Judehatet i Malmös skolor är en skamfläck för Sverige!
Judiska skolelever i Malmö vittnar om antisemitisk jargong och lärare som inte griper in. Det är dags att sätta lärarna i skolbänken.
Det är elva år sedan kommunalrådet Ilmar Reepalu sade i Skånska Dagbladet att den utbredda antisemitismen i Malmö var något som ”judiska individer och församlingen” måste ta sitt ansvar för. Exempelvis genom att ta avstånd från Israels politik i Gaza.
Med tanke på det ramaskri som utlöstes borde mycket ha gjorts under åren för att mota antisemitismen, kan man tycka. Men utvecklingen har gått hemskt långsamt.
År 2019 beslutade emellertid Malmö stad att ”fördjupa samarbetet” med den judiska församlingen och ”förstärka arbetet” mot antisemitism i Malmös skolor.
En frukt av detta är den nya rapporten ”Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap” av Mirjam Katzin, samordnare mot antisemitism i Malmö.
Katzin har bland annat djupintervjuat 14 judiska elever. Samtliga har hört skämt om judar, Förintelsen och Hitler, och kommentarer som ”Hitler gjorde rätt” och ”Det var synd att han inte lyckades bättre”.
Både lärare – 26 intervjuade – och elever menar att det ofta handlar om en jargong som bottnar i okunskap snarare än judehat. Uttryck som ”snåla jude” och ”jag ska gasa dig” kan, hör och häpna, sägas i skämtsam ton.
Alla 14 judiska elever har någon gång råkat ut för verbala eller fysiska angrepp.
Men kommentarerna skapar ett rasistiskt ”bakgrundsbrus” för judiska elever, skriver Katzin; en ständig påminnelse om de negativa bilder och stereotyper som finns om den egna minoriteten. Skolan blir en otrygg plats.
Dessutom normaliseras antisemitismen. Vägen kan vara kort mellan ”skämt” och aggression och det finns elever som på riktigt hatar judar. De får näring, och kan dra sig med sig kamrater, med hjälp av jargongen.
Alla 14 judiska elever har någon gång råkat ut för verbala eller fysiska angrepp.
Det borde vara en självklarhet att det ska råda nolltolerans för rasistiskt språkbruk i skolan. I stället berättar eleverna om lärare som inte ingriper ens när det ”heilas” i klassrummet. En intervjuad lärare berättar att kollegerna trubbas av, låter gränserna tänjas och själva kan säga, småskrattande, ”Jamen vi vet ju att X inte gillar judar”.
Om vilken annan minoritet går sådant an?
De intervjuade eleverna vågar inte självklart vara öppna med sin judiska identitet, exempelvis bära Davidsstjärna i skolan. Judiska elever väljer också bort vissa skolor på grund av antisemitismen. Bland gymnasierna är det bara några få som anses trygga nog.
Så mycket för den svenska skolans honnörsord värdegrund, inkludering och valfrihet.
Alla 14 judiska elever har någon gång råkat ut för verbala eller fysiska angrepp.
Mirjam Katzin menar att kunskapsnivån måste höjas hos lärare. Och det är förvisso mycket de behöver bli bättre på.
Många elever med rötter i Mellanöstern sätter likhetstecken mellan Israel och judar. Malmös lärare måste se till att freda elever med judisk bakgrund från att den israelisk-palestinska konflikten spiller över i skolvardagen. Det finns absolut ingenting som sker i Mellanöstern som på minsta sätt kan legitimera antisemitiska utfall i Sverige.
Konspirationsteorier. De flödar på nätet och har ofta en antisemitisk klangbotten. Lärare måste kunna tyda de försåtliga koderna och myterna i klassdebatter.
Judiskt liv i Sverige. I skolan skildras judar antingen som korkskruvslockiga ortodoxa i Jerusalem eller som offer för Förintelsen. Dagens svenska judar blir osynliga, påtalar de judiska eleverna. Om dem må skolan också berätta.
Antisemitismen i Malmö har redan fått många judar att lämna sin hemstad. Denna nationella skandal måste få ett slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar