Josefus Flavius och Jesus

 

Ungefär vid denna tid uppträdde Jesus, en vis man, om det nu är tillbörligt att kalla honom en man. För han var en som gjorde förunderliga gärningar, en lärare för människor som gärna tar emot sanningen, och han drog till sig många både judar och av grekiskt ursprung. Han var Messias. Och när Pilatus, på grund av en anklagelse från våra ledande män, dömde honom till korset, upphörde inte de som först hade älskat honom [att göra det]. Ty han visade sig för dem på den tredje dagen levande igen, [just som] de gudomliga profeterna hade förutsagt dessa och tiotusen andra underbara ting om honom. Och ända till nu har de kristnas stam, uppkallad efter honom, inte dött ut. (Flavius Josefus, Judiska fornminnen 18:63–64, i översättning av prof. Bengt Holmberg, med det som ofta antas vara kristna interpolationer)

Jesus finns omnämnd i två passager i den judiske historikern Flavius Josefus verk Judiska fornminnen från år 93 eller år 94. Bland forskare råder delade meningar om Jesusomnämnandenas äkthet: de kan helt eller delvis ha skrivits av Josefus eller vara senare gjorda tillägg till den ursprungliga Josefustexten. Den dominerande uppfattningen bland forskare är dock att Josefus åtminstone nämnt Jesus. Om så är fallet, är Josefus den förste icke-kristne författare som nämnt Jesus.

Testimonium Flavianum är benämningen på den längre passagen, vilken förekommer i bok 18 av Judiska fornminnen. Namnet är latin för Josefus “Flavius vittnesbörd” om Jesus Kristus. I texten sägs Jesus ha varit en vis man som gjorde förunderliga gärningar och som korsfästes av Pontius Pilatus, men också ha varit förmer än en människa, ha varit Messias och ha uppstått på den tredje dagen från de döda just som profeterna förutsagt.

Efter att kristna i mer än ett årtusende betraktat Testimonium Flavianum som ett positivt judiskt vittnesbörd om Jesus, kom med tiden styckets äkthet att ifrågasättas. De första offentliga tvivlen (åtminstone bland icke-judar) restes på 1500-talet, och på 1600-talet tog den vetenskapliga undersökningen av texten sin början. Allt sedan dess har frågan om styckets äkthet varit föremål för intensiv debatt bland forskare, och denna debatt fortsätter än i dag. Även om några få forskare vidhåller att Josefus skrivit Testimonium Flavianum i sin helhet anser den överväldigande majoriteten att Josefus inte gärna kan ha skrivit alltsammans.Merparten av denna majoritet antar att Josefus ändå skrivit något ursprungligt om Jesus som senare har utökats med kristna tillägg,[c] medan en minoritet anser att hela Testimonium Flavianum är en kristen skapelse som infogats i Judiska fornminnen efter Josefus tid.

Hänvisningen till Jesus i Testimonium Flavianum ses som betydelsefull. Om det är så att Josefus har skrivit åtminstone en del av stycket utgör detta det första utombibliska och icke-kristna bevittnandet av Jesus och det enda från nollhundratalet. Dessutom anses det som regel också vara den viktigaste icke-kristna källan, eftersom det utöver att vara äldst också är det enda som i någon omfattning ger oberoende information om Jesus – då för den sekulära forskningen en indikation på att Jesus i sin samtid uppfattades som en vis lärare som gjorde underverk, samtidigt som det bekräftar kristnas bild av Jesus som Messias som uppstod från de döda, och detta intygat av den mest betydande antike judiske historikern.

Brodern till Jesus som kallades Kristus. Jesus nämns också ytterligare en gång i samma verk men då mer i förbigående. I den tjugonde och sista boken av Judiska fornminnen sägs att en viss Jakob avrättades och att han var bror till Jesus som kallades Kristus (se citatet). Även äktheten av denna passage ifrågasätts, och då specifikt omnämnandet av Jesus Kristus, men de allra flesta forskare anser att texten är skriven av Josefus.