Heléne blev mördad och Peter Gembäck städade undan spåren innan polisen kom. Hycklaren Peter Gembäck har sanningen men har räddat sig från efterföljder genom att låtsas offra sig.
Sara ville mörda men klantade till det. Hon förtjänade sitt straff.
Ledningen visste att Sara knappast skulle klara av det. Därför kom Farid Lamrani in i bilden.
Magasinet §aragraf:
Magasinet §aragraf:
Ett antal tekniska bevis, det enda ögonvittnet och många indicier pekar åt ett och samma håll: Det var sannolikt inte barnflickan Sara Svensson som den 10 januari 2004 mördade pastor Helge Fossmos hustru Alexandra.
Den här artikeln är en personlig betraktelse från min sida. Det är vad jag kommit fram till efter att ha gått igenom förundersökningen, allt som gått att komma åt i spaningsmaterialet – och ett antal samtal med olika inblandade.
1. Sara har inte den råhet som krävs
När Sara enligt henne, på direktiv av Helge Fossmo, skulle slå en hammare i huvudet på hans hustru Alexandra i november 2003 för att på det sättet döda henne, förmådde hon sig inte ens att slå ett så hårt slag att Alexandra förlorade medvetandet. Alexandra fick en liten bula och kunde senare samma dag resa som planerat till Hongkong. Den som sköt Alexandra och Daniel gjorde det med en stor grad av råhet och självklarhet.
2. Sara försökte slippa
Av förhören och ett antal sms framgår det att Sara gång på gång ihärdigt försökte slippa genomföra de planerade morden på Alexandra och Daniel.
3. ”Han” skulle utföra morden
Förhör med Sara visar att hon sedan i mitten av december 2003 försökt hitta någon som kunde åta sig mördandet av Alexandra och Daniel.
files/content/knutbybilagan/Sergels_Torg_2 2.jpgFörhör med Sara 2004-03-10. (De sms hon pratar om i förhöret, är sms som Helge Fossmo vidarebefordrat till Sara, och som Sara tror är meddelanden från Gud.)
Sara: Jag gick på Plattan bland narkomaner och jag frågade och jag var jätterädd och, men dom flesta sa nej, sen så träffade jag en kille som sa ja och vi bestämde att vi skulle, eller han drog med mig in på ett café och så, det var så här att jag hade tidigare sagt till Helge att jag tyckte det var svårt med skjutvapen för att för det första var jag rädd för att missa och jag visste inte, jag var rädd att jag inte skulle klara av det, så då frågade jag Helge om han trodde att det var rätt gentemot dom här sms:en och så att jag kunde be någon annan om jag hittade någon person på Plattan och fråga den skulle du kunna göra… och det är så hemskt att tänka att jag skulle be någon annan, för mig så kändes det som att jag inte själv skulle klara av det och det trodde han inte, han sa att enligt sms:en så menas väl det att jag skulle, det här skulle ske och jag skulle ordna det men inte så att det var just jag som behövde göra det och i alla fall så går vi till det här caféet och han berättar att han har en pistol eller en revolver för 10.000 och då, men han behövde pengar först innan han, ja så då ger jag honom 10.000 och sen kommer han tillbaka och så säger han att nu har jag pistolen men det behövs skott och dom kostar 3.000 och då ger jag honom 3.000 och sen kommer han tillbaka och så säger han att det finns en ljuddämpare att sätta på också och den kostar 2.000 och det här var klockan åtta ungefär på kvällen och jag börjar känna att om jag skall få med mig den här killen då, för han var villig att hjälpa mig sa han.
Förhörsledaren: Berättade du om vad du tänkte göra då för honom?
Sara: Ja, det gjorde jag och han var villig att hjälpa mig för då så sa han det att om jag ger honom 20.000 så får han sammanlagt med vapnet då som kostade 15, med kulor och ljuddämpare så kunde han få fem till, då kunde han hjälpa mig och så kunde han ta vapnet sen och sälja det vidare, så att han fick 20.000, sa han till mig.
FL: Det var inte så att han skulle utföra det här?
Sara: Jo, han skulle, han gick med på att utföra det, sa han, och jag sa att jag måste kunna lita på dig. Jag var helt desperat i det här läget så att första bästa som sa att han hade ett vapen och som sa att han kunde hjälpa mig var jag ju bara tvungen och lita på …
4. Behövde inte utföra morden
Genom vidare förhör med Sara framgår att hon till slut uppfattade det som att Helge gick med på att hon ”ordnade” med morden, och att hon inte själv behövde utföra det.
5. Oerhört bra minne
Sara har ett utmärkt minne och kan i efterhand redogöra för olika saker väldigt detaljerat.
Som till exempel vid ett tidigt förhör om revolvern och ljuddämparen:
Angående den revolver som hon använde vid brottstillfället säger hon att den var svart med gummihandtag. På fråga vad den heter säger hon att hon tror den heter 38 någonting. Sara måttar med sina händer hur långt vapnet var totalt. Då vi mäter detta är det 18 cm. Sara uppskattar pipans längd till ca 10 cm. Sara beskriver att hanen som sitter längst bak på vapnet gick att dra bakåt. Detta gjorde det lättare att sedan avfyra vapnet.
Sara berättar även att färgen var nött på revolvertrumman. På fråga säger Sara att kornet längst fram ovanpå pipan var format som ett hustak. På fråga säger hon att revolvern hade en ljuddämpare. Sara beskriver att ljuddämparen var ett metallrör som egentligen var en bildel. Sara förklarar att man trädde detta metallrör över pipan och tejpade fast det där. Sara förklarar att hon hade ljuddämparen på vid brottstillfället. Sara ritar en skiss föreställande revolvern och ljuddämparen. Denna skiss bifogas detta förhör. På fråga säger Sara att hon slängde den i Vrigstad. Sara beskriver att hon slängde den i en vanlig soptunna utanför en presentaffär i Vrigstad. Hon tror att affären hette ”Saker och Ting” eller liknande. Sara berättar att hon hade lindat in ljuddämparen i blompapper som var vitt till färgen med stora blommor på. Nar Sara skulle slänga ljuddämparen gick hon in på presentaffären där hon fick en beige plastpåse utan tryck. Sara lade ljuddämparen i den påsen och kastade sedan påsen med ljuddämparen i en soptunna och det överblivna blompappret i en intilliggande soptunna. Sara ritar en skiss över hur det såg ut i Vrigstad där hon slängde ljuddämparen.
Skisserna som omnämns ovan, visar sig vara i det närmaste en exakt återgivning av revolvern, den provisoriska ljuddämparen, och platsen där hon slängde den. Likaså stämmer hennes redogörelse mycket väl vad gäller övriga detaljer i hennes redogörelse. Hennes minne är alltså utmärkt, liksom hennes förmåga att förmedla vad hon vet.
Men hon blir luddig och kan inte klargöra var hon hade revolvern när hon körde till Knutby under mordnatten. Är det något hon borde minnas så är det väl just det?
Utdrag ur dialogförhör med Sara den 30 januari 2004: (Farid som nämns i förhöret är den person som via vänner ordnade en revolver åt Sara, och som visade sig vara en polisinformatör.)
Förhörsledaren: När du säger att du förbereder dig. Ja. Kan du säga något kort om dina förberedelser.
Sara: Ja. Eh. Det var att plocka fram alla grejor. Ta fram mina skor som jag aldrig hade använt. Eh. Det var att, ja det var ju mest det. Kolla så allting fanns. Tänka igenom lite vad jag skulle göra och så där och mest samla mig.
FL: Nar det gäller dina kläder. Var det redan hemma hos Farid du satte på de kläder du skulle använda.
Sara: Jag tror det, jag tror att det var det jag gjorde.
FL: Skorna hur var det med dem.
Sara: Dem tog jag på mig precis innan, så att dem tog jag på mig, eh, jag tror att jag tog på mig dem när jag stannade i Almunge, där jag också laddade revolvern.
FL: Mm. Kan du kort säga hur det går till också.
Sara: Ja. Efter att, jag var i Märsta så åkte jag ju mot Almunge och i Almunge då så stannade jag till och tog på mig skorna och laddar revolvern med sex skott. Lägger de andra. Nej fem skott. Lägger de andra fyra i min ficka.
FL: Mm. Jag vet inte om du vill ha mer förberedelse eller. Jag tänker på var du förvarade de här sakerna.
Sara: Ja. Eh.
FL: Har du de har tillgängliga inne i kupén. Ja. Eller måste du stiga ur.
Sara: Nej. Jag har dem, jag har dem tillgängliga inne i bilen tror jag, jag minns inte det heller riktigt exakt om jag hade. Jag vet att jag vid tidigare tillfällen hade revolvern och det i bagaget i en väska och jag minns inte om jag i Almunge går ut och hämtar dem. Nej det gjorde jag inte. I Märsta minns jag att jag hämtade den och lägger i ordning det inne i bilen, så att allt är klart. Men jag stannar i Almunge för att. Så att den här revolvern hade jag under en handduk kanske eller någonting inne i bilen. Mm. I framsätet.
Här blir det ludd, ludd och återigen ludd. Sara är helt enkelt dålig på att fabricera och ljuga, vilket även framgår på andra ställen i förhören. Det hedrar henne.
Ta bara de sista meningarna i förhöret ovan: ”Så att den här revolvern hade jag under en handduk kanske eller någonting inne i bilen. Mm. I framsätet.”
Sara minns det mesta väldigt detaljerat i olika förhör. Men här tror hon alltså att hon kanske hade revolvern ”under en handduk eller någonting”. Någon handduk återkommer aldrig i förhören och inte heller bland vad hon kastat här och där efter mordet. Förklaringen är rimligen att någon annan hade hand om revolvern ifråga.
6. Tekniskt bevis
En del av mina 22 punkter är indicier. Något som pekar i en viss riktning, tyder på något. Det är alltså inte klara och tydliga bevis. Men i svenska domstolar kan man dömas på indicier.
Det här är dock ett tekniskt bevis:
Den bil som Saras pappa äger men som Sara disponerar, parkerades under mordnatten ett hundratal meter från mordplatsen. Den hade körts upp en bit i skogen. Då det hade snöat några dagar tidigare kunde polisen, både med och utan hundar, enkelt följa fotspåren runt bilen. Och vad man kommer fram till är glasklart:
Sara har aldrig gått från bilen uppe på vändplatsen i skogen. Utan bara till den efter mordet. Så någon annan måste ha kört upp den och väntat där i bilen.
Flygbilden till vänster visar hur Saras fotspår börjar vid en liten bilinfart, fortsätter till Fossmos hus där Alexandra mördas och därefter till Daniel Lindes hus. För att sedan gå tillbaka upp till den vändplan där bilen stod parkerad.
Att det är Saras pappas Volvo 345, som Sara disponerar, som kört upp samma natt och stått där i skogen, är fastslaget genom klara tydliga däckavtryck och förhör med Sara och andra vittnen.
7. Skotten i Alexandras huvud
Förhör 2004-01-16:
Sara beskriver hur Helge Fossmos hustru Alexandra ligger i sängen, när Sara påstår att hon kommer in i sovrummet:
files/content/knutbybilagan/kulhaltacke.jpg
När Sara kommer in i rummet ser hon att Alexandra ligger på sin vänstra kind. På fråga hur hon kan se att det är Alexandra svarar Sara att hon ser det på håret och på ansiktet. Sara säger också att hon tittade noga och försäkrade sig om att Alexandra var ensam i sovrummet.
Det här stämmer inte med den tekniska undersökningen. Om man utgår från kulhålens placering i filten och i huvudet, torde filten ha varit så högt uppdragen att Sara inte hade kunnat se ansiktet. På bilden ovan till vänster är de tre kulhålen inringande. Det översta kulhålet har åstadkommits av en kula som träffade Alexandra några centimeter ovanför hennes högra öra.
Det innebär att filten var så högt uppdragen att det enda som någon rimligen kunnat se av Alexandra var övre delen av hennes hår.
8. Kanske helt avgörande teknisk bevisning
Skotten i huvudet på Alexandra är bevisligen skjutna med så kallade påsittande skott. Vilket innebär att revolverns pipa eller ljuddämparen har tryckts direkt mot huvudet, eller varit ytterst nära. Skotten är skjutna rakt uppifrån. Kulorna hamnar i kuddarna under hennes huvud.
files/content/knutbybilagan/sara-svensson-skjuter-alexandra.jpgMen Sara påstår att hon stått vid sidan av sängen och skjutit från 1,5-2 meters avstånd. Och Sara har exakt samma version när hon upprepade gånger berättar om det i förhören, som när hon gör en skiss över det – och vid den inspelade rekonstruktionen.
Bilden till vänster är från rekonstruktionen. Dockan som ligger där ser ut att ligga på sängens vänstra del. Men blodpölen under huvudet har hamnat nästan mitt i sängen.
Inte ens när förhörsledaren genom ledande frågor försöker få Sara att säga att hon skjuter på närmare avstånd mot Alexandra, så hamnar Sara närmare än en meter.
Ur dialogförhöret den 30 januari:
Sara: …kanske två meter från huvudgaveln eller 1,5 ungefär, jag vet inte exakt. Och där skjuter jag mitt andra skott.
Förhörsledaren: Mot.
Sara: Mot huvudet.
FL: Mm. Hur nära uppfattar du att pipan på vapnet är från Alexandra vid det tillfallet.
Sara: Ja, kanske 1 – 1,5 meter, eller ja.
FL: Du har ju berättat att du känner dig väldigt osäker på det har med vapen och att sikta och rikta.
Sara: Ja, ja.
FL: Hade du tankar på att gå riktigt nära och skjuta.
Sara: Nej, det skulle jag tycka var svårt. Det låter konstigt, men att sätta den mot huvudet skulle jag, det skulle vara svårt tror jag rent. Jag vet inte om ni förstår mig i det men, och. Men jag går i alla fall nära där, närmare, och då efter det skottet så blir det knäppt tyst.
Varför börjar Sara prata om att sätta revolvern mot Alexandras huvud? Det här är ett dialogförhör där allt skrivs ut från band. Och förhörsledaren har inte tagit upp frågan om att ”sätta den mot huvudet”. Den rimliga förklaringen är att man pratat om det här med Sara mellan förhören. Och därmed försökt ge henne hintar om hur hon ska beskriva förloppet.
Alltså samma metoder som användes vid förhören med Thomas Quick, så att det han skulle berätta kunde överensstämma med den tekniska utredningen.
(Se vidare länken efter den här artikeln, som visar polisens inspelade rekonstruktion med Sara.)
9. Blöder inte
Återigen teknisk bevisning: Det har skjutits ett tredje skott mot Alexandra där hon ligger i sängen. Det har träffat henne i höften. Sara påstår att det är det första skottet hon sköt – och att Alexandra gnyr lite i sömnen när hon träffas av skottet.
Ett skott av det här slaget är inte dödande. Hade det varit det första skottet så hade Alexandra rimligen farit upp ur sängen vilt skrikande med blod forsande ur såret. Men det har hon inte alls gjort. Hon har legat helt still i sängen. Och – det har inte kommit ut en enda droppe blod ur skottet i höften.
Det finns bara en rimlig förklaring till det här: Skottet i höften på Alexandra har skjutits när Alexandra redan är död.
Men varför skulle någon skjuta den redan döda Alexandra i höften? Låt mig återkomma till det i en kommande artikel.
10. Inga fibrer
Mer teknisk bevisning: Det fanns inga fibrer på Saras kläder från filten och annat i sängen. Och inga files/content/knutbybilagan/skisspolissovrum.jpgfibrer från Saras kläder på sängen, trots att skytten måste ha tagit sig upp i sängen, för att det skulle bli den skjutvinkel man kommer fram till vid obduktionen.
Alexandra ligger nästan mitt i en 180 cm bred säng, vilket framgår av polisens skiss här till vänster, där blodpölen under Alexandras huvud är utmärkt.
Såväl filten som Saras tröja har porösa material som lämnar ifrån sig fibrer och likaså tar till sig sådana, enligt SKL. Men det har alltså inte lämnats minsta lilla enstaka fibrer från sängen på Saras kläder. Och det trots att det skjuts tre hål i filten varav två även i kuddarna.
11. Det enda vittnet
Efter mordet på Alexandra går skytten över till grannen Daniel Linde i ett närliggande hus. Där skjuts Daniel först i ansiktet och direkt därefter i bröstet. Daniel blir aldrig medvetslös, har inga minnesluckor och han är säker på att han skjuts i den ordningen.
Sara påstår att hon först skjuter honom i bröstet och därefter i ansiktet – alltså i den motsatta ordningen. Hon påstår också att hon höll en stor svart kudde framför revolvern vid det första skottet. Daniel såg aldrig någon svart kudde, utan berättar att han stirrade in i vapnets pipa.
Den svarta kudden är ett litet mysterium i sig. Den ska Sara ha tillverkat av isoleringsmaterial, tyg och svart tejp. Avsikten skulle vara att den skulle hållas framför revolvern och ljuddämparen, för att ytterligare dämpa ljudet. Men den dyker upp först flera månader efter att Sara har erkänt mordet och mordförsöket. Den finns aldrig med i tidigare förhör. Låt mig återkomma till den där ”kudden” i en kommande artikel.
12. En storväxt man
files/content/knutbybilagan/daniallinde.JPGDaniel, här till höger på bilden, säger att det var en storväxt man som sköt honom. Och att mannen var i Daniels längd (1,75) eller något kortare. Domstolsjurister vet att män oftast är sämre än kvinnor som vittnen, då män minns färre detaljer. Men det vet också att män alltid är väldigt bra på att bedöma andra mäns längd i förhållande till sig själva.
En man som är 1,75 är av normal längd, så det som Daniel uppfattar som storväxt måste rimligen syfta på en kraftig kroppsbyggnad.
Sara är 1,65 och späd. Och hon hade inga klackar på sina skor under mordnatten. Hon beskrivs av det par som senare ser henne på Ölandsbron, när hon kastade revolvern och överblivna patroner i vattnet, som ”en späd liten flicka”.
I Rikspolisstyrelsens och åklagarmyndighetens ”Granskning av det s.k. Knutbyärendet”, kan man på sidan 29 läsa om vad som händer när poliserna kommer till villan där Daniel har skjutits:
Polisinsatschefen beordrade en polisman att undersöka platsen för skjutningen och att spärra av den. Polisinsatschefen och polismannen började förhöra de personer som var kvar i huset. De uppgifter som framkom var att gärningsmannen skulle vara en storvuxen man som försvunnit via baksidan av huset.
Personen som sköt var maskerad med en luva, så hur kan då Daniel vara så säker på att det var en man? Svaret är väl att det vet man. Men vet det via kroppsbyggnad och kroppsspråk. Om man så vill, man vet det intuitivt.
13. Tidsdifferensen
Sara fastnar i en polisspärr 30 minuter efter att det sista skottet har skjutits mot Daniel. Man kör sträckan från den plats bilen var parkerad till polisspärren på cirka tio minuter. När jag provade och höll hastighetsbegränsningarna tog det nio minuter.
Saras version av vad hon gjorde efter skotten mot Daniel, är att hon sprang och gick till bilen och körde iväg. Det tar bara några få minuter, men även om det tog fem minuter, är det alltså en differens på cirka 15 minuter. Saras redogörelse stämmer alltså inte. Vad gjorde hon under den här tiden?
14. Erfaren våldsman
Den som sköt torde vara en erfaren våldsman, som utan att tveka satte sig eller ställde sig på knä i Alexandras säng och satte två påsittande skott rakt uppifrån i huvudet på henne. Sedan knackade han på Daniels dörr och sköt honom med ett skott i huvudet och därefter ett mot bröstet. Alltså en rå erfaren våldsman – vilket är allt annat än vad Sara är.
15. Återigen teknisk bevisning
Om Sara hade skjutit fem skott varav minst ett, så som hon visar på rekonstruktionen avseende Daniel, med revolvern utmed kroppen – hade hon rimligen haft massor med fragment från krut och annat på sina kläder. (Se polisens rekonstruktion nedan).
En revolver lämnar fler partiklar på skytten än en pistol. Ur en pistol kommer partiklarna bara ut ur pipan. På en revolver kommer det även ut partiklar runt trumman/magasinet, vilket resulterar i betydligt fler krutpartiklar på händer och kläder hos skytten.
Men Sara hade bara en mängd partiklar på sig som motsvarar att hon hade varit i närheten av den plats där det skjutits, eller i närheten av den som sköt, enligt SKL. Därför lämnade SKL frågan ”öppen” om den som haft Saras kläder på sig kunde vara skytten. I SKL:s gradationer finns det tre starkare anknytningar än detta ”lämna frågan öppen”, och två som är svagare.
16. De här killarna
Sara försäger sig ibland vid de första förhören om mordnatten och pratar om ”vi”, och ”de här killarna”, efter att först ha varit övertydlig med att hon var ensam om det hela.
17. Konfronteras aldrig
När Sara i ett tidigt förhör påstår att hon hittat revolvern, säger förhörsledaren att det inte är troligt. Varvid Sara ändrar sig.
files/content/knutbybilagan/saranedbruten.jpegMen hon konfronteras aldrig med att hennes påstådda skjutande mot Alexandra och Daniel inte överensstämmer med den tekniska utredningen och obduktionen. Inte heller med att det inte finns några fotspår från bilen som körts upp i skogen.
I vissa mindre seriösa journalistiska kretsar finns det ett cyniskt uttryck som lyder: ”Kolla inte storyn för noga för då kanske den spricker.” Undrar hur motsvarande uttryck är formulerat bland de inblandade poliserna och åklagarna i det här fallet?
Ett problem i sammanhanget var att den advokat Sara fått sig tilldelad aldrig ifrågasatte det hela utan bara inriktade sitt arbete på att hon skulle få rättspsykiatrisk vård. Ett agerade vi känner igen från Thomas Quicks alla erkännanden av olika mord.
18. Falska erkännanden
Varför påstår då Sara att det är hon som skjutit om hon inte har gjort det? Av precis samma skäl som Thomas Quick. Hon blir belönad för det. Quick genom att han får uppmärksamhet och obegränsat med legalknark och Sara genom att hon tror sig få nåd inför Gud, via Helge Fossmo och Åsa Waldau.
Sara återkommer ofta till det här i förhören, om att hon ska få nåd genom de planerade morden. Hon har brutits ned så till den grad att hon går med på nästan vad som helst från Helge Fossmos sida.
Att hon i kontakterna med Helge Fossmo före mordet, hela tiden försöker komma undan från själva skjutandet beror rimligen dels på att hon inte tror sig om att klara av det – och dels på att hon har kvar en sista spärr som innebär att hon inte kan förmå sig till att döda människor. De som ska mördas är därtill personer som hon inte känner något agg till, utan tvärtom ser som sina vänner.
19. Inget svartsjukedrama
Polisens och åklagarnas tes om att det är ett svartsjukedrama saknar all logik. Om Sara bara skulle ha mördat Helge Fossmos hustru Alexandra, kunde det ha varit så. Likaså om hon hade försökt mörda Daniel Lindes hustru Anette, som var Helge Fossmos älskarinna. För att därmed få ha Helge Fossmo för sig själv. Men nu skulle hon alltså ha försökt mörda Anettes make, vilket i så fall hade resulterat i det direkt motsatta – det hade blivit fritt fram för Helge och Anette.
20. Sektrelaterat mord
Motivet finns istället att finna i form av ett sektrelaterat mord och mordförsök. Det handlar om en sekt där en pastor som Helge Fossmo inte kan skilja sig, utan att bli utkastad ur församlingen, eller i varje fall bli kraftigt degraderad.
Därför försöker han få Sara att mörda de här personerna. Och när han inser att hon inte klarar av det ger han istället sin välsignelse till att hon ”ordnar” så de ska bli mördade. Personligen är jag övertygad om att den innersta kretsen i sekten visste vad som skulle ske. Ta bara en sådan sak som att Daniel Linde själv måste ringa efter ambulans med blodet forsande från en sönderskjuten käke. Ingen annan gjorde det. Och i bakgrunden på SOS-alarms bandinspelning av samtalet, hör man sektmedlemmar stå och prata. Daniel har nu lämnat sekten.
Som sagt, att dö är i den här sekten är att ”tas hem till Gud”, då de i församlingen utgör ”de utvalda”. Om man dör av sjukdom, eller i en olycka eller genom att bli mördad, har i det sammanhanget ingen betydelse.
21. Om inte Sara – så vem?
Om det nu inte är Sara som skjutit, är det då Helge Fossmo som har gjort det?
Nej, det är inte sannolikt. Han vet sedan han varit misstänkt i samband med sin första hustrus mystiska dödsfall, att den första som blir misstänkt när en gift kvinna mördas, är hennes make.
När Sara under förhörsperioden så småningom förstår hur manipulerad hon varit av Helge Fossmo berättar hon hur han agerat, vilket resulterar i livstid för honom. Hade det varit han som skjutit, hade hon rimligen också berättat det.
22. Vem var då skytten/mördaren?
Det mest rimliga, som jag ser det, en utomstående erfaren våldsman som Sara till slut lyckades leja – och betala. Sara var med och visade mördaren var Alexandra och Daniel fanns på natten – men det var sannolikt inte hon som sköt.
Det kan naturligtvis också vara någon annan i sekten. Någon som utgjort en backup i fall Sara inte skulle klara av att skjuta.
Men de erfarna våldsmän som jag pratat med om det här fallet, i några fall personer som avtjänat straff för mord, säger samma sak:
– Den som skjutit har gjort det tidigare.
Den här artikeln är en personlig betraktelse från min sida. Det är vad jag kommit fram till efter att ha gått igenom förundersökningen, allt som gått att komma åt i spaningsmaterialet – och ett antal samtal med olika inblandade.
1. Sara har inte den råhet som krävs
När Sara enligt henne, på direktiv av Helge Fossmo, skulle slå en hammare i huvudet på hans hustru Alexandra i november 2003 för att på det sättet döda henne, förmådde hon sig inte ens att slå ett så hårt slag att Alexandra förlorade medvetandet. Alexandra fick en liten bula och kunde senare samma dag resa som planerat till Hongkong. Den som sköt Alexandra och Daniel gjorde det med en stor grad av råhet och självklarhet.
2. Sara försökte slippa
Av förhören och ett antal sms framgår det att Sara gång på gång ihärdigt försökte slippa genomföra de planerade morden på Alexandra och Daniel.
3. ”Han” skulle utföra morden
Förhör med Sara visar att hon sedan i mitten av december 2003 försökt hitta någon som kunde åta sig mördandet av Alexandra och Daniel.
files/content/knutbybilagan/Sergels_Torg_2 2.jpgFörhör med Sara 2004-03-10. (De sms hon pratar om i förhöret, är sms som Helge Fossmo vidarebefordrat till Sara, och som Sara tror är meddelanden från Gud.)
Sara: Jag gick på Plattan bland narkomaner och jag frågade och jag var jätterädd och, men dom flesta sa nej, sen så träffade jag en kille som sa ja och vi bestämde att vi skulle, eller han drog med mig in på ett café och så, det var så här att jag hade tidigare sagt till Helge att jag tyckte det var svårt med skjutvapen för att för det första var jag rädd för att missa och jag visste inte, jag var rädd att jag inte skulle klara av det, så då frågade jag Helge om han trodde att det var rätt gentemot dom här sms:en och så att jag kunde be någon annan om jag hittade någon person på Plattan och fråga den skulle du kunna göra… och det är så hemskt att tänka att jag skulle be någon annan, för mig så kändes det som att jag inte själv skulle klara av det och det trodde han inte, han sa att enligt sms:en så menas väl det att jag skulle, det här skulle ske och jag skulle ordna det men inte så att det var just jag som behövde göra det och i alla fall så går vi till det här caféet och han berättar att han har en pistol eller en revolver för 10.000 och då, men han behövde pengar först innan han, ja så då ger jag honom 10.000 och sen kommer han tillbaka och så säger han att nu har jag pistolen men det behövs skott och dom kostar 3.000 och då ger jag honom 3.000 och sen kommer han tillbaka och så säger han att det finns en ljuddämpare att sätta på också och den kostar 2.000 och det här var klockan åtta ungefär på kvällen och jag börjar känna att om jag skall få med mig den här killen då, för han var villig att hjälpa mig sa han.
Förhörsledaren: Berättade du om vad du tänkte göra då för honom?
Sara: Ja, det gjorde jag och han var villig att hjälpa mig för då så sa han det att om jag ger honom 20.000 så får han sammanlagt med vapnet då som kostade 15, med kulor och ljuddämpare så kunde han få fem till, då kunde han hjälpa mig och så kunde han ta vapnet sen och sälja det vidare, så att han fick 20.000, sa han till mig.
FL: Det var inte så att han skulle utföra det här?
Sara: Jo, han skulle, han gick med på att utföra det, sa han, och jag sa att jag måste kunna lita på dig. Jag var helt desperat i det här läget så att första bästa som sa att han hade ett vapen och som sa att han kunde hjälpa mig var jag ju bara tvungen och lita på …
4. Behövde inte utföra morden
Genom vidare förhör med Sara framgår att hon till slut uppfattade det som att Helge gick med på att hon ”ordnade” med morden, och att hon inte själv behövde utföra det.
5. Oerhört bra minne
Sara har ett utmärkt minne och kan i efterhand redogöra för olika saker väldigt detaljerat.
Som till exempel vid ett tidigt förhör om revolvern och ljuddämparen:
Angående den revolver som hon använde vid brottstillfället säger hon att den var svart med gummihandtag. På fråga vad den heter säger hon att hon tror den heter 38 någonting. Sara måttar med sina händer hur långt vapnet var totalt. Då vi mäter detta är det 18 cm. Sara uppskattar pipans längd till ca 10 cm. Sara beskriver att hanen som sitter längst bak på vapnet gick att dra bakåt. Detta gjorde det lättare att sedan avfyra vapnet.
Sara berättar även att färgen var nött på revolvertrumman. På fråga säger Sara att kornet längst fram ovanpå pipan var format som ett hustak. På fråga säger hon att revolvern hade en ljuddämpare. Sara beskriver att ljuddämparen var ett metallrör som egentligen var en bildel. Sara förklarar att man trädde detta metallrör över pipan och tejpade fast det där. Sara förklarar att hon hade ljuddämparen på vid brottstillfället. Sara ritar en skiss föreställande revolvern och ljuddämparen. Denna skiss bifogas detta förhör. På fråga säger Sara att hon slängde den i Vrigstad. Sara beskriver att hon slängde den i en vanlig soptunna utanför en presentaffär i Vrigstad. Hon tror att affären hette ”Saker och Ting” eller liknande. Sara berättar att hon hade lindat in ljuddämparen i blompapper som var vitt till färgen med stora blommor på. Nar Sara skulle slänga ljuddämparen gick hon in på presentaffären där hon fick en beige plastpåse utan tryck. Sara lade ljuddämparen i den påsen och kastade sedan påsen med ljuddämparen i en soptunna och det överblivna blompappret i en intilliggande soptunna. Sara ritar en skiss över hur det såg ut i Vrigstad där hon slängde ljuddämparen.
Skisserna som omnämns ovan, visar sig vara i det närmaste en exakt återgivning av revolvern, den provisoriska ljuddämparen, och platsen där hon slängde den. Likaså stämmer hennes redogörelse mycket väl vad gäller övriga detaljer i hennes redogörelse. Hennes minne är alltså utmärkt, liksom hennes förmåga att förmedla vad hon vet.
Men hon blir luddig och kan inte klargöra var hon hade revolvern när hon körde till Knutby under mordnatten. Är det något hon borde minnas så är det väl just det?
Utdrag ur dialogförhör med Sara den 30 januari 2004: (Farid som nämns i förhöret är den person som via vänner ordnade en revolver åt Sara, och som visade sig vara en polisinformatör.)
Förhörsledaren: När du säger att du förbereder dig. Ja. Kan du säga något kort om dina förberedelser.
Sara: Ja. Eh. Det var att plocka fram alla grejor. Ta fram mina skor som jag aldrig hade använt. Eh. Det var att, ja det var ju mest det. Kolla så allting fanns. Tänka igenom lite vad jag skulle göra och så där och mest samla mig.
FL: Nar det gäller dina kläder. Var det redan hemma hos Farid du satte på de kläder du skulle använda.
Sara: Jag tror det, jag tror att det var det jag gjorde.
FL: Skorna hur var det med dem.
Sara: Dem tog jag på mig precis innan, så att dem tog jag på mig, eh, jag tror att jag tog på mig dem när jag stannade i Almunge, där jag också laddade revolvern.
FL: Mm. Kan du kort säga hur det går till också.
Sara: Ja. Efter att, jag var i Märsta så åkte jag ju mot Almunge och i Almunge då så stannade jag till och tog på mig skorna och laddar revolvern med sex skott. Lägger de andra. Nej fem skott. Lägger de andra fyra i min ficka.
FL: Mm. Jag vet inte om du vill ha mer förberedelse eller. Jag tänker på var du förvarade de här sakerna.
Sara: Ja. Eh.
FL: Har du de har tillgängliga inne i kupén. Ja. Eller måste du stiga ur.
Sara: Nej. Jag har dem, jag har dem tillgängliga inne i bilen tror jag, jag minns inte det heller riktigt exakt om jag hade. Jag vet att jag vid tidigare tillfällen hade revolvern och det i bagaget i en väska och jag minns inte om jag i Almunge går ut och hämtar dem. Nej det gjorde jag inte. I Märsta minns jag att jag hämtade den och lägger i ordning det inne i bilen, så att allt är klart. Men jag stannar i Almunge för att. Så att den här revolvern hade jag under en handduk kanske eller någonting inne i bilen. Mm. I framsätet.
Här blir det ludd, ludd och återigen ludd. Sara är helt enkelt dålig på att fabricera och ljuga, vilket även framgår på andra ställen i förhören. Det hedrar henne.
Ta bara de sista meningarna i förhöret ovan: ”Så att den här revolvern hade jag under en handduk kanske eller någonting inne i bilen. Mm. I framsätet.”
Sara minns det mesta väldigt detaljerat i olika förhör. Men här tror hon alltså att hon kanske hade revolvern ”under en handduk eller någonting”. Någon handduk återkommer aldrig i förhören och inte heller bland vad hon kastat här och där efter mordet. Förklaringen är rimligen att någon annan hade hand om revolvern ifråga.
6. Tekniskt bevis
En del av mina 22 punkter är indicier. Något som pekar i en viss riktning, tyder på något. Det är alltså inte klara och tydliga bevis. Men i svenska domstolar kan man dömas på indicier.
Det här är dock ett tekniskt bevis:
Den bil som Saras pappa äger men som Sara disponerar, parkerades under mordnatten ett hundratal meter från mordplatsen. Den hade körts upp en bit i skogen. Då det hade snöat några dagar tidigare kunde polisen, både med och utan hundar, enkelt följa fotspåren runt bilen. Och vad man kommer fram till är glasklart:
Sara har aldrig gått från bilen uppe på vändplatsen i skogen. Utan bara till den efter mordet. Så någon annan måste ha kört upp den och väntat där i bilen.
Flygbilden till vänster visar hur Saras fotspår börjar vid en liten bilinfart, fortsätter till Fossmos hus där Alexandra mördas och därefter till Daniel Lindes hus. För att sedan gå tillbaka upp till den vändplan där bilen stod parkerad.
Att det är Saras pappas Volvo 345, som Sara disponerar, som kört upp samma natt och stått där i skogen, är fastslaget genom klara tydliga däckavtryck och förhör med Sara och andra vittnen.
7. Skotten i Alexandras huvud
Förhör 2004-01-16:
Sara beskriver hur Helge Fossmos hustru Alexandra ligger i sängen, när Sara påstår att hon kommer in i sovrummet:
files/content/knutbybilagan/kulhaltacke.jpg
När Sara kommer in i rummet ser hon att Alexandra ligger på sin vänstra kind. På fråga hur hon kan se att det är Alexandra svarar Sara att hon ser det på håret och på ansiktet. Sara säger också att hon tittade noga och försäkrade sig om att Alexandra var ensam i sovrummet.
Det här stämmer inte med den tekniska undersökningen. Om man utgår från kulhålens placering i filten och i huvudet, torde filten ha varit så högt uppdragen att Sara inte hade kunnat se ansiktet. På bilden ovan till vänster är de tre kulhålen inringande. Det översta kulhålet har åstadkommits av en kula som träffade Alexandra några centimeter ovanför hennes högra öra.
Det innebär att filten var så högt uppdragen att det enda som någon rimligen kunnat se av Alexandra var övre delen av hennes hår.
8. Kanske helt avgörande teknisk bevisning
Skotten i huvudet på Alexandra är bevisligen skjutna med så kallade påsittande skott. Vilket innebär att revolverns pipa eller ljuddämparen har tryckts direkt mot huvudet, eller varit ytterst nära. Skotten är skjutna rakt uppifrån. Kulorna hamnar i kuddarna under hennes huvud.
files/content/knutbybilagan/sara-svensson-skjuter-alexandra.jpgMen Sara påstår att hon stått vid sidan av sängen och skjutit från 1,5-2 meters avstånd. Och Sara har exakt samma version när hon upprepade gånger berättar om det i förhören, som när hon gör en skiss över det – och vid den inspelade rekonstruktionen.
Bilden till vänster är från rekonstruktionen. Dockan som ligger där ser ut att ligga på sängens vänstra del. Men blodpölen under huvudet har hamnat nästan mitt i sängen.
Inte ens när förhörsledaren genom ledande frågor försöker få Sara att säga att hon skjuter på närmare avstånd mot Alexandra, så hamnar Sara närmare än en meter.
Ur dialogförhöret den 30 januari:
Sara: …kanske två meter från huvudgaveln eller 1,5 ungefär, jag vet inte exakt. Och där skjuter jag mitt andra skott.
Förhörsledaren: Mot.
Sara: Mot huvudet.
FL: Mm. Hur nära uppfattar du att pipan på vapnet är från Alexandra vid det tillfallet.
Sara: Ja, kanske 1 – 1,5 meter, eller ja.
FL: Du har ju berättat att du känner dig väldigt osäker på det har med vapen och att sikta och rikta.
Sara: Ja, ja.
FL: Hade du tankar på att gå riktigt nära och skjuta.
Sara: Nej, det skulle jag tycka var svårt. Det låter konstigt, men att sätta den mot huvudet skulle jag, det skulle vara svårt tror jag rent. Jag vet inte om ni förstår mig i det men, och. Men jag går i alla fall nära där, närmare, och då efter det skottet så blir det knäppt tyst.
Varför börjar Sara prata om att sätta revolvern mot Alexandras huvud? Det här är ett dialogförhör där allt skrivs ut från band. Och förhörsledaren har inte tagit upp frågan om att ”sätta den mot huvudet”. Den rimliga förklaringen är att man pratat om det här med Sara mellan förhören. Och därmed försökt ge henne hintar om hur hon ska beskriva förloppet.
Alltså samma metoder som användes vid förhören med Thomas Quick, så att det han skulle berätta kunde överensstämma med den tekniska utredningen.
(Se vidare länken efter den här artikeln, som visar polisens inspelade rekonstruktion med Sara.)
9. Blöder inte
Återigen teknisk bevisning: Det har skjutits ett tredje skott mot Alexandra där hon ligger i sängen. Det har träffat henne i höften. Sara påstår att det är det första skottet hon sköt – och att Alexandra gnyr lite i sömnen när hon träffas av skottet.
Ett skott av det här slaget är inte dödande. Hade det varit det första skottet så hade Alexandra rimligen farit upp ur sängen vilt skrikande med blod forsande ur såret. Men det har hon inte alls gjort. Hon har legat helt still i sängen. Och – det har inte kommit ut en enda droppe blod ur skottet i höften.
Det finns bara en rimlig förklaring till det här: Skottet i höften på Alexandra har skjutits när Alexandra redan är död.
Men varför skulle någon skjuta den redan döda Alexandra i höften? Låt mig återkomma till det i en kommande artikel.
10. Inga fibrer
Mer teknisk bevisning: Det fanns inga fibrer på Saras kläder från filten och annat i sängen. Och inga files/content/knutbybilagan/skisspolissovrum.jpgfibrer från Saras kläder på sängen, trots att skytten måste ha tagit sig upp i sängen, för att det skulle bli den skjutvinkel man kommer fram till vid obduktionen.
Alexandra ligger nästan mitt i en 180 cm bred säng, vilket framgår av polisens skiss här till vänster, där blodpölen under Alexandras huvud är utmärkt.
Såväl filten som Saras tröja har porösa material som lämnar ifrån sig fibrer och likaså tar till sig sådana, enligt SKL. Men det har alltså inte lämnats minsta lilla enstaka fibrer från sängen på Saras kläder. Och det trots att det skjuts tre hål i filten varav två även i kuddarna.
11. Det enda vittnet
Efter mordet på Alexandra går skytten över till grannen Daniel Linde i ett närliggande hus. Där skjuts Daniel först i ansiktet och direkt därefter i bröstet. Daniel blir aldrig medvetslös, har inga minnesluckor och han är säker på att han skjuts i den ordningen.
Sara påstår att hon först skjuter honom i bröstet och därefter i ansiktet – alltså i den motsatta ordningen. Hon påstår också att hon höll en stor svart kudde framför revolvern vid det första skottet. Daniel såg aldrig någon svart kudde, utan berättar att han stirrade in i vapnets pipa.
Den svarta kudden är ett litet mysterium i sig. Den ska Sara ha tillverkat av isoleringsmaterial, tyg och svart tejp. Avsikten skulle vara att den skulle hållas framför revolvern och ljuddämparen, för att ytterligare dämpa ljudet. Men den dyker upp först flera månader efter att Sara har erkänt mordet och mordförsöket. Den finns aldrig med i tidigare förhör. Låt mig återkomma till den där ”kudden” i en kommande artikel.
12. En storväxt man
files/content/knutbybilagan/daniallinde.JPGDaniel, här till höger på bilden, säger att det var en storväxt man som sköt honom. Och att mannen var i Daniels längd (1,75) eller något kortare. Domstolsjurister vet att män oftast är sämre än kvinnor som vittnen, då män minns färre detaljer. Men det vet också att män alltid är väldigt bra på att bedöma andra mäns längd i förhållande till sig själva.
En man som är 1,75 är av normal längd, så det som Daniel uppfattar som storväxt måste rimligen syfta på en kraftig kroppsbyggnad.
Sara är 1,65 och späd. Och hon hade inga klackar på sina skor under mordnatten. Hon beskrivs av det par som senare ser henne på Ölandsbron, när hon kastade revolvern och överblivna patroner i vattnet, som ”en späd liten flicka”.
I Rikspolisstyrelsens och åklagarmyndighetens ”Granskning av det s.k. Knutbyärendet”, kan man på sidan 29 läsa om vad som händer när poliserna kommer till villan där Daniel har skjutits:
Polisinsatschefen beordrade en polisman att undersöka platsen för skjutningen och att spärra av den. Polisinsatschefen och polismannen började förhöra de personer som var kvar i huset. De uppgifter som framkom var att gärningsmannen skulle vara en storvuxen man som försvunnit via baksidan av huset.
Personen som sköt var maskerad med en luva, så hur kan då Daniel vara så säker på att det var en man? Svaret är väl att det vet man. Men vet det via kroppsbyggnad och kroppsspråk. Om man så vill, man vet det intuitivt.
13. Tidsdifferensen
Sara fastnar i en polisspärr 30 minuter efter att det sista skottet har skjutits mot Daniel. Man kör sträckan från den plats bilen var parkerad till polisspärren på cirka tio minuter. När jag provade och höll hastighetsbegränsningarna tog det nio minuter.
Saras version av vad hon gjorde efter skotten mot Daniel, är att hon sprang och gick till bilen och körde iväg. Det tar bara några få minuter, men även om det tog fem minuter, är det alltså en differens på cirka 15 minuter. Saras redogörelse stämmer alltså inte. Vad gjorde hon under den här tiden?
14. Erfaren våldsman
Den som sköt torde vara en erfaren våldsman, som utan att tveka satte sig eller ställde sig på knä i Alexandras säng och satte två påsittande skott rakt uppifrån i huvudet på henne. Sedan knackade han på Daniels dörr och sköt honom med ett skott i huvudet och därefter ett mot bröstet. Alltså en rå erfaren våldsman – vilket är allt annat än vad Sara är.
15. Återigen teknisk bevisning
Om Sara hade skjutit fem skott varav minst ett, så som hon visar på rekonstruktionen avseende Daniel, med revolvern utmed kroppen – hade hon rimligen haft massor med fragment från krut och annat på sina kläder. (Se polisens rekonstruktion nedan).
En revolver lämnar fler partiklar på skytten än en pistol. Ur en pistol kommer partiklarna bara ut ur pipan. På en revolver kommer det även ut partiklar runt trumman/magasinet, vilket resulterar i betydligt fler krutpartiklar på händer och kläder hos skytten.
Men Sara hade bara en mängd partiklar på sig som motsvarar att hon hade varit i närheten av den plats där det skjutits, eller i närheten av den som sköt, enligt SKL. Därför lämnade SKL frågan ”öppen” om den som haft Saras kläder på sig kunde vara skytten. I SKL:s gradationer finns det tre starkare anknytningar än detta ”lämna frågan öppen”, och två som är svagare.
16. De här killarna
Sara försäger sig ibland vid de första förhören om mordnatten och pratar om ”vi”, och ”de här killarna”, efter att först ha varit övertydlig med att hon var ensam om det hela.
17. Konfronteras aldrig
När Sara i ett tidigt förhör påstår att hon hittat revolvern, säger förhörsledaren att det inte är troligt. Varvid Sara ändrar sig.
files/content/knutbybilagan/saranedbruten.jpegMen hon konfronteras aldrig med att hennes påstådda skjutande mot Alexandra och Daniel inte överensstämmer med den tekniska utredningen och obduktionen. Inte heller med att det inte finns några fotspår från bilen som körts upp i skogen.
I vissa mindre seriösa journalistiska kretsar finns det ett cyniskt uttryck som lyder: ”Kolla inte storyn för noga för då kanske den spricker.” Undrar hur motsvarande uttryck är formulerat bland de inblandade poliserna och åklagarna i det här fallet?
Ett problem i sammanhanget var att den advokat Sara fått sig tilldelad aldrig ifrågasatte det hela utan bara inriktade sitt arbete på att hon skulle få rättspsykiatrisk vård. Ett agerade vi känner igen från Thomas Quicks alla erkännanden av olika mord.
18. Falska erkännanden
Varför påstår då Sara att det är hon som skjutit om hon inte har gjort det? Av precis samma skäl som Thomas Quick. Hon blir belönad för det. Quick genom att han får uppmärksamhet och obegränsat med legalknark och Sara genom att hon tror sig få nåd inför Gud, via Helge Fossmo och Åsa Waldau.
Sara återkommer ofta till det här i förhören, om att hon ska få nåd genom de planerade morden. Hon har brutits ned så till den grad att hon går med på nästan vad som helst från Helge Fossmos sida.
Att hon i kontakterna med Helge Fossmo före mordet, hela tiden försöker komma undan från själva skjutandet beror rimligen dels på att hon inte tror sig om att klara av det – och dels på att hon har kvar en sista spärr som innebär att hon inte kan förmå sig till att döda människor. De som ska mördas är därtill personer som hon inte känner något agg till, utan tvärtom ser som sina vänner.
19. Inget svartsjukedrama
Polisens och åklagarnas tes om att det är ett svartsjukedrama saknar all logik. Om Sara bara skulle ha mördat Helge Fossmos hustru Alexandra, kunde det ha varit så. Likaså om hon hade försökt mörda Daniel Lindes hustru Anette, som var Helge Fossmos älskarinna. För att därmed få ha Helge Fossmo för sig själv. Men nu skulle hon alltså ha försökt mörda Anettes make, vilket i så fall hade resulterat i det direkt motsatta – det hade blivit fritt fram för Helge och Anette.
20. Sektrelaterat mord
Motivet finns istället att finna i form av ett sektrelaterat mord och mordförsök. Det handlar om en sekt där en pastor som Helge Fossmo inte kan skilja sig, utan att bli utkastad ur församlingen, eller i varje fall bli kraftigt degraderad.
Därför försöker han få Sara att mörda de här personerna. Och när han inser att hon inte klarar av det ger han istället sin välsignelse till att hon ”ordnar” så de ska bli mördade. Personligen är jag övertygad om att den innersta kretsen i sekten visste vad som skulle ske. Ta bara en sådan sak som att Daniel Linde själv måste ringa efter ambulans med blodet forsande från en sönderskjuten käke. Ingen annan gjorde det. Och i bakgrunden på SOS-alarms bandinspelning av samtalet, hör man sektmedlemmar stå och prata. Daniel har nu lämnat sekten.
Som sagt, att dö är i den här sekten är att ”tas hem till Gud”, då de i församlingen utgör ”de utvalda”. Om man dör av sjukdom, eller i en olycka eller genom att bli mördad, har i det sammanhanget ingen betydelse.
21. Om inte Sara – så vem?
Om det nu inte är Sara som skjutit, är det då Helge Fossmo som har gjort det?
Nej, det är inte sannolikt. Han vet sedan han varit misstänkt i samband med sin första hustrus mystiska dödsfall, att den första som blir misstänkt när en gift kvinna mördas, är hennes make.
När Sara under förhörsperioden så småningom förstår hur manipulerad hon varit av Helge Fossmo berättar hon hur han agerat, vilket resulterar i livstid för honom. Hade det varit han som skjutit, hade hon rimligen också berättat det.
22. Vem var då skytten/mördaren?
Det mest rimliga, som jag ser det, en utomstående erfaren våldsman som Sara till slut lyckades leja – och betala. Sara var med och visade mördaren var Alexandra och Daniel fanns på natten – men det var sannolikt inte hon som sköt.
Det kan naturligtvis också vara någon annan i sekten. Någon som utgjort en backup i fall Sara inte skulle klara av att skjuta.
Men de erfarna våldsmän som jag pratat med om det här fallet, i några fall personer som avtjänat straff för mord, säger samma sak:
– Den som skjutit har gjort det tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar