Hederskultur = skamkultur

Ibland hittar jag guldkorn som Khatoon


Välkommen till Föreningen Khatoon

Föreningen Khatoon är en svensk ideell förening som grundades 2006. Namnet ”Khatoon” är den kurdiska beteckningen för en fri självständig kvinna med värdighet (eng. lady). Vår symbol föreställer en kurdisk kvinna, iklädd traditionell dräkt som räcker upp sina armar. Den utformades av en konstnär i Erbil, Kurdistan, Irak.

I början arbetade föreningen mest med information och med direkt bistånd till lidande kvinnor i Sverige och Mellanöstern. Sedan 2008 har fokus allt mer kommit att ligga på kvinnor och män utsatta för hederskulturen i Sverige.

I takt med att hedersproblematiken har aktualiserats i media har också Föreningen Khatoon, Tehuset och dess förgrundsgestalt, Soheila Fors lyfts fram som ett positivt exempel. Googla på ”Soheila Fors” så får du se!

Föreningen öppnade Tehuset i oktober 2010 och det skyddade boendet, Saras Hus i slutet av 2011. I september 2012 öppnade Tehuset i Karlstad och i oktober 2013 Tehuset i Jönköping.

Under 2013 beslutade vi att gå ett steg längre. Då kvinnor födda i Mellanöstern med få skolår har mycket svårt att få arbete i det postindustriella Sverige måste arbetstillfällen skapas som tar vara på deras stora manuella färdigheter. Därför startade vi Khatoonföretagen.



Vad är Hederskultur?

Vi hör nog alla talas om hederskulturen och om hedersvåld men vad innebär det? Hedersvåld och hedersmord hänger hör främst hemma i klansamhällen med klannormer, i delar av världen där staten är svag och medlemmarna i klanen är beroende den ställning, den hjälp och det skydd som familjen och klangemenskapen utgör. Den enskilda familjens/klanens status, deras ”sharaf” (prestige/ära/anseende) är deras viktigaste tillgång.

Den bestämmer familjens ställning i lokalsamhället och är deras i särklass största tillgång. Medlemmar i en familj som har heder kan göra goda affärer, gifta sig fint och deras röst betyder något i lokalsamhället. Med skammen följer däremot en pariastämpel och utstötning ur lokalsamhället. Familjehedern vilar på en ständigt pågående social kreditvärdering utifrån familjemedlemmarnas uppförande. Särskilt viktig för- och direkt kopplad till mannens och familjens heder, är de sexuellt mogna, kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet. De kvinnor som bryter mot normen blir korrigerade med en stigande grad av först verbala och sedan fysiska påhopp, misshandel och i värsta fall mord. Efter ett, ofta kollektivt, beslut kan familjens överhuvud och manliga medlemmar stänga in henne eller döda henne för att återställa familjens anseende. Man har då markerat att man upprätthåller familjens heder i lokalsamhället. I svenska fall av hedersvåld har ofta unga pojkar i 15-17 års ålder agerat. De har utsetts av familjen att utföra våldshandlingen. På grund av deras låga ålder har de dömts till korta fängelsetider trots höga straffvärden. Familjen har upprättat sin heder och sonen återvänder hem som en hjälte efter en relativt kort fängelsetid. Från Irak har vi personligen hört talas om närmast symboliska straff som utdömts när mordet ansetts gälla familjens heder. Medborgarrättsgrupper i flera länder arbetar mot hederskulturen och mot straffreducering vid hedersmord.

Den yttersta marginaliseringen

Invandrarkvinnor från Mellanöstern lever ofta i en mycket pressad social miljö i Sverige. Livet i en främmande, av hemkulturen avvisad kultur leder för många till isolering. Att denna isolering leder till ohälsa är väl belagt. Både förhållandet och dess konsekvenser är utredda i Folkhälsoinstitutets rapport ”Socialt kapital och psykisk hälsa”. Rapportens entydiga slutsats är att ensamhet leder till psykiska besvär och att det särskilt drabbar människor av utomeuropeisk härkomst. 39 % av dessa kvinnor i undersökningen uppgav sig lida av psykiska besvär. De är födda och formade i en stark gruppkultur som vår individkultur inte riktigt kan hantera eller kan förstå. Då de besöker hälsovården medikaliseras ofta deras, i grunden starka sociala behov av att vara sedda och bekräftade, till ett medicinskt problem. Vår erfarenhet är att lindrigare psykisk ohälsa i denna grupp främst är ett socialt problem som botas med sociala medel. Ofta är kvinnorna i målgruppen mödrar, eller på väg att bli. Då kvinnan i denna kultur är familjens klimatskapare, växer barnen upp i en osund och olycklig miljö som kommer att prägla deras uppväxt och framtida interaktion med det övriga samhället. Att bryta dessa kvinnors isolering, att ge dem sociala, intellektuella och manuella färdigheter är ett betydelsefullt folkhälsoarbete som kommer att gynna dem själva, deras familjer och hela lokalsamhället.

En ständigt pågående social kreditvärdering

Isolationen föds dels ur övertygelsen om en kulturell överlägsenhet gentemot den svenska kulturen, dels ur heders- och gruppkulturen som mer eller mindre betonad finns i den invandrarkultur som vi lärt känna på senare år. Den enskilda familjens status, deras ”sharaf” (presige/ära/anseende) beror dels på hur de värderas i omgivningens ögon, dels på vilken stam eller klan man tillhör på familjeheder och ägande. Familjens kollektiva heder är deras största tillgång. Den vilar på en ständigt pågående social kreditvärdering utifrån familjemedlemmarnas uppförande och beteende. Särskilt viktig för och direkt kopplad till mannens och familjens heder, är de kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet. I ett liberalt, tillåtande Sverige med tycks restriktionerna och attityderna av kulturell överlägsenhet hårdna. En rätt typisk reaktion från Västerås citeras i SvD:

”Jag vill inte att mina barn ska bli som ni svenskar. Jag vill inte att de ska gå ut och dricka en massa sprit och träffa tio olika flickor på en vecka. Jag vill skydda dem och ge dem en fin uppfostran. Att gifta sig med en kurdisk flicka eller pojke är det bästa för dem. Jag vill inte att de gifter sig med någon utanför vår kultur, det skulle bara bli problem då. Och min man skulle bli mycket arg.”

Personliga erfarenheter av invandring, av decenniers arbete bland invandrare och socialt arbete i Kurdistan, Irak, visar att trots invandring till en annan kultur så förändras kulturmönster, rollerna inom familjen och utåt mot samhället relativt långsamt hos de vuxna medan barnen snabbare acklimatiseras i den nya omgivningen. I ett aktuellt fall där föreningens medlemmar bistått en ung kvinna utsatt för hedersvåld var hon själv född i Sverige medan hennes familj bott i Sverige i 23 år. Familjen bar på alla integrationens synliga symboler: villa, vovve och volvo. Trots detta drabbades hon av hot och hedersvåld. Utifrån dessa erfarenheter, litteraturstudier och diskussioner med företrädare för kommun, invandrare och migrationsverk ser vi en komplex problembild som måste adresseras för en god integration i det svenska samhället.

Först måste ska en god transformerande grupp skapas kring kvinnorna, sedan kan hederskulturen bemötas. Först därefter kan en verklig och varaktig integration uppnås.

Ett Uppsala om året

Låt oss därefter konstatera att det rör många människor! De invandrare som kommit de senaste decennierna har framför allt kommit från Mellanöstern och därmed områden med heders och gruppkultur. Invandringen till Sverige har legat kring 100 000 personer per år, de senaste sju åren med en ökning med tolv procentenheter de senare åren. Under det senaste året har Sverige tagit emot ungefär ett Uppsala. (Statistik Migartionsverket)

Det har varit en inströmning av migranter som Sverige inte klarat av särskilt väl, ens när gruppen var mindre. En rad rapporter pekar på att Sverige har en generös asylpolitik men att landet samtidigt är en av de sämsta länderna i OECD-området på att skapa integration. Räknar man med att det tar 7-10 år att integreras i det svenska samhället så är det just nu nästan en miljon personer som i varierande grad är på väg in i det svenska samhället – eller var tionde person i landet. Stora grupper lever i grader av utanförskap och de mest segregerade är kvinnor under hederskulturen. Varje sådan person representerar en utmaning för vårt samhälle och få av dessa utmaningar har vi kunnat hantera. Svårigheterna har varit både mängden av människor och bristen på förståelse av gruppkulturens mekanismer för beslutsfattare ur individkultur. Vi är m.a.o. generösa mot flyktingar men illa lämpade att ta hand om dem. Detta är också resultatet av ett politiskt beslut om att stödja kulturella enklaver och invandrarreservat i förorter.

Hederskulturens omfattning

Under perioden 2012 angav BRÅ (Brottsförebyggande Rådet) att 17 hedersmord hade begåtts. År 2003 angav länsstyrelserna att man kartlagt 1500 fall av hedersrelaterat våld runt om i landet. Det betyder att det går ett registrerat hedersmord på knappt hundra registrerade fall av hedersrelaterat våld. Går man ytterligare ner på skalan anger 27 % av alla svenska flickor av utländsk härkomst att de har hedersrelaterade restriktioner hemifrån. Det rör sig i så fall om drygt 100 000 flickor över hela landet (detta gällde också 17 % av pojkarna i samma grupp). Siffrorna är hämtade från Sara Högdins avhandling ”Utbildning på (o)lika villkor”. Den visar att hedersrestriktionerna är av olika grader:

Minst en restriktion

81 procent av de utlandsfödda flickorna har minst en restriktion hemifrån.

68 procent av flickorna med utlandsfödda föräldrar har minst en restriktion.

34 procent av både flickorna och pojkarna med svensk bakgrund har någon restriktion.

Fler än åtta restriktioner

10 procent av utlandsfödda flickorna och 3 % av de utlandsfödda pojkarna har fler än 8 restriktioner. Det har ingen av ungdomarna med svensk bakgrund.

Nyckelrestriktionen

50 procent av flickorna med utländsk bakgrund får inte ha en pojkvän.

20 procent av pojkarna med utländsk bakgrund får inte ha flickvän.

Ungdomsstyrelsens rapport ”Gift mot sin vilja” visar att:

Cirka 70 000 personer mellan 16-25 år får inte gifta sig med vem de vill

Cirka 8500 av dessa tror att de kommer att bli bortgifta mot sin vilja

Och att det är svårare i vissa stadsdelar

I en liknande undersökning som Stockholms stad gjort visar det sig att var tionde 15årig flicka i Stockholm och fyra procent av pojkarna lever med hedersrelaterade problem som hårt begränsar deras liv. Hedersproblem var den grundläggande orsaken för mer än hälften av alla flickor som under 2006 omhändertogs enligt Lagen om Vård av Unga (LVU § 2). I de senast gjorda undersökningarna levde var tionde ungdom (oavsett kön) i åldrarna 14-18 år i familjer med en märkbar hederskultur. Det betyder att de t.ex. inte får ha samma umgängesmönster som andra ungdomar eller i vissa fall inte delta i gymnastik, bad eller i skolans samlevnadsundervisning. Om man antar att nativiteten i familjer med utlandsfödda föräldrar ligger på 2-2,5 barn så är det ingen vågad gissning att anta att någon procent av Sveriges befolkning är kvinnor som lever under en märkbar hederskultur.

Skolunderbyggnad, språkkunskaper och könsroller

Till problembilden hör också att många av de kvinnor som kommer från länder som Afghanistan, Turkiet och Somalia har ingen eller ringa skolunderbyggnad. Deras utanförskap får ännu en dimension när de kommer till det svenska informationssamhället med sitt krav på utbildning och språkkunskaper. De taktila arbeten som finns ligger helt inom det som betraktas som den manliga sektorn av arbetslivet som pizzabakning och tidnings- och reklamutdelning. Det finns helt enkelt få arbeten som en kvinna från mellanöstern, under hedersrestriktioner, utan skolunderbyggnad varken kan eller få ta. De är dömda till ett livslångt utanförskap i Sverige om ingenting händer.

En idé föddes hos oss om att öppna en mötesplats bara för dessa kvinnor. Det skulle vara en plats som särskilt utformats för att de som levde i kulturellt och religiöst betingat utanförskap skulle få möta andra, lära sig, växa och integreras. Vi byggde världens första Tehus, bara för kvinnor. Tehuset öppnade 2010 i Karlskoga, 2012 i Karlstad och 2013 i Jönköping. Nu närmast pågår uppstart i Fyrbodal/Uddevalla och i Kristianstad. Gävle och femton andra kommuner i Sverige har uttryckt intresse för en satsning.

khatoon