Mera om dawahrörelsen
Ännu mera om dawahrörelsen
Som ett slags ironi samlades i helgen tusen muslimska män i Norrköping där kvinnor var portförbjudna, samtidigt som Nordiskt Forum drog feminister från världens alla hörn till Malmö.
De muslimska männen träffades för att be, diskutera islam och äta mat i den så kallade Dawa-rörelsens regi.
Egentligen inget märkligt i religionsfrihetens och föreningsfrihetens Sverige.
Men när Norrköpings tidningar intervjuade en av deltagarna, Akmal Hyder, som till vardags tjänstgör som ekonomiprofessor på Högskolan i Gävle och han gav uttryck för sitt kvinnoförakt genom att vägra ta den kvinnliga reportern i hand (men det gick bra att hälsa på den manliga fotografen) reser sig en mängd frågetecken på högkant.
Hur är det över huvud taget möjligt att inneha en professur på ett av de högre lärosätena, med den inställningen?
Har Akmal Hyders kvinnosyn aldrig kommit till uttryck tidigare? Han har ändå varit anställd sedan 2006 och tidigare arbetat på Mittuniversitetet.
När han dessutom förklara sig med att " jämställdheten överdrivs i Sverige och att den till och med blivit som en religion för er" är ett rimligt antagande att han dagligdags brottas med sitt samvete kontra kvinnliga studenter som tar sina rättigheter för givna och aldrig skulle acceptera att särbehandlas eller nonchaleras.
Man kan också undra varför han pratar om "er". Akmal Hyder kom till Sverige 1978. Som statligt anställd borde han tala om "oss".
Svante Brunåker, chef för Akademin för utbildning och arbete, som företagsekonomin lyder under, försäkrar att jämställdhetsarbetet genomsyrar hela högskolans arbete och att varken religiösa eller politiska preferenser får göra något avtryck i forskning eller undervisning.
Brunåker har heller aldrig fått några klagomål. Rent kollegialt hälsar man aldrig på varann genom handskakning på Högskolan i Gävle (Arbetarbladet.se).
Men är det någon garanti? En student befinner sig per automatik i underläge gentemot sin professor. Kvinnliga kollegor kanske bara undviker Akmal Hyder?
Vid en närmare koll på ekonomiprofessorns specialitet, visar det sig att han driver två forskningsprojekt varav ett handlar om: Hållbara affärsrelationer i kulturellt avlägsna länder där han undersöker kulturella skillnader och tillämpningen av affärsrelationer vid internationella etableringar i syfte att utveckla en nätverksteori.
Intressant. Men omfattas inte hälften av befolkningen? Rimligtvis tar det väl stopp redan vid första mötet om det är en kvinna som representerar Sverige. Det är svårt att inleda affärsrelationer om man inte ens kan hälsa på varann eller ens vara i samma rum som man och kvinna.
Religionsfriheten är och ska vara stark i Sverige. Den är grundlagskyddad. Men i vårt sekulariserade samhälle är jämställdheten mellan könen, att flickor och pojkar har samma rätt till utbildning och chanser i yrkeslivet, lika viktiga.
Väl medveten om att detta inte är någon allmän uppfattning i många andra länder, kan vi aldrig vika oss på den punkten.
Vad statsanställda har för religionsuppfattning är egentligen inte adekvat. Så länge det inte påverkar yrkesutövningen.
Akmal Hyders kvinnosyn måste vara helt oförenlig med svenskt universitetsväsende.
Som den absoluta kontrasten till Akmal Hyder kan internationella gäster på Nordiskt Forum noteras: Amina Wadud, USA, som var första kvinna att leda en könsneutral muslimsk fredagsbön. Och Sampat Pal Devi som grundade det indiska Gulabigänget som skyddar kvinnor och flickor mot överfall och barnäktenskap.
De kanske borde ha träffat varann.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar