Det var bättre förr

Klicka på bilden så blir den större

Min gode vän Torbjörn sände ett e-brev till mig i morse. Så här såg det ut:

"Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt.

Våra sängar var målade med blybaserad färg.

Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.

Vi drack vatten från trädgårdsslangen.

Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte.

Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.

Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.

Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen hade mobiltelefon.

Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet. Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem!

Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.

Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det.

Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna.

Vi cyklade och gick hem till varandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.

Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.

Vi fick äta jordnötter.

Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag. ~ Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin.

De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. Eftersom du är en av dem.

Grattis!!!"

Jag kan lägga till en egen erfarenhet från åren 1962-1963 då jag tog ett extrajobb på semestern och rensade ugnarna i Sandvikens Jernverk (Numera Sandvik) från asbest. Detta gjordes manuellt med barkspadar och andningsmask betraktades som fjolligt. Trots en rätt svår astma, fick jag inga medicinska men av galenskaperna.

När jag var femton hade jag en gammal motorcykel av märket Husqvarna som kallades Rödmyran. Sex hästkrafter och toppfart 80. Det fanns inga asfaltvägar i min hembygd på den tiden så visst hände det att man fick sladd av de djupa hjulspåren på grusvägarna och att kvällen slutade i ett dike i stället för i famnen på någon av de grannbyflickor som var målet. Hjälmar fanns inte men det gick bra ändå.

När älven var full av timmer var det ett pojknöje att kliva på stockarna och vara snabb i fötterna så att man inte följde med nedåt när stockarna sjönk eller rullade. Kom man under var det kört, men det hände bara en gång efter vad jag känner till och den slyngeln var dyngrak. [RIP]

1961 tog jag körkort och köpte en Isabella. Den skönheten slog ut de flesta av Sandvikens halvruttna raggarbilar och livet var extremt uthärdligt trots att det inte fanns säkerhetsbälten och dubbdäck. Första vinterresans första kurva ignorerades av de slitna däcken och det bar av långt in i skogen mellan snötyngda tallar. Jag bruden och bilen klarade det hela utan en skråma.

Det var många upptåg som var helt normala förr, men som nu är livsfarliga. Ytterligare några minnen finns under rubriken.

Michael B Tretows "Det var bättre förr"


Björn Gustavssons "Det var bättre förr"