måndag, juni 27, 2011

Strängteorin kräver en dynamisk konstant


Enbart fem procent av den massa som omger oss, kan verifieras eftersom resten inte reflekterar mänskligt genererad strålning på ett för människor observerbart sätt.

Trots detta gigantiska hinder för utforskningen av de minsta beståndsdelarna, fortsätter fysikerna med diverse matematiska volter med femdubbel skruv i pik.

Min dotter Agneta kom för tolv år sedan på att den dynamiska konstanten Å kan lösa alla till synes olösliga ekvationer.

Å är obegränsat flexibel och kan därför petas in på flera ställen i en ekvation och ges de värden som krävs för att uppnå matematisk balans.

Fysikerna i CERN och på andra avancerade lekplatser har tillämpat Å-principen i många år, men de kallar Å-basen för strängar och Higgs partiklar.

När de verifierbara forskningsresultaten vägrade infinna sig bortom kvarkar och leptoner, tvingades fysikerna uppfinna möjliga mindre partiklar vilket kräver tillämpning av Å.

I morse berättade Vetenskapsradions chef Ulrika Björksten om de senaste forskningsberättelserna. Lyssna Problemet är att än så länge har ingen lyckats verifiera att strängteorin stämmer. Professor Ulf Danielsson, som är en av dem som står bakom den internationella strängteorikonferens menar att den kan komma att testas vid partikelacceleratorn LHC i Cern i Schweiz:

– Det kommer att finnas en möjlighet med de nya partikelacceleratorerna att kunna testa vissa varianter av strängteorin, där de typiska energierna är ganska låga och de extra dimensionerna är rätt stora, säger Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik vid Uppsala universitet.

Så här skriver Ulf Danielsson

Kvalificerade gissningar enligt min ringa mening!

Så länge endast 5 procent av möjlig materia/energi kan observeras, handlar det om världens dyraste lekstugor och den här veckan samlas världens strängbyggare i Uppsala för att öva på Å. Mera om spektaklet här
Wiki om strängteorin
-

Inga kommentarer: