Visar inlägg med etikett Kärnkraft. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kärnkraft. Visa alla inlägg

fredag, februari 15, 2013

Kärnkraften avvecklas

Klicka på bilderna så blir de större
I takt med Europas staters beslut om att kärnkraften ska bära alla sina kostnader för råvaruutvinning, säkerhetskontroller, forskning och försäkringspremier, inser energiproducenterna att det är dags för avveckling i stället för utveckling.

Väldigt många kärnkraftverk börjar bli väldigt gamla och i en del av dem är säkerhetskulturen väldigt dålig vilket gör att risken för en fatal olycka blir större och större. (avsiktligt trefaldigande av ordet väldig)
Den här energiomvandlingsprincipen ser enkel och säker ut, men den kräver ett seriöst säkerhetstänkande från all produktionspersonal.

Jag vill inte måla fan på väggen, men gärna på kärnkraftsavfallstunnorna
Kärnkraftnotan
Vetenskapsradion  -  Ekot  -  SR Minnen  -  SR Vetenskap  -  Ekot  -  Ekot  -  Allt i bloggen om kärnkraft  -

Uppdatering 16/2

Ekot: "Vattenfalls vd Öystein Löseth säger i dag i Ekots Lördagsintervju att han tror på en framtid för kärnkraften i Sverige. – Jag tror, om jag uttrycker mig personligt, att Sverige kommer att bygga ny kärnkraft."

-

söndag, mars 13, 2011

Kärnkraften och jordbävningarna - Fukushima Japan 2011

Klicka på bilderna så blir de större
Minst två av kärnkraftsreaktorerna i Fukushima Japan, riskerar totalhaveri med stora radioaktiva utsläpp. "Det kommer inte att drabba oss i Sverige", upprepar experterna med åsnors envishet.

Enligt min ringa mening har kärnkraftsriskerna redan drabbat oss i Sverige och det är bara ren tur att inget riktigt allvarligt har hänt här. Säkerhetskulturen i de svenska kärnkraftverken är inte mycket bättre än den var i Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986.


Japan har många kärnkraftverk och många jordbävningar. Geologerna väntar fortfarande på "Det Stora Japanskalvet" som sannolikt kommer att rasera betydligt mer än två kärnkraftsreaktorer.
Fukushima 1 och Fukushima 2.

Den här bloggen spammas regelbundet av mer eller mindre hysteriska kärnkraftskramare som kräver en massa besked från mig och till dem säger jag bara att det är jag som avgör vad som ska skrivas i bloggen. Däremot är ni välkomna med era halvgalna kommentarer. Jag raderar bara de helgalna.


I Sverige glömde vi snabbt Three Mile Island och Tjernobyl. Vi övergick till att debattera kärnkraftsavfallets slutförvaring som ska säkras för 100000 år.

Det finns ingen geolog som kan garantera berggrundens stabilitet för så lång tid. Därför måste två andra beslut tas snabbt:
  • Kärnkraftsavfallet måste lagras ovan jord tills dess att det kan oskadliggöras genom molekylterapi.
  • Kärnkraftens avveckling måste planeras om och naturlig energiomvandling prioriteras.
Allt i bloggen om miljö och energi här.

SvD direktuppföljning. Rapporter längst ned - SvD minut för minut - SvT minut för minut - Ny Teknik - Affärsvärlden - Expressen -

måndag, december 06, 2010

Kärnkraftens ständiga misslyckande

Klicka på bilden så blir den större

Kärnkraftsindustrin bevisar ännu en gång att den sviker när den behövs som mest. Elbolagsdirektörernas krokodiltårar flödar nu när de måste höja elpriserna även denna vinter.

Det är något märkligt med denna skyddade verksamhet som slipper ta ansvar för riskerna i alla avseenden.

Det är som med bonusparasiterna i börsbolagen. När det går bra lägger de beslag på vinsterna och när de missköter sig så att det går dåligt, slipper de ta ansvar för sina tillkortakommanden.

Om kärnkraften vore den industrins high-tech-aristokrati som atomkramarna hävdar, skulle den fungera klanderfritt varenda vinter, men sanningen är att det bara handlar om otillförlitliga jättevattenkokare.

SvD
Tidigare i bloggen om kärnkraften

torsdag, oktober 28, 2010

Kärnkraften opålitlig nu och i framtiden

Klicka på bilderna så blir de större
En svensk kärnkraftsreaktor har en effekt på cirka en gigawatt och vi har tio reaktorer som sällan är i drift samtidigt eftersom de drabbas av ständiga svårlösta driftstörningar. Enligt riksdagsbeslut 1980 skulle samtliga reaktorer vara stängda senast i år 2010.

Riksdagsbeslutet kunde dock inte verkställas eftersom korrumperade politiker och politruker i alla berörda verk och myndigheter såg till att utvecklingen av alternativ energiomvandling saboterades.

Nu börjar dock de stora elbolagen att vakna och Vattenfalls vindkraftsanläggning utanför Englands sydkust ger 0,3 gigawatt. Tre sådana motsvarar effekten i en kärnkraftsreaktor.
Kärnkraftskramarna blir väldigt irriterade när reaktordriftsäkerheten ifrågasätts, men efter de senaste dagarnas exponering, måste till och med de erkänna att den svenska kärnkraftsindustrin är uselt administrerad.  och tekniskt bristfällig.
SvD
Teknik360

Om kärnkraftsomröstningen som ledde till riksdagsbeslut 1980:


Det fanns tre olika alternativ att välja mellan. Linje 1 och linje 2 sågs som ja-alternativ medan linje 3 var ett nej-alternativ. Flest röster fick linje 2, som tillsammans med linje 1 fick nästan 60 % av rösterna. Så här stod det på deras röstsedlar: "Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd.

För att bland annat minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst tolv kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift."

Folkomröstningen 1980 gällde inte tidpunkten för avvecklingen, men i det riksdagsbeslut som togs efter folkomröstningen kom 2010 att bli det år till vilket kärnkraften skulle vara avvecklad. 1997 kom socialdemokraterna, centern och folkpartiet överens om att ta bort år 2010 som slutdatum för kärnkraftsavvecklingen samt att Barsebäcks två reaktorer skulle stängas. Det finns idag inga politiska beslut som anger tidpunkten för avveckling av resterande svenska reaktorer.
  • Ringhals kärnkraftverk
    • Ringhals 1 (kokvattenreaktor, 860 MW, driftstart 1976)
    • Ringhals 2 (tryckvattenreaktor, 870 MW, driftstart 1975)
    • Ringhals 3 (tryckvattenreaktor, 920 MW, driftstart 1981)
    • Ringhals 4 (tryckvattenreaktor, 910 MW, driftstart 1983)
  • Oskarshamns kärnkraftverk
    • Oskarshamn 1 (kokvattenreaktor, 500 MW, driftstart 1972)
    • Oskarshamn 2 (kokvattenreaktor, 630 MW, driftstart 1975)
    • Oskarshamn 3 (kokvattenreaktor, 1200 MW, driftstart 1985) 1450 MW efter effekthöjning 2009
  • Forsmarks kärnkraftverk
    • Forsmark 1 (kokvattenreaktor, 1018 MW, driftstart 1980)
    • Forsmark 2 (kokvattenreaktor, 1028 MW, driftstart 1981)
    • Forsmark 3 (kokvattenreaktor, 1230 MW, driftstart 1985)

onsdag, mars 17, 2010

Kärnkraften sviker i kylan






Den här långa kalla vintern har kraftbolagen bevisat att kärnkraften är ett opålitligt och otidsenligt alternativ till modern energiomvandling från solinstrålningen, vindarna och strömmande vatten och vågor samt osmotisk energi.

Kärnkraftsindustrin har avslöjat sin inkompetens och det är hög tid att fasa ut den vilket de tre stora kraftbolagen redan har insett och projekteringen för den nya generationen energiomvandling är etablerad.

Kärnkraftskramarna har sitt enfaldiga mantra: "Tillverkningsindustrin kräver kärnkraft".

De har helfel! Industrin kräver en pålitlig ospecificerad energidistribution och det kravet kan inte kärnkraften leva upp till.

Energimyndigheten

När jag är inne på spåret miljövänlig energiomvandling, vill jag presentera dagens elbil.
Elbilstestet
Allt i bloggen om energi och miljö
Räknehjälp

fredag, oktober 23, 2009

Kärnkraft? - ja tack / - nej tack - njae kanske


Under den första kärnkraftsdebatten bar jag en modifierad kampanjknapp med texten utveckla kärnkraften med förnuft. Det var 1979 och Lennart Daléus var kampanjgeneral för folkkampanjen mot kärnkraft.

Då hade jag inte satt mig in i konsekvenserna av att tämja de otämjbara krafterna.

Sedan kom haverierna i Three mile Island nära Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986.

Redan 1980, efter kärnkraftsomröstningen som gav linje tre nästan 40 procent, började jag studera uranbrytningens och avfallets enorma konsekvenser. Det fick mig att tänka om radikalt.

Tage Danielssons fantastiska monolog om sannolikhet, var på något sätt sista spiken i kistan för debatten efter Harrisburgolyckan och efter Tjernobylkatastrofen var debatten begravd, men nu är den igång igen och jag förstår förespråkarnas tekniska teorier om säkerhet, men de har totalt missat att vi ännu inte har lyckats ordna en absolut säker slutförvaring av det radioaktiva materialet. Vi har ingen rätt att äventyra framtidens människors säkerhet för att vi är tekniknördar.

Dessutom behövs det ingen utveckling av kärnkraften eftersom direktomvandling av energin i strömmande vatten, vindarna och solinstrålningen, redan med dagens teknik, kan ersätta all kärnkraft inom den föreslagna avvecklingsperioden.

I dagens debatt finns det en del tragikomiska inslag som till exempel den om organisationen Nuclear power? Yes please. En av de studenter/forskare som driver den sidan, Michael Karnerfors begärde ut fem års e-posttrafik till och från KTH-forskaren Peter Szakalos, vilket störde hanom i hans förberedelser för Kärnavfallsrådets möte i Stockholm den 16 november.

Läs mera om detta på Klotet-bloggen och Ny Teknik.
Diverse nyheter om kärnkraft

Här finns det mängder av alternativ för ren, förnybar och småskalig energiomvandling. Rulla ned förbi detta inlägg så har du läsning ett par dagar.

måndag, juni 05, 2006

Kärnkraft

Kärnkraft är en omodern energiomvandlingsprocess och en farlig sådan.När det smäller i Sverige, blir det vi skattebetalare som får stå för kostnaderna.Försäkringsbolagen tar inte risken.

Vi börjar från början.

Uranbrytning ger mycket allvarliga hälsorisker för driftpersonal och omkringboende. Snart bryts uran i Sverige om världsmarknadspriserna fortsätter att stiga. I Saskatchewan i norra Kanada är gruvresterna från uranbrytningen ett allvarligt problem. De avger radioaktivitet och läcker tungmetaller till vattendrag, marken och grundvattnet. Gruvarbetare drabbas av lungcancer på grund av radongasen.

Uranbrytning är en av de smutsigaste verksamheter som mänskligheten känner till.


Ja till kärnkraft är lika med ja till uranbrytning!

Brytningen av uran sker i gruvor eller dagbrott varvid många andra radioaktiva ämnen lämnas kvar för att deras volymer gör dem ohanterliga.

Under utvinningen används också stora mängder koncentrerad svavelsyra och vatten. I de slaggprodukter som blir kvar återfinns ungefär 85% av den ursprungliga radioaktiviteten, till största delen orsakat av torium-230. Denna isotop har en halveringstid på 77 000 år och omvandlas vid sönderfall först till radium-226 och därefter radon-222. Båda dessa är radioaktiva, och radon-222 är dessutom i gasform vid normala temperaturer.

Det radioaktiva avfallet från uranbrytningen är nästan ofattbart skrymmande.

Vid tre urangruvor i f.d. Östtyskland finns över 150 miljoner ton malmrester som troligen innehåller flera miljoner ton kontaminerade vätskor. Att stabilisera en sådan situation skulle kunna kosta uppemot 23 miljarder dollar, eller mer än 160 miljarder svenska kronor.

Resterna från uranbryningen är radioaktiva med långa halveringstider och måste förvaras säkert för lång tid framöver. En sådan förvaring blir dock enormt dyrbar på grund av de stora mängderna. Idag finns inga kända metoder för att eliminera radioaktiva restprodukter vid uranbrytning.

Avfallet från kärnkraftreaktorerna är en dödlig biprodukt. 30-40 ton utbränt reaktorbränsle ska tas om hand på ett säkert sätt i Sverige. Sammantaget har vi bara i Sverige drygt 5000 ton reaktoravfall och i hela världen cirka 200 000 ton.

Om drygt 100 000 år är avfallet ofarligt för människan (efter vad vi tror oss veta i dag) men hur gör vi nu?

En av de skogstokiga idéerna är att sända skräpet ut i rymden med en gigantisk raket. Det skulle vid en olycka kunna ta kål på hela mänskligheten.

Förvaring i djupa bergrum verkar vara den enda realistiska lösningen och det är tragiskt att inte avfallshanteringen löstes innan den första reaktorn togs i drift.

Vilken annan industriprocess har fått driftstillstånd innan en vattentät plan för restproduktshantering presenterats?

För omkring 10 000 år sedan fanns det stora aktiva vulkaner i Centraleuropa och Skandinavien var täckt av 1.000 meter tjock is.

Det är naivt och naturvetenskapligt nonsens att förutsätta en stabil berggrund under 100 000 år. De geologiska processerna under så lång tid kan inte förutses.

De mest naiva optimisterna brukar hävda att ”ny teknik” snart kommer att lösa problemet.

Lurad!
http://www.snf.se/verksamhet/energi/energifakta-karnkraft.htm
http://www.snf.se/sveriges-natur/artikel.cfm?CFID=6869481&id=818
http://www.snf.se/verksamhet/energi/energifakta.htm
http://www.snf.se/verksamhet/miljopolitik/val98/6.htm