Det engelska gypsy och det franska gitan kommer båda från landsnamnet Egypten, och refererar till föreställningen att romerna ursprungligen nådde Europa via Egypten. Romer uppgav själva också att de kom från Egypten eller ”Lilla Egypten”, men det finns bara en bevarad notis om romernas indiska ursprung. I Chronicon Foroliviense (1397-1433) skrev författaren frater Hieronymus år 1422 ”Som jag kunde höra, sade några att de härstammade från Indien.”
Den äldre benämningen "zigenare"/"zigenerska" eller "zigensk"[34] om romer kommer ursprungligen från ordet "tsigan" som i sin tur härrör från den gamla grekiska benämningen på kättare, atsigan. Grekiskans athyinganis betyder 'de som inte rör' och syftar till att sedvanan bland den tidens romer inte var att hälsa med handslag, utan med händerna ihop.
Termen zigenare anses av TT:s mediespråksgrupp redan som föråldrad trots att ordet "rom" i betydelsen zigenare inte fanns med i Nationalencyklopedins ordbok så sent som 1996. Ordet förekommer i titlar på verk inom musik, film, litteratur och målarkonst.
Detta avsnitt är en sammanfattning av Romer i Sverige.
Den 29 september 1512 kom Greve Antonius med ett stort antal familjer. Greve Antonius och hans här blev senare kallade för tattare i en svensk krönika av Olaus Petri. Själv sade sig hären komma från "Klene Egifft", lilla Egypten, vilket av vissa forskare tolkats som en romsk bosättning på Peleponnesos i Grekland. Ifall Greve Antonius är samma person som Antonius Gagino passerade denna romska här Skottland 1505, enligt ett brev från den skotske kungen Jakob IV.[57] Bland finska, norska och svenska gammalromska släkter har namn som Grek och Skotte cirkulerat, vilket kan ha sin förklaring i vandringsvägarna.
Kalé-romer har sitt närmaste ursprung i Finland.
Kalderash-romer har sitt ursprung i östra Europa.
Utomnordiska romer – lovara och kalderash
Nyanlända romer – arli
Resandefolket är den äldsta gruppen i Norden tillsammans med Kalé
Alla dessa grupper har samma rötter, vilket har bevisats med DNA-teknik.[59][60]
Romernas historia i Sverige är kantad av förföljelse, trakasserier och diskriminering. På 1500-talet var det belagt med dödsstraff för manliga romer att uppehålla sig i landet. Den 28 april 1543 fick befallningsmannen i Västerås Rasmuss Klott en barsk anmaning att jaga en tattarhop, om vilken han tydligen skrivit till konungen (Gustav Vasa), ut ur landet.
De svenska romerna (resande) från 1600 till tidigt 1800-tal har nästan undantagslöst haft rottrådar till Finlands romer (kaale). Under 1700-talet uppehölls mycket livliga förbindelser på Bottenhavets båda sidor. De värvade regementena, till del bestående av romska soldater, bytte ofta förläggningsorter med varann. Den svenska förlusten av Finland 1809 till Ryssland betydde ett försvårande för denna typ av förbindelser då de finska och svenska romerna isolerades från varandra.
Ett av världens kanske äldsta föremål med romskt samröre är förmodligen ett hantverk, ett benbit bearbetad som en döskalle, av resandekvinnan Anna Maria Adamsdotter som var anklagad för häxeri i början på 1700-talet. Föremålet innehas idag av Nordiska museet.
Under 1800-talets slut fick Sverige en ny romsk grupp bredvid de resande. Det var kalderash-romer som invandrade från olika delar av Europa, men de flesta härstammade från slaveriet i Östeuropa. De kom att syssla med kopparslageri och även olika dansuppträdanden. Förfäderna till dagens Kalderasha-släkter invandrade i slutet på 1870-talet men reste vidare i Europa för att sedan komma tillbaka permanent. Kalderash kom att benämnas "zigenare" medan resande av myndigheter benämndes "tattare" under större delen av 1900-talet.
Tidskriften É Romani Glinda (här från bokmässan i Göteborg 2016), utgiven av föreningen med samma namn, skriver om romer i Sverige.
Mellan 1914 och 1953 var romsk invandring till Sverige förbjuden, vilket betyder att Sveriges gränser var stängda för romska flyktingar under andra världskriget och de nazistiska förföljelserna. Under första delen av 1900-talet drabbades kalderash-gruppen av utestängande från samhället. De blev tvungna att bo i tält eller i "zigenarläger" fram till 1960-talet. Resandefolket drabbades av tvångssteriliseringar, tvångsomhändertaganden av barn och tvångsassimilation.. I slutet av 1950-talet invandrade kaale-romerna från Finland. Det är de som kallas för "finska zigenare", och de bär sina traditionella kläder som de burit sedan den första delen av 1900-talet. Under de fyra sista decennierna kom ungefär 10 000 romer från andra länder. De tillhör grupper som lovara, romer från forna Jugoslavien och sinti.
Katarina Taikon och hennes syster Rosa Taikon var två av de största kämparna för bland andra de svenska kalderashromernas (svenska zigenarnas) rättigheter till bostäder och skolgång under 1900-talet.
En av Sveriges regering beställd vitbok om övergrepp mot Sveriges romer presenterades 2014. Vitboken redogör för hur svenska staten under 1900-talet har bedrivit rasbiologi och bidragit till diskriminering, spridande av myter och stereotyper. Boken spänner över en tid om 100 år. Genomgången av politiska motiv och åtgärder under första hälften av 1900-talet visar att registreringar, steriliseringar, omhändertaganden av barn, fördrivning och vägran att mantalsskriva romer motiverades och verkställdes utifrån antagandet att romer var oönskade. Åtgärderna försvårade romers tillvaro. Samtidigt var just uppfattningen att romer inte var en del av samhället också ett motiv till att det krävdes åtgärder riktade mot gruppen.
I dag vill svenska staten att romer ska få behålla sin romska kultur och identitet, dessutom är romani ett av minoritetsspråken. Trots detta är romer den grupp som utsätts mest för diskriminering och främlingsfientlighet – något som inte bara sker i Sverige utan i hela Europa. Polisens "romregister", som blev känt hösten 2013, och tiggeri är två av många tecken på romernas situation i Sverige under 2000-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar