Covid-19 – Corona i Enköping

Äntligen vågar en journalist beskriva den verklighet
som jag har informerat om sedan paniken utbröt. 

Äntligen!

Politik i Enköping

 

Enköping

Enköpings stad (Enköpings uppstad) grundades nära Enköpingsåns utlopp i Svingarnsfjärdens innersta hörn, Stadsviken. Enköpingsåsen och den vik i Mälaren som möttes här i förhistorisk tid tros ha varit ett hinder i handels- och transportledet ännu under medeltiden. De omlastningar som troligen skedde här har antagits vara upphov till en handelsplats där människor till slut också började bosätta sig. Anledningen till denna bosättning kan dock ha föranletts av andra orsaker och Enköpings tidigaste historia är fortfarande till större delen okänd.

Afzeliiplan tros ha varit en marknadsplats under vikingatiden och ungefär där Stora Torget idag ligger, tros ha varit dåtidens plats för en hamn. Under århundraden har strandlinjen flyttats söderut på grund av den postglaciala landhöjningen. För att visa på denna historiska och geografiska utveckling av strandlinjen, har gatukontoret i kommunen tillsammans med Enköpings museum, låtit rista in och måla linjer över gator och trottoarer i centrala delar av staden, med årtal för den aktuella strandlinjen. Omkring 1100- och 1200-talet låg strandlinjen nästan ett helt kvarter längre söderut i höjd med Westerlundska gården och ytterligare några sekler senare nästan i nivå med nuvarande Ågatan. Landhöjningen gjorde successivt att sundet eller den så kallade Stadsviken krympte allt mer och utgjorde på 1500- och 1600-talet förlängningen av Enköpingsån som då nätt och jämnt var segelbar. Ån var i nedre delen av staden tidigare delad i två grenar, varav den västligare numera endast är en bäck som från Munksundskällan rinner ut i ån.[7]

1100- och 1200-talet

En prost i Enköping vid namn Walterus omnämns i ett av ärkebiskop Stefan utfärdat förlikningsbrev från 1164-1167 (Walterus prepositus de enescopinge). Denna handling är för övrigt Sveriges äldsta bevarade skrifthandling. Det äldsta bevarade brevet med stadsprivilegier för Enköping utfärdades först den 14 april 1413 av kung Erik av Pommern men möjligen kan privilegier ha tilldelats staden tidigare då ärkebiskop Jarler i ett brev skrivet i början av 1250-talet nämner borgare i Enköping. Dessa privilegier kan ha förstörts vid någon av de bränder som härjat staden. Enköping härjades av stadsbränder 1389 (vitaliebröderna härjade staden), 1572, 1609 och den sista 1799.

På Tryggön, senare Klosterön, kom omkring 1250 ett franciskanerkonvent att bildas, det första i Sverige. I ett kungligt brev från 1530 uppmanar Gustav Vasa franciskanermunkarna att klostret skulle skötas som ett hospital för fattiga spetälska. Hospitalet i Enköping omtalas första gången 1278. Hospitalets funktion flyttades administrativt mellan Stockholm och Enköping beroende på var man ansåg att det behövdes bäst och under 1430-talet slutligen med placering i Stockholm och klosterverksamheten kan ha upphört helt omkring 1540 möjligen beroende på reformationen. Byggnationen kom att rivas under 1600-talet och hade under denna tid hade använts som krutbruk och innan dess salpetersjuderi och tegelbruk och ön har även kallats Salpeterholmen. En större undersökning med många fynd gjordes här 1929-1931 och är idag en plats som fått namnet Klosterparken.

1400- och 1500-talet

Under denna period var Enköping en viktig handelsstad. Man bedrev handel med Västmanland och Dalarnas bergslager vilkas produkter sedan skeppades vidare till Stockholm och Södertälje och var av stor vikt för den svenska krigsindustrin. Enköping var då gynnsamt som utskeppningshamn i Mälaren då en vik gick från sagda sjö långt upp i staden. Handeln med järnvaror blev mindre och mindre gynnsam under senare delen av 1500-talet då landhöjningen gjort att stadsviken krympt och till slut gjort den knappt segelbar.

År 1406 grundades Enköpings första skola.

I slutet av 1500-talet drabbades Enköpings stad och landsförsamlingen hårt av pestens framfart. Vid denna tid kan folkmängden varit rätt ansenlig. En anteckning från äldre tid uppger att pesten år 1580 skulle ha tagit livet av sammanlagt 6000 människor i staden och landsförsamlingen tillsammans. Denna siffra ger skäl att vara kritisk mot detta då siffran var dubbelt det antal personer som staden och landsförsamlingen tillsammans inhyste i mitten av 1800-talet och 3/5 av vad själva huvudstaden förlorade vid samma tid.

År 1572 drabbades staden av en eldsvåda som skall ha förstört en del av staden samt Sankt Ilians kyrka. Kyrkan låg från år 1548 tillsammans med Sankt Olofs kyrka öde efter att Gustav Vasa i ett påbud bestämt att Vårfrukyrkan skulle betjäna utöver landsförsamlingen även själva staden. Vid denna tid var husen i staden ännu täckta med halm. Under reformationen drogs många av kyrkans gamla besittningar in till kronan, däribland franciskanerklostret som ombildades till sjukhus och sedermera till salpetersjuderi.

1600- och 1700-talet

I början av 1600-talet skulle Enköping uppleva sin sista tid som viktig handelsstad med Bergslagens järnprodukter. Under Karl IX:s tid sattes våg- och tullhus upp i staden och efter en ny eldsvåda 1609 skänkte samma kung sex lodjor från Stockholms flottstation för att liva upp handeln. Trots detta är det klart att järnhandelns betydelse minskade under denna period på grund av att stadsvikens bredd och djup minskade och hindrade många fartyg från att komma in till staden. Istället anlades en ny lastbrygga nedanför viken vid Haga slott och drog således bort näringen från själva staden. Efter 1611 inskränkte också Gustav II Adolf utförseln till huvudstaden och försökte dra om bergslagstrafiken till Västerås istället.

Borgarna i staden började istället utveckla agrara näringar såsom åkerbruk, boskapsskötsel och fiske. Under Drottning Kristinas tid 1632-1654 uppläts tomter och ny jord till dessa borgare. Bland de grödor som såldes till andra städer som Stockholm, Uppsala och Västerås kan nämnas morötter, bönskidor, kålrötter och persiljerötter. Vid början av 1700-talet kom också tobaksplanteringen till stånd och ett tobaksspinneri privilegierades år 1728. Enköpings första manufaktur kom till år 1753. Det var i november 1752 som fabriksgesällen Sahlström fick kungligt privilegium att anlägga ett ylleväveri i staden. Första året hade väveriet 8 lärgossar och 20 spinnerskor men minskade snabbt och Sahlström hade problem att rekrytera ny personal vilket gjorde att väveriet levde en tynande tillvaro. År 1766 upphörde, i och med mössornas maktövertagande, det statliga manufakturstödet och med det yllefabriken.

Stadsbranden 1799

Stadens sista stora brand inträffade år 1799. Enligt bevarade vittnesmål utbröt branden klockan fyra den 23 augusti i arvingarnas till rådman Relund gård vid Stora gatan. Den förödande branden kom att jämna stora delar av staden med marken och medförde att stora ekonomiska värden för staden och dess invånare gick upp i rök. Handelsmannen Ekstedt som bodde på gården misstänktes snabbt för att ha orsakat branden. Han hade trassliga affärer och var försatt i konkurs. Han hade också innan branden gjort ohyggliga och rysvärda yttranden som ökade misstankarna mot honom som pyroman. Detta kunde aldrig bevisas men han bötfälldes ändå efter branden för att inte ha larmat om den i tid.

Branden orsakade materiella skador på drygt 36 000 riksdaler på fastigheter och nästan 17 000 riksdaler för annan egendom och flera skadades mer eller mindre allvarligt. Ingen skall dock ha mist sitt liv på grund av branden som ödelade hela 67 gårdar i framförallt Källroten och Bäckroten som drabbades allra hårdast.

Orsaken till att branden spreds så snabbt var att de flesta av husen var byggda i trä med tak av torv som brann väl om det väl fick fäste. Husen var också byggda tätt inpå varandra och på varje tomt fanns oftast även inklämda fähus, stall, brygghus, lider och bodar av olika slag. Man hade vid denna tid inte något effektiv brandförsvar att tala om, visserligen var egentligen hela stadens befolkning engagerad i den brandsläckningsorganisation som för varje rote leddes av en brandmästare och med yttersta ansvar av borgmästaren. Denna organisation skulle i olycksfall av brand ta hand om problemen men de verktyg man hade att tillgå, exempelvis enkla handsprutor, var oerhört primitiva.

Man var dock medveten om riskerna med en brand och man tog många försiktighetsåtgärder för att förhindra att en brand uppstod. Det fanns förbud emot att uppföra brandfarliga byggnader i staden såsom exempelvis badstugor och all hantering av eld var mycket reglerad. Bl.a. förbjöd man tobaksrökning på öppen gata och blev man påkommen med detta var straffet böter.

Många blev givetvis hemlösa men hjälpen fanns till hands efter branden. De allra flesta var mycket hjälpsamma och de rotar som hade klarat sig bäst, däribland Backroten, tog in och fyllde sina bostäder med hemlösa så ingen skulle behöva leva utan tak över huvudet. Man fick också ekonomiska bidrag genom insamlingar som gjordes i landets övriga städer och närbelägna herrgårdar och bondbyar försåg staden med säd, bröd, hö, ved och byggnadsmaterial. Totalt samlade man in 6000 riksdaler som skulle fördelas på de drabbade. Man tillsatte för detta en kommitté som skulle utreda var och ens behov av ersättning. Denna kommitté leddes av landshövdingen Wetterstedt.

Konsekvenserna av denna brand blev minst lika omfattande som själva branden. I september år 1799 på inrådan av landshövdingen drog man upp nya riktlinjer om hur de nedbrunna rotarna skulle återuppbyggas med ett nytt rätlinjeformat gatusystem. Man bestämde även att varje tomt skulle bebyggas med ett bestämt antal gårdar. Man ville bredda gatorna och minska trängseln och på så sätt fick man bukt med brandspridningsrisken och även de hälsoriskerna som fanns i och med trångboddhet. Man började nu också bygga husen av lera istället för trä. En ny stadsplan stadfästes i ett kungligt brev av Gustav IV Adolf i februari år 1800. Tack vare den nya stadsplanen fick nu staden ett mycket modernare utseende, likt en stad, som sedan flera århundraden och inpå 1700-talet mestadels liknat en förvuxen bondby.

Under senare delen av 1800-talets första hälft påbörjades ett muddringsarbete av Enköpingsån som stod klart 1843. Detta möjliggjorde för mindre fraktfartyg att nå Enköping och lasta säd från spannmålsmagasinen vid hamnen. Muddringsarbeten har utförts även in på senare delen av 1900-talet.

Förebyggande sjukvård och industrialisering

Den ökning som skedde därefter i den så kallade konstitutionella ståndsförfattningens tid (1809-1866) och åren därefter kan härledas till två faktorer. Den första var att dödstalen sjönk från 1820-talet och framåt, som säkerligen var en direkt effekt av att fler barn överlevde smittkoppornas framfart, som mellan åren 1749-1800 tog 270 000 svenskars liv. Ett vaccin mot smittan hade tagits fram 1796 i England och den första vaccinationen gjordes i Sverige den 23 oktober 1801. År 1816 lagstiftade man som första land i världen att alla barn under två års ålder skulle vaccineras mot smittkoppor.

Den andra faktorn för befolkningsökningen var givetvis den industriella revolutionen i Sverige. Från 1840-talet och framåt ökade själva flyttningsöverskottet i Enköping och man räknar att industrialiseringen tog fart vid 1850-talet i Sverige. Allt fler flyttade in till staden och kunde här försörja sig på handel i och med den ökade efterfrågan av olika varor. Inflyttningen från annat än angränsande socknar var dock begränsad.

Järnvägen kom till staden

Från år 1875 till 1880 ökade befolkningen med nästan 24 procent som var klart avvikande från årsgenomsnittet sedan tidigare. Enköping var tidigare beroende av ångbåtstrafiken som var den enda möjligheten att ta sig relativt snabbt till eller ifrån andra orter vid Mälaren exempelvis Västerås och Stockholm. Denna trafik kunde användas mer effektivt från 1843 och framåt, tack vare muddringen av Enköpingsån, men var helt stängd under vinterhalvåret då isen låg på Mälaren.

Det stora genombrottet kom givetvis med järnvägen mellan Stockholm och Västerås som invigdes den 12 december 1876. På denna sträcka fanns Enköping med en ny och ståtlig järnvägsstationsbyggnad. Detta gav möjlighet för godstrafik och resande att snabbt ta sig mellan orterna utmed banan. Man byggde även utmed banan en ny telegraflinje till Stockholm och postgången till och från huvudstaden förbättrades i och med att de nya stationshusen utmed banan fungerade såsom postkontor.

Pepparrots- och industristaden

Enköping kallades under många år pepparrotsstaden, av den anledningen att Enköping var en av de städer där mest pepparrot odlades. Från början var inte pepparroten känd utan man kunde istället läsa i gamla dokument om alla grönsaker som odlades i Enköping, till exempel kål, lök, morötter, palsternacka, persiljerötter, rödbetor och även pepparrot. År 1865 kom skörden av pepparrot igång. Det sägs att det ska ha gått upp till närmare 30 000 kg. Pepparrotsodlingen upptog nästan 2/3 av grönsaksodlingen.

Det fanns två sätt att odla pepparrot. Det ena var att gräva ner en planka en bit under jorden så att pepparroten skulle stanna där och inte växa ner längre, för då bli den bara lång och smal. Det andra sättet var att man först låter den växa ett tag, och efter en tid drar man upp roten och lägger den horisontellt. Det var alltså en krävande växt att odla.

Det mesta av pepparroten fraktades med ångfartyg till Stockholm. Efter att järnvägen byggts såldes den även i Uppsala, Sala, Västerås och Örebro.

I början på 1900-talet började pepparrotsodlingen avta. Det var på grund av alla industrier som kommit till Enköping. Den sista stora pepparrotsodlingen låg vid Korsängen omkring 1930. Josef Wallin anses vara den sista pepparrotsodlaren i Enköping.

I Enköping hade Bahco Verktyg tillverkning av skiftnycklar fram till 2008 då produktionen flyttades till Spanien. Tidigare företag innefattar Bahco Ventilation (sedermera Stratos Ventilation) och ABB Fläkt Produkt, Nordströms Linbanor.

Militärstaden

Enköping blev garnisonsstad 1943 när Göta livgarde (P 1) återuppsattes och förlades till Stenvreten i stadens norra delar. 1974 beslöt riksdagen om en ny inriktning varvid konsekvensen blev att Göta Livgarde las ner och Upplands Signalregemente skulle flytta till Enköping. Under perioden 1980-1982 etablerades Upplands Signalregemente i Enköping och samtidigt organiserades Arméns stabs- och sambandsskola i ett nybyggt fastighetskomplex norr om den nybyggda motorvägen. Sedan den 1 januari 2007 återfinns Ledningsregementet (LedR) inom garnisonen.

Göta livgarde (P 1) 1943-1980

Göta livgarde förlades 1943-1945 till nybyggda kaserner intill Stockholmsvägen, dit även Blåa brigaden (PB 6) och Pansartruppernas kadett- och aspirantskola (PKAS) var förlagda. 1980 avvecklades regementet med brigad medan skolan omlokaliserades till Skövde garnison.

Upplands regemente (S 1) 1982-2006

Upplands regemente förlades 1982 till garnisonen genom den så kallade mälarkarusellen, där regementet omlokaliserades från Uppsala till Enköping och övertog Göta livgardes kaserner. Regementet avvecklades den 31 december 2006.

Ledningsregementet (Ledr) 2007-

Ledningsregementet är ett av Försvarsmaktens nya förband och grundades den 1 januari 2007. Förbandet är ett så kallat Försvarsmaktsgemensamt förband. Inom förbandet ingår även Ledningsstridsskolan (LedSS).

Upplands- och Västmanlandsgruppen (UVG) 2000–

I samband med att försvarsområdena avvecklades i Sverige den 30 juni 2000, bildades den 1 juli 2000 en militärdistriktsgrupp under namnet Upplandsgruppen, för att utbilda hemvärn och stödja frivilligverksamheten inom Uppsala län. År 2005 gick gruppen samman med Västmanlandsgruppen och bildade en hemvärnsgrupp under det nuvarande namn.

Nordic Battlegroup

Nordic Battlegroup är Sveriges bidrag till EU: s snabbinsatsstyrkor och har sitt högkvarter i Enköping. Stridsgruppen har funnits i tre skepnader, Nordic Battlegroup 08, Nordic Battlegroup 11 och Nordic Battle Group 15.

Enköpings stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun och bebyggelsen låg därefter i denna kommun med en mindre del i Vårfrukyrka socken/landskommun som omgärdade staden i söder och norr. 1952 uppgick en del av Våfrukyrka socken/landskommun i Enköpings stad, som fortfarande till största delen bestod av ortens bebyggelse. 1971 uppgick Enköpings stad i Enköpings kommun och orten är sedan dess centralort i kommunen.

Enköping hörde och hör till Enköpings församling.

Orten ingick till 1963 i domkretsen för Enköpings rådhusrätt, för att därefter till 1971 ingå i Trögds tingslag. Från 1971 till 2005 ingick Enköping i Enköpings domsaga och den ingår från 2005 i Uppsala domsaga.

Stadshotellet i Enköping

Allt om Statt

Det eviga livgivande vattnet

WIKI

Naturvetenskap

Water

From Wikipedia, the free encyclopedia.

Water in three states: liquid, solid (ice), and gas (invisible water vapor in the air).

Water is a transparent and nearly colorless chemical substance that is the main constituent of Earth's streams, lakes, and oceans, and the fluids of most living organisms. Its chemical formula is H2O, meaning that its molecule contains one oxygen and two hydrogen atoms, that are connected by covalent bonds. Water strictly refers to the liquid state of that substance, that prevails at standard ambient temperature and pressure; but it often refers also to its solid state (ice) or its gaseous state (steam or water vapor). It also occurs in nature as snow, glaciers, ice packs and icebergs, clouds, fog, dew, aquifers, and atmospheric humidity.

Water covers 71% of the Earth's surface. It is vital for all known forms of life. On Earth, 96.5% of the planet's crust water is found in seas and oceans, 1.7% in groundwater, 1.7% in glaciers and the ice caps of Antarctica and Greenland, a small fraction in other large water bodies, and 0.001% in the air as vapor, clouds (formed of ice and liquid water suspended in air), and precipitation. Only 2.5% of this water is freshwater, and 98.8% of that water is in ice (excepting ice in clouds) and groundwater. Less than 0.3% of all freshwater is in rivers, lakes, and the atmosphere, and an even smaller amount of the Earth's freshwater (0.003%) is contained within biological bodies and manufactured products. A greater quantity of water is found in the earth's interior.

Water on Earth moves continually through the water cycle of evaporation and transpiration (evapotranspiration), condensation, precipitation, and runoff, usually reaching the sea. Evaporation and transpiration contribute to the precipitation over land. Large amounts of water are also chemically combined or adsorbed in hydrated minerals.

Safe drinking water is essential to humans and other lifeforms even though it provides no calories or organic nutrients. Access to safe drinking water has improved over the last decades in almost every part of the world, but approximately one billion people still lack access to safe water and over 2.5 billion lack access to adequate sanitation. There is a clear correlation between access to safe water and gross domestic product per capita.[6] However, some observers have estimated that by 2025 more than half of the world population will be facing water-based vulnerability. A report, issued in November 2009, suggests that by 2030, in some developing regions of the world, water demand will exceed supply by 50%.

Water plays an important role in the world economy. Approximately 70% of the freshwater used by humans goes to agriculture. Fishing in salt and fresh water bodies is a major source of food for many parts of the world. Much of long-distance trade of commodities (such as oil and natural gas) and manufactured products is transported by boats through seas, rivers, lakes, and canals. Large quantities of water, ice, and steam are used for cooling and heating, in industry and homes. Water is an excellent solvent for a wide variety of chemical substances; as such it is widely used in industrial processes, and in cooking and washing. Water is also central to many sports and other forms of entertainment, such as swimming, pleasure boating, boat racing, surfing, sport fishing, and diving.

Stad nära mig

Klicka på bilden så blir den större

Tjyvpacket slog till i går

Tomatplantor ska rensas från tjyvskott och det vore bra om Lillsidan kunde rensas från tjyvslödder.

I går gick en av områdets umbärliga individer in på min stängda altan och bar iväg en tomatplanta identisk med denna i en självvattnande kruka.

I förbifarten passade vederbörande på att knipsa av ett hundratal stora fina blad från vinrankan. Klicka på bilden så blir den större.

-

Trevlig Midsommar!

Midsommarfirandet på åsen blev succé!

Underbart väder och underbara besökare. Vi som fixade det hela var också underbara.

Några bilder som blir större när du klickar på dem

Flera bilder

Medborgarförslaget smugglade jag och Göran in till kommunhuset på kvällen och efter registrering (som tog några dagar) placerade infopersonalen det stora dokumentet (700 x 1000 mm) utanför kommunalrådet Kenneth Löthegårds tjänsterum. Det blir spännande att följa utvecklingen

Klicka på bilden och se alla underskrifter
-

Enköpingsdoktorn Ernst Westerlund

Nyss kom det ett e-brev med denna vinjett

Klicka på bilderna så blir de större
Många år innan jag flyttade till Enköping, brukade min mor berätta om när hon och hennes pappa besökte Dr. Westerlund för bådas astmabesvär och då togs den här bilden på min mamma som var fem år.

För fyra år sedan skrev jag det här och nu har jag blivit medlem i Westerlundsällskapet!

På något sätt fullbordar medlemskapet flyttningsprocessen eftersom Doktor Westerlund har fascinerat mig länge tack vare hans epokgörande syn på kropp och själ som samverkande välbefinnandekomponenter.

Wiki om Dr. Westerlund.-

Enköpingsdoktorn Ernst Westerlund (22/10 1839 - 28/1 1924)

Ernst Otto Theodor Westerlund föddes i Öregrund. Han var son till kyrkoherde Pehr Westerlund och hans maka Johanna, född Sundeman. Ernst var nummer fyra i en syskonskara på fem.

Nio år gammal började Ernst sina studier vid Katedralskolan i Uppsala. Han bodde i skolhushåll i staden tillsammans med en äldre bror. Kyrkoherde Westerlund avled i juni 1854 efter att våren samma år ha försatts i konkurs. Det blev Ernst ansvar att, förutom att finansiera sina studier, ta hand om modern. De äldre bröderna hade redan avlidit genom olycksfall eller sjukdom. Ernst fick blott 16-årig kondition på godset Halmbyboda i Funbo socken utanför Uppsala, det vill säga han blev informator för de yngre barnen Floderus.

Ernst Westerlund avlade sin studentexamen 1858. Han studerade därefter medicin vid Uppsala universitet och avlade medicine kandidatexamen år 1863 och medicine licentiatexamen 1867. Under studietiden hade han särskilt intresserat sig för gynekologi och kirurgi. År 1864 deltog Ernst Westerlund som frivillig underläkare i dansk-tyska kriget. Han blev tillfångatagen och satt fängslad på ön Als, men frisläpptes efter tre dagar mot hedersord. Intresset för det militära vidmakthöll han under hela livet och blev bland annat bataljonsläkare och fördelningsläkare.

På våren år 1867 hade dåvarande stadsläkaren i Enköping avlidit. Staden, som då hade cirka 1 500 invånare, sökte en vikarie. Den nyexaminerade läkaren Ernst Westerlund sökte och fick vikariatsplatsen. När staden i början av 1868 vid allmän rådstuga skulle tillsätta en ordinarie läkare fick Ernst Westerlund flest röster och därmed tjänsten. Han kunde då, efter åtta års förlovning, gifta sig med Nina Floderus. Hon var en av döttrarna på Halmbyboda och Ernsts käresta sedan informatorstiden.

Till en början hade doktor Westerlund bara patienter från Enköping med omgivningar. Men snart blev det känt att han var en doktor med en förmåga utöver det vanliga. Det sägs att det var en lyckad gynekologisk operation som tidigt var en anledning till hans ryktbarhet.

Men det var som nervläkare Westerlund nådde sin största berömmelse. Han lyckades bota många patienter som inga andra läkare hade kunnat bota. Sjukdomen "på modet" var neurasteni, även kallad funktionella neuroser, vad vi idag skulle kalla psykiska sjukdomar. Ernst Westerlund tog dessa patienter på allvar. Han insåg att det handlade om verkliga sjukdomar och inte om inbillningar. Han avfärdade inte patienterna som inbillningssjuka, som många andra läkare gjorde, utan tog deras lidanden på allvar. Han förstod hur kropp och själ hänger ihop.

Sedan ryktet om hans lyckade behandlingar hade börjat spridas, som ringar på vatten, sökte sig allt fler människor till Enköping för att få hjälp hos "underdoktorn". Patienter kom från hela Sverige, från Finland, Norge, Danmark, Ryssland, ja från fler länder i Västeuropa och till och med lär en patient ha kommit från Sydafrika.

Ernst Westerlund ansågs allmänt som en god diagnostiker. Efter noggrann undersökning och några korta frågor till patienten var han på det klara med sjukdomens art och vilken behandling som behövdes. Hans metod var regimterapi; han gav varje patient en regim att leva efter. Westerlund hade förmågan att individualisera regimerna så att patienterna upplevde att han verkligen förstod just deras sjukdom, att han gav dem den behandling just de behövde.

Behandlingarna började ofta med att patienten fick ligga till sängs en tid, ofta också med en gödkur eller en avmagringskur. Varje regim var sedan mycket detaljerad: "Vi går upp klockan 7. Vi äter ett franskbröd och en kopp te till frukost. Därefter vilar vi till klockan 9. Vi går sedan en promenad på åsen..."

Ernst Westerlund tilltalade länge sina patienter med "vi", på äldre dar med "hon" eller "han". Med vi-tilltalet upplevde patienterna starkt just doktorns delaktighet i deras sjukdom. Han betonade också vikten av att patienten själv deltog i läkeprocessen. Med sin personlighet lyckades han uppamma patientens vilja att bli frisk. Ett av hans valspråk var: "Vi blir bra, vi är bättre redan nu!" Kännetecknande för Westerlund var också att han krävde lydnad av sina patienter. De som inte ville lyda hans ordinationer fick respass, det vill säga de fick åka hem igen.

Westerlund skrev inga journaler utan gjorde bara små anteckningar i almanackor och anteckningsböcker. Det mesta av informationen om sina patienter och ordinationer höll han dock i huvudet.

Från 1876 hade Ernst Westerlund sin bostad och läkarmottagning i huset på Kyrkogatan, nuvarande adress Kyrkogatan 29. År 1886 hade antalet privatpatienter blivit så stort att han tvingades avsäga sig stadsläkartjänsten. Han efterträddes av sin svåger Thore Floderus, bror till hustrun Nina. Därmed kunde han ägna all sin tid åt sina privatpatienter och den ibland mycket tidskrävande behandling de behövde. Icke sällan blev doktorns besked till de långväga patienterna: "Vi får stanna!"

Det betydde att patienterna antingen inkvarterades på Stadshotellet (invigt 1879) eller på något av de större eller mindre sjukhem som inrättades hos stadens borgare och på några större gods utanför staden. På 1890-talet inkvarterades samtidigt cirka 300 patienter, att jämföra med stadens folkmängd som då var cirka 3 500 personer.

Ernst Westerlund kallas med rätta "arbetsterapins fader". "Att hvila är att göra något annat" var ett av hans valspråk. Ett av hans sätt att få patienterna att återvinna hälsa var nämligen att sätta dem i arbete, gärna med något de avskydde eller aldrig gjort förut: "Vi får arbeta, och inte bara det, vid SKA arbeta!"

Grevinnan fick skicka hem sin kammarjungfru och sköta kamning och påklädning själv. Kanske ordinerades hon dessutom att diska på Stadshotellet. Den dödfruktande mannen fick arbeta hos en snickare och snickra på likkistor.

Ernst Westerlund inrättade en vävstuga på Kungsgatan. Dit skickades både män och kvinnor att väva, som en del i behandlingen. Kanske var det ändå så att doktorn själv var den viktigaste beståndsdelen i behandlingen, "Medicinen doktor Westerlund".

Westerlund ansågs av kollegor till en början vara icke vetenskaplig, ja han kallades till och med charlatan. Så småningom vann hans metoder dock den svenska läkarkårens erkännande. Han utsågs till medicine hedersdoktor i Lund år 1901. Ingen annan svensk läkare hade dittills haft så stor praktik som Westerlund.

Enköpingsdoktorn var också känd för sin stora arbetskapacitet, sina långa arbetsdagar. Han tog först emot patienter i sin mottagning på Kyrkogatan under morgonen. Fram på förmiddagen for han ut till patienter på sjukhuset och på ett antal sjukhem. Efter middag i bostaden öppnade han åter mottagningen, som följdes av en ny rundtur till några sjukhem. Arbetsdagen avslutade han med att sköta sin stora korrespondens. Han höll regelbunden kontakt med ett stort antal patienter och gav dem goda råd för hur de skulle lindra enklare krämpor eller vidmakthålla uppnådd hälsa.

Ernst Westerlund hade vid studieresor i mellaneuropa på 1870-talet studerat sjukhem och sanatorier förlagda på hög höjd. När järnvägen till Trondheim blev klar 1882 började Westerlund rekommendera sina patienter till luftbehandlingar i Storlien. I början av juni varje år reste han själv dit, ofta åtföljd av ett antal patienter. Då var "säsongen" i Enköping slut och den började inte igen förrän i september.

På plats i Storlien tog Westerlund emot mängder av nya patienter från både Sverige och Norge. Efter en månad i Jämtland återvände han till Uppland och till Halmbyboda, godset som han redan i mitten på 1870-talet löste ut från hustruns övriga släkt. Där idkade han lantbruk och tillät sig lite vila. Bara varannan dag åkte han in till hotell Svea i Uppsala och tog emot patienter.

Nästan varje sommar åkte han också några dagar till sin födelsestad Öregrund, dels för att ta emot patienter, men senare också för att själv få behandlingar i form av gyttjebad. Under augusti ägnade han sig åt sitt åtagande som militärläkare.

Till Ernst Westerlunds 60-årsdag, den 22 oktober 1899, lät Enköpings stad slå en medalj: "Till människovännen Ernst Westerlund".

Hedersdoktoratet i Lund 1901 följdes 1920 av en hedersbetygelse från hans eget universitet; Westerlund utsågs till teologie hedersdoktor vid Uppsala Universitet.

Först efter fyllda 70 år tillät sig Ernst Westerlund att slå ner på arbetstempot. Men han fortsatte sin arbete in i det sista. Den 28 januari 1924 tog så hans nästan 57 år långa läkargärning i Enköping slut.

Den 3 februari, en mycket blåsig och kall dag, jordfästes doktor Westerlund av ärkebiskop Nathan Söderblom i Vårfrukyrkan. När kistan fördes från hemmet till kyrkan var Kyrkogatan kantad av stora människomassor. Järnvägsvagnar med mängder av blommor hade anlänt till Enköping.

Ernst och Nina Westerlund (född 1839, död 1922) fick tre döttrar, Mathilda född 1868, Dorothea född 1878 samt en dotter, född 1870, som levde endast några månader.

Mathilda, "Pinda", gifte sig med en patient, den norske skriftställaren Marius Selmer, och flyttade med honom till Norge. De fick en son, Ernst Westerlund Selmer. Ättlingar till makarna Selmer finns i Norge och i Sverige.

Dorothea, kallad "Dora" eller "Dollan", gifte sig med en annan patient, Leo Tolstoy d y, son till författaren med samma namn. Efter bröllopet 1896 flyttade Dora med maken till Ryssland. De fick tio barn, varav åtta levde till vuxen ålder. I samband med ryska revolutionen 1917 flyttade Dora med familjen till Sverige och Halmbyboda. Den vittförgrenade släkten Tolstoy finns i Sverige men också i flera länder i Europa.

Bysten av Ernst Westerlund restes i Skolparken år 1930. Tanken var från början en skulptur i helfigur, men de insamlade medlen räckte inte till mer. Bysten är skulpterad av norska konstnärinnan Ida Thoresen.

Ernst Westerlund sålde själv sitt hus på Kyrkogatan 29 till Enköpings stad år 1922. Det ägs fortfarande av Enköpings kommun.

Bottenvåningen rymmer ett museum över Doktor Westerlund, uppbyggt av Westerlundsällskapet som bildades 1984 på initiativ av Hasse Eson.

Övervåningen i huset är Enköpings kommuns representationsvåning.

Westerlundsblomman känner många människor till utan att för den skulle veta varifrån den fått sitt namn. Blomman är av pelargonsläkt och heter rosengeranium. Ernst Westerlund rekommenderade sina patienter att ha blomman i till exempel sovrummet eftersom den sprider en uppfriskande doft när man vidrör dess blad.

Kanske är det genom ett anekdoterna som Ernst Westerlunds minne starkast lever kvar i Enköping.

Bland det otal anekdoter som finns kan nämnas kvinnan som fick ordinationen att skura trappor för att vänja sig vid såpa, mannen som av doktorn fick veta att han skulle köpa ett nummer större krage som bot mot huvudvärken och den stackare som genast fick hälsan tillbaka då doktorn lovade att låna honom en summa pengar.

Kerstin Maurd

Österkåkar 2013

 Klicka på bilderna så blir de större

 Trots väderprofeternas trista prognos, blev det ett strålande premiärväder

 En fantastisk föreställning!

Flera bilder
Bilder från genrepet

Presentation av medverkande

Om Hasse Eson

Hemsidan

Genrep Österkåkar 2013

Klicka på texten så blir den läsbar

Bilder från genrepet 
-

Österkåkar 2013

Klicka på bilden så blir den större

Det blir Österkåkar i år igen och nu när jag har lärt känna flera av de medverkande, kan det till och med bli ännu bättre än förra gången.

Bilden säger det mesta om förutsättningarna och nu hoppas jag bara på samma succéväder som senast.

Presentation av medverkande

Om Hasse Eson

Hemsidan

Om förra året

Bilder från förra året
-

Enköpings övergångsställen utraderade

Klicka på bilderna så blir de större

Här kommer ytterligare ett debattinlägg från de ansvariga ▲
för nedläggningen av herr & fru Gårman i vår vackra lilla stad

Det är många gånger som jag har blivit glad över att våra bekymmer är så små i vår småstadsidyll och kanske är det också ett litet problem för gatuteknikerna att väldigt många många människor numera är skräckslagna varje gång de måste korsa en av de gator där bilisterna ger 17 i att också fotgängare vill vara medtrafikanter.

Personligen retar jag gallfeber på mina koleriska medbilister när jag stannar varje gång barn och gamla ser ut att vilja ta sig över gatan framför mig.

De sista raderna i Enköpingspostens artikel ovanför är sannolikt embryot till en kommande pudel.
Mera i bloggen 20/7 och 26/6

Kajor i Enköping

Klicka på bilderna så blir de större

Min vän Arga Kajan på de övre bilden och Snälla Kajsa på den undre, har bett mig att framföra deras åsikter  till alla som vill lyssna på deras milda tjattrande. Allt i bloggen om kajorna

Tidigare har de varit ledsna över att en redaktör på Enköpingsposten har velat utrota dem och nu kom Ena-Håbo-Tidningen med samma bistra budskap.

Det här är inte kul Germund, menar båda och jag håller med.

En enda gång har jag svurit över kajorna och det var nyligen när jag nattparkerade bilen under ett stort träd. Bilen var vit på morgonen och det var rätt äckligt att tvätta bort träcket, men jag hade kunnat parkera var som helst annat än under parkeringens enda stora träd så jag fick skylla mig själv.

▼Lite information▼

Över till kajhateriet och jag hoppas att ni, som jag, anser att redaktören pratar skit. Titta in i en kajas milda vackra blå ögon och lyssna till deras småprat innan de somnar i ett stort träd.

Det här är ett upprop till andra kajors vänner att ställa upp för den enda av våra fåglar som har charm.

Tryffelsvin och kantarellsvin

Klicka på bilden så blir den större

Jag har hört talas om franska tryffelsvin som bökar upp världens dyraste svamp och i dag såg jag spåren efter Enköpings kantarellsvin.

Jag förstår att människor blir entusiastiska när de hittar kantareller, men den här typen av skogsskövling är bedrövlig.

Så här ser det ut överallt i skogen där jag brukar plocka svamp.
-

Ena-Håbo-Tidningen

Ena-Håbo-Tidningen visade sina lokaler och medarbetare för oss läsare i dag.
Klicka på bilderna så blir de lite större.

Konferensrummet var rymligt och öde

Vissa jobbade

Mästerfotografen såg ut att vara skeptisk till att bli fotograferad

En grillad med bröd tack!

-

Katastrofavfarterna på E18

Klicka på kartan så blir den större

Nu har det fullständigt onödiga hänt igen!

En bilist upptäckte att han kört fel på E18 och försökte byta färdriktning på den plats som förare av brandbilar, polisbilar och ambulanser ska kunna använda när det har korkat till sig efter en olycka.

Eftersom det sannolikt är preskriberat nu, erkänner jag att jag gjorde samma desperata manöver första gången jag körde på nya E18. Jag kom från Ullundarondellen och skulle köra mot Stockholm. Tankspridd körde jag rakt fram förbi rätt påfart och upptäckte att jag körde åt fel håll.

Även om det är förbjudet gick det att göra en trafiksäker färdriktningsändring. Det handlade bara om att vänta tills det inte fanns ens den ringaste risk för en kollision. Ligga i vänsterfil. Bromsa och svänga in snabbt. Gå i position. Avvakta igen tills det var helt fritt från annalkande bilar Accelera snabbt upp till motorvägsfart och lova att aldrig göra om misstaget. Finns inte de säkra förutsättningarna är det bara att fortsätta till nästa legala avfart. Hur svårt kan det vara?


VLT -  UNT
-