Uppsala Stenhagen

Sakine Madon06:00 | 2019-09-22

LEDARE. I torsdags kväll samlades plan- och byggnadsnämnden för att fatta beslut om islamiskt center i Stenhagen. Eftersom höjden på byggnaden ska sänkas något och fler parkeringsplatser läggas till, har bygglovsbeslutet skjutits upp till nästa nämndmöte. Men skälet till att centret är så omdebatterat har förstås inte med bygglovsteknikaliteter att göra.

Två frågor behöver hållas i sär: dels vad en plan- och byggnadsnämnd har för regler att förhålla sig till, och dels vad Uppsala Dawa Stiftelsen står för.

Plan- och bygglagen ska följas och bygglovsärenden avgörs inte av huruvida en bygglovssökande är schysst eller inte. Att det finns invånare som är oroliga är också en svajig faktor att luta sig emot. I morgon kanske det protesteras mot ett HVB-hem eller någonting annat. Nämnden måste hålla sig inom formella ramar.

Den andra frågan, vad dawastiftelsen står för, är i allra högsta grad politiskt relevant. Här finns en del frågetecken.

I en tidigare bygglovsansökan framgår det att dawastiftelsen vill bygga en moské i Stenhagen, och stiftelsen har sagt att verksamheten ska komplettera den i Uppsala moské. Det finns personer som har haft uppdrag för både stiftelsen och moskén. På vilket sätt vill stiftelsen komplettera Uppsalamoskéns verksamhet?

Två av de imamer som i år har gripits av Säpo har predikat för Uppsalamoskén. Den ene, Abu Raad, har varit en central person i den svenska jihadistmiljön. Han har varit tydlig i sitt stöd för Islamiska statens terror. När terrorsekten sommaren 2014 intog byar och städer i Irak var Raads kommentar på Facebook följande: ”Bröder och systrar, be till Allah om stöd för deras sunnisyskon i Irak, där de utkämpar ett ödesdigert krig mot svekfullhetens, kufrs och syndfullhetens styrkor”. Imamen uppmanade sina läsare att stötta dessa ”syskon” med ”era pengar, er själva och era tungor”.

Raad är ingen predikant man ”råkar” bjuda in vid flera tillfällen. Ändå var han en återkommande föreläsare för Uppsalamoskén. Även efter avslöjandena om Raads extremism avfärdade Uppsalamoskéns dåvarande vice ordförande uppgifterna om Raad som lögn. När UNT frågade moskéns presstalesperson i somras om hur man ställer sig till extremism hette det ”ingen kommentar” (17/6). Sedan svarade moskéns vice ordförande att man är ”neutrala”, men inte accepterar någon som ”inte accepterar demokrati”.

För några år sedan avslöjades moskén av SVT:s Uppdrag granskning för att avråda från att polisanmäla hustrumisshandel. ”Nej, du ska inte ringa polisen, du ska gå till din man”, var svaret till kvinnan i burka som hade med sig dold kamera från SVT. Dessutom uppmanades kvinnan att till sin man säga ”förlåt om jag har gjort nåt dåligt”.

Dawastiftelsen ska inte utsättas för guilt by assosiation, det vill säga påklistras åsikter som Uppsalamoskéns företrädare har uttryckt. Det är bra att stiftelsen tar avstånd från politiskt våld. När de säger sig arbeta för integration undrar man dock vad de menar. Hur leder den könsseparation stiftelsen står för till ”integration”? Eller att stiftelsen är emot homosexualitet? Stiftelsens kassör Akmal Hyder, som står bakom bygglovsansökan, ville i veckan inte svara på frågan om homosexuella handlingar borde vara straffbart som i flera länder i Mellanöstern (P4 Uppland, 19/9). Det är ”personliga saker” och inget jag ska behöva svara på, sa Hyder. Påstår man sig hjälpa ungdomar att integreras är det just dessa frågor man behöver svara på.

Det är en sak att en plan- och byggnadsnämnd godkänner en byggnad. Men det finns fler nämnder som hanterar frågor om exempelvis föreningsbidrag, integration, jämställdhet, könsseparation, fritidsaktiviteter och tolerans mot sexuella minoriteter. Då behövs betydligt fler "jobbiga" frågor. Köp inte tomt prat om integration.