Slöjan 9

Latif Faris: När ni hyllar slöjan jublar extremisterna

Lördag 2 maj 2020

Relativisterna har gång på gång försökt att tysta invandrarfeminister i debatten om tvångsbeslöjning genom att kalla dem rasister och islamofober. Det är djupt tragiskt och bottnar i en stor okunskap om vad slöjan representerar i form av förtryck och hur den på ett fundamentalt sätt inskränker flickors liv, skriver Eshtar Latif Faris, statsvetare och samhällsdebattör.

Svenska relativist-identitets-feminister: ”Åååh men det är så vackert med hijab, det är styrka”

Vi har många invandrarfeminister som har gedigen kunskap i hederskultur och vilka konsekvenser det förtrycket inom den kulturen utsätter barn, unga kvinnor och tonåringar för.

Istället för att ta lärdom från feminister med Mellanösternbakgrund och synliggöra tvångsbeslöjningens problem, väljer man att istället peka med hela armen och kalla dessa invandrarfeminister för rasister och islamofober.

Allt för att tysta ner debatten som är oerhört viktig för att vi ska kunna ta fram rätt verktyg i motverkandet av tvångsbeslöjningen. Utan debatt kommer man inte framåt.

Det är tyvärr just relativisterna som gång på gång har försökt tysta kvinnor som Sara Mohammed, Nalin Pekgul, Sakine Madon, och förortsfeministen Zeliha Dagli. Slöja på barn och tonåringar är ett sådant exempel som dessa feminister kämpar mot.

Från svenska relativist-identitets-feministers håll har slöjan, burkinin och könsseparerade simtider i skolan hyllats, utan kunskapen om vad de plaggen står för, vad de symboliserar och hur tvångsslöjan inskränker flickors liv i vardagen. Helt utan tanke på att barn i förorterna som tvingats till slöjan har sämre förutsättningar att komma in i det svenska samhället.

Jag har samtalat med olika unga tonårstjejer, dels de som självmant tagit på sig slöjan men sedan ångrat sig och dels de som tvingats att bära den genom indoktrinering. Den sistnämnda gruppen har inte sällan fått utstå kränkningar, inskränkning och rigid kontroll av sin vardag. Jag kommer inte behandla flickornas berättelser i denna artikel då det inte finns tillräckligt med plats för dessa berättelser fulla av psykisk och fysisk misshandel.

Grundskolelärare har berättat för mig om grupptrycket och kontrollen över klasskompisar från andra beslöjande jämnåriga flickor.

I vissa fall vill inte flickor bära slöjan, utan vill till exempel vara med och bada i simundervisningen och tittar längtande på sina badande klasskamrater; dessa flickor blir kontrollerade och trakasserade av det beslöjade tjejgänget. Jag har fått det återberättat för mig hur tjejgänget även rapporterar till flickans familj när en flicka har negativ och ifrågasättande inställning till sin egen slöja.

En annan fullständigt horribel historia jag fått höra: Hur en svensk kvinnlig lärare ute på en skolgård ser en slöjbärande flicka slänga av sig slöjan skrikande ”aja baja”. Den svenska läraren kommenterar till sin lärarkollega med arabisk bakgrund: ”Stackars flicka, hon har inte förstått sin kulturella kodex”.

Listan på berättelser jag fått höra kan göras lång.

Ett råd från hela mitt hjärta till er svenska relativist-identitets-feminister är att slå upp i hadither, slå upp i koranen, samtala med unga tjejer som genom tvång och indoktrinering satt på sig slöjan.

Samtala med dem som mår psykiskt dåligt och far illa i sina hem.

Var uppmärksamma på att det är nästan bara män till imamer som diskuterar hijab på sociala medier. Deras syfte är just indoktrinering, att baka in slöjans syfte i ett vackert glittrigt presentpapper och göra det mer attraktivt.

En annan aspekt i det hela, i arabiska kulturen, är könsskillnaderna, med sina för könen olika förhållningsregler i vardagslivet. Det är inte jämställt. I den arabiska kulturen finns inte genusdagis. När ni hyllar slöjan på barn, burkini på simlektionerna, separata simtider, så gör ni skillnad på barn och barn.

Medan svenska barn har rätt till att utforska sin sexualitet och könsidentitet så har barn till traditionella/religiösa föräldrar restriktioner att förhålla sig till. Detsamma gäller kristna sekter som Jehovas vittnen till exempel.

När ni hyllar slöjan jublar extremisterna. Ni gör deras jobb. Det är ytterst problematiskt. Dessa flickors öden har kommit nära inpå min privata sfär. Vissa av dem kraschar i vuxen ålder av allt trauma de genomgått.

Hijab är inte bara ett plagg, den kommer med en rad regler kring beteende och livsstil. Nej! Den är inte som hattar och kepsar; när den väl är på så är den på.

Slöjan 8

Därför tog Nagam av sig slöjan

Nagam Abdallah har gjort det hon drömde om: slagit sig fri och tagit av sig slöjan. "Utan slöja blir jag annorlunda behandlad av både svenskar och araber", säger hon.

En dag i januari i år bestämde sig Nagam Abdallah. Hon skulle sluta bära slöja. Det var med nervösa steg hon gick till föreläsningen, med det lockiga håret utsläppt.

– Jag bad mina närmaste kompisar att vänta på mig utanför föreläsningssalen för att slippa gå in själv. Jag kände att alla kommer att titta på mig, säger hon.

Vi träffar 24-åriga Nagam Abdallah på konditori Fågelsången i Uppsala en ljummen dag i mitten av augusti. Samma ställe som vi sågs på en betydligt kyligare oktoberdag för snart två år sedan. För UNT berättade hon då om hur det nya hemlandet Sverige inte var så jämställt som hon hade hoppats på – i alla fall inte för invandrartjejer. Hon vittnade om hur landsmän i Uppsala höll koll på vem hon pratade med och hur hon var klädd. Och hur de påverkade hennes föräldrar att ha hårdare kontroll över henne.

Inte heller i skolan kände sig Nagam fri. I språkintroduktionsklassen på gymnasiet i Uppsala hade några av killarna ögonen på henne för att hon inte skulle bli för svensk. Hon tyckte att övriga samhället svek henne och andra kvinnor med utländsk bakgrund. "Feminister bryr sig inte om oss", sa hon.
Och hon pratade mycket om att hon ville slippa slöjan.

Nu sitter hon här, två år senare, med håret utsläppt. Hon känns stark och glad. Förra gången vågade Nagam inte gå ut med sitt riktiga namn i tidningen, utan vi kallade henne i reportaget för Rania. Nu känner hon inte längre ett behov av att vara anonym.

– Förut var jag så osäker, jag hade bara en massa funderingar. Nu har jag gjort det jag funderade på, så varför ska jag gömma mig? Det är så mycket som är annorlunda än sist vi sågs, säger hon.

Uppsala är inte längre Nagams hemstad. Hon är bara här på besök. För ett år sedan flyttade Nagam till Trollhättan för att studera, och där har hon inga grannar som bevakar henne så som grannarna i Uppsala gjorde.

– Att komma till en stad där jag inte kände någon gjorde allt enklare. Jag umgås med andra studenter och slipper äldre personer som vet vem jag är och har koll på mig.

Men att ta av slöjan var ändå inget enkelt steg att ta. Nagam var femton år och bodde i förra hemlandet Syrien när hon började bära slöja. Det sociala trycket var hårt; omgivningen försökte övertyga henne om att slöjan var något fint, att den var bra för henne. Men i början grät hon.

– Man blir typ lurad. Sedan blir det svårt att sluta med slöja, för man har haft den så länge. Den blir en del av ens identitet. Därför borde inga tjejer börja med slöja förrän de är vuxna. Först då är man mogen att ta ett sånt beslut.

För några år sedan insåg Nagam att hon gått miste om en del av att vara ung.

– Att gå till frisören, fixa håret, ta på mig klänning och gå ut på fest med kompisar ... sånt har jag aldrig kunnat göra eftersom jag inte känt att jag passat in med slöja. Har man slöja ska man inte visa någon hud förutom ansiktet och händerna. Därför blir det lätt så när man har slöja att man väljer att umgås med andra som klär sig likadant, för att inte känna sig obekväm.

Nagam Abdallah känner tjejer som själva valt att ha slöja och hon känner tjejer som tvingas bära den. Själv tycker hon att slöjan är begränsande och har därför svårt att förstå varför kvinnor ska ha den.

– Jag är fortfarande muslim. Men jag ser ingen anledning att ha slöja om man inte är väldigt religiös och följer alla andra regler som att be flera gånger om dagen, fasta och liknande. Och slöjan har inte alltid med religion att göra, utan handlar ibland om kultur och att föräldrarna vill ha kontroll över sina döttrar. En kvinna i slöja förväntas vara på ett visst sätt, inte gå på klubb eller gå och simma i bikini.

Nagam har haft många diskussioner med sina föräldrar om slöjan. De har velat att hon ska ha den, men aldrig tvingat henne. Men hon har inte känt sig redo att ta av den. Vändningen kom efter några månader i Trollhättan.

– När jag insåg att jag klarade mig bra själv fick jag mycket mer självförtroende. Jag kände att jag kan stå för mina åsikter och att det är klart att jag kan ta av mig slöjan.

Vad sa dina föräldrar?

– För dem blev det också annorlunda när jag flyttade hemifrån. De känner inte samma ansvar längre, utan började se mig som en vuxen. När jag ringde och berättade sa mamma bara "ta av den om du vill".

Den där första dagen hon kom till skolan utan slöja blev det inte som Nagam trott. Förutom hennes vänner, som blev glada för hennes skull, verkade ingen annan i klassen reagera. Åtminstone inte utåt. Ingen har sagt eller frågat något.

– Det är lite konstigt ... men kanske är de rädda för att säga något fel. Det här med slöja är ju ganska laddat.

Att inga kursare ställt frågor vare sig när hon bar slöja eller efter att hon tagit av den tycker hon samtidigt är skönt.

– Det är en väldigt privat sak.

Men ute i samhället har hon märkt en stor skillnad i bemötande. Nagam har genom åren blivit van vid att personer tittar snett på slöjan eller säger något nedsättande om den. Hon säger att hon till slut började tolka alla blickar som att det var slöjan folk störde sig på.

– Det var det kanske inte alltid, men det kändes så. Det var väldigt jobbigt. Nu känner jag mig som en av alla er andra, som att jag har samma värde. När jag går in i en butik stirrar inte folk, som det kunde vara förr. Skillnaden är tyvärr större än jag trodde.

– Och så behandlas jag annorlunda av en del araber också. När jag hade slöja var det som att jag visade att jag var en av dem, och okända killar kunde ropa saker efter mig på arabiska. Nu slipper jag det.

För två år sedan var Nagam övertygad om att hon inte skulle få gifta sig med vem hon ville, utan att hennes föräldrar skulle vara med i valet. Nu tror hon inte längre att det måste bli så. Till viss del för att hon visat föräldrarna att hon klarar sig själv. Men också för att hon tagit strid i frågan.

– Jag har diskuterat det här så mycket med dem, och det känns som att de förstår mig nu. Nästan alla unga jag känner har föräldrar som vill vara med och påverka vem de gifter sig med. Det krävs att man som barn vågar säga ifrån, då kan man ha en chans att själv få välja.

Förra gången vi träffades drömde Nagam Abdallah om en jämställdhetsrevolution för invandrartjejer. Det gör hon fortfarande. Jag frågar vad som behövs för att det ska ske. Hon skrattar till och funderar en stund. Svenskar kan nog inte göra så jättemycket, säger hon sedan.

– Det är invandrarna själva som måste ta tag i det här. Jag tror att fler invandrarkvinnor måste våga berätta om vad de är med om och stötta varandra att bli fria, även om det innebär hat från männen. Jag hade tur som kunde fatta de beslut jag gjort, jag vet många som av olika skäl inte kan det.

Hedersvåld finns – sluta blunda eller babbla om ”mode”

De som påstår att slöjor är som vilket plagg som helst sviker kvinnorna.

Slöjförsvarare som förlöjligar eller kritiserar dem som lyfter att hijab, niqab eller burqa kan vara ett tecken på förtryck borde läsa på.

I veckan dömdes en man till till åtta års fängelse av Hässleholms tingsrätt för att ha plågat sin fru och fyra av deras sju barn i åratal med hedersrelaterat tvång och våld.

Varken hustrun eller döttrarna fick visa någon hud förutom ansiktet och fingertopparna, utan tvingades bära slöja, långärmat och långkjol. Döttrarna fick inte lämna hemmet efter skolan, eller umgås med kompisar.

”Det pratas mycket om skam. Målsägande beskriver hur de ska agera för att inte dra hem skam till familjen, att han inte ska komma i dåliga dager och så vidare”, berättade åklagaren (10/2).

Detta är ett extremt fall av kontroll i hederns namn, men olika undersökningar av hur flickor som växer upp i den typen av familjer visar att det ofta råder stränga regler vad gäller vem de får umgås med och var.

En flicka i Uddevalla utsattes för våldtäkter av en manlig vän till familjen i ett decennium från att hon var tio år. ”Att polisanmäla har dock varit extra svårt för flickan då hennes familj ingår i en hederskultur”, rapporterade Bohuslänningen. ”Om en tjej blir våldtagen ska familjen hålla tyst om övergreppen. Detta eftersom man skämmer ut familjen om man berättar om övergreppen”, förklarade tingsrätten i sin dom (16/1).

I allra värsta fall leder hederstänket till mord. I januari dömdes en irakiskkurdisk man till livstids fängelse för hedersmord av sin exfru. Hon hade gift om sig och för detta knivhöggs hon till döds.

Elaf Ali från Fjälkinge pratar ofta om sin uppväxt i hederskultur. Hon berättade i en intervju att hon kunde slå sig fri från den för att hon växte upp omgiven av svenskar som hon jämförde sig med. ”Om jag hade haft vänner som hade haft det likadant som jag hade jag inte tyckt att det var konstigt”. Ja, ofta behövs draghjälp och andra förebilder för att våga och orka befria sig.

Tyvärr finns svenskar som i stället ställer sig på förtryckarnas sida. Krönikören Benny Karlsson skrev häromdagen att Umeås politiker inte borde ”diktera modet” och vände sig emot att M och KD lyft att slöjan kan stå för kvinnoförtryck. Själv drog han liknelser med slipstvång och att bära slöja var enligt honom en mångtusenårig tradition. De som pratar om kvinnoförtryck borde enligt Karlsson ”visa lite respekt för tjejerna i hijab”.

Jag skulle säga att det bästa sättet att visa respekt är att försöka sätta sig in i vad som följer med hederskulturen. Att det har varit en tradition att hålla kvinnor nere betyder inte att vi som ett civiliserat land på 2000-talet ska vurma för det. Tvärtom. Vi ska protestera och lyssna till dem som knappt törs tala.

CAROLIN DAHLMAN

Slöjan 7

Debatten om slöjan är patetisk!

I muslimska länder demonstrerar kvinnor för att slippa slöjan!
I Sverige demonstrerar kvinnor för att få behålla slöjan!

I muslimska länder straffas kvinnor som tar av sig slöjan!

Naturligtvis ska alla kvinnor få bära slöja om de vill men gör det inte till en rättvisefråga när det handlar om ett sexuellt kontrollattribut!

I skolor där pojkar inte får bära mössa, ska inte heller slöja tillåtas.

Att det skulle vara frivilligt i Sverige känns overkligt.
I våra problemområden blir flickor utan slöja kallade "hora".
I alla muslimska länder är slöjan ett tvång och ett sexuellt attribut. Pojkar får titta på obeslöjade flickor fram till puberteten men sedan är det stopp.

Slöjtvånget gäller inte inom familjen.

Slöjan 6

Den dyrbaraste ägodelen

Slöjan som islamisk religiös symbol är ett sexuellt attribut eftersom det hänger ihop med könsmognaden.

Frånsett det så kan ett slöjförbud utlösa hederskulturkonflikter (skamkonflikter) när mannens kontrollbehov ifrågasätts.

Enligt min ringa mening är det onödigt att följa en kultur som en arabisk krigsherre på 600-talet hävdade som Guds vilja förmedlad av ärkeängeln Gabriel (utan vittnen).

I alla länder som styrs av islam är slöjan obligatorisk.

De politiskt korrekta i Sverige hävdar att den är frivillig trots rapporter om klädpoliser i Göteborg, Stockholm, Uppsala och Malmö.

I en Moské i Uppsala ska kvinnorna hållas avskilda från männen år 2020!

Ibland undrar jag om de islamiska ledarna helt enkelt är korkade när de arbetar för könssegregering och visar det så här öppet.

Radikalisering i Nyköping: Rapport larmar om månggifte och moralpoliser

Publicerat tisdag 19 juni 2018 kl 06.00

Området Brandkärr i Nyköping är på väg att bli "ett samhälle i samhället" visar kommunens rapport.

– Jag blir oroad och jag blir rädd. Uppenbarligen har radikaliseringen här i Brandkärr gått väldigt långt, säger Jan Bonnier (M), andre vice ordförande i kommunens utbildnings-, arbetsmarknads- och integrationsnämnd.

Enligt rapporten tar sig radikaliseringen i området bland annat uttryck i:

Moralpoliser i området och i skolan
Månggifte
Flera koranskolor
Rapporten redovisades i november förra året för att få en aktuell lägesbild av Brandkärr, som underlag för fortsatt integrationsarbete. Den bygger på intervjuer med 26 personer, de flesta medarbetare i kommunen och några utifrån, som polis och bostadsbolag.

Nu står kommunen inför ett vägval menar Björn Littmarck, som är en av författarna till rapporten.

– Om vi jobbar med integrationen nu och gör ett bra jobb, då kommer Sverige och Tyskland vara de stora vinnarländerna. Därför att vi har fått en ung befolkning till oss, det är precis det vi behöver. Men om vi inte jobbar bra med integrationen och gör det nu, så kan det bli tufft, säger han. 

Per Thyrén
p4sormland@sverigesradio.se

Slöjan 5

I hela den muslimska världen är slöjan ett sexuellt tvångsattribut.

Nu hävdade Leif Karlsson aka abd al haqq Kielan

i SvT opinion att slöjan är ett frivilligt klädesplagg.

Vän av ordning undrar varför Sverige är ett undantag.

Pojkar som inte har nått puberteten får titta på obeslöjade kvinnor.

Pojkar som har nått puberteten får inte titta på obeslöjade kvinnor.

Slutsats?

Slöjan 4

I samtliga länder som domineras av islam är slöjan ett sexuellt tvångsattribut!

Varför tror du att slöjan är helt frivillig i just Sverige?

Sljöan 3

Hijab - Slöjan är ett muslimskt klädesplagg som är obligatoriskt för alla kvinnor i alla islamiskt dominerade länder men i Sverige hävdar muslimerna att den är en frihetssymbol.

För mig är det obegripligt om inte svenska muslimer har en alldeles egen tolkning av islamiska regler.

Slöjan 2

I Sverige hävdar alla politiskt korrekta att den muslimska slöjan är ett val som symboliserar frihet.

I muslimska länder är slöjan ett tvång!

Slöjan 1

Alla arbetsgivare har rätt att förbjuda religiösa symboler på arbetsplatsen!

Den rätten ifrågasätts konsekvent när det gäller slöjan men sällan när det gäller korset.