Klicka på bilderna så blir de tydligare.Det är är en av Walters avlägsna släktingar
down under. Bilderna är från en efterlysningstavla
på skadedjursbyrån i ett lantbruksdistrikt.
Historien om Walter är bedårande och den får mig att minnas en av alla centerkonferenser på det glada 80-talet.
Vid middagen hade jag en ung kvinna till bordssällskap. Hon hade nyligen kommit hem efter ett år i Australien. Samtalet halkade snart in på djurlivet eftersom de har en del ovanliga djur där. Många av dem är minst sagt läskiga och jag råkade säga att en wallaby kan man väl i alla fall inte tycka illa om.
Då berättade hon att hon hade jobbat som lantarbetare och kört en gigantisk skördetröska. I förarhytten fanns ett hagelgevär som användes för att eliminera ovälkomna gäster på sädesfälten. Dit hörde främst wallabies och giftormar.
I anställningsintroduktionen ingick alltså, förutom maskininstruktion, även nödvändiga vapenövningar för att kunna ta kål på varenda wallaby som kom inom synhåll eftersom de var som Egyptens gräshoppor och åt allt på fälten. Ormarna skulle skjutas för att de gjorde det vanskligt att gå ur maskinen.
I början hade hon problem med att avrätta de små söta känguruerna, men efter en tid hamnade de på samma nivå som all annan ohyra.
Det är svårt att tänka sig Walter som ohyra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar