söndag, oktober 21, 2012

DNA och kosmos



Vetenskapsradion är inte som förr, den saken är klar. Numera är det mycket trams och overifierade spekulationer. Ibland är dock spekulationerna intressanta som i dag när det handlade om mörk materia och eller mörk energi. LÄNK - Läs artikeln och LYSSNA! Det är intressant.

Citat: "Det som får astronomer att ändå överlag vara rätt övertygade om att den här okända massan finns är gravitationkraften från den, som påverkar stjärnor och gasmoln och annat som går att se och mäta. Och den hittills bästa förklaringen av de här gravitationseffekterna, som passar bäst med alla olika sorters mätningar, det är att det finns mörka materia som består av en hittills oupptäckt typ av partikel"

Min reflektion: Eftersom den okända komponenten inte kan observeras, är det fel att fastställa att det handlar om partiklar eftersom det kan handla om energi i en form som vi inte känner till. Det enda vi vet är att det finns inne i oss och utanför - överallt - hela tiden. Allt i bloggen om den overifierade komponenten HÄR

SR Vetenskap & Miljö

Ingen vet vad det egentligen handlar om. De enda fakta som finns är att människor endast kan observera cirka fem procent av det som universum består av. Resten är ett mysterium eftersom det som finns där inte reflekterar mänskligt genererad strålning av något slag

Nu ska en ny forskningsmetod användas för att bevisa förekomsten av en partikel som sannolikt inte finns.

Artikelcitat: "Idén är att använda dna-molekyler som hänger som fransar från ett tunt skikt av guld.När en mörk materia-partikel träffar guldet skulle en atomkärna av guld kunna slås loss och kastas ut. Och då klipper den av DNA-fransarna där den passerar dem.

Genom att det här är specialtillverkade DNA-molekyler som man vet exakt hur de är uppbyggda går det att använda molekylärbiologiska tekniker för att kunna analysera var de har klippts av.

– And we are talking with nanometer tracking resolution. This is a really radical suggestion. It is a thousand times better than any previous detector.

Mätningen blir noggrann på nanometerskala, tusen gånger bättre än andra detektorer, säger Katherine Freese.

Och en del av finessen är ett fenomen som Katherine Freese själv var med om att räkna ut att man kunde använda.

Det handlar om att använda solsystemets rörelse genom molnet av mörk materia. För även om partiklarna så sällan krockar med en atomkärna blir det större chans att träffa en atomkärna ju fortare de rör sig. Och eftersom vår planet med detektorn rör sig genom den mörka materian kommer det att bli fler träffar från den riktningen vi rör oss mot.

Så om man kan se riktningen, och visa på att fler av detektorns atomkärnor blir utkastade av kollisioner med något som kommer från den riktningen, då kan man säga att det troligen faktiskt är mörk materia man har fångat."

Lycka till!
-

Inga kommentarer: