Stay Behind – Olof Palme

Mäktiga nätverkets hemliga kontor inne i Skandiahuset

Publicerad 21 jun 2020 kl 21.01

Stig Engström, även kallad Skandiamannen.

Det mäktiga nätverket Stay behind var in i det sista högintressant för Palmeutredningen.

Den halvmilitära motståndsrörelsen hade haft ett hemligt kontor i Skandiahuset där Stig Engström arbetade.

Utredarna letade efter kopplingar, bland annat med hjälp av Säpo.

Stay behind skulle fortsätta kampen om Sverige ockuperades av Sovjet – och enskilda medlemmar kan ha sett Olof Palme som en säkerhetsrisk, enligt detta spår.

Försäkringsdirektören Alvar Lindencrona hade ett stort kontaktnät. Ministrar, generaler, näringslivstoppar. Och han träffade överraskande ofta statsminister Tage Erlander.

Han var sedan 1947 vd på Thule, Sveriges då största försäkringsbolag. Och samtidigt på regeringens uppdrag i 25 år chef för den hemliga armé som skulle fortsätta att slåss för Sveriges frihet om Sovjetunionen ockuperade landet.

Palme involverad

Det hemliga uppdraget var förklaringen till de många mötena med Erlander. Som statsministerns närmaste medarbetare blev också Olof Palme senare involverad.

Motståndsrörelsen kallades Stay behind (stanna kvar) och leddes från Lindencronas hem vid Stureplan i Stockholm – och från ett hemligt kontor i Thulehuset som senare blev Skandiahuset.

Stay behind var åtminstone i början brett förankrat hos politiker, fackförbund, militär, polis och statsförvaltning. Och blev genom åren ett hett spår i Palmeutredningen.

– Vi har tittat på grupperingar som Stay behind och liknande företeelser men har inte kunnat hitta några spår mot Stig Engström. Det tolkar vi som att han troligen inte har ingått i någon konspiration eller någon större sammansvärjning, sade utredningsledaren Krister Petersson tidigare till Expressen.

– Men jag kan inte helt och hållet utesluta det, sade han.

Författaren Gunnar Wall, som har skrivit ”Mordgåtan Olof Palme” och en rad andra böcker om Palmemordet, förklarar att enskilda medlemmar eller grupperingar inom Stay behind kan ha sett Palme som en säkerhetsrisk – och mördat honom utan att andra inom rörelsen visste om det.

– De som var medlemmar i Stay behind hade inte insyn i andra delar av verksamheten. En grupp kan ha mördat Palme utan att de andra kände till det, säger Gunnar Wall.

– Mordet ägde rum efter några år av ubåtskränkningar. Det fanns en oro från militärt håll inför Palmes planerade resa till Moskva. En grupp inom Stay behind kan ha uppfattat Palme som ett hot mot Sveriges säkerhetsintressen, säger han.

Under årens lopp har en rad vittnesmål inkommit om att ”mystiska män” utrustade med walkie-talkies, med radioutrustning, sågs i centrala Stockholm under mordkvällen. Misstankar har riktats mot Stay behind och utredaren Krister Petersson begärde 2017 uppgifter från Säkerhetspolisen om detta.

Han önskade information om medlemmarna, verksamhetsområden, lokaler, beväpning och ”kända aktiviteter den 28 februari 1986”, enligt utredningsdokument som Aftonbladet tagit del av. Han ville också ha information om elva namngivna personer som varit fallskärmsjägare.

Utredningen har inte kunnat knyta männen till brottsplatsen vid tidpunkten för mordet.

– Vi har ägnat en hel del tid åt det här och det närmaste vi har kommit är att Stig Engström jobbade i samma hus som Stay behind hade kontor. Därmed inte sagt att jag kan utesluta det helt och hållet, har Krister Petersson sagt till Aftonbladet.

Tidigare uppgiftslämnare har sagt att verksamheten på mordnatten handlade om knarkspaning, men myndigheterna har ännu inte lämnat något officiellt känt besked i frågan.

Inga-Britt Ahlenius, tidigare chef för FN:s internrevision och generaldirektör på Riksrevisionsverket krävde i en uppmärksammad debattartikel 2013 att Stay behind-spåret skulle utredas ordentligt. Hon ingick i den granskningskommission som undersökte polisarbetet kring Palmemordet och presenterade sina slutsatser 1999.

– Redan i granskningskommissionens rapport var vi väldigt kritiska till polisens underlåtenhet att studera vad som kom att kallas ”polisspåret” men som vi utvidgade till ”landsförrädarspåret”. Jag vill att det ska utredas, sade hon till Expressen 2013.

Stay behind var inte allmänt känt vid tiden för mordet 1986. Nätverkets existens avslöjades av medier i början av 1990-talet.

– Då trodde vi att sådana här saker inte förekommer i Sverige. Men nu vet vi att en hemlig organisation verkligen existerade, sade Inga-Britt Ahlenius till Expressen 2018.

– Den här rörelsen startade av ledamöter i regeringen och av legitima patriotiska skäl, det var välmotiverat att skydda Sverige. Min teori är ledningen tappade kontrollen så småningom, ledningen kan inte hålla koll på vad alla gör längst ned i organisationen, sade hon.

Författaren och kriminologen Leif GW Persson inspirerades av Stay behind när han skrev sin romantrilogi om Palmemordet som ligger till grund för tv-serien ”En pilgrims död”.

Han har påpekat att medlemmarna ofta hade säkerhetsbakgrund och att mötena hölls i Skandiahuset – helt nära mordplatsen på Sveavägen.

– Jag har skrivit mycket om polisspåret. Men jag har aldrig trott på vanliga ordningspoliser. Utan snarare om poliser som kan ha vetat något om Palmes övervakningssituation. Alltså Säpo eller folk med den bakgrunden, sade Leif GW Persson till Expressen 2018.

Alvar Lindencrona fick lämna vd-posten när Skandia köpte Thule 1963. Men delar av Stay behind-verksamheten stannade kvar i huset, enligt Gunnar Wall.

– Nätverket fortsatte att ha tillgång till lokaler. Personer inom Skandia hade roller i Stay behind. Det fanns en speciell anknytning till Skandia och det var skälet till Palmeutredningens intresse, säger han.

Han påpekar att det också fanns en historisk koppling. Olof Palmes far och farfar hade varit de två första verkställande direktörerna i Thule, men då låg huvudkontoret vid Kungsträdgårdsgatan.

Stay behind hade i många år ett hemligt kontor i Thule/Skandiahuset med egen ingång, också den hemlig, från baksidan på Luntmakargatan. Den ingången stängdes först 2009 vid en renovering.

”Fastigheten lämpade sig för dold verksamhet, den hade många ingångar och underjordiska kulvertar till närliggande fastigheter och var svår att bevaka”, skriver Mikael Holmström i sin bok ”Den dolda alliansen – Sveriges hemliga Nato-förbindelser”.

Och det var alltså sin arbetsplats i det huset som Stig Engström lämnade och återvände till på mordkvällen – under oklara omständigheter.

Journalisten Olle Minell var bland de första som uppmärksammade att Stig Engström kunde ha varit inblandad i mordet. Han skrev 1989 i tidningen Proletären om de många motsägelserna i Engströms uppgifter.

– Kopplingen mellan Skandia och Stay behind är intressant. Stig Engström kan ju ha varit agent av något slag även om jag tror att han var för vek för att vara mördare. Jag intervjuade honom i två timmar i Skandiahusets kafé 1989, säger han.

Alvar Lindencrona dog 1981. Hans familj hade inte haft en aning om att pappan hade lett en underjordisk verksamhet.

Direkt efter faderns död fick hans son Gustaf Lindencrona ett telefonsamtal från Försvarsstaben. Två män kom hem till familjens lägenhet på Stureplan, legitimerade sig och hämtade en svart plåtlåda ur pappans kassaskåp.

–Vi hade inga speciella värdesaker där. Utan kassaskåpet hade till huvuduppgift att förvara lådan. Den var inte större än att en officer kunde bära den, säger Gustaf Lindencrona i Mikael Holmströms bok – och tillägger att han inte vet vad plåtlådan innehöll.

Näringslivstoppen Curt-Steffan Giesecke, chef för Stay behind 1978–1990, avvisade bestämt alla påståenden om högerextremister i organisationen och om inblandning i Palmemordet.

– Varför skulle motståndsrörelsen ha intresse av en mordkomplott mot Palme? Det är helt gripet ur luften. Palme deltog ju i styrgruppens möten, sade Giesecke, som dog 2016 och tidigare var vd i Svenska Arbetsgivareföreningen och i Trygg-Hansa, till Expressen 2013.

Stay behind ingick i ett Nato-kontrollerat nätverk med halvmilitära grupper som skapades i Västeuropa under det kalla kriget.

Grupperna skulle göra motstånd efter en sovjetisk invasion. Många såg en sådan som ett reellt hot efter det kommunistiska maktövertagandet i Östeuropa efter andra världskriget. Hemliga strukturer skapades med vapengömmor och kommunikationscentraler.

Det europeiska nätverket blev offentligt känt 1990 i Italien när det avslöjades att italienska högerextremister med kopplingar till Stay behind hade genomfört en serie terrordåd. Rörelsen utreddes sedan i flera europeiska länder där den blev invecklad i politiska och andra skandaler.

Det fanns tre hemliga rörelser i Sverige som förberedde motstånd i händelse av en sovjetisk invasion:

• En officiell statlig motståndsrörelse, organiserad av försvarsstaben, som bildades 1947.

• En USA-styrd, ledd av senare CIA-chefen William Colby som var stationerad i Stockholm i början av 1950-talet. Den avvecklades på svensk begäran, men det är oklart hur mycket av den som överfördes till den svenska motståndsrörelsen.

• En privat nazistinfluerad, Sveaborg, med bland andra svenska före detta SS-frivilliga. Den förbjöds efter några år.

Palmemordet – Epilog del 1

Efter en dags rapportering är det uppenbart att mordutredningen i inledningsskedet sköttes av ett rövargäng som var trogna politruker och/eller nyttiga idioter.

Hans Holmer gjorde allt för att missa målet och han var assisterad i detta av Ebbe Carlsson och Carl Lidbom.

Sten Andersson sade en gång att det blir katastrof om sanningen kommer fram.

Nyheterna 10.30 1076

Skottet som gav dimridåer och ett försvunnet vapen

Lars Olof Lampers – Planeringsredaktör, Veckans brott

ANALYS: Inget mindre än en skandal – han fanns där från dag 1

Vid tiden för mordet på Olof Palme var han en 52-årig grafiker på Skandias huvudkontor på Sveavägen i Stockholm. Nu pekas Stig Engström, avliden sedan 20 år, ut av åklagare Krister Petersson som den som låg bakom mordet på statsministern. Nu, när det ser ut som att den 34 år långa utredningen är över, kommer de besvärliga frågorna: hur kommer det sig att Palmeutredningen, med sina enorma resurser, först efter drygt 30 år tog itu med frågetecknen kring hans roll på mordplatsen?

Detta framstår som än märkligare med tanke på att Engström förekommer i utredningen sedan dag 1, efter att spaningsledaren Hans Holmér beskrivit den bortflyende gärningsman på ett sätt som uppenbarligen gjorde Engström en aning orolig. Därför tog han kontakt med polisen och förklarade att han befunnit sig på mordplatsen som vittne och att han kan ha förväxlats med mördaren.

Polisen noterade detta och förhörde därefter Engström som då väckte en del funderingar men inte om att han skulle vara gärningsmannen. Istället tyckte man att Engström påminde om sådana personer som gärna vill spela en roll och som överdriver sina insatser på en brottsplats.

Diktade ihop en historia
Detta var precis vad Engström gjorde. Palmeåklagaren Krister Petersson menar också att Engström i förbigående berättade saker som ett vanligt vittne knappast kunde ha snappat upp, men däremot en mördare. Och att han också diktade ihop en historia om att han vid ett tillfälle på mordplatsen sprang efter de poliser som jagade mördaren eftersom han ville upplysa dem om gärningsmannens klädsel. De vittnen som sedan eventuellt skulle peka ut Engström som den bortflyende mannen, kunde han avfärda med att han ju mycket riktigt sprungit in i gränden, men av ett helt annat skäl än att fly från brottsplatsen.

På så vis skulle hans plan vara att förekomma misstankar om att vara mördaren Stig Engström genom att lansera vittnet Stig Engström. Och det gick både bra och dåligt – ingen trodde att han verkligen var ett äkta vittne, men ingen kunde heller föreställa sig att han var gärningsmannen.

Oavsett vad som är sant i detta så kommer nu de besvärliga frågorna kring varför Palmeutredarna under det första året inte på allvar gick till botten med den roll som Engström spelat på mordplatsen. Det fanns visserligen misstankar mot honom hos enskilda utredare. Han hade ju bevisligen befunnit sig på mordplatsen i och med att han stämplat ut från Skandia klockan 23.19. I samarbete med Skandia gjordes vissa undersökningar – men häri ligger problematiken: det var ganska kraftlösa åtgärder som sattes in eftersom man hade intresset på helt andra håll.

Om Engström verkligen är mördaren så hade verkligen osedvanlig tur. Första gången han aktualiserades, i mars 1986, hade man nyss gripit den så kallade ”33-åringen”. Likadant var det senare på våren, då Palmeutredarna fick ett vapentips som ledde vidare till PKK-spåret som kom att dominera fram till januari 1987.

I november 1986 sa dessutom Hans Holmér att man själva inom polisen skulle gå till botten med Engström så ”innan åklagarna slår klorna i honom”. Med detta villa Holmér undanhålla Engström för åklagarna så att de inte började intressera sig för honom istället för hans PKK-spår. Åklagarna var nämligen högst kritiska mot detta och ville istället ”tillbaka till Sveavägen” – där de kunde stöta på personer som just Engström.

I början av februari 1987 gjorde Palmeutredarna vad som såg ut som en sista kraftansträngning att komma till klarhet med Engströms roll, men i det skedet rasade hela utredningen ihop efter att PKK-spåret rasat ihop några veckor tidigare.

Därefter försvann han ur sikte. Utredningen rullade på i ytterligare 30 år, kostade stora summor pengar, ledde till två rättegångar mot en person som till slut friades, föranledde mängder av spekulationer och utpekanden av oskyldiga. Tills sommaren 2017 när Palmeutredningen under Peterssons ledning ramlade över honom då de gjorde precis det som åklagarna ville göra på hösten 1986 – gå ”tillbaka till Sveavägen”.

Det får nog ändå betraktas som inget mindre än en skandal att Palmeutredningen under det första året inte borrade djupare i vem Engström egentligen var. I stället förlängdes ett redan förlamande trauma med ytterligare 34 år och nu får vi leva i en ny ovisshet – var Engström verkligen Olof Palmes mördare eller är en oskyldigt utpekad?

Palmemordet

FLASHBACK

Palmemordet är inne på sin 34:e säsong. Kanske den allra sista. Men landets frivilligkår av Palmeutredare tvivlar på att åklagaren Krister Petersson kommer att ge oss ett tillfredsställande slut.
Gåtan nära lösningen – men privatspanarna ger sig inte

Han hade dragit på sig svart skjorta och en sportig vindjacka. I mungipan hängde en cigarett på sned. Två flaskor Baileys likör hade han vant krokat fast i fingrarna och med ena handleden klämde han en flaska Explorer vodka mot kroppen.

Det var november 1989 och Christer Pettersson, notorisk strulputte från Rotebro, var på väg över till grannen för att fira. För bara några timmar sedan var han fortfarande statsministermördare, dömd i tingsrätten. Nu var han en fri man, tack vare juristerna i Svea hovrätt.

Christer Pettersson var inte ensam om att jubla den där novemberdagen. Landets alla privatspanare hade gnisslat tänder ända sedan tingsrättsdomen. En ensam gärningsman, missbrukare och våldsverkare, var inte den mördare de önskat sig. Och frikännandet var en bekräftelse på något de alltid hade anat:

Mordet på Olof Palme beskrivs ibland som dagen då Sverige förlorade sin oskuld. Andra gånger beskrivs det som ett ännu öppet sår i folkhemmet. Men för många människor är det också kittlande true crime-underhållning.

Kriminaldokumentärer som “Making a murderer” och “Serial” i all ära, när det gäller att få i gång folk med läggning för deckargåtor finns det ingenting som kan mäta sig med Palmemordet. Men nu är vi inne på sista säsongen av denna långkörare.

Åklagare Krister Petersson har utlovat en lösning innan juni är till ända, och i Palmespanarnas diskussionsforum på nätet är stämningen uppskruvad. Favoritteorierna vädras en sista gång, man diskuterar på fullt allvar att tillverka adventskalendrar inför tilldragelsen. För efter 34 år ser det ut som att intrigen går mot ett plötsligt slut, kanske kommer facit om bara några dagar.

Det är strängt taget inget konstigt med upphetsningen, eller med intresset. Lars Borgnäs, journalist och författare som ägnat åtskilliga av sina år åt Palmemordet, uttrycker det koncist:

– Det är något otroligt, att det kan finnas något sådant här i vårt land.

Över telefon berättar han om sitt eget engagemang i fallet, som upptagit många år av hans liv, både arbete och fritid.

– Brottet är unikt, mord på en statsminister. Det är en av de största händelserna under andra halvan av 1900-talet. Till det kan läggas en utredning som varit full av brister, tveksamheter och felaktigheter. Det är klart att det skapar intresse.

Lars Borgnäs jobbade på Sveriges Radio när mordet ägde rum, med programmet “Kanalen” (nuvarande “Studio ett”). Därefter var han på “Norra magasinet” i SVT, som ägnade många program åt mordutredningen. I dag är han pensionär, men fortfarande aktiv i sina efterforskningar. I våras släpptes hans senaste bok, “Olof Palmes sista steg”, där han lanserar teorin att mördaren först sköt mot Lisbeth Palme.

Han önskar att fler kollegor hade ägnat sig åt fallet med samma iver, men han tror att många tvekat inför risken att bli kallad konspirationsteoretiker eller, än värre, “privatspanare”.

– Beteckningen privatspanare har varit nedsättande ända från början, och syftat på människor som närmast lagt sig i utredningen, med någon sorts Sherlock Holmes-komplex, säger han.

För Lars Borgnäs själv tar engagemanget snarast formen av ett kall.

– Det har varit ett oerhört stort arbete för mig, både som yrkesverksam journalist och efter min pension. “Hobby” låter för lättsamt. Eftersom jag genom åren har samlat så mycket kunskap om fallet så jag har känt att det är min skyldighet att arbeta vidare.

Än i dag fnyser många åt privatspanarna. I samband med mordets 34-årsdag i februari i år avlossade Jan Andersson i Göteborgs-Posten en skoningslös bredsida mot “privatspanare som gärna sår, vattnar och skördar sina teorier på Facebook och Flashback, de kritiska tänkare som i med- och motgång har vigt sina liv till att hålla den här grytan kokande. Som med gränslös energi varit ett mörker i ljuset och skapat hela lapptäcken av lösa trådar.”

Författaren och kolumnisten Lena Andersson skrev en sorts svar i Dagens Nyheter, där hon konstaterade att lidelsen alltid har varit skrämmande, granne med galenskapen. I ett försvar för dem som, liksom hon själv, på djupet satt sig in i mordutredningen skrev hon:

“De frilansande granskarna verkar alltid vilja för mycket, och bara den som saknar ett liv har väl ägnat det åt Palme­mordet?”

Själv fastnade hon på allvar för fallet när hon tog del av rapporteringen kring 25-årsdagen 2011. Hon har bland annat varit i kontakt med Lars Borgnäs, författaren Gunnar Wall som skrivit om mordet, samt Inga-Britt Ahlenius som ingick i den granskningskommission som synade utredningen.

– Man förlöjligar ofta konspirationsteorier om Palmemordet. Och visst, man ska akta sig för alltför vidlyftiga teorier. Men jag tror inte på pratet om att “det skulle ha kommit fram om det var en grupp som låg bakom mordet”. Om det är en grupp som är van att hålla tyst, och som har tillgång till repression, så kan det finnas väldigt goda skäl att tiga, säger hon över telefon.

Författaren och kriminologen Leif GW Persson har varit mer eller mindre insyltad i fallet ända sedan mordnatten. Han diskuterade utredningen med spaningsledaren Hans Holmér när det begav sig och han har lämnat in såväl tips som en rad vapen till utredningen. Han ser sig inte själv som privatspanare, men menar att de har visst underhållningsvärde.

– Alla är ju inte tokiga. Det finns de som har väldigt fantasifulla teorier, det enda som saknas är utomjordingar. Men en del av dem har inte lämnat kontakten med jorden, de kan ha intressanta grejer att komma med.

Det hör till sakens natur att de som intresserar sig för en mordgåta föredrar invecklade konspirationer framför ensamma galningar som av en slump råkar befinna sig på rätt (eller fel) plats med ett dödligt vapen i hand. Medan den ensamme gärningsmannen är en intellektuell återvändsgränd, en ödets oberäkneliga nyck, är konspirationen en outsinlig källa till spekulation. Vilka motivbilder kan ha funnits? Vilka kan ha haft kapaciteten att genomföra ett planlagt mord mitt i Stockholms city? Hur kan man knyta dem till brottsplatsen?

På forumet Flashback och i olika Facebookgrupper diskuteras högerextremistiska grupperingar i Stockholmspolisen, Olof Palmes status som statsman, det allmänna samhällsklimatet och Sovjetunionens skick vid tidpunkten för mordet.

Jag tyckte tidigt att de var något lurt med hela mordutredningen.

I Facebookgruppen ”Palme-rummet”, med drygt 6 000 medlemmar, delar en person som arbetat i Skandiahuset vid Sveavägen med sig av geografiska detaljer. En annan lägger ut texten om hur sydafrikansk underrättelsetjänst tränade lönnmördare att utföra attentat i en stil som passar in på mordet. En före detta militär – som själv inte drar sig för att kalla Olof Palme landsförrädare – beskriver det utbredda Palmehatet inom militären.

Agenter från den sydafrikanska apartheidregimen hade både motiv och kunskap att utföra mordet, enligt en teori.

Agenter från den sydafrikanska apartheidregimen hade både motiv och kunskap att utföra mordet, enligt en teori.

Gruppens grundare, Lars Westin, är en av dem som ägnat stora delar av sin fritid åt fallet. Han är 51 år, bor i Roslagen och arbetar med ljuddesign.

Liksom för många andra hänger intresset för Palmemordet samman med ett mer allmänt intresse för true crime och mordgåtor. Han har haft perioder då han intresserat sig för Jack the Ripper och för fallet Catrine da Costa (som även Lars Borgnäs skrivit om). Men granskningen av utredningen i SVT:s “Norra magasinet” och “Striptease” fick honom att fastna för Palmemordet.

– Jag tyckte tidigt att de var något lurt med hela mordutredningen. Utredarna fokuserade väldigt hårt på Christer Pettersson, samtidigt som de verkade undvika att undersöka mycket annat, berättar han.

2012, ett år efter 25-årsdagen, startade han Facebookgruppen som blivit en av de främsta digitala mötesplatserna för Palmemordsentusiaster. Den är öppen för de allra flesta spekulationer, gränsen för vad som accepteras dras någonstans vid “teatermordet”, som går ut på att mordet fejkats för att dölja att Olof Palme var sjuk i aids (vilket saknar all grund).

I gruppen tycks det så kallade polisspåret, som har en mängd variationer, övertyga flest av de aktiva. Lars Westin håller själv ett öppet sinne, men tror inte på en ensam gärningsman.

– Jag är inte övertygad om någon speciell teori men jag tror att Olof Palme sköts av en person som fått hjälp, det är alltså en mindre konspiration. Personerna bakom kan ha koppling till underrättelsetjänsten, skytten kan vara svensk eller sydafrikan. Det tror jag.

Christer Pettersson fälldes 1989 för mordet i tingsrätten, men han friades i hovrätten bara månader därefter.

Christer Pettersson fälldes 1989 för mordet i tingsrätten, men han friades i hovrätten bara månader därefter.

Många som fastnat för fallet har upprörts av utredningens haltande start: slarvet med brottsplatsundersökningen, de bristfälliga förhören, entusiasmen för blindspår som PKK och Christer Pettersson.

– När Christer Pettersson greps och pekades ut hade det precis börjat komma fram uppgifter om högerextrema poliser som eventuellt skulle kunna vara inblandade i mordet. Då plockade man fram den ensamme gärningsmannen, säger Lars Borgnäs.

Bevisningen mot Christer Pettersson var svag, om detta är jurister och grävande journalister ense. Åtalet hängde helt och hållet på Lisbeth Palmes utpekande, som var gjort under tveksamma omständigheter.

– Så fick man honom till och med fälld i tingsrätten. Man ska komma ihåg att i dag är det väldigt få som tror att Christer Pettersson hade något med det att göra. Så vi var väldigt nära ett justitiemord, säger Lars Borgström.

Även Lena Andersson menar att utredningen från start sköttes så illa att det ser ut som medvetet sabotage. Länspolismästare Hans Holmér saknade erfarenhet av mordutredningar när han tog befälet över fallet. Hans erfarenhet bestod snarare av förtroendekapital hos ledande socialdemokrater, som han bland annat tjänat ihop under en period som Säpochef.

– Jag tror inte att Hans Holmér var dum eller inkompetent. Jag tror att Holmér gjorde precis det han skulle göra. Och det han skulle göra var att förhindra att det kom fram en korrekt lösning på mordet, säger hon.

Hans Holmér visar upp två revolvrar av typen Smith & Wesson 357 Magnum.

– Det var nog faktiskt just så att det var inkompetens det handlade om. Det var mycket som gick fel där i början av utredningen. Man spärrade inte av mordplatsen förrän nästa dag, avspärrningen blev för liten, det var privatpersoner som hittade kulorna. Det där bidrog ju inte till utredningens goda växt.

Men även om Leif GW Persson tror att utredningens brister är ett utslag av bristande erfarenhet så delar han den populära misstanken om att poliser kan ha varit inblandade i mordet på något sätt.

– Jag gillar inte sammanträffanden. Palme var nästan alltid bevakad, det var inte så att han sprang omkring på stan obevakad varje kväll. Den som gjorde det var informerad om att Palme inte var bevakad den här kvällen, så det måste ha varit någon med tillgång till den informationen. Då hamnar vi någonstans i polis, säkerhetspolis, militär. Han var inte så omtyckt i sådana kretsar.

Många tror att den man som kom ut från Skandiahuset precis i tid för att bevittna mordet kommer att pekas ut som gärningsman.

Många tror att den man som kom ut från Skandiahuset precis i tid för att bevittna mordet kommer att pekas ut som gärningsman. Foto: Ingvar Karmhed Illustration: Staffan Löwstedt

Liksom övriga i Facebookgruppen ”Palme-rummet” är Lars Westin förväntansfull inför Krister Peterssons avslöjande. Men han tvivlar på att lösningen kommer att vara så komplett att diskussionerna tar slut.

– För merparten av folket kanske det blir så, men knappast för merparten av de aktiva medlemmarna i vår grupp. Om åklagaren inte kan presentera klara tekniska bevis förstås, i så fall tror jag att diskussionen kommer att avta. Men det finns alltid de som inte köper officiella förklaringar i sådana här fall.

Även Lena Andersson är hoppfull. Men hon är samtidigt orolig att lösningen blir ännu ett antiklimax. Polisen har ju “klarat upp” mordet förut.

– Jag är rädd att det blir en ny Christer Pettersson, att frågorna blir fler, inte färre. Och att man inte öppnar arkiven. Det skulle egentligen vara viktigare att öppna arkiven än att presentera en lösning. Men om man menar att det har med rikets säkerhet att göra så kommer man inte att göra det, säger hon.

Jag tror att man inom Säpo vet hur mordet gick till.

Lars Borgnäs har fått höra från en uppgiftslämnare att Krister Petersson kommer att presentera en lösning som på något sätt involverar sydafrikanska agenter, men han betonar att han inte vet om det stämmer. Själv vill han gärna göra rum för svensk inblandning.

– Det finns goda skäl att tro att säkerhetspolisen är inblandad på ett eller annat sätt, eller militären. Jag tror att man inom Säpo vet hur mordet gick till, säger han.

Linjen börjar svaja, plötsligt tycks Lars Borgnäs röst ropa från fjärran.

– … jag tror… skulle gå att lösa, om… närma sig säkerhets… militär…

– Nu försvann du helt, Lars. Jag hör bara brus.

Inget svar. Mer brus. Jag väntar, bereder mig på att lägga på och ringa upp igen, men så sprakar det till.

– Ja hallå? Hör du mig nu?

Han låter fortfarande avlägsen, men han hörs:

– Det blir så där när man börjar prata om säkerhetspolisen.

Jag förväntar mig ett skratt, i stället fortsätter han i förtrolig ton:

– Det är inte så ovanligt faktiskt.

Lars Borgnäs verkar hur som helst inte särskilt skakad, utan fortsätter sin tankegång där vi tappade bort varandra.

– Jag hoppas att Krister Petersson kommer med en lösning som känns trovärdig. Så att vi äntligen kan få ett avslut. Jag är väl inte spänd av förväntan, det kan jag inte säga, men jag ser fram emot att höra vad de har kommit fram till. Så får vi se sedan… vad jag anser återstår att göra.

1989 fälldes Christer Pettersson för mordet i tingsrätten, med Lisbeth Palmes vittnesmål som viktigaste bevisning. Han friades emellertid i hovrätten bara månader därefter. Få tror på Christer Pettersson som gärningsman i dag, trots att han i efterhand erkänt mordet (mot betalning) och att narkotikalangaren Sigge Cedergren på sin dödsbädd hävdat att han lånat ut en revolver till Pettersson strax före mordet.

Lisbeth Palme var tydlig med att hon inte trodde att den kurdiska terrororganisationen låg bakom mordet. Ändå blev PKK snabbt polisens huvudspår. I januari 1987 tog man in 22 personer till förhör under “Operation Alpha” för att fiska efter information om PKK:s inblandning i mordet. Men det enda resultatet av insatsen blev att Hans Holmér fick avgå som spaningsledare.

Det finns en rad teorier om att poliser varit inblandade i mordet. Flera vittnen observerade män med walkie talkies i närheten av mordplatsen. Det är känt att det fanns högerextrema poliser i Stockholm vid denna tid, varav vissa uppehöll sig i närheten av brottsplatsen. De uppenbara bristerna i mordutredningen har många också tolkat som att inflytelserika poliser ville förhindra en lösning av fallet.

Många förväntar sig att den egenartade man som kom ut från Skandiahuset precis i tid för att bevittna mordet kommer att pekas ut som gärningsman av Krister Petersson. Klart är i alla fall att polisen ägnat honom och hans närmaste krets uppmärksamhet den senaste tiden. Mer oklart är vad man i så fall skulle presentera för motivbild, och huruvida Skandiamannen i så fall var en del av en konspiration eller agerade på egen hand.

Sydafrikanska agenter, utbildade för att försvara apartheidregimen med alla medel, hade motiv och kunskap för att utföra mordet. Vittnen säger sig ha sett personer som liknar kända sydafrikanska agenter i Stockholm vid tidpunkten, men de har inte kunnat knytas till mordplatsen. Enligt vissa teorier fick de hjälp av personer inom svenska polisen eller underrättelsetjänsten, som vid den här tiden besökte Sydafrika.

”Stay behind” var ett hemligt nätverk som efter andra världskriget skapades för att bekämpa hotet från kommunismen. Inte minst skulle medlemmarna agera som en gerilla i fall Sovjetunionen invaderade landet. Motivet skulle vara att Olof Palme sågs som en landsförrädare, som var alltför vänskaplig med Sovjet, och kopplingar finns mellan ”Stay Behind” och Skandiahuset intill mordplatsen.

Mordet på Olof Palme säsong 32 avsnitt 1

Jag har raderat nästan 200 inlägg om Palmemordet för att det blev löjliga spekulationer till sist.

Ett sparade jag

Nu börjar Cirkus Palme igen kanske så jag börjar om med säsong 32.

Må vi få slippa ytterligare utlåtanden från fåntrattarna
LGWP, Jan Guillou, Jerzy Sarnecki, och alla andra linslöss!

Palmemordet del sju

Klicka på bilden så blir texten läsbar

Det sedvanliga tramset publiceras på den tjugosjunde årsdagen av palmemordet.

Nya vittnen väcker liv i spaningsarbetet och hoppet om att finna mördaren lever. 

Jag påminner om några tänkvärda kommentarer:

Hans Holmer: "Om sanningen om mordet på Olof Palme kommer fram, så kommer den att skaka Sverige i sina grundvalar"

Carl Lidbom "Det bästa för palmemordet vore att det aldrig blir uppklarat ”

Harry Schein: ”Det finns statskrafter som inte vill att mordet på Olof Palme klaras upp”

Anders Ferm: ”Svenska folket är inte moget att få veta sanningen”
Allt i bloggen om palmemordet
-