Det har gått så långt nu så att nästan all debatt om migration resulterar i "klapp på ryggen" eller "Är du rasist?" från de politiskt korrekta.
Att hanteringen av de så kallade ensamkommande barnen kostade cirka 26 miljarder (26.000.000.000) kronor bara det första året förträngs nästan hysteriskt. Vad det har kostat till idag vill ingen veta.
Det kan bli farligt verklighetsfrånvänt att tycka tvärtemot bara för att Sverigedemokraterna har en åsikt. Migration utan integration kan faktiskt leda till frustration. Utanförskap och arbetslöshet kan få enskilda att bli farliga. Blunda inte för sambanden bara för att SD ser dem, Löfven!
Efter den förfärliga händelsen i Vetlanda häromdagen skrev SD på Twitter att Sverige behöver ett totalstopp för invandring (4/3). Det fick statsminister Stefan Löfven (S) att reagera med: ”Att Sverigedemokraterna är ute och spekulerar, det får stå för dem”, apropå en fråga från TT (Expressen 5/3). ”Sedan är det här inte en migrationsfråga som Sverigedemokraterna vill göra det till.”
Nog har han rätt i att en enskild persons agerande får stå för honom, att det är mannen som högg som ska beskyllas för gärningen. Jag förstår också att man kan reagera på att SD så ofta ser invandringen som roten till allt ont. Men seriösa politiker behöver även kunna se samband. Insikt är första steget till förbättring.
Tyvärr tycks många tvärtom vilja tona ner, släta över och inte vilja se.
När Aftonbladets Peder Kadhammar besökte Vetlanda träffade han Åselotte Andersson, enhetschefen för integration i kommunen. ”Det flesta går det bra för”, berättade hon. ”På det stora hela har invandringen inte varit något bekymmer” (5/3). Hon fortsatte: ”Världen har kommit hit. Det är berikande” och menade att hon hade ”svårt att se att vi har förlorat på invandringen.”
Kadhammar konstaterade att Vetlanda kanske till och med är lite mer framgångsrikt än resten av landet. Arbetslösheten är bara tre procent. Via etableringsersättningen hade mycket av invandringen blivit en vinst för kommunen, och att ”de flesta flyktingar är i produktiv ålder och bidrar till samhället” borde tas med i beräkningen.
Men faktum är att arbetslösheten bland utrikes födda i Vetlanda är hög och stigande; i januari var den 22 procent. Skillnaden mellan utlandsfödda och hela befolkningen var 14,4 procentenheter. Jämfört med resten av landet var arbetslösheten bland utlandsfödda högre. Hur produktiva flyktingarna är om arbetslösheten i gruppen är så hög kan ifrågasättas.
Dessutom är man inte automatiskt fullt sysselsatt eller självförsörjande bara för att man inte är arbetslös. I den positiva statistiken kan en person hamna även om hen får lön av skattebetalarna via olika subventionerade jobb, eller bara jobbar lite grand.
Och att staten betalar kommuner under ett par år för mottagande betyder fortfarande att det är skattebetalarna som står för notan. Det kan alltså inte kallas för ”vinst”, som Kadhammar beskrev det.
För ett år sedan konstaterades att kommunerna betalar ut mer och mer ekonomisk hjälp (SKR 7/2 -20). Det var främst biståndet till nyanlända som lämnat etableringsprogrammet som hade ökat. ”Vi ser också att många är aktuella i försörjningsstödet väldigt länge”, kommenterade Leif Klingensjö, sektionschef vid SKR (Ekot 7/2 -20).
Andel bidragsförsörjda i Vetlanda var år 2019 13,9, jämfört med snittet i landet på 12,7, enligt Ekonomifakta. Utbetalningarna för socialbidrag till utrikesfödda gick från 984 000 till 1 494 000 mellan 2015 och 2021 (Socialstyrelsen).
Skattesatsen i kommunen är 33,77 jämfört med snittet om 32,27. I en artikel i Vetlanda-Posten uttryckte politiker att kommunens olika utmaningar kan göra att man behöver höja skatten ytterligare framöver (2/3).
Jag tycker personligen att det är berikande med nya kulturer och att möta människor som kommer från andra länder. Men invandringens betydelse för Sverige är bredare än att det är kul att resa och träffa folk. Det måste man våga se.
Om makthavare har en alltför trallande inställning kan vi tyvärr landa i ett läge där invandringen fortsätter att vara kostsam. Det skrämmer därför hur en tjänsteman i kommunen försöker få migrationen att framstå som enbart superduper. Det är allvarligt när en statsminister är så rädd för att låta som SD att han blundar.
Även om många migranter klarar sig väl är invandringen även ett bekymmer, och att inse det är sunt. Vem kan på allvar vinna på att vi förskönar sådant som utanförskap, arbetslöshet och bidragsberoende?
Önsketänkande sätter inte mat på bordet.
TEXT: CAROLIN DAHLMAN Krönikör i Bulletin carolin@bulletin.nu
Efter nästa val är det sannolikt att Sveriges statsminister heter Ulf Kristersson. Även om inte det händer kommer Moderaternas migrationspolitik att påverka Sveriges framtida politik på området. Det kan ske inom ramen för en borgerlig regering men också i blocköverskrivande förhandlingar med Socialdemokraterna.
Så vad får vi med Moderaternas migrationspolitik?
Ledordet i Moderaternas migrationspolitiska program är att politiken ska vara "genomtänkt och långsiktigt hållbar". Det är positivt. Länge har politiken varit den rakt motsatta. Temporära lösningar och en avsaknad av långsiktig förutsägbarhet i mottagandet. Följden har blivit segregationsproblem och överbelastade kommuner.
Men trots att Moderaterna har förstått problemen med den nuvarande politiken verkar något ha gått snett när partiet funderade över hur en alternativ politik ska genomföras i praktiken. Moderaterna vill ersätta dagens asylsystem med ett "EU-gemensamt kvotflyktingsystem, med asylprövning utanför EU:s gräns där människor i störst behov av skydd beviljas uppehållstillstånd och en säker resväg in i Europa".
I teorin låter det som en rimlig ordning. Men Moderaterna glömmer att samtliga försök på EU-nivå att enas om kvoter har misslyckats.
Olika länder har olika förutsättningar och inrikespolitiska möjligheter att få igenom en eller annan migrationspolitik. Hur ska Portugals socialdemokratiska regering kunna komma överens med Ungerns nationalkonservativa om en inrikespolitisk angelägenhet av detta slag?
Svensk migrationspolitik har byggt på den lite märkliga utgångspunkten att mängden människor man tar emot aldrig kan eller bör regleras i Sverige. Det har motiverats med hänvisning till humanitära skäl eller att det går emot internationella avtal som Sverige har tecknat. I stället har man, via omvägar, reglerat mottagandet via skärpta försörjningskrav.
Oviljan att ställa upp årligen politiskt, och därmed demokratiskt, överenskomna volymmål har skapat ett lapptäcke av undantagsregler och tillfälliga gränskontroller. Behovet av ett från år till år förutsägbart och för väljarna begripligt system är stort.
Eftersom den svenska staten och i förlängningen kommunerna har ett mottagandeansvar är det fullt rimligt att en svensk regering lägger fram en plan för kapaciteten som sedan diskuteras och beslutas i riksdagen. Förfarandet är varken ovanligt eller märkligt. Kanada har gjort precis så i flera decennier. Det kan till viss del förklara varför man inte har en infekterad migrationsdebatt där.
Det som utmärker Kanadas migrationspolitik är att regeringen från år till år avgör kvoten för de olika migrantkategorierna. Under åren 2021-2023 har parlamentet beslutat om ett totalmottagande på omkring 400 000 personer årligen. Av dessa kommer 100 000 årligen bestå av arbetskraftsmigranter. Därefter finns ett par specialkvoter där enskilda provinser har möjlighet att besluta om extra mottagandekvoter. Därutöver finns en rad olika kvoter för flyktingar som fördelas via FN:s flyktingorgan UNHCR, samt anhöriginvandrare.
Systemet är både humanitärt rimligt, anpassat till provinsernas mottagandekapacitet och inte minst är det demokratiskt legitimt eftersom det är politiskt framförhandlat.
Att på EU-nivå besluta om en liknande välavvägd och för lokala villkor anpassad migrantmottagning är otänkbart. Det borde Moderaterna också inse.
Det finns i Sverige en stor opinion för ett långsiktigt fungerande, förutsägbart och samtidigt humanitärt system. Moderaterna har stort stöd för sin linje. Svenskarna är inte uppdelade i ett läger som önskar fri invandring och ett som vill se invandringsstopp.
Det finns en gyllene mittpunkt som gör upp med tidigare års oförutsägbara och fullkomligt orättvisa system, som premierade de som hade ork, pengar och kontakter nog att företa den långa och farliga resan till Sverige. Det finns en annan väg att gå. Det har Moderaterna insett. Nu fattas bara att de vågar stå för ett realistiskt alternativ och skippar villfarelsen att EU kan trolla fram lösningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar