I dag finns det anledning att göra en bilkavalkad. Jag har haft väldigt många bilar. De flesta har skrotats efter att mina medtrafikanter har slarvat med uppsikten när jag har försökt slå ett eller annat fartrekord. Bilen högst upp är en exakt kopia av min första. Nästa bild visar lyxversionen som jag drömde om.
Klicka på rubriken och läs om pärlan.
1961, två månader efter Dag Hammarskjölds död, fick jag mitt körkort. Jag gick direkt från posten till Philipsons i Sandviken och köpte den vackraste bil jag kände till. En Isabella femtisexa i nyskick för 2 500 kronor. Bilen rostade bort och två år senare desintegrerade den på parkeringen. Därefter följde en Opel Rekord, en Citroen DS19, tre Renault Gordini, två Volvo PV 544, en Volvo 144S med alla tillgängliga trimningsdetaljer. Den motorn exploderade av övervarvning, men kors vad det gick undan! Eftersom jag på den tiden hade fri tillgång till alla extrautrustningar, blev det rätt så häftig belysning . Tecknaren Jan Erik Garland aka RitOla såg min bil och ritade av den. Bilden publicerades i tidningen Se i ett reportage om bisarra bilförare. Nu blev det en sofistikerad Volvo 244GLE som jag inte har några bra bilder på.
Nästa bil blev en för den tiden riktig lyxbil. Nu hade jag ett förmånligt bilavtal som tillät mig att inneha valfri bil kostnadsfritt. Då blev det Volvo 264GLE. En av de första bilarna med luftkonditionering. Inga inställningar. Varmt eller kallt! Beklagligtvis blev den en belastning i mitt arbete på grund av lyxstatusen.
Då bytte jag till denna bil som inte tillverkades i många exemplar. En Volvo 244GLE 2.8 V6 med exakt samma tekniska utrustning som 760GLE utan att lyxen syntes utanpå. Ett halvår ägde jag en Volvo 760 GLE medan jag väntade på min värstingbil, en Volvo 745 Turbo Intercooler med all extrautrustning och trimdetaljer som Volvo på den tiden kunde erbjuda. Den bilen har jag ingen bra bild på heller utomdenna
Nu var det dags för den bästa bil jag någonsin har ägt. 1988 stod dollarn i botten och den här skönheten blev min. Chevrolet Starcraft. Trimningsbar motordator modifierades och bilen blev ruggigt snabb. Avgasröret kapades direkt efter katalysatorn och drogs ut på sidan utan ljuddämpare, vilket resulterade i ett imponerande dovt avgasljud på tomgång och ett rasande muller vid acceleration. När favoritbilen rostade bort efter tio år, köpte jag Nils, eller Nisse som vi vänner kallar honom. En Nissan Vanette originalutrustad med en belysning som med lite häftigare glödlampor, eliminerar behovet av dubbdäck. Den smälter isen framför sig. Snurrfåtöljer med armstöd. Kraftfull luftkonditionering, men usel värme. En typisk sommarbil. Som tjänstebil fick jag en ny Chevrolet Starcraft som var så trist så att jag knappt vill visa en bild på den.
Nils var en mycket trevlig bil fast den drog 1,5 liter bensin per mil.
Nils var en trogen arbetshäst när någon dotter skulle flytta.
I går blev det end of story! För tre veckor sedan började bilen plötsligt hacka, lyset slocknade och bilen stannade. Det visade sig att batteriet hade tvärdött mitt under körning och det klarar visst inte den invecklade elektroniken. Det blev bärgning hem och jag köpte ett nytt batteri. I går skulle jag ut på min första biltur efter batteribytet. Efter ett tag visade batteriindikatorn att något var fel. Batteriet förlorade energi i rask takt och tragedin upprepades. Bärgning igen. När jag berättade vad som hade hänt kommenterade bärgaren detta med att det är typiskt för japanska bilar. De har ett tidur inställt på femton år. Därefter börjar sönderfallet och när jag tänkte efter stämde det. Nils fyllde femton i fjol. Då slutade centrallåset att fungera. Massor av onödiga elektriska finesser slutade fungera en efter en. I höstas dog luftkonditioneringen. För några månader sedan pajade tändningslåset och nu blev det kortslutning i hela elsystemet.Femton års problemfri funktion följt av ett års nedtrappning före den slutgiltiga parkeringen.
Tack Nisse!
Jag saknar dig redan sade Bill
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar