagsintervju (3/9).

Nyligen avslöjades Folkbildningsrådet med ett omfattande bedrägeri. Miljontals kronor har betalats ut till tio studieförbunden runt Järvafältet i Stockholm, varav åtta av tio har fuskat till sig bidrag. Många miljoner kronor har gått till kurser som aldrig hållits. Deltagare fanns inte. Pengar gick i stället till de anställda, till organiserad brottslighet och terrorfinansiering (TV4 10/9).

Folkbildningsrådet har blivit ett socialkontor där bedragare kan håva in miljontals kronor i statliga stöd, konstaterar terrorforskare Magnus Ranstorp, analytiker vid Försvarshögskolan Peder Hyllengren och biträdande professor Aje Carlbom i Expressen (8/9)

Detta är samma Folkbildningsråd som Uppsala kommun hänvisar till när de strösslar bidragspengar över studieförbundet Ibn Rushd som ledarsidan tidigare skrivit om (28/5). Ibn Rushd har visat sig ha kopplingar till Muslimska Brödraskapet och de hatpredikanter som har bjudits in för att förespråka död åt judar och homosexuella har varit många genom åren. Ranstorp med flera avslöjar nu att Eritreanska kulturforum, som är medlem i studieförbundet, varje år har bjudit in imamen As Sayegh som har gjort sig ökänd för att uppmana till utrotning av judar.

I Göteborg ströp man nyligen stödet till studieförbundet efter att det framkommit att den salafistiska Bellevuemoskén var Ibn Rushds samarbetspartner. Men Folkbildningsrådet har trots alla icke-demokratiska inslag och hatpredikanter fortsatt att ge dem bidrag. Och Uppsala kommun fortsätter – på Folkbildningsrådets inrådan – att fördela våra skattepengar till studieförbundet.

Skattefinansiering beror sannolikt inte enbart på blåögdhet. Vänstern låter sig återkommande luras av den här typen av personer och verksamheter i antirasismens namn. Folkbildningsrådet har konsekvent ställt sig på Ibn Rushds sida: i en replik till UNT:s ledarsida (2/6) menar de att studieförbundet bidrar till att “minska segregationen” och “överbrygga klyftor” och påpekar att “folkbildningen måste ha en särskild frihetsgrad”.

Folkbildningsrådets grundtanke var fin: utbilda folket, finansiera studieförbund och deras verksamhet, minska klyftor mellan rik och fattig och mellan stad och land. Men de har spelat ut sin roll. Man kan undra vad som krävs för att Folkbildningsrådet och Uppsala kommun ska stoppa skattefinansiering till antidemokratiska organisationer när överväldigande bevis inte räcker.

Folkbildningsrådet och ibn rushd

 

20200914

Anna Ekström nyttjar skenmyndigheter för att säkra Muslimska brödraskapets finansiering

Utbildningsminister Anna Ekström (S) utnyttjar det kryphål i form av nyttjande av skenmyndigheten Folkbildningsrådet för att säkra Muslimska brödraskapets finansiering. Där andra, riktiga myndigheter såsom MUCF slagit stopp är vägen till skattebetalarnas medel fortfarande öppen genom konstruktionen av skenmyndigheter.

I utbildningsminister Anna Ekströms (S) svar till riksdagsledamoten John Weinerhall (M) om varför statsbidrag till Ibn Rushd är motiverade hänvisar Ekström till professor Erik Amnås rapport ”När tilliten prövas”. Rapporten togs fram på initiativ av Folkbildningsrådets styrelse efter att kritiken mot studieförbundet tilltagit.

Folkbildningsrådet är en ideell förening med myndighetsuppgifter. Föreningen fördelar statsbidrag inom Utbildningsdepartementets verksamhetsområde: folkhögskolor, studieförbund och folkhögskolors studerandeorganisationer.

Folkbildningsrådet har myndighetsansvar för folkbildning, och har som medlemmar Studieförbunden, Sveriges kommuner och regioner (SKR) samt Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO) och bildades 1991. Rådet beslutar om vilka studieförbund och folkhögskolor som ska få statligt ekonomiskt stöd. 

Folkbildningsrådet är lokaliserat till Stockholm. Ordförande är riksdagsledamoten Catharina Håkansson Boman och generalsekreterare Maria Graner

Amnå sluter sig i rapporten till att de medel som utbetalats till studieförbundet av Folkbildningsrådet använts inom ramen för folkbildningens syfte. Att stärka demokratin. Detta trots att Amnå själv, trots flera stora brister i rapporten vilket framför allt docenterna Aje Carlbom och Magnus Ranstorp, Malmö Universitet respektive Försvarshögskolan identifierat.

”Ibn Rushds politisk-teologiska förankring i en sunnimuslimsk, samhällstillvänd tolkningstradition med ideologisk anknytning till Muslimska Brödraskapet utmanar realismen i den ekumeniska visionen”. 

Redan i denna slutsats borde fått inte minst Amnå själv att reagera starkt. Muslimska Brödraskapet delar ideologisk bas med rörelser som al Qaida och Islamiska Staten och exemplen är flera hur även svenska medborgare, varav en öppen med sina sympatier, glidit över från att vara endast sympatisör och del av Brödraskapet till att enrollera sig i stridande förband som tillhört al Qaida i Syrien. 

Även Folkbildningsrådets styrelse borde ha reagerat på denna, i allt väsentligt, korrekta iakttagelse trots rapportens brister.

Amnå motiverar trots detta att studieförbundet Ibn Rushd skall medges fortsatta bidrag för sin verksamhet och han gör sig då till folkbildningsrörelsens talesperson i bredare termer. Amnå skriver i sin rapport att

“När allt kommer omkring är statsbidragsberättigad folkbildning ett intellektuellt och andligt högriskprojekt med oviss utgång. Något paradoxalt behöver folkbildningen en större frihetsgrad än andra mottagare av demokratibidrag. Annars kan den inte förverkliga den tolerans, mångfald och nyfikenhet som den bygger på”. 

Amnå, och även Folkbildningsrådets ledning och styrelse menar på fullt allvar att skattemedel skall förmedlas till att bejaka och sprida intoleranta budskap, utan att kunna motsägas, i toleransens namn. För Ibn Rushd har låtit möjliggöra detta inte bara en gång. Utan systematiskt och strukturerat i över ett decennium utan att på något sätt ha ifrågasatts av Folkbildningsrådet själva.

Inte ens när MUCF, Myndigheten för Ungdoms- och Civilsamhällesfrågor först försökte dra tillbaka statsbidragen till en av Ibn Rushd medlemsorganisationer, Sveriges Unga Muslimer (SUM) reagerade Folkbildningsrådet. Ett av huvudskälen till detta, som senare vann laga kraft efter att MUCF vunnit målet i Stockholms kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen nekat SUM prövningstillstånd, var verksamheten vid Muslimska familjedagarna. Denna årliga konferens bjöd varje år in hatpredikanter, shariaförespråkare samt jihadistrekryterare av olika karaktär som dragplåster eller huvudnummer. Studieförbundet var vid samtliga tillfällen huvudarrangör.

Även vid andra tillfällen har studieförbundet agerat på motsvarande sätt. Där Ibn Rushd tillsammans med biståndsorganisationen Islamic Relief bjudit in föreläsare som gjort sig kända internationellt för att kalla judar för ”smutsiga mikrober” vilket Carlbom, Ranstorp och Peder Hyllengren kunde redogöra för i Expressen.

Exemplen är så pass många att det inte är enskilda händelser.  Till och med Erik Amnå drar även slutsatsen att studieförbundet präglas av Brödraskapets ideologi. Det, och att studieförbundets egna stadgar binder dem historiskt och juridiskt med Muslimska brödraskapets europeiska paraplyorganisation gör att såväl Folkbildningsrådet som utbildningsminister Anna Ekström har landat i en helt orimlig slutsats.

Eller så är den rimlig. Utifrån Folkbildningsrådets ledning och styrelses samt utbildningsminister Anna Ekströms egna ideologiska preferenser. Att skattemedel skall fortsatt finansiera nätverksorganisationer som vilar på en fascistisk uttolkning av en religion. Muslimska brödraskapets rötter går att spåra till nazismen och sedan 1960-talet med inslag av post-marxistisk kommunism.

Det som bör vara mest illavarslande inför framtiden är riksdagens passivitet. Idag är det endast enstaka riksdagsledamöter som uppmärksammat utbildningsministern på sakförhållandena. En utbildningsminister som på fullt allvar menar att tidens ting, fortsatt finansiering av Ibn Rushd och Folkbildningsrådet, skall bestå då de ligger inom ramarna för folkbildningen.

Ramar som numera tänjts av skenmyndigheten Folkbildningsrådet till att legitimera uttryck och budskap att ”judar är mikrober” utan att det får någon inverkan alls. Att den verksamheten fortsatt skall kunna finansieras med mångmiljonbelopp ur allmänna medel årligen. Fördelade av en förening, Folkbildningsrådet, som i själva verket är en skenmyndighet och som låtit detta passera i över ett decennium.

Anna Ekström utnyttjar, tillsammans med Folkbildningsrådets styrelse, ett kryphål i statsförvaltningen då riktiga myndigheter som MUCF inte bara slagit larm utan även dragit in statsbidrag för samma verksamheter. Konstruktionen av Folkbildningsrådet som skenmyndighet gör att Ekström kan lägga sig utanför det regelverk som annars skulle omöjliggöra statsbidrag till Muslimska brödraskapet.

FOLKBILDNINGSRÅDETS STYRELSE

I Folkbildningsrådets styrelse sitter en ordförande och åtta ledamöter. Det är styrelsen som bestämmer vad Folkbildningsrådet ska göra. De beslutar till exempel om hur statens bidrag till folkbildningen ska fördelas och om en ny folkhögskola ska få ta emot statsbidrag.

I styrelsen sitter

Ordförande: Catharina Håkansson Boman, riksdagsledamot (C)

Ledamöter:

Inger Ashing, Internationell chef för Save the Children (Rädda barnen)

Monica Fundin Pourshahidi, ordförande för Konstfrämjandet

Ulf Melin, tidigare generaldirektör på Universitets- och högskolerådet (UHR)

Gunilla Svantorp, riksdagsledamot (S)

Johan Söderman, Göteborgs universitet

Mari Louise Rönnmark, tidigare riksdagsledamot (S)

Hans Wallmark, riksdagsledamot (M) och utrikespolitisk talesperson

Per Ödling, Lunds universitet

Från Folkbildningsrådet:

Maria Graner, generalsekreterare

Linda Rosén, styrelsens sekreterare

Lloyd Baltz, personalrepresentant