På gränsen mellan Turkiet och Grekland är tusentals migranter fast i ingenmansland mellan de två gränserna sedan de försökt att ta sig till Europa.
Det är människor som blivit brickor i ett politiskt spel. Spelet om Europas gränser.
Flera tusen befinner sig i ingenmansland, men dit får inte vi tillträde. Överallt vakar poliser. De fotar oss, följer oss, stoppar oss och när vi intervjuar en marockan säger dom att det är förbjudet.
En kvinnlig polis avbryter intervjun. Hon säger att det råder sändningsförbud sedan i går, att journalister inte får komma nära gränsövergången – särskilt inte utländska journalister.
Men vi ser ändå hundratals människor som försöker ta sig över gränsen, även om det sägs att Turkiet inte tillåter några nya migranter att komma hit – vilket styrks av alla vägspärrar.
16-årige Obey Rahimi från Afghanistan kom hit direkt när president Erdogan sa att gränsen till Europa skulle öppnas.
– Jag gick i skolan när min lärare berättade att Turkiet öppnar sina gränser och sa gå, gå, du måste försöka nu. Vi vet inte hur länge det kommer att vara, men nu är vi fast här.
– Det är verkligen illa, vi har varit vid gränsen i 11 dygn men har inte lyckats ta oss in i Grekland på grund av all tårgas som de skjuter mot oss. Det är brist på mat, det är kallt och vi hade hoppats på att få hjälp men det finns ingen hjälp att få säger Obey. Och att återvända är inget alternativ säger han.
– Vi har ingen chans att åka tillbaka till Istanbul. Några vänner försökte återvända men de togs till ett ställe vid floden där de tvingades försöka ta sig över så vi har inget val, vi måste stanna här.
Vi träffar mest unga män. De är från Afghanistan, Irak, Eritrea, Somalia, Marocko, Algeriet och Syrien. Kvinnorna och barnen är kvar i ingenmansland sägs det medan männen provianterar. Hela tiden övervakade av polis.
En kvinna från Marocko är nära att ge upp men kan inte återvända till Istanbul, får inte för den turkiska polisen säger hon.
– För mycket problem, jag vill ta mig till Grekland för att ta mig vidare i Europa.
Hon säger att hon lider med barnen som fryser om natten och som plågas av tårgas.
Hon säger som de flesta andra här att de drömmer om ett bättre liv. De ser Europa som en dröm.
De flesta kommer inte direkt från krigen utan har bott flera år i Turkiet men i Europa kan vi få tillbaka våra liv säger dom. Men kvinnan säger att hon ändå inte har några problem att återvända till Istanbul om hon skulle tvingas.
– Nej det är inga problem, jag kan stanna. Då kan jag bara försöka ta nästa tillfälle att ta mig till Europa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar