onsdag, augusti 28, 2019

Jesus

Jag växte upp i ett hem där kristendomen var en naturlig grundbult i tillvaron.
Om tillvaron kunde beskrivas som en kub var alltså en av fyra grundbultar tron på Jesus Kristus.

Kubens innehåll är allt det som händer i livet.

En annan grundbult var självförsörjningen. Marken och djuren gav mat och dryck. Skogen gav pengar till räkningarna för elektriciteten.

En tredje grundbult var den sociala tryggheten genom släktbanden, kyrkan och föreningslivet.

Den fjärde grundbulten var naturens finurliga skönhet.

Kristendomen som fundament var naturlig ända fram till 90-talet då jag började ifrågasätta allt religiöst som vidskepelse.

Jag köpte böcker om kristendomsforskning för att få veta om Jesus bara är en myt.

Två av böckerna gav mig många uppslag till vidare forskning. Där finns källhänvisningar som ledde mig till Kungliga Biblioteket och till Carolina Rediviva.


Det var en jobbig tid när allt som tidigare var viktig trygghet, skulle ifrågasättas och motbevisas.

Under tiden var jag ändå aktiv i Kyrkan.

2010 hände det som förändrade allt.

Mitt barnbarn Jonny lämnade mitt livsrum.

In kom prästen Anna som med sin milda vishet visade mig vägen tillbaka.

Hon lärde mig att läsa livskartan utan förutfattade villkor.

Nu bryr jag mig inte om att ifrågasätta autenticiteten i beskrivningen av Jesus.

Det räcker mer än väl med allt det goda som följer med budskapet som tillskrivs Jesus Kristus.


En prästs reflektion


Inga kommentarer: