Ormsäsongen är här och i varje solig skogsbacke hittar man huggormar om man letar på rätt ställe. Klicka på rubriken och läs om våra ormar.
En majsorm i Norrköping var för lat för att slingra till skogen. Den tog spårvagnen.
Jag har alltid vetat var jag ska leta efter huggormar och brukade förr reta dem med en pinne som de fick hugga tills de kroknade av trötthet.
En dag när jag stod på knä och plockade vinbär, kändes det som en knuff vid knäleden. Efter en stund såg jag att jag hade fångat en huggorm i svansen med mitt ena knä. En riktig karl ska väl tåla ett ormsting tänkte jag och gjorde inget åt saken. Två dagar efter ormmötet svällde benet upp och jag fick huvudvärk. Då blev det ett sjukhusbesök och efter det har jag inte retat ormar mera.
Ormen på bilden är en snok som jag var nära att köra på med bilen en dag för drygt trettio år sedan. Bilden är tagen med diapositiv film i en Minolta 110, en så kallad spionkamera så att det var en väldigt liten diabild som jag skannade in i datorn. Därför är kvaliteten låg.
Jag stannade och skulle försäkra mig om att snoken kom i säkerhet då min yngsta dotter frågade om hon fick klappa ormen. Trist nog är den bilden borttappad för det var en härlig syn då den lilla tösen strök ormen på ryggen och den låg helt stilla under tiden.
Inte för att det har något med ormar att göra, men var snäll mot humlorna!
Rätt tid
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar