onsdag, juli 06, 2011

Hanna the movie

Klicka på bilderna så blir de större
Filmen om en underbart vacker och änglalik ung kvinna som skoningslös mordmaskin, kan bli min favoritfilm och jag hoppas att den motsvarar mina förväntningar

 Eftersom jag vantrivs i biografmiljön med ständigt och högljutt smaskande zombies, väntar jag nog tills dess att jag kan köpa filmen
Det är sällan jag blir sugen på att se en ny film, men Hanna vill jag verkligen se. Trailer.
YouTube-trailer
Om filmen Hanna

Det är lika sällan jag verkligen lyssnar på Kulturradion, men i morse spetsade jag öronen och öppnade hemsidan efter att ha hört om Hanna. Lyssna

"Det börjar så oerhört vackert: Svanar i en nästan igenfrusen sjö, gråbruna trädstammar, en hjort i samma färg, stora långsamma snöflingor. Stillhet. Som sen bryts av jakt, blod, yrkesmördare, CIA-skurkar och tveksamma förhörsmetoder. Men hela tiden: med otroliga bilder.

Hanna är väl tretton-fjorton och drillas av sin pappa till att slåss, prata massa olika språk och helt enkelt, göra sig själv till ett vapen. De bor i en stuga nånstans mitt i iskogen, norr om polcirkeln och Hanna får sin kunskap om världen genom ett ålderstiget uppslagsverk och en gammal kopia av Bröderna Grimms sagor. Musik har hon aldrig hört, elektricitet har hon aldrig sett, även om hon såklart kan förklara hur det funkar. Hon är ett naturbarn, trots att hon uppfostrats till att bli yrkesmördare. Hon spelas helt rätt av Saoirse Ronan liksom urgammal och yrvaken på samma gång.

Cate Blanchett är helt fenomenal som superskurk, besatt av tandhygien borstar hon tänderna tills tandköttet blöder, håret ligger perfekt, blir hon upprörd rycker det lite, lite i överläppen. Hennes underhuggare, en bisarrt gäng som är lika mycket nynazister som bögklubbsägare, slåss med en sån obehaglig munterhet att jag inte sett något liknande sen A Clock Work Orange.

Hanna är snygg, låter bra och gör helt rätt i detaljerna. Visst är storyn lite fånig, och i efterhand kanske man börjar ifrågasätta logiken, och tycka att premisserna är långt ifrån trovärdiga, men det gör ingenting.

Inte om man gillar spioner som har tjugo olika pass, är flytande i lika många språk och överjordiskt bra på att slåss på ett snyggt sätt. Lägger man till fantastiska bilder och nervigt ljud, plus specialskriven musik av The Chemical Brothers, så blir det helt klart sommarens film!"
-

Inga kommentarer: