Steg 1
Tänk igenom väldigt noga om du verkligen ska hämnas. Det är nästan alltid bättre att förlåta än att hämnas
Steg 2
Tänk igenom varför du ska hämnas. Du behöver alltså inte bara vara på det klara med vem du ska hämnas på utan också varför. Hämnd ska aldrig riktas mot bara en person, utan även möta en viss handling.
Steg 3
Proportionalitetsprincipen. Kom ihåg att hämnden inte bara ska matcha dådet i storlek utan även i art. En bra hämnd är kopplad till det som gjorts mot dig. Om du till exempel vill hämnas på någon som varit otrogen eller som dumpat dig, så bör straffet ha något med dejting/sex/trohet att göra.
Steg 4
Gör en brainstorm kring lämpliga åtgärder för kategorin av hämnd du är ute efter. För att fortsätta exemplet ovan så kan du paja ditt offers nuvarande relation, fixa så att dennes nye partner är otrogen eller se till att han får en galning efter sig. Använd din fantasi!
Steg 5
Tänk ut hur du kan hämnas systematiskt. Kanske kan en serie brev och foton som får den nya att tro att ni ännu ses bättre än bara en stor lögn vid ett enstaka tillfälle?
Steg 6
Ranka dina systematiska hämndscheman från låg till hög i termer av troligt lyckat genomförande, krävd insats från dig samt grad av tillfredsställelse om du lyckas. Den ideala hämnden ligger givetvis så högt som möjligt i dessa staplar, men ofta kan en ökad insats av arbete och kapital ge säkrare output för de andra två, egentligen viktigare parametrarna.
Step 7
Skrid till verket. Och kom ihåg vilket ditt mål är medan du opererar, se till att ditt offer får lida på samma sätt som han fick dig att lida.
Diakonen Anna Ardin träder fram om Assange Av Josefin Lilja 19 januari 2021 15:15
Det var i samband med ett seminarium som hölls av Broderskapsrörelsen år 2010 som de träffades. Anna Ardin kom då att anmäla Wikileaks-grundaren Julian Assange för övergrepp. Nu väljer hon att träda fram och berätta om händelsen.
Efter ett Sverigebesök 2010 blev Wikileaks-grundaren Julian Assange misstänkt för sexbrott mot två kvinnor. En av dem är Anna Ardin, diakon i Equmeniakyrkan och en socialdemokratisk profil i sidoorganisationen Tro och solidaritet, där hon sitter i det verkställande utskottet.
I ett nytt avsnitt av “Kalla fakta” på TV4 Play berättar kvinnorna om hur tiden varit för dem, från polisanmälan och under de nio år som följde innan utredningen lades ner i brist på bevis.
2010 jobbade Anna Ardin som pressekreterare för Sveriges kristna socialdemokraters förbund, då kallat Broderskapsrörelsen. De höll ett seminarium i LO-borgen, dit Julian Assange bjudits in som hedersgäst. Anna berättar att Assange fick bo hos henne, eftersom han inte ville bo på hotell. Hon skulle egentligen varit bortrest, men kom hem den andra kvällen. Övergreppet skedde i samband med att hon skulle gå och lägga sig. Detta rapporterar Expressen som tagit del av det aktuella programmet.
I nio år pågick de rättsliga turerna innan förundersökningen lades ner i november 2019. Assange har hela tiden nekat till anklagelserna och sagt att han inte vet vilka kvinnorna är.
I programmet berättar även Anna Ardin, och den andra kvinnan som vill vara anonym, om det hat de mötts av och att de blivit misstänkliggjorda efter polisanmälan. Kommentarerna som riktats mot Ardin har delvis handlat om att hon är verksam som diakon.
– Själva övergreppet ligger långt bak, men allt som jag någonsin sagt har vänts emot mig, säger Anna Ardin i “Kalla fakta” enligt Expressen.
Anmälde Assange för sexbrott – nu talar Anna och Sofia ut
KulturKvinnorna berättade om sina upplevelser – och blev utsatta för ett globalt mediedrev, dödshotade och uthängda världen runt.
Det har gått tio år sedan Anna Ardin och Sofia polisanmälde den då hyllade Wikileaksgrundaren Julian Assange. I kvällens Kalla fakta träder de fram och berättar vad som hände sen.
– Jag låg mest på soffan och hoppades på att vakna och inse att allt bara var en mardröm, säger Sofia.
Mia Pettersson 16:19 - 19 jan, 2021
Hur är det att få en hel värld emot sig? Frågan är i fokus under kvällens avsnitt av Kalla fakta, där båda kvinnorna som polisanmälde Julian Assange, för bland annat våldtäkt och sexuellt ofredande, första gången framträder och berättar vad de varit med om.
Anna Ardin träffade Julian Assange när hon var pressekreterare för Broderskapsrörelsen, Sveriges kristna socialdemokraters förbund. 2010 höll de ett seminarium där Julian Assange var hedersgäst.
I Kalla fakta-avsnittet berättar hon om kvällen som ledde fram till händelsen hon sedan kom att polisanmäla. Sedan kommer tårarna och hon ber om en paus.
– Övergreppet är långt bak i tiden, men allt jag någonsin har sagt har vänts emot mig, säger hon.
För medan Julian Assange hyllades som en hjälte har Anna och Sofia, den andra kvinnan som anmälde Assange, mottagit mängder av hot och hat.
Hängs ut som CIA-agenter
Det börjar spekuleras om motiven bakom kvinnornas anmälningar och en konspirationsteori om att de agerat ”honungsfällor” för CIA får fäste. Deras namn och bild hängs ut världen runt, tillsammans med adress, personnummer och telefonnummer. Någon publicerar till och med en bild på Annas port.
Sedan får hon ett pris på sitt huvud och tvingas fly landet.
– Det var hat mot oss hela, hela, hela tiden, säger Sofia.
Han vill ha utlösning i kvinnor mot deras vilja.
Första gången de två kvinnorna pratar sitter Sofia på Södersjukhusets avdelning för våldtagna. Sofia ringer Anna eftersom den sistnämnda fungerar som Julian Assanges pressekreterare under hans vistelse i Sverige, och Sofia vill ha tag på Assange.
– Jag vill tala om hur otroligt dåligt jag mådde över det han gjorde, säger Sofia i Kalla fakta.
Anna trodde direkt på Sofia.
– Jag känner igen beteendet. Han vill ha utlösning i kvinnor mot deras vilja, säger hon.
Inte fått någon upprättelse
Vintern 2010 grips Julian Assange av brittisk polis. Därpå följer en juridisk följetong som slutar med att han flyr till Ecuadors ambassad.
Assanges advokater intygar offentligt att han är oskyldig och menar att han utsätts för politisk förföljelse.
2015 har den svenska åklagaren fortfarande inte lyckats förhöra Julian Assange och Annas fall preskriberas. Sofias ärende läggs också ner, men återupptas när Ecuador drar tillbaka Assanges asyl. 2019 meddelar åklagaren åter att bevisningen inte håller för ett åtal.
Den typen av avslut är egentligen inget avslut alls, menar Sofia.
– Vi har blivit så otroligt beskyllda, attackerade och utsatta för så många typer av oförrätter. Hur man porträtterats och alla lögner som spridits. Det är inte bara det som polisutredningen handlar om, utan man vill ha upprättelse på många olika sätt, säger hon.
Flashback 2010-2021
Anna Ardin bryter tystnaden om Assange efter tio år
I tio år valde Anna Ardin att vara tyst. Nu går det inte längre.
Är tiden mogen för hennes berättelse om gråzoner och sexualitet?
När Julian Assange kommer till Stockholm i augusti 2010 är han en hyllad yttrandefrihetskämpe. Några år tidigare har han tillsammans med journalister, kinesiska dissidenter och nätaktivister varit med och grundat Wikileaks, en internationell ideell förening som offentliggör hemligstämplade och privata dokument och filmer.
Wikileaks har under våren och sommaren 2010 offentliggjort två läckor som fått stor uppmärksamhet: ”Collateral murder”, som visar hur amerikanska soldater själva filmar hur de skjuter och dödar civila irakier och ”Afghanistanläckorna”, som består av hemligstämplade militära dokument om USA:s krigsföring i Afghanistan. Julian Assange har i april yttrat sig om att han vill placera delar av sajtens verksamhet i Sverige, där yttrandefriheten är lagstadgad.
– Vi har så klart några av våra servrar här men även flera av våra volontärer finns i Sverige. Stödet för Wikileaks är stort, sa han då till Aftonbladet.
Han kommer till Stockholm i augusti 2010 för att delta i ett seminarium, ”Sanningen är krigets första offer”. Arrangör är en organisation som Anna Ardin både arbetar inom och brinner för på fritiden, den S-märkta grupp som ibland kallas Broderskapsrörelsen och som numera heter Socialdemokrater för tro och solidaritet.
Sommaren 2010 arbetade Anna Ardin för Broderskapsrörelsen och var även privat engagerad i den kristna, socialdemokratiska organisationen.
Sommaren 2010 arbetade Anna Ardin för Broderskapsrörelsen och var även privat engagerad i den kristna, socialdemokratiska organisationen. Foto: Paul Hansen
Anna Ardin är en stark anhängare av Wikileaks arbete vid den här tiden. Hon beskriver sig själv som frihetlig socialdemokrat, hon ogillar auktoriteter, fördömer att människor fängslas för sina politiska åsikter och hon anser att väst berättigar sina krig med att de ska bekämpa terrorism eller främja kvinnors rättigheter, när de i själva verket enligt Anna Ardin får motsatt effekt.
Hon vet däremot inte något om Julian Assange, som år 2010 är en ganska okänd figur, en som inte vill bekräfta något om sin bakgrund eller härkomst. Däremot fattar hon att det är coolt att han vill komma till Stockholm, till hennes organisation – det räcker med filmen från Wikileaks där amerikanska soldater skjuter på civila irakier för att hon ska inse det.
Intresset för seminariet är stort. Anna Ardin får neka hundratals intresserade en plats, eftersom de helt enkelt inte kommer att få rum i den bokade lokalen.
Julian Assange anländer den 12 augusti, två dagar före seminariet, och har låtit hälsa att han helst inte vill bo på hotell – han vill bo så hemligt som möjligt.
Seminariet, som hölls i LO-borgen, var fullsatt.Seminariet, som hölls i LO-borgen, var fullsatt. Foto: Bertil Ericson/TT
Eftersom Anna Ardin ändå ska iväg och jobba på en kristen festival i Kumla, som representant för ”Ung kristen vänster”, erbjuder hon att upplåta sin lägenhet. Det är billigt för en fattig organisation, det är hemligt – och dessutom ger det henne status, tänker hon. Hon får vara med där det händer och lära känna dem som det pratas om.
Anna Ardin vet inte att det ska leda till att hela hennes liv förändras. Och att hon tio år senare ska ha ett gammalt lakan som hon inte vet varför hon sparar i förrådet.
På grund av det oerhörda trycket inför seminariet har Anna Ardin avbrutit sitt festivaljobbande i förväg. Hon behövs på plats i Stockholm och Julian Assange har gått med på att de delar på hennes lägenhet en natt. När de möts för första gången, i hennes hem, håller han fram en av hennes behåar och säger att han har sett fram emot att träffa dess innehavare.
Anna Ardin vet inte vad hon ska svara. Hon väljer att skratta bort den obekväma stämningen som uppstår.
De går ut och äter middag tillsammans, pratar om mänskliga rättigheter, frihet och om värderingar och har en trevlig kväll, även om de tycks ha olika syn på feminism och kvinnors lika rätt – Julian Assange säger exempelvis enligt Ardin att ”feministerna orsakade kriget i Afghanistan”.
Anna Ardin har de senaste tio åren haft personskydd från polisen, mer och mindre aktivt beroende på hur drevet mot henne har sett ut. Under en period var hon tvungen att lämna landet. Nu bor hon på hemlig adress i södra Stockholm.Anna Ardin har de senaste tio åren haft personskydd från polisen, mer och mindre aktivt beroende på hur drevet mot henne har sett ut. Under en period var hon tvungen att lämna landet. Nu bor hon på hemlig adress i södra Stockholm. Foto: Paul Hansen
Anna Ardin bestämmer sig för att han måste skämta.
”Mannen som just nu, bokstavligt talat, representerar helikopterperspektivet på världspolitiken kan ju inte rimligtvis vara så dum att han på allvar tror att det är kvinnors rättigheter som orsakat den senaste i raden av stormakternas alla övergrepp mot Afghanistan, bara för att det just nu passar som argument för att få den västerländska opinionen på sin sida”, skriver hon senare i sin dagbok.
Väl tillbaka i lägenheten bäddar Anna Ardin om sin säng och flyttar lakanen Julian Assange har lånat till en extramadrass, som hon gör i ordning åt honom. Han ignorerar gesten. I stället gör han närmanden som får henne att förstå att han är ute efter något annat.
Varför är man tyst i tio år?
Omslaget till Anna Ardins bok är precis färdigt i mitten av december 2020. Hon visar det i mobilen. Titeln är ”I skuggan av Julian Assange”, men på omslaget är det Assange som är i bakgrunden.
– Ingen kommer känna igen mig på stan av den där bilden, säger hon, pekar på den stylade versionen av sig själv och skrattar. Och det kanske är lika bra.
Det är inte riskfritt för en person som har hatats och hotats i ett decennium att träda fram och berätta sin version av historien.
Boken kommer ut på Bazar förlag och Anna Ardin hoppas att den framöver ska översättas till engelska.
Boken kommer ut på Bazar förlag och Anna Ardin hoppas att den framöver ska översättas till engelska.
Hon har skrivit dagbok under åren som har gått. Tänkt att det kanske skulle bli en bok en dag. Sen att det kanske inte längre behövdes.
– Det har blivit en stor förändring, jag har fått mindre hat och hot och debatten har blivit mer nyanserad. Man har förstått att han kan göra bra saker och vara en förövare samtidigt. Så jag tänkte att jag behöver inte ge ut den här. Folk har fattat, säger Anna Ardin.
Den 14 november 2019 hör en vän av sig. Hon har suttit på ett tåg och hört en ung tjej förklara för sin pappa att hon visste att anklagelserna mot Julian Assange var falska. Hon redogjorde detaljrikt för flera av konspirationsteorierna som har florerat. Anna Ardin är en CIA-agent, som dessutom agerade till följd av svartsjuka.
Jag kommer inte undan det här
Anna Ardin och hennes vän konstaterar att påhitten har spridits så brett och under så många år att det inte räcker att bemöta felaktigheter i enstaka samtal längre.
– Jag kommer inte undan det här. Mina föräldrar har varit väldigt tveksamma till om jag ska dra på mig det här hatet en gång till. Men alternativet är inte att jag slipper debatten, den ligger ju där hela tiden, säger hon.
”Vi kommer aldrig att få veta om Julian juridiskt sett är en förövare, men jag kan beskriva händelserna, så som jag upplevt dem. I stället för att vittna i den rättegång som aldrig blev av, vill jag nu berätta min version”, skriver hon i förordet till boken.
”Nu vill jag berätta min version”, säger Anna Ardin.
”Nu vill jag berätta min version”, säger Anna Ardin. Foto: Paul Hansen
Den enda gången hon uttalar sig till en tidning 2010, efter att ha anmält Julian Assange för sexuellt ofredande och olaga tvång, upplever hon att hennes ord vantolkas av nätmobben. Assange vittnar både i medier och via Wikileaks Twitterkonto om sin sida av saken – att Anna Ardin bara hittar på.
Pressen jagar henne dag och natt, hon blir uthängd, helt oförberedd på att hennes namn ens ska bli känt för offentligheten. Någon går igenom soppåsen hon glömde i sitt trapphus. I receptionen på hennes jobb står människor och väntar på henne. Hundratals personer på nätet berättar att de vill att Anna Ardin ska spärras in, dö eller våldtas.
Så hon drar sig undan så gott hon kan. Tvingas under en period resa utomlands, hennes lägenhet är inte trygg för henne och polisen befarar att hotbilden mot henne är potentiellt livsfarlig.
Brottstycken av vad hon upplevde den aktuella natten i augusti 2010 har under åren som gått sammanfogats med Julian Assanges olika uppgifter och historier hon inte vet upphovet till.
Medieintresset var stort när Julian Assange höll seminarium i Stockholm i augusti 2010.Medieintresset var stort när Julian Assange höll seminarium i Stockholm i augusti 2010. Foto: Bertil Ericson/TT
Boken är hennes sätt att sätta punkt. Berätta allting, så som det enligt henne var.
– En del tror att jag är en del av en feministkonspiration, av ett gäng flator som vill utplåna alla män. Men skulle jag ha hittat på så skulle jag väl ha hittat på något mer slagkraftigt? Inte kommit med en gråzonsdebatt, säger hon sarkastiskt.
Det här är Anna Ardins historia om händelserna i augusti 2010, så som hon beskriver den i sin bok.
Hon har hjärtesorg sedan länge och vet att det skulle imponera på hennes ex om hon fick till det med Julian Assange. Det är ett av skälen till att hon tänker ”men varför inte” när han visar att han är intresserad av närkontakt.
Så de hånglar lite, och pratar mer, innan Julian Assange somnar med kläderna på i hennes soffa. Hon tar en bild på honom, tycker han ser gullig ut där hans långa kropp ligger hopträngd i en för liten soffa. Hon lägger upp bilden på Facebook och får omedelbart en massa likes och kommentarer.
När Anna Ardin har bytt om till nattlinne och gått och lagt sig i sin egen säng händer det som i åratal ska stötas och blötas av nättroll och Wikileaksanhängare, av medier, jurister och politiker.
Metoo började lovande, tycker Anna Ardin, men det blev inte den stora upprättelse för kvinnor som kampanjen hade kunnat bli. Nu hoppas hon att tiden är mogen för en ny debatt om sex och gråzoner.
Metoo började lovande, tycker Anna Ardin, men det blev inte den stora upprättelse för kvinnor som kampanjen hade kunnat bli. Nu hoppas hon att tiden är mogen för en ny debatt om sex och gråzoner. Foto: Paul Hansen
”Han ställer sig upp, kysser mig och drar upp mitt nattlinne. Jag är inte riktigt beredd och jag gillar det inte, utan försöker i stället dra ner nattlinnet. Flera gånger drar han, allt hårdare. Det börjar knaka i sömmarna. Han börjar slita även i trosorna. Så för att kläderna inte ska gå sönder låter jag honom ta av allt. Jag vill inte att det ska bli dålig stämning”, skriver hon.
Hon vill avbryta, men känner att det finns ett outtalat krav på henne att fortsätta. Även om det inte känns bra, känns det inte tillräckligt dåligt för att ställa till med en scen.
I mitt fall blev det väldigt tydligt att det inte var rättsväsendet eller polisen som brast, utan det var omgivningen
En stund känns det nästan trevligt. Sedan hårdnar enligt Anna Ardin Assanges grepp om henne. Hon beskriver hur han pressar ner henne med sin kroppstyngd, håller fast hennes armar ovanför hennes huvud och trycker isär hennes knän med benet.
”Jag känner ju märkligt nog samma sak som det han signalerar, att jag har lovat något. Att jag gett mig in på en väg som leder åt det här hållet. Jag har ju köpt biljetterna, och nu är det dags att åka.”
Ett enda absolut krav har hon: att han ska använda kondom. Den striden vinner hon till sist – tror hon. Och när kondomen är på protesterar hon inte, fast hon känner att hon borde. Försöker göra det bästa av situationen.
”I mitt fall blev det väldigt tydligt att det inte var rättsväsendet eller polisen som brast, utan det var omgivningen”, säger Anna Ardin.”I mitt fall blev det väldigt tydligt att det inte var rättsväsendet eller polisen som brast, utan det var omgivningen”, säger Anna Ardin. Foto: Alexander Mahmoud
”I Julians supporternätverks recensioner av den här boken kommer en orgasm, eller kanske till och med två, att kunna uppgraderas till vattentäta bevis på att inget övergrepp har ägt rum.”
När vi tio år senare vandrar på en promenadstig i södra Stockholm säger hon att hon vill att boken ska leda till en debatt om just det. Om att brottsoffrets alla mänskliga inkonsekvenser är ammunition för den som vill bevisa att en sexualbrottsling är oskyldig.
– I mitt fall blev det väldigt tydligt att det inte var rättsväsendet eller polisen som brast, utan det var omgivningen. Mediedebatten. Alla som lägger så mycket kraft på att kvinnor inte ska bli trodda.
Kravet om kondom som skydd var förgäves. Anna Ardin misstänker att han tagit av den mot hennes vilja när hon hör ett snäppande ljud under det hon kallar övergreppet. Efteråt upptäcker hon att det är blött i sängen. På något sätt har det gått hål i kondomen – hon är övertygad om att Julian Assange tog sönder den med flit, något han själv nekar till. Polisens kriminaltekniker ska senare bekräfta både dna-spår och att det är troligt att någon har saboterat den – den har inte gått sönder på ett naturligt sätt.
Hade det inte varit för den trasiga kondomen hade hon kanske inte anmält. Kanske hade hon inte gjort det i vilket fall, om inte en annan tjej som också träffat Julian Assange under hans Stockholmsbesök hört av sig till Anna. Även den tjejen upplevde att Assange utsatt henne för ett sexuellt övergrepp – ännu grövre än det som Anna Ardin var med om. Anna Ardin känner för hennes skull ett ansvar att dela på bördan att berätta för polisen.
Ljudboksversionen av boken har Anna Ardin läst in själv. Egentligen ville förlaget att en professionell inläsare skulle göra det. ”De frågade om jag kunde tänka mig någon annan och jag föreslog Noomi Rapace. Då fick jag läsa själv”, säger Anna Ardin och skrattar.
Ljudboksversionen av boken har Anna Ardin läst in själv. Egentligen ville förlaget att en professionell inläsare skulle göra det. ”De frågade om jag kunde tänka mig någon annan och jag föreslog Noomi Rapace. Då fick jag läsa själv”, säger Anna Ardin och skrattar. Foto: Alexander Mahmoud
Julian Assange anhålls i sin frånvaro misstänkt för våldtäkt, sexuellt ofredande och olaga tvång, varav de två senare punkterna gäller Anna Ardin. Han nekar till anklagelserna och hävdar att han fruktar att Sverige ska utlämna honom till USA. Enligt Assanges försvarsadvokat hade han frivilligt sex med båda kvinnorna och efterspelet ska endast ha handlat om bristen på skydd.
– Vi har varnats för smutsiga tricks från Pentagon, som försöker förstöra oss, säger Julian Assange till Aftonbladet i anslutning till att polisanmälan blir känd 2010.
Det är inledningen på en utdragen process, som aldrig ska få en rättslig upplösning. Julian Assange åker till Storbritannien, där han grips men släpps mot borgen. Det är tänkt att han ska utlämnas till Sverige för att stå inför rätta, men 2012 lyckas han ta sig till Ecuadors ambassad i London där han söker, och får, politisk asyl.
Samma år släpper han sin självbiografi. Den heter ”Memoarer är prostitution” och DN:s recensent beskriver en dalande rockstjärnestatus: ”Det som börjar som en ganska alldaglig självbiografi glider helt enkelt över – det finns inget snällare sätt att säga det på – i rättshaveristiskt babbel. Det är, och har alltid varit, fruktansvärt synd om Julian Assange. Det finns till slut nästan ingen som inte har svikit honom, ingen som inte är korrumperad av makten, ingen som ger honom den uppskattning han förtjänar.”
Assange nämner våldtäktsanklagelserna i sin bok. De beskrivs dels som en konspiration av CIA som ligger bakom, dels som ”statsfeminism”, kopplad till det svenska beslutet att skicka trupper till Afghanistan på grund av talibanernas behandling av kvinnor.
Julian Assange utanför Ecuadors ambassad 2017, efter att den svenska förundersökningen om våldtäkt hade lagts ner. Den togs upp igen under några månader 2019.Julian Assange utanför Ecuadors ambassad 2017, efter att den svenska förundersökningen om våldtäkt hade lagts ner. Den togs upp igen under några månader 2019. Foto: Frank Augstein/TT
Anklagelser som får en del Wikileaksanhängare att dra öronen åt sig, medan de får andra att kampanja allt hårdare för sin ledare.
På ambassaden blir Assange kvar i många år. 2015 går preskriptionstiden ut för de misstänkta brotten mot Anna Ardin, medan våldtäktsanklagelsen från den andra kvinnan kvarstår. Den svenska förundersökningen läggs ner 2017, men brittisk polis meddelar att Assange kommer att gripas om han lämnar ambassaden, eftersom han har brutit mot borgensvillkoren under de år han har hållit sig undan.
Till sist ledsnar Ecuador på att husera Assange, varpå han grips på ambassaden av brittisk polis 2019. Då återupptas också den svenska förundersökningen i några månader. Sedan dess har han suttit häktad i Storbritannien, i väntan på ett beslut om huruvida han ska utlämnas till USA.
Det senaste budet, som kom i början av januari i år, är att han inte ska det.
”Hurra! Blir tydligare nu att det faktiskt var två olika frågor hela tiden. Hoppas att USA inte kan överklaga”, skriver Anna Ardin i ett sms till mig när domen meddelas.
Ett blogginlägg som Anna Ardin skrev i januari 2010 blev ett av nätmobbens ”viktigaste bevis” mot henne, säger hon. Det är förklaringen till varför en del av boken handlar om hennes såriga relation till en före detta pojkvän.
I bloggen länkade hon till en sida som beskriver en ”sjustegsmodell för laglig hämnd”. Detta tas som ett belägg för att Anna Ardin hade planerat att anmäla Julian Assange sedan lång tid tillbaka.
”Jag vill ju inte skada honom eller någon av dem som jag nämner i boken”, säger Anna Ardin om expojkvännen som fick henne att blogga om en sjustegsmodell för laglig hämnd.
”Jag vill ju inte skada honom eller någon av dem som jag nämner i boken”, säger Anna Ardin om expojkvännen som fick henne att blogga om en sjustegsmodell för laglig hämnd.
I själva verket laddade hon upp inlägget när hon var arg på expojkvännen, förklarar hon.
– Jag älskade honom djupt. Han var en väldigt viktig del av mitt liv och den relationen påverkade hur jag agerade vid den här tiden väldigt mycket. Jag hade blivit väldigt sårad och sviken och det var i det sammanhanget jag länkade till den här hämndlistan. Den blev en väldigt stor grej. Ett av de stora bevisen, säger Anna Ardin.
Förlaget har förvarnat expojkvännen om att han är omnämnd i boken och Anna Ardin hoppas att han inte känner sig orättvist beskriven.
– Jag vill ju inte skada honom eller någon av dem som jag nämner i boken. Jag tror att det hade blivit svårare att förstå helheten annars, så jag har försökt vara väldigt transparent. Jag har framställts som irrationell och hämndlysten och som att jag var väldigt förälskad i Assange och att mitt motiv var svartsjuka. Det är verkligen inte sant. För att ge hela bilden har jag valt att beskriva flera delar av mitt liv.
Det känns som att samhället är redo för att prata om gråzonerna nu
Vi promenerar i Liseberg i södra Stockholm där Anna Ardin bor. Under tiden som Julian Assange har suttit häktad, eller isolerad på en ambassad i London, har hon visserligen hudflängts i sociala medier och anklagats av en lång rad personer för att ha olika agendor.
Men hon har också utbildat sig till diakon. Funnit kärleken och gift sig. Fått två barn.
Hon känner sig stark i dag. Och därmed redo att ta steget och dra i gång en ny debatt.
– Det känns som att samhället är redo för att prata om gråzonerna nu, säger Anna Ardin.
– Jag hoppas att det blir en förnyad diskussion om kvinnors rätt att slippa bli utsatta för övergrepp. I alla led. Förövarnas agerande, domstolarnas hantering, men i hög utsträckning omgivningens reaktioner. Att det är väldigt svårt att anmäla.
”Om det skulle bli ett nytt drev nu skulle de inte kunna gräva fram något mer. Det finns inget mer.”
”Om det skulle bli ett nytt drev nu skulle de inte kunna gräva fram något mer. Det finns inget mer.” Foto: Alexander Mahmoud
Metoo följde hon med stort intresse, men hon tycker att det fastnade i att kända personer hängdes ut. Det stora kollektivet kvinnor, som under en period talade med en röst, drunknade i floden av uppburna män som föll.
Tror du inte att även den här debatten kan bli personfixerad?
– Det är en uppenbar risk att det kommer att handla om honom, att han är ett särfall på något vis. Debatten riskerar att handla om skvaller och ifrågasättande av mig. Men nu känner jag att jag är ute på andra sidan. Om det skulle bli ett nytt drev nu skulle de inte kunna gräva fram något mer, de har grävt i min praktikrapport från universitetet, i min barndom och i mina relationer. Det finns inget mer.
Jag ville att han skulle förstå vad han har gjort
Anna Ardin är heller inte ute efter att Julian Assange ska straffas. Inte utanför den juridiska processen, som ju är avslutad.
– Mitt syfte är verkligen inte att han ska få ett medialt straff. Jag ser det som två processer som har pågått samtidigt. Den juridiska kunde aldrig fortsätta eftersom han inte medverkade. Då blir den andra tribunalen medieprocessen. Där kan man också utdela straff. Skamstraff, att de inte ska få jobba kvar, att de inte ska få medverka. De straffen tycker jag är väldigt problematiska. Jag vill inte att Julian ska ha ett sånt straff.
Och på ett sätt har Julian Assange straffats. Han har levt isolerad och liksom Ardin fått två barn under det här decenniet, men dem har han inte fått se växa upp.
– Ja ”är du nöjd nu?” säger folk. Nej det var inte det jag ville! Jag ville att han skulle förstå vad han har gjort, säger Anna Ardin.
I dag känner Anna Ardin ingen ilska mot Julian Assange. Hon säger att hon inte ens ser honom som den största förövaren i det hon har fått utstå.
– Det är många som har hjälpts åt att vara förövare. Övergreppet var en sak, där han tog sig makt på min bekostnad. Men sen är det så enormt många som har hjälpt honom att helt förneka eller ursäkta det: ”han kanske har gjort det, men då fick han det” eller ”han har gjort det, men det var inte så farligt”.
Om Anna Ardin fick göra om sitt val för tio år sedan, att gå till polisen – så hade hon gjort det igen.Om Anna Ardin fick göra om sitt val för tio år sedan, att gå till polisen – så hade hon gjort det igen. Foto: Paul Hansen
Hennes ambition har varit att föra fram att de flesta människor är rationella.
– Jag byter åsikt under åren om huruvida det var rätt att gå till polisen. Ett tag kände jag att det var fel, jag fick höra det från så många och då är det lätt att tro det. Men med stöd har jag insett att jag tycker att det var rätt. Om jag skulle stå inför det i dag så skulle jag göra det igen.
Även om du skulle vara tvungen att leva om de här tio åren?
– Ja det skulle jag faktiskt.
Det där lakanet i Anna Ardins förråd då. Det är lakanet som låg i sängen den där natten i mitten av augusti 2010. Polisen beslagtog det som bevis under förundersökningen. Statens kriminaltekniska laboratorium har fastställt att det finns DNA från en man på det – men det stod aldrig klart att DNA:et tillhörde Julian Assange, eftersom han inte bidrog med sitt DNA i utredningen.
När förundersökningen sedermera lades ner fick Anna Ardin frågan om hon ville göra anspråk på det. Och det ville hon.
– Jag vet inte, men det var ju någon annan som hade begärt ut det också. Jag vet inte vem. Så det var väl också ett sätt att se till att det här inte kommer till någon annan. Men om någon vill göra en privatdeckaranalys så har jag DNA i min källare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar