Islam – Kristendom

Jag förstår inte vad som har tagit åt nyhetsredaktörer, politiker, Diskrimineringsombudsmannen, regeringen och riksdagen.

När vi äntligen har lyft av den tunga boja som fundamentalistisk kristendom belastade samhället med, börjar vi underkasta oss islams sociala regler.

Det är inte klokt!

Religiös underkastelse år 2020, det är sjukt!

Du får tro på valfri gud, men använd inte religionsfriheten som ursäkt för att slippa jobba och i stället leva på bidrag. Missbruka den heller inte för att försvara en sunkig kvinnosyn som är ljusår från svensk jämställdhet.

En arbetslös kvinna blev anvisad ett arbete som skogsskötare, men tackade nej då hon som muslim inte kunde arbeta i de arbetsbyxor som hon tilldelades. Detta fick Arbetsförmedlingen i Norrköping att återkalla hennes anvisning till jobb- och utvecklingsgarantin. Kvinnans agerande bedömdes som misskötsel och Arbetsförmedlingen ansåg att hon gjorde sig otillgänglig för den svenska arbetsmarknaden.

Sunt och modigt kan man tycka, för om man den som inte tackar ja till de arbeten som finns borde inte få stöd av andra skattebetalare som lydigt går till jobbet.

Men kvinnan höll inte med, utan valde att stämma Arbetsförmedlingen för att ha diskriminerat henne.

Detta är en ledare i Kristianstadsbladet. Kristianstadsbladets politiska hållning är liberal.

Elias Ibrahim, jurist på Byrån mot diskriminering i Östergötland, som företräder henne, menade att: "Inom islamsk tro finns en term, "awrah", som anger vilka kroppsdelar som betraktas som privata och ska täckas. För den här kvinnan var det arbetsbyxorna som hon inte ansåg att hon kunde ha på sig. De satt för hårt".

Detta är fel på så många sätt.

I Sudan, där merparten av befolkningen är muslimer, tog regeringen precis bort förbudet mot att bära byxor utanför hemmet, samtidigt som man tog bort kvinnors möjligheter att arbeta och studera samt förbjöd kvinnlig könsstympning.

Kort sagt, detta med byxorna handlar inte blott om ett plagg utan är en del av ett större mönster av förminskande av människor av ett visst kön.

På en svensk islamsk sajt läser jag att muslimska kvinnor inte får ha byxor för då ”avslöjar hon sina former. Det i sig prövar både henne och männen väldigt mycket."

Som liberal invänder jag starkt emot inställningen att kvinnor inte får klä sig som de vill för att det ”prövar” männen, och en religion med en sådan syn på kvinnors frihet tycker jag bör se över sina regelverk. Jag inser dock att många kvinnor frivilligt väljer ofriheten, vilket de självklart får göra.

Men det är faktiskt helt orimligt att någon i Sverige kan åberopa sådana ojämställda, sunkiga religionsregelverk för att slippa försörja sig själv och i stället leva på andra svenskar. Ska religionsfriheten – rätten att välja tro – verkligen ge laglig rätt att begränsa kvinnor. I Sverige?

Sophia Jarl (M), oppositionsråd i Norrköping reagerade lika upprört: "Rätt att utöva religion i all ära men varför bosätta sig i Sverige som trots allt är ett av världens mest jämställda länder om man inte är beredd att leva jämställt och efter de arbetsmiljölagar som finns? Här i Sverige kan alla, även kvinnor, bära byxor utan att för den skull känna skuld att inte byxorna skyler privata kroppsdelar".

Väl rutet! Om männen blir så till sig av tajta jeans får de väl helt enkelt lära sig självbehärskning.

Religionsfriheten tappar dessutom kraft om vem som helst kan hitta på en religion och diverse föreskrifter som följer med den och håva in cash från soffan. Kanske förbjuder just din religion dig att arbeta dagtid? Kanske måste du gå naken bland folk? Kanske är du tvungen man bära clownmask och säga "BU" tio gånger i timmen? Kreativiteten kan lätt komma att flöda om det lönar sig att springa till domstolen och kräva rättigheter (och undkomma skyldigheter).

Ibrahim menade skrämmande nog att det är väldigt vanligt att driva liknande fall där arbetskläder ställer till problem som gör att muslimska kvinnor blir utskrivna.

Det är dags att reagera emot. Både för samhällsekonomins skull och för kvinnornas.

Carolin Dahlman