Från Antjeborg rungade fördömanden mot kampanjen.
Föga förvånande med tanke på vilka som ledde motkampanjen.
Ärkebiskopens lydiga lakejer uttryckte åsikter som att "kampanjen riskerade att skada det interreligiösa samtalet"
Eva Brunne, Anna-Karin Hammar och Gunnar Sjöberg agerade som vilsna blinda ledda av en blind.
Jag gick tidigt med i kampanjen och blev kallad okristen av några präster.
Mera om "Mitt Kors"
”Jag lydde bara order”. Så försvarade sig flera av de nazister som åtalades under Nürnbergrättegångarna. Visst hade de dragit sitt strå till stacken vad gällde genomförandet av ett folkmord, men felet var ju inte deras. Egentligen. Nej, skulden låg hos någon annan. De hade bara gjort som det förväntades av dem. Vad skulle de annars ha gjort? Vägrat att lyda order? Då hade de ju själva straffats…
Intervjun med Åsa Linderborg i SvD bär rubriken Jag blev som alla andra, jag drogs med skulle lika gärna ha kunnat lyda ”Jag lydde bara order”. Andemeningen är exakt densamma – jovisst var hon delaktig i att dreva och jaga på ett sätt som ledde till (minst) en människas död, men felet var ju inte hennes. Egentligen. Nej, skulden låg hos någon annan. Åsa har bara gjort som det förväntades av henne. Vad skulle hon annars ha gjort?
Förslagsvis hade hon någonstans, någon gång, under alla de år när hon som kulturchef på Aftonbladet först ägnade sig åt att mura upp åsiktskorridorens väggar och sedan drev meningsmotståndare nedför dess smala gränder på bästa Pamplona-manér, kunnat säga stopp. Nu räcker det. Hit, men inte längre. Åsa Linderborg har nämligen haft många tillfällen till att reflektera över sin roll och sitt agerande.
Benny Fredriksson begick självmord den 17 mars 2018. Tre månader tidigare hade han lämnat sin tjänst som för vd för Kulturhuset Statsteatern efter att ha pekats ut under MeToo-kampanjen. De hårdaste anklagelserna kom från Aftonbladet och Åsa Linderborg. Fredrikssons änka Anne Sofie von Otter var tydlig: Aftonbladets skriverier hade drivit honom till att ta sitt liv.
Åsa Linderborg har sålunda minst ett liv på sitt samvete, men Linderborg menar att ”hon drogs med”. Låt mig vara tydlig – det är ett mirakel att inte fler har tagit livet av sig som konsekvens av Aftonbladets och Linderborgs förkärlek att offentligt flagellera sina utsedda offer. Jag vet vad jag talar om. Jag var bokstavligen ögonblick ifrån att ta mitt liv, påskhelgen 2017, efter det jag hade förlorat min anställning som en direkt konsekvens av att Aftonbladet kultur hade framställt mig som nazist.
Ni kanske minns mediastormen runt Mitt Kors? Sommaren 2016 startade jag och två kollegor, Annika Borg och Johanna Andersson, Facebook-gruppen Mitt Kors för att visa solidaritet med världens förföljda kristna. Efter några månader hade gruppen 15 000 medlemmar – men samtidigt som gruppen växte till en virtuell katedral, kritiserades initiativet av Svenska kyrkans ledning, vänsterpolitiker och delar av media. Drevet mot oss pågick i många månader och antog absurda proportioner. Vi – tre kvinnliga präster – hängdes ut som rasister, korsriddare och högerextremister. Vi beskylldes för att bidra till samhällets polarisering och till rasism. När Expressen publicerade en text som menade att vårt initiativ associerade till nazismens folkmord ville Aftonbladet inte vara sämre. Den 29 augusti publicerade Aftonbladet kultur, där Linderborg var chef, en teckning av Pontus Lundkvist, där taggen #mittkors var utbytt till #mitthakkors.
Reaktionerna lät inte vänta på sig. Gruppens medlemmar blev ledsna och förbannade, men Åsa Linderborg var stenhård. Hon försvarade publiceringen och menade dessutom att våra reaktioner bevisade att kampanjen hade en politisk agenda. ”Reaktionerna var förutsägbara”, skrev Linderborg. ”Att så många tagit illa vid sig, visar ju bara att #mittkors har en politisk agenda”. Linderborg kallade mig, Annika Borg, Johanna Andersson och gruppens tusentals medlemmar för ”de alldeles särskilt kränkta korsbärarmartyrerna” och hon avslutade sin text med orden: ”[De] kräver att vi ska be om ursäkt för vår publicering. Det kan ni glömma. Det kommer mera.”
Visst kom det mera. Några veckor senare var jag avskedad från min fasta tjänst med hänvisning till Aftonbladets publikation och dåvarande biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne, hjälpte det socialdemokratiskt styrda kyrkorådet i Österhaninge församling att kringgå LAS. När min son kom hem från skolan, satt det ett kuvert fastspikat på ytterdörren – vi var även uppsagda från vår bostad i prästgården. Jag startade en Facebookgrupp för att visa solidaritet med kristna, vilket ledde till att jag förlorade min försörjning och min bostad, samtidigt som jag stämplades som högerextrem nazist. Hur detta påverkade min tillvaro, mitt yrkesliv och mitt mående är inte svårt att föreställa sig. Om detta har jag skrivit i min bok Konsten att överleva Svenska kyrkan som du kan köpa hos Adlibris eller Bokus.
När Linderborg eldade på massorna mot Benny Fredriksson under MeToo, var det alltså inget olycksfall i arbetet eller missbedömning i stundens hetta. Åsa Linderborg gjorde helt enkelt det hon hade gjort förr: hon använde sig av sin mediala plattform för att genom lögner och överdrifter attackera en enskild människa för egen vinnings skull. Det kom mera, precis som Linderborg hade lovat, och Benny Fredriksson fick betala det högsta priset.
Så nej, Åsa Linderborg. Du drogs inte med. Du drev på. Och hade jag inte varit så feg den där påskhelgen 2017, så hade du behövt kliva över fler lik i din karriär.
Helena Edlund
helenaedlund.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar