BIBLE:
Exodus 3:1-17 New International Version (NIV)
Moses and the Burning Bush
1 Now Moses was tending the flock of Jethro his father-in-law, the priest of Midian, and he led the flock to the far side of the wilderness and came to Horeb, the mountain of God.
2 There the angel of the Lord appeared to him in flames of fire from within a bush. Moses saw that though the bush was on fire it did not burn up.
3 So Moses thought, “I will go over and see this strange sight—why the bush does not burn up.”
4 When the Lord saw that he had gone over to look, God called to him from within the bush, “Moses! Moses!”
And Moses said, “Here I am.”
5 “Do not come any closer,” God said. “Take off your sandals, for the place where you are standing is holy ground.”
4 When the Lord saw that he had gone over to look, God called to him from within the bush, “Moses! Moses!”
And Moses said, “Here I am.”
5 “Do not come any closer,” God said. “Take off your sandals, for the place where you are standing is holy ground.”
6 Then he said, “I am the God of your father,[a] the God of Abraham, the God of Isaac and the God of Jacob.” At this, Moses hid his face, because he was afraid to look at God.
7 The Lord said, “I have indeed seen the misery of my people in Egypt. I have heard them crying out because of their slave drivers, and I am concerned about their suffering.
7 The Lord said, “I have indeed seen the misery of my people in Egypt. I have heard them crying out because of their slave drivers, and I am concerned about their suffering.
8 So I have come down to rescue them from the hand of the Egyptians and to bring them up out of that land into a good and spacious land, a land flowing with milk and honey—the home of the Canaanites, Hittites, Amorites, Perizzites, Hivites and Jebusites.
9 And now the cry of the Israelites has reached me, and I have seen the way the Egyptians are oppressing them.
10 So now, go. I am sending you to Pharaoh to bring my people the Israelites out of Egypt.”
11 But Moses said to God, “Who am I that I should go to Pharaoh and bring the Israelites out of Egypt?”
12 And God said, “I will be with you. And this will be the sign to you that it is I who have sent you: When you have brought the people out of Egypt, you[b] will worship God on this mountain.”
13 Moses said to God, “Suppose I go to the Israelites and say to them, ‘The God of your fathers has sent me to you,’ and they ask me, ‘What is his name?’ Then what shall I tell them?”
14 God said to Moses, “I am who I am.[c] This is what you are to say to the Israelites: ‘I am has sent me to you.’”
15 God also said to Moses, “Say to the Israelites, ‘The Lord, the God of your fathers—the God of Abraham, the God of Isaac and the God of Jacob—has sent me to you.’
“This is my name forever,
the name you shall call me
from generation to generation".
16 “Go, assemble the elders of Israel and say to them, ‘The Lord, the God of your fathers—the God of Abraham, Isaac and Jacob—appeared to me and said: I have watched over you and have seen what has been done to you in Egypt.
11 But Moses said to God, “Who am I that I should go to Pharaoh and bring the Israelites out of Egypt?”
12 And God said, “I will be with you. And this will be the sign to you that it is I who have sent you: When you have brought the people out of Egypt, you[b] will worship God on this mountain.”
13 Moses said to God, “Suppose I go to the Israelites and say to them, ‘The God of your fathers has sent me to you,’ and they ask me, ‘What is his name?’ Then what shall I tell them?”
14 God said to Moses, “I am who I am.[c] This is what you are to say to the Israelites: ‘I am has sent me to you.’”
15 God also said to Moses, “Say to the Israelites, ‘The Lord, the God of your fathers—the God of Abraham, the God of Isaac and the God of Jacob—has sent me to you.’
“This is my name forever,
the name you shall call me
from generation to generation".
16 “Go, assemble the elders of Israel and say to them, ‘The Lord, the God of your fathers—the God of Abraham, Isaac and Jacob—appeared to me and said: I have watched over you and have seen what has been done to you in Egypt.
17 And I have promised to bring you up out of your misery in Egypt into the land of the Canaanites, Hittites, Amorites, Perizzites, Hivites and Jebusites—a land flowing with milk and honey.’
På svenska:
2 Moseboken 3 1-17
Den brinnande busken
1 En dag när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem bortom öknen i närheten av Horeb[a], Guds berg.
2 Då visade sig Herrens ängel för honom i en brinnande törnbuske. När Mose såg att busken brann utan att brinna upp,
3 tänkte han gå närmare för att undersöka detta märkliga att busken inte brann upp.
4 Då Herren såg att han gick närmare för att titta, ropade han på honom från törnbusken: ”Mose! Mose!” ”Ja, här är jag”, svarade han.
5 ”Kom inte närmare”, sa Gud. ”Ta av dig skorna, för du står på helig mark!
6 Jag är din faders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.” Då slog Mose händerna för ansiktet, för han var rädd för att se på Gud.
7 Herren talade till honom igen: ”Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten, och jag har hört hur de ropar under slavdrivarnas förtryck. Jag vet hur de lider.
8 Nu har jag kommit ner för att befria mitt folk från egypterna och föra det ut ur Egypten till ett mycket gott land, ett stort land som flyter av mjölk och honung. Där bor nu kanaanéer, hettiter, amoréer, perisséer, hivéer och jevuséer.
9 Ja, ropet från Israels folk har stigit upp till mig, och jag har själv sett hur egypterna förtrycker dem.
10 Gå! Jag sänder dig till farao för att du ska leda mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.”
11 ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och leda israeliterna ut ur Egypten?” sa Mose till Gud.
12 ”Jag är[b] med dig”, sa Gud till honom. ”Och det här ska vara tecknet på att det är jag som sänder dig: när du har fört folket ut ur Egypten, ska ni tjäna mig på det här berget.”
13 ”Men”, sa Mose till Gud, ”om jag nu går till israeliterna och talar om för dem att deras förfäders Gud har sänt mig, så kommer de att fråga: ’Vad är hans namn[c]?’ Vad ska jag svara då?”
14 ”Jag är den jag är”, sa Gud. ”Säg till israeliterna att han som heter jag är har sänt dig.”
15 Vidare sa Gud: ”Tala om för dem att Herren[e], deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har sänt dig till dem.
Detta är mitt eviga namn och så ska alla generationer kalla mig.
16 Samla nu ihop alla de äldste i Israel och tala om för dem att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig, och att han sa: ’Jag har besökt er och sett hur ni har det i Egypten.
17 Jag lovar att rädda er från förtrycket i Egypten och leda er till det land där nu kanaanéer, hettiter, amoréer, perisséer, hivéer och jevuséer bor, ett land som flyter av mjölk och honung.’
WIKI:
The burning bush is an object described by the Book of Exodus[3:1–4:17] as being located on Mount Horeb. According to the narrative, the bush was on fire, but was not consumed by the flames, hence the name. In the biblical narrative, the burning bush is the location at which Moses was appointed by God to lead the Israelites out of Egypt and into Canaan.
The Hebrew word in the narrative that is translated into English as bush is seneh (סנה səneh), which refers in particular to brambles; seneh is a biblical dis legomenon, only appearing in two places, both of which describe the burning bush. It is possible that the reference to a burning bush is based on a mistaken interpretation of Sinai (סיני Sînāy), a mountain described in Exodus 19:18 as being on fire. Another possibility is that the use of seneh (סנה) may be a deliberate pun on Sinai (סיני), a feature common in Hebrew texts.
In the narrative, an angel of the Lord is described as appearing in a bush, and God is subsequently described as calling out from it to Moses, who had been grazing Jethro's flocks there. When Moses starts to approach, God tells Moses to take off his sandals first, due to the place being holy ground, and Moses hides his face. Some Old Testament scholars regard the account of the burning bush as being spliced together from the Yahwist and Elohist texts, with the Angel of Yahweh and the removal of sandals being part of the Yahwist version, and the Elohist's parallels to these being God and the turning away of Moses's face, respectively.
When challenged on his identity, Yahweh replies that he is the God of the Patriarchs – Abraham, Isaac, and Jacob – and that he is Yahweh. The text derives Yahweh (יהוה) from the Hebrew word hayah (היה) in the phrase ehyeh ašer ehyeh, meaning "he who is he", or "I am that I am".
På svenska:
2 Moseboken 3 1-17
Den brinnande busken
1 En dag när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem bortom öknen i närheten av Horeb[a], Guds berg.
2 Då visade sig Herrens ängel för honom i en brinnande törnbuske. När Mose såg att busken brann utan att brinna upp,
3 tänkte han gå närmare för att undersöka detta märkliga att busken inte brann upp.
4 Då Herren såg att han gick närmare för att titta, ropade han på honom från törnbusken: ”Mose! Mose!” ”Ja, här är jag”, svarade han.
5 ”Kom inte närmare”, sa Gud. ”Ta av dig skorna, för du står på helig mark!
6 Jag är din faders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.” Då slog Mose händerna för ansiktet, för han var rädd för att se på Gud.
7 Herren talade till honom igen: ”Jag har sett mitt folks förtryck i Egypten, och jag har hört hur de ropar under slavdrivarnas förtryck. Jag vet hur de lider.
8 Nu har jag kommit ner för att befria mitt folk från egypterna och föra det ut ur Egypten till ett mycket gott land, ett stort land som flyter av mjölk och honung. Där bor nu kanaanéer, hettiter, amoréer, perisséer, hivéer och jevuséer.
9 Ja, ropet från Israels folk har stigit upp till mig, och jag har själv sett hur egypterna förtrycker dem.
10 Gå! Jag sänder dig till farao för att du ska leda mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.”
11 ”Vem är jag, att jag skulle gå till farao och leda israeliterna ut ur Egypten?” sa Mose till Gud.
12 ”Jag är[b] med dig”, sa Gud till honom. ”Och det här ska vara tecknet på att det är jag som sänder dig: när du har fört folket ut ur Egypten, ska ni tjäna mig på det här berget.”
13 ”Men”, sa Mose till Gud, ”om jag nu går till israeliterna och talar om för dem att deras förfäders Gud har sänt mig, så kommer de att fråga: ’Vad är hans namn[c]?’ Vad ska jag svara då?”
14 ”Jag är den jag är”, sa Gud. ”Säg till israeliterna att han som heter jag är har sänt dig.”
15 Vidare sa Gud: ”Tala om för dem att Herren[e], deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har sänt dig till dem.
Detta är mitt eviga namn och så ska alla generationer kalla mig.
16 Samla nu ihop alla de äldste i Israel och tala om för dem att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig, och att han sa: ’Jag har besökt er och sett hur ni har det i Egypten.
17 Jag lovar att rädda er från förtrycket i Egypten och leda er till det land där nu kanaanéer, hettiter, amoréer, perisséer, hivéer och jevuséer bor, ett land som flyter av mjölk och honung.’
WIKI:
The burning bush is an object described by the Book of Exodus[3:1–4:17] as being located on Mount Horeb. According to the narrative, the bush was on fire, but was not consumed by the flames, hence the name. In the biblical narrative, the burning bush is the location at which Moses was appointed by God to lead the Israelites out of Egypt and into Canaan.
The Hebrew word in the narrative that is translated into English as bush is seneh (סנה səneh), which refers in particular to brambles; seneh is a biblical dis legomenon, only appearing in two places, both of which describe the burning bush. It is possible that the reference to a burning bush is based on a mistaken interpretation of Sinai (סיני Sînāy), a mountain described in Exodus 19:18 as being on fire. Another possibility is that the use of seneh (סנה) may be a deliberate pun on Sinai (סיני), a feature common in Hebrew texts.
In the narrative, an angel of the Lord is described as appearing in a bush, and God is subsequently described as calling out from it to Moses, who had been grazing Jethro's flocks there. When Moses starts to approach, God tells Moses to take off his sandals first, due to the place being holy ground, and Moses hides his face. Some Old Testament scholars regard the account of the burning bush as being spliced together from the Yahwist and Elohist texts, with the Angel of Yahweh and the removal of sandals being part of the Yahwist version, and the Elohist's parallels to these being God and the turning away of Moses's face, respectively.
When challenged on his identity, Yahweh replies that he is the God of the Patriarchs – Abraham, Isaac, and Jacob – and that he is Yahweh. The text derives Yahweh (יהוה) from the Hebrew word hayah (היה) in the phrase ehyeh ašer ehyeh, meaning "he who is he", or "I am that I am".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar