Fusket i studieförbunden

DN Debatt Repliker

DN Debatt Repliker. ”Visselblåsare är centrala för att förstå fusket i studieförbunden”

Fullständig panik råder inom ”folkbildningsfamiljen” efter vår artikel som träffat studieförbunden i solar plexus. Det som varit en skyddad verkstad och välkänt inom ”familjen” i decennier briserar nu inför öppen ridå. En djupgående korruptionskultur där jakten på volymer och därmed pengar överskuggar allt. En ständig handel med kostnadsersättning mot uppblåsta närvarorapporter som resulterat i ett accepterat och storskaligt mygelsystem.

Då ingen trovärdig granskning genomförts blir vittnesmålen från visselblåsare centrala för att förstå hur fusket satts i system. Våra källor med decennier av erfarenhet är betydligt fler än två anställda och sträcker sig över flera studieförbund. Det de begär, och vi instämmer, är trovärdig extern granskning för att gå till botten med fusket. Det är att värna den fria bildningen och knappast det ”korståg mot folkbildning” eller hot mot demokratin som våra kritiker vill få det till.

Avledningsmanövrar och bortförklaringar präglar samtliga repliker då ingen bemöter grundproblemen och sakförhållanden. Att alla spelar spelet och håller varandra om ryggen är inte förvånande. Vi förstår att vi stuckit in handen i ett getingbo och då folkbildningen är en miljardindustri så var reaktionerna på vår kritik förutsägbara. Åtminstone från ledningshåll.

Åtgärdsförslag lyser med sin frånvaro som kan ge garantier för att skattemedlen används för avsedd verksamhet: folkbildning med kvalitet i stället för kvantitet. I stället lägger man ut olika dimridåer.

Längre ned i organisationerna har det däremot närmast blivit köbildning av anställda som kontaktat oss och bekräftat volymjakten och fuskets utbredning. Risken för repressalier och avsked medför att källorna per definition kräver anonymitet. ”Vi har inte kvar jobben om vi inte når målen, det är inte särskilt svårt att räkna ut”, som en annan källa konstaterar.

Replikerna undviker kärnproblematik som bristande anordnarskap, volymjakt, rimlighetskontroller och jävsförhållanden. Det sägs ingenting om hur det ska garanteras att kurser och cirklar verkligen hålls eller konsekvenser av felsteg. Åtgärdsförslag lyser med sin frånvaro som kan ge garantier för att skattemedlen används för avsedd verksamhet: folkbildning med kvalitet i stället för kvantitet. I stället lägger man ut olika dimridåer.

Källor beskriver hur studieförbunden dammsuger efter deltagare och just unika deltagare är hårdvaluta. Det har satts i system att muta föreningar med lokaler för att få personnummer i utbyte. Vidare redogörs för en ”asyljakt” inom förbunden då nyanländas LMA-nummer (temporärt nummer i avvaktan på personnummer) är de mest värdefulla, de ger fyra gånger mer betalt än vanliga personnummer och är därför hett eftertraktade i jakten på volymer och pengar.

Från en anställd inom ett studieförbund hör vi: ”Om vi riskerar att inte nå årets mål med deltagare på någon ort brukar vi ordna fest med gratis mat för att få in personnummer”.

Fusket kan också bestå i att anställda raggar folkbildningsengagemang med pengar. Om en grupp på 12 personer vill ha en studiecirkel föreslås vanligen att denna bryts upp i fyra mindre grupper och därmed betalas fyra gånger mer ut i ersättning.

En av källorna inom ABF berättar att varje kvartal lämnades knökfulla pärmar in packade med suddiga foton från föreningar med kulturarrangemang till ABF. Arrangemang som ”bowling”, ”åka buss” och ”picknick” belönades med 500 kronor var som tack för ”folkbildning”. Att placera ett konstföremål i en korridor medförde även samma summa till utställaren då detta rapporterades som kulturarrangemang. Föremålet byttes regelbundet ut och blev därmed ett nytt arrangemang med nya utbetalningar. Och så här fortsätter det.

Partimöten täcks av partibidrag men får även dubbelfinansiering från ABF som i sin tur rapporterar in deltagare i sin verksamhet. Samma sak sker i de kristna studieförbundens medlemsorganisationer där möten rapporteras som kulturevenemang eller studiecirkel till studieförbunden.

Medlemsorganisationerna står i flera studieförbund till tjänst med stora volymer som bygger en ekonomisk trygghet. Anställda vittnar om hur ABF rapporterar studiecirklar från partigrupperna – ”det är A och O för att bygga volymer” uttrycks det. Partimöten täcks av partibidrag men får även dubbelfinansiering från ABF som i sin tur rapporterar in deltagare i sin verksamhet. Samma sak sker i de kristna studieförbundens medlemsorganisationer där möten rapporteras som kulturevenemang eller studiecirkel till studieförbunden.

Ovanstående utgör endast ett axplock av exempel på volymjakt och oegentligheter tillräckliga för att fylla en bok vi fått ingående beskrivna. Mönstret är tydligt – många bäckar av systematiskt fusk utmynnar i en ocean av bedrägerier.

Studieförbunden har upphört att ta ansvar för de rimlighetsbedömningar de är ålagda att genomföra. Allt släpps igenom om det bidrar till ökad volym. I sin replik påpekar ABF att det volymdrivna systemet är problematiskt men i praktiken stryks minimalt med verksamhet.

Några exempel på de uppblåsta volymerna: Om man befarar att kulturlivet inte lever i hela Sverige kan studieförbunden ge lugnande besked. Bara i Storuman hade ABF nästan 3.000 kulturarrangemang mellan 2017–2019. Under samma period hävdar ABF att deras studiecirklar haft 6.695 deltagare, inte illa för en kommun med knappt 6.000 invånare!

Dagens system där studieförbunden tillåtits växa och blivit ett slags parallella socialkontor där de som vill fuska fått ett obegränsat bankomatkort med gemensam pinkod var nog inte vad Olof Palme hade i åtanke.

Under 2017–2019 i Göteborg landade det totala antalet deltagare i all verksamhet hos de tio studieförbunden på drygt 4.5 miljoner. Siffran står för sig själv. Listan över orter med orimlig verksamhet – vare sig i form av studietimmar, kulturarrangemang eller deltagare – är astronomisk. Folkbildningen är ett luftslott.

Det är uppenbart att de som replikerar mot oss också är de som har fingrarna djupast nere i syltburken och har mest att förlora på verklig förändring. Våra kritiker föreslår kosmetiska förändringar (till exempel tillsätta revisor på Folkbildningsrådet) och vilseleder för att styra bort från beslut där hela folkbildningen genomgår ett behövligt stålbad. Varken revisorer eller självgranskningar löser problemen utan det kräver en robust och oberoende extern granskning.

Olof Palme beskrev en gång Sverige som en ”studiecirkeldemokrati” där folkbildning är en central del i att stärka och främja demokratin. Men dagens system där studieförbunden tillåtits växa och blivit ett slags parallella socialkontor där de som vill fuska fått ett obegränsat bankomatkort med gemensam pinkod var nog inte vad han hade i åtanke. Det är symptomatiskt att det krävs terrorforskare och en socialantropolog snarare än folkbildningsforskare för att avslöja hur den svenska folkbildningen ruttnar inifrån.

Folkbildningsrådet viker sig – medger att egna granskningar saknar substans

Under förra veckan kallades Folkbildningsrådets ledning till riksdagens kulturutskott för utfrågning. Folkbildningsrådet befinner sig i något som bäst kan klassas som fritt fall i relation till riksdagen och medger nu att dess egna granskningar saknar kvalitet och tillit. Och mörkertalet, visar det sig, i statsbidrag som betalats ut på felaktiga grunder kan vara avsevärt mycket högre än vad Folkbildningsrådet tidigare medgivit.

Under förra veckan, i torsdags, var Folkbildningsrådets ordförande Håkansson Boman samt rådets generalsekreterare Maria Graner kallade till riksdagens kulturutskott för utfrågning kring hur Folkbildningsrådet och framför allt bildningsförbunden kommer gå vidare med de granskningar som genomförts.

Granskningarna, som är ett direkt resultat av flera års kritik och avslöjanden från bland annat Rebecca Uvell, forskartrion docenterna Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och analytikern Peder Hyllengren och Ledarsidorna toppades under hösten av TV4: s avslöjande om direkt kriminellt nyttjande av statsbidragen.

Flertalet av studieförbunden var indragna i en härva där det till slut visade sig att drygt fem miljoner kronor av statsbidrag avsedda för folkbildning på Järvafältet norr om Stockholm försvunnit eller finansierat gängkriminalitet.

Efter detta, i ett försök att visa handlingskraft, beordrade Folkbildningsrådet medlemmarna i Studieförbund i samverkan, en av Folkbildningsrådets tre medlemsorganisationer, att genomföra en skärpt egen kontroll. Studieförbunden fick dock själva till slut avgöra vilka studiecirklar som skulle granskas och vilka gränser för granskning som skulle gälla som kriterier för att genomgå en granskning.

Detta innebar att huvuddelen av studieförbunden valde en gräns på 480 studietimmar per studiecirkel och år för att granskas. Ett studieförbund, ABF, valde att sätta 700 timmar som gräns vilket i praktiken är en halvtid. En årsarbetstid för en heltidsanställd är 2 000 timmar. 700 timmars studiecirkel innebär att 14 timmar per vecka året runt i en studiecirkel eller två timmar per dag, alla veckans dagar oavsett veckodag.

En orimlig nivå har det visat sig och även den andra nivån, 480 timmar, kan visa sig för grovt tilltagen för att komma tillrätta med oegentligheterna var riksdagens kulturutskotts bedömning.

Men av ABF interna dokument som Ledarsidorna haft tillgång till framgår att de själva bedömer mörkertalet högt samt att flertalet av de granskade aktiviteterna har bedömts som liggande i ”en gråzon” där förbundet valt att fria istället för att fälla. I den sammanställda rapport som Folkbildningsrådet sedan skickade vidare till utskottet valde man dessutom att jämföra antalet identifierade felaktigt utbetalade medel med det fulla antalet studietimmar, dvs även sådant som inte granskats.

De relativa talen är med andra ord högre än vad Folkbildningsrådet angivit.

Av de granskade studiecirklar i ett bildningsförbund utgör så många som upp till en tredjedel, de som uppfyller kriterierna för granskning, av sådant som nu är föremål för återbetalning och skall strykas.

Upp till 600 miljoner kronor i felaktigt utbetalda statsbidrag per år

Om samtliga studietimmar skulle granskas kan med andra ord antalet studiecirklar som tillskansat sig skattemedel på felaktiga grunder uppgå till avsevärt högre belopp än de 35 miljoner kronor som nu skall återbetalas. Det kan, visar beräkningar som både Ledarsidorna och kulturutskottet gjort handla om upp till 600 miljoner kronor per år i felaktigt utbetalda skattefinansierade statsbidrag för samtliga studieförbund om de relativa talen slår igenom i all verksamhet.

I ABF:s fall kan det relativa och det absoluta beloppet öka ännu mer då de valt en högre nivå på gränsen för att bli granskad. Det är kanske framför allt ABF som reagerat kraftigast på docent Magnus Ranstorps granskningar och som gått inte bara i genmäle utan även till något som kan klassas som motattack genom en av Socialdemokraternas sidoorganisationer, Socialdemokrater för Tro och Solidaritet.

Det är inte uppe på de nivåer som Ranstorp, Carlbom och Hyllengren indikerat men utgör så pass stora belopp att det är direkt stötande.

600 miljoner kronor per år i felaktigt utbetalda och felaktigt nyttjade statsbidrag motsvarar lönekostnaden för 1 200 undersköterskor i äldreomsorgen. Eller ett avsevärt tillskott för att höja kvaliteten på maten på äldreboendena i landets kommuner.

Angreppen mot forskartrion från arbetarrörelsens olika organisationer, främst ABF och Socialdemokrater för Tro och Solidaritet har varit hätska.

Något som Ranstorp reagerat över på sin Facebook-sida.

Att ABF är hårt pressade vittnar även källor inom studieförbundet och det socialdemokratiska partiet om till Ledarsidorna. Det skall ha gått ut direktiv inom studieförbundet att ABF skall låta granska Magnus Ranstorp, Aje Carlbom och Peder Hyllengren i syfte att framställa dessa som klandervärda.

Men sannolikt är det för sent att hejda en extern granskning av hela statsanslaget till folkbildning.

Folkbildningsrådet viker sig

Vid mötet i kulturutskottet medgav Folkbildningsrådets generalsekreterare Maria Graner att förtroendet och tilliten till Folkbildningsrådets egna granskningar var obefintligt och att endast en extern granskning, där Statskontoret nämndes, kunde vara vägen framåt för att återställa något av förtroendet.

Vidare informerade Maria Graner och Folkbildningsrådets ordförande Catharina Håkansson Boman (C) om att de nu anlitat en kriskonsult för att återupprätta förtroendet mellan den politiska nivån och Folkbildningsrådet.

Att en separat kriskonsult upphandlats förnekas av Maria Graner när Ledarsidorna ber om en kommentar men källorna i utskottet samt i flera av varandra oberoende konsultföretag vittnar om att förfrågan gått ut samt att en part nu fått uppdraget att reda ut situationen och återställa

Torsdagens möte i kulturutskottet innebar en game-changer för samtliga involverade. Folkbildningsrådet vitsordade för första gången själva att endast en extern granskning, med ett öppet mandat, kan gå till botten med situationen som avslöjats.

Detta innebär att utbildningsminister Anna Ekström (S) sannolikt måste vika sig och gå med på Moderaternas utskottsinitiativ. Och för ABF:s del kan ett veritabelt stålbad vänta då de är det studieförbund som satt de mest generösa gränserna för att kunna granskas tidigare.